av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Varafrisk
lör, 2025-03-15 - 12:16

@Sattva Jag tänker att det är mycket känslor som kommer och går men ändå skönt att det rullar på. Har du bott länge i huset? Kan du bo kvar där du önskar att bo? Toppen med terapin! Jag träffar min terapeut varje el varannan vecka å det är så himla bra👌🏼

Önskar dig en fin helg☀️Kram🤗

Sattva
lör, 2025-03-15 - 14:44

@Varafrisk Jag har bott i huset (radhus) i 10 år. Det är ett villaområde ca en mil fråntätorten, där jag också jobbar. Så jag kommer flytta in till tätorten. Det blir bra. Nära jobbet. När jag valde där jag bor nu var det utifrån barnens bästa. Nära skolan o nära där deras pappa bor. Nu går de inte kvar på skolan sedan flera år. De har körkort båda två o kan lätt ta sig mellan sina föräldrar vid behov. Jag kommer välja något med balkong i solläge, o det räcker gott. Kommer välja något med plats för båda barnen. Det blir bra, jag känner tillförsikt! 🌸🌸🌸

vår2022
sön, 2025-03-16 - 14:47

@Sattva Hoppas det går bra med försäljningen och att du hittar ett nytt fint boende som du trivs i och kan starta om på. Låter som att det flyter på bra i livet, trots allt. Skönt att du trivs med din psykolog och att det känns bra.

Ha det gott!❤️

Geggan
tors, 2025-03-20 - 08:56

@Sattva låter jättebra med nystart! För det blir ju ett annorlunda liv, ett livsomställningen du fyller ut själv. Jag är ju efter snart ett år i nya bostaden fortfarande euforisk över allting. Kram!

Sattva
lör, 2025-03-22 - 08:20

Godmorgon!
Visning av min bostad skulle ha blivit idag, men flyttat till måndag. Vill så gärna bara komma vidare, håll tummarna!
Ska på kakaoceremoni idag. En fin ceremoni med många bottnar. Det är verkligen en fördel med att leva utan partner; jag gör det jag vill utan att kolla av först.
Annars rullar allt på precis som förut, med stor ovisshet om när o vart jag flyttar. Men jag är helt lugn i att det kommer lösa sig.
🌸🌸🌸

Varafrisk
sön, 2025-03-23 - 12:13

@Sattva Förstår att du vill komma vidare, till nästa steg. Håller tummarna för att visningen blir imorgon👍🏻 Det låter annars som ditt liv flyter på så sakteliga. Men det vore ju ändå skönt att få husförsäljning avklarad och att veta var du ska flytta. Fast det tar ju ändå sin tid.

Allt gott till dig🥰Kram🌷

Sattva
lör, 2025-03-29 - 09:28

Godmorgon!
Ytterligare en vecka har gått, läget är ungefär detsamma på alla plan. Min bostad finns intresse på, men den familjen måste i sin tur sälja innan de kan lägga bud... Jag har ny visning nästa måndag.
Så denna helgen tar jag time-out från försäljnings- och visningsfix. En helg att bara vara. Ska ägna mig åt en onlinekurs i nervsystemsreglering jag inte hunnit med det senaste.
Generellt känner jag mig fortsatt i balans. Har inte längre så mycket funderingar kring exmakens beteende. Jag kan inte påverka ändå. Och har kommit fram till att en fortsatt vänskapsrelation ändå inte är vad jag önskar-han beter o har betett sig som allt annat än gott. Så ett skifte har skett i grunden o det känns väl förankrat i kroppen.
🌸🌸🌸

Sattva
lör, 2025-04-05 - 09:27

Godmorgon!
Den här veckan har varit tung. Jag är ur balans, tappat lite hopp om den här bostadsförsäljningen. Ny visning på måndag eftermiddag, så hela dagen idag går till att städa o plocka undan osv. Jag lägger många timmar på att EN person ska gå runt i mitt hem i 15 min (bara en anmäld). Den personen kanske bara kommer för att "titta" och inget annat dessutom, det vet man ju inte. Och ändå måste ju jobbet göras. Chansa går inte. Jag blir helt gråtfärdig av allt detta, får sluta tidigare måndag också eftersom dottern jobbar kväll o jag vågar inte chansa på att hon lämnar allt i visningsskick när hon går hemifrån vid 13. Jag ser o hör på mig själv att jag håller på att tappa energi. Men backa går inte, har inte råd att bo kvar plus att exmaken ska ha sin giftorätt.

Börjar också fundera lite på vad jag gör här på forumet. Ett forum för personer som kämpar med att sluta dricka. Som bygger på att man interagerar med varandra. Jag har noll alkohol i mitt liv, varken i tanke eller i handling. Rör mig inte i kretsar där det förekommer, och är numera helt oberörd över tex kollegors prat om viner etc. Jag deltar inte i att stötta nya härinne. Jag tror det mestadels beror på att jag har ett jobb där jag sitter i samtal och stöttar kring vardagens utmaningar 40h/ v. Jag har inte mer att ge på min fritid kring det.
Ja vad vill jag säga med detta då, jag vet inte.

Är helt enkelt trött. Det är också en del duster med dottern som sliter. Jag börjar längta efter att bo ensam. Får man känna så, att det vore skönt om dottern flyttade hemifrån...Hon är ändå 21 i år. Det är dags. Men att säga det till henne kommer jag inte göra. Inte efter allt som varit.

Ska till terapeuten nästa vecka. Känns välbehövligt!

Andrahalvlek
lör, 2025-04-05 - 09:42

Usch så slitsamt för dig 😢 Det låter som balansen inte går ihop just nu - du har mer minus än plus på ditt mentala konto. Ibland blir det så. This too shall pass. Det vet du. Du har klarat av större motgångar än så här.

Och du passar utmärkt in här under ”Det vidare livet”, för när alkoholen inte finns med i ekvationen måste vi lära oss hantera livets motgångar på andra sätt än flykt genom alkohol. Dina kloka ord behövs ❤️ Och vi som hängt här ett tag har ju blivit vänner ❤️ Som finns här för varandra, låter oss stöta och blöta svårigheter och strategier. Ibland behöver du oss, och ibland behöver vi dig.

Att bara sätta ord på skavet är självterapi dessutom. Jag håller tummarna för att besökaren på måndag är den nya ägaren till din lägenhet!

Kram 🐘

Sattva
lör, 2025-04-05 - 10:02

@Andrahalvlek Tack för dina stöttande ord! ❤️
Ja, jag har gjort svårare saker än detta. Jag hade nog en naiv föreställning om att min försäljning skulle gå snabbt o smidigt. Tänkte att till påsk har jag flyttat, eller iaf sålt o köpt nytt...
Men ja, den på måndag kan ju vara nästa ägare, absolut! Jag ska tänka så, så blir helgens städande lättare.

Ha ha, nej det är faktiskt taskigt att göra så 🤣. Dottern är välkommen att bo hos mig tills hon är redo att flytta. Men jag känner att jag har ett jättebehov av att ha lugn o ro. Inget drama. Inget gå på äggskal. Hon är stingslig mest hela tiden o svänger hit o dit i sitt humör. Jag far illa av det. Men når inte fram då hon har en annan sanning där det är jag som är ditten o datten. Suck.

Sonen tar studenten nu o det är så mycket lättare i vår relation. Han är ju den som inte kommer ha ett eget rum hos mig, men tar det med ro. "Det löser vi mamma".

Men igen, tack för din stöttning🙏😍❤️. Och du har ju rätt i att vi följt varandra i många år. Det betyder ju något för oss i Vidare livet. Även om mina inlägg i det större flödet väl är fullständigt ointressanta.

vår2022
lör, 2025-04-05 - 10:13

@Sattva Låter tungt och som att du är sliten. Lägenhetsförsäljning som inte går som tänkt är slitsamt och tar energi. Sedan påfrestning av duster med dottern. Klart man får känna att man önskar bo själv och att dottern hittar eget. Det är bara känslor och som det känns i stunden. Att det skulle bli lugn och ro om man inte bodde ihop och slippa skav. Hon har sin utveckling och du din som inte matchar just nu. Hon kanske tänker likadant. Kanske kan ni prata om att ha lite ”distans” inom husets väggar och bestämma någon tid då ni pratar i lugn och ro och lyssnar på varandra, försöker förstå varandra. Att kanske komma fram till att ni tänker och känner olika. Att ni kanske ändå får bättre förståelse för varandra och kan hitta ett läge som båda tycker är ok. Kanske att det kommer upp något som ni inte kunnat prata om och förstått som ligger under ytan? Kanske kring separationen som även berör henne?

Det är fint att få ta del av dina inlägg och höra hur du har det i det vidare livet på lördagar. Sköt om dig❤️

Sattva
lör, 2025-04-05 - 10:34

@vår2022 Tack❤️
Ja, jag är sliten. Och besviken på exmaken som inte på ett enda sätt bidrar. Han ska ändå ha ut halva vinsten. Inte någon hjälp handgripligen (svårt kanske på så långt avstånd, men inte omöjligt), ingen stöttning eller hejarop eller ens en undran hur det går. Där är ytterligare ett skav, som jag försöker inte gräva i eftersom jag ändå inte kan påverka. Men som påverkar mig.

Ja, jag o dottern skulle behöva prata. Grejen är att det oftast när vi pratat har glidit över på alla oförrätter hon anser jag är orsak till. Jag vet att det med all sannolikhet kommer komma, o jag orkar inte. Jag kan känna att jag har gjort allt vad jag kan göra för att förändra det osunda hemlivet som var. Jag separerade, jag har skilt mig, jag o exmaken har ingen kontakt utom sporadiskt. Detta har jag ju gjort för min egen skull i första hand, men även för hennes i förlängningen. Hon o hennes bror är dem jag sätter främst. Och ändå drar hon upp händelser bak i tiden där hon anser att jag satt exmaken framför henne. Det kommer om o om igen. Så därför drar jag mig för samtal på ett djupare plan. Jag klarar inte riktigt det. Inte här, inte nu.

Tack igen för ditt inlägg❤️

JHL
lör, 2025-04-05 - 11:01

@Sattva tråkigt att läsa att du inte får hjälp av exmaken men se det som ett ytterligare band som kapas med honom. Jag läste att dina barn har körkort vilket innebär att de börjar bli vuxna. Med det sagt så hoppas jag att du och din dotter når ut till varandra. Det kan bara svårt att göra tillsammans, har ni funderat på att ta in en neutral tredje part typ en terapeut för att lösa upp knutar i er relation?

vår2022
lör, 2025-04-05 - 16:02

@Sattva Ja, det är verkligen inte lätt att ha djupare samtal, som kan såra, riva upp och skapa skuldkänslor. Hon har sin resa och sådant som skaver i henne och där du är inblandad.

I min ”resa” med min mamma är det jobbigaste att hon har svårt att lyssna på mina känslor. Hon frågar inte heller direkt vad jag känner, men om jag säger vad jag känner så börjar hon försvara sig och ofta åker offerkoftan på. Eller så ”tänker” hon åt mig om vad jag tänker och känner. Som mamma har hon också en slags makt. Det är vårt mönster och har resulterat i att jag inte riktigt kan säga vad jag känner och vår relation och kontakt berör inget djupare, för att hon inte ska bli sårad. Det jag känt/känner får jag hantera och leva med själv, men jag hade önskat att vi kunnat prata om det utan att hon går i försvar. Det skulle räcka med att hon sade att hon har gjort sitt bästa utifrån sin förmåga och att hon är ledsen för att det har påverkat mig och att det har känts som det har känts för mig. Att hon skulle kunna säga förlåt. Men det verkar vara svårt för henne, jag tror att hennes skuldkänslor skymmer hennes väg och istället rycker hennes försvar upp som en sköld. Jag vet att hon inte har haft det lätt i sin barndom/livet och att försvaret hon sätter upp är en överlevnadsstrategi. Jag önskar hon kunde förstå att det finns bättre alternativ och att det skulle ge henne frid, men man kan inte förändra på en annan människa, bara man själv kan det.

Jag har också haft tuffa år med min dotter och i samband med nya bonusfamiljer och partners. Jag var orolig för att vi inte ska få någon fin vuxen relation. Hon tog stor plats och var krävande, gnällde, klagade, var arg, en hel del och det har tärt. Något som jag inte gjorde mot min mamma. Jag tog mer hänsyn till henne än till mig själv och var tyst. Idag, min dotter är 30+, har vi en fin och varm relation och hon tyr sig till mig när det kärvar till sig i livet. Hon säger att det var mig hon vågade bråka med och att hon ofta fick dåligt samvete när hon gjorde det, men hon hade ingen annanstans att ösa ur sig på och att hon är glad att jag fanns där som hennes trygghet. Så att de vågar ”bråka” kan man också se som att man är deras trygghet, skitjobbigt en tid, men det blir bättre och lugnare längre fram❤️