av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
mån, 2025-06-02 - 06:03

Det är verkligen bra att det finns @Varafrisk❤️
Jag tror även starkt på skyddsfaktorer såsom KASAM, personlighet och trygghetspersoner.
Såsom jag lyckats bli nykter med hjälp av forumet, all hjälp genom att läsa på och korvstoppa mig med fakta, metoder m.m. Så tror jag också jag kan hjälpa mig igenom tuffa perioder i livet. Att vara ett maskrosbarn tror jag ger fördelar på det viset att jag lärt mig genom livet att klara mig rätt bra trots förutsättningarna. Kram❤️

Varafrisk
mån, 2025-06-02 - 06:58

@Himmelellerhelvette Du gör ju ett fantastiskt arbete! Du fastnar inte utan jobbar framåt med dig själv. Anledningen till att jag vid ett flertal tillfällen gett dig rådet att ta kontakt med någon professionell är att jag upplevt att du har mått så dåligt. Jag tänker att det skrivna ordet kan lätt misstolkas. En tanke som kom t mig efter att du har berättat att du bott på familjehem och barnhem ( har du varit tvångsomhändertagen el frivillig placering? Kanske inte lätt att veta eftersom du var barn), har du känt dig/känner dig sviken av vuxenvärlden?

Ha en fin måndag☀️

Kram🥰

Himmelellerhelvette
ons, 2025-06-04 - 06:36

Tack snälla @Varafrisk 🙏❤️ Det känns verkligen som om jobbet jag gör med mig själv hela tiden går framåt även om groparna kan vara djupa ibland. Du har uppfattat det helt rätt, ibland mår jag riktigt dåligt men det brukar bli bättre inom en vecka, det brukar vara en process där jag liksom glider ner sakta i gropen utan att jag märker det riktigt och sedan är jag på botten någon dag och sedan klättrar jag sakta upp med hjälp av fakta kring det aktuella problemet (googlar, lyssnar på poddar och läser böcker) Jag bollar med er på forumet, med någon vän, skriver om det i en bok, sover extra mycket och kramas extra mycket med min man. När jag är mitt i det tänker jag ofta att jag kanske behöver söka hjälp den här gången men mina strategier tar mig igenom och framåt🙏❤️

Jag tror nog det var tvångsplacering om jag fick gissa eftersom mina föräldrar inte kunde ta hand om mig men pappa skärpte till sig och då fick jag komma tillbaka men jag tror att det var någon form av ultimatum på att han var tvungen att lämna mamma annars fick jag nog inte bo där? Jag tror inte jag känner att vuxenvärlden svek? Jag känner nog bara att mina föräldrar gjorde det, de vuxna som såg och förstod tror jag anmälde annars hade jag nog inte blivit placerad och sedan vet jag hur manipulerande missbrukare är och hur mycket de kan ljuga och slipa på ytan när det behövs så de vuxna som inte såg vad som hände kan jag inte klandra alls känner jag❤️

Kram❤️

Sattva
lör, 2025-06-07 - 11:42

@Himmelellerhelvette
Nu hoppar jag ju in mitt i o kanske det blir helt snett. Men jag tänker två olika spår när jag läser om det som hänt dig.
- Du vet ju inte hur livet hade blivit om du hade bott hos din mamma. Det kanske hade skadat dig ännu mer.
- Nu var det tvångsplacering tror du, så det jag skriver kanske inte är relevant. Men ganska ofta har jag samtal på jobbet med patienter som mår så dåligt att de valt att ha sitt/sina barn i familjehem eller liknande. Eller hos den andra föräldern. Jag uppfattar på dem att de tagit beslutet pga kärlek till sitt/sina barn. Att de vill rädda relationen.
Så man kan också tänka så, att det är en kärlekshandling. Hur bakvänt det än låter.

Jag vet att du läser mycket, har du läst "It didn't start with you" om nedärvda trauman?
Jag väntar på en bok jag har köpt, helt nyskriven av Carolyn Cowan "Shame; the path out of hell". Boken handlar om beroende och dess grundorsaker, där skam är en stor orsak. Jag gick en kurs för författaren 2017, hon är otroligt inspirerande. Hon har själv tagit sig ur ett beroende av droger, är psykoterapeut och kundaliniyogalärare.

Kram🌸❣️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-06-07 - 12:13

Tack fina @Sattva, jag blir alltid glad när någon hjälper till med att ta mig vidare i mina processer ❤️
Mitt liv hade nog blivit hundra resor värre om jag hade bott hos mamma, jag är tacksam att så inte blev fallet. Tvångsplaceringen var nog det bästa som kunde hända mig. Hade det inte hänt hade jag nog aldrig klarat mig så bra som jag gjort i livet och jag tror att det finns en mening med det jag gått igenom, en större mening som jag kan hjälpa andra genom att ha erfarenhet av. Att läka en otrygg ambivalent anknytning tror jag är en guldgåva till andra människor på min väg framåt🙏❤️

Tack för boktips🙏 Jag har läst en hel del böcker på det temat och lärt mig oerhört mycket genom de böckerna bland annat:
•Myten om det normala
•Vuxna barn till känsligt omogna föräldrar
• Kroppen håller räkningen

Kram och tack för att du tittade in och skrev till mig❤️

Geggan
lör, 2025-06-07 - 19:47

@Himmelellerhelvette kroppen håller räkningen låter intressant. Är det en bok som heter så? Jag skall ju försöka ta itu med min kropps protester. Så starkt av dig att ta dig vidare, bit för bit. Det låter verkligen som att du har blivit klok under vägen. Kram! 🥰

Himmelellerhelvette
fre, 2025-06-20 - 17:36

Midsommarafton, den ensammaste dagen på året, så är det för mig, alla dricker och jag är den enda som ser deras förändring och jag lider. Utanförskapet, ensamheten, för det är ensamt i det som ser ut som en gemenskap, det är ensamt att vara den enda nyktra, valet är för viktigt för att någonsin brytas, jag kan inte dricka, börjar jag så kan jag inte sluta, ångesten utan alkoholen kan jag härbärgera men ångesten med alkohol kräver mer alkohol, därför kan jag inte dricka, därför är jag utanför, därför är jag ensam för ingen förstår och bara en vet att jag inte kan dricka, de andra tror det är ett val utifrån ett hälsoperspektiv och även om de skulle kunna förstå hur mycket styrka och kraft det tagit för mig att komma hit så vet dom inte, ingen vet, människor runt om mig skulle gotta sig i min olycka och andra skulle döma mig, vissa tappa förtroendet för mig och någon enstaka skulle kanske förstå, där jag kommer ifrån är ingen vaken, inte egentligen och det är tungt att vara ensam min man är lite vaken, men han står med ett ben i vardera läger, ett ben med mig och det andra med dom andra, men ju mer han dricker desto mer frånvarande är han och det går inte ha en konversation med honom. Ensamheten gnager hål i mig! Högtider är dom värsta, nu vet jag det! Nu vet jag varför jag hört det från nyktra alkoholister förut för då är man ensammast…så varför har jag inte förstått detta innan? Jag har varit nykter i 2år och 10månader, jo för att jag låtsats och ljugit även för mig själv, jag har inte släppt in känslan för den har varit för svår, tänk att det tagit så mycket tid för mig att förstå att jag inte trivs i dessa sammanhang, jag har pressat mig att passa in för vad har jag annars för val men nu går det inte mer att försöka låtsas, jag måste gå en annan väg….

Carisie
fre, 2025-06-20 - 17:55

@Himmelellerhelvette Åh så tråkigt att höra. Här hos svärfar är jag den enda som inte dricker men det rör mig inte i ryggen. Jag gör det jag (inte) gör för min skull. Saknar inte drickandet. Hos min familj finns fler som inte dricker men jag känner inte att jag är mer eller mindre ensam nån annanstans. Jag skrattar oftast när folk blir på lyset. Tycker det är kul om folk kan vara fulla utan repressalier 🎈 så länge det inte slår över. Jag njuter av att jag är oförställd och nykter rakt igenom. Hoppas du får en fin midsommar ändå ❤️

Andrahalvlek
fre, 2025-06-20 - 18:05

@Himmelellerhelvette Idag är verkligen en dag då alkoholen flödar fritt, från lunchtid och framåt. Jag är lyckligt lottad som inte befinner mig på en midsommarfest i fyllans tecken, för då hade jag nog känt mig lika ensam som du känner dig. Försök att skratta åt deras tokerier, och gotta dig imorgon bitti när de är bakfulla.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
fre, 2025-06-20 - 19:59

Så underbart för dig @Carisie ❤️

Jag undrar om det kan hänga ihop med läkningen från min barndom att jag tycker det är så ångestframkallande med påverkade människor, kanske är jag inte läkt ännu, kanske har det gått för kort tid från att jag började gräva i min barndom, kanske vet jag inte hur jag ska hantera den gamla ångesten från mina påverkade föräldrar och andra, kan det vara så att jag inte läkt och att det är anledningen till att det skapar en fruktansvärd ångest, vad är det som skaver annars, alla ni nyktra tycker inte det gör något när folk dricker, visst ni gillar dem inte fulla men lite onyktra har ni inget emot. Kan det vara att jag inte handskats med dessa känslor från början utan bara lagt locket på? Jag gick på fester hela tiden mitt första halvår som nykter för att bevisa att jag inte hade slutat dricka för att jag var alkoholist, kanske är det att jag inte höll mig borta som de flesta gör i början när man blir nykter? Jag tror det är obearbetade känslor annars förstår jag inte riktigt, jag slår knut på mig själv, vad är det för fel på mig?

Andrahalvlek
fre, 2025-06-20 - 21:17

@Himmelellerhelvette Ångest får jag inte av andras drickande, men jag tycker att det är lite tråkigt när folk blir sluddriga och lite tjafsiga. Det är dock ytterst sällan jag deltar på sådant. För att det är tråkigt.

Sen brukar jag ha stort överseende med drickandet, jag har ju själv varit där. Var nästan alltid fullast. Då är det svårt att låta bli att småle åt andra. Jag känner mig verkligen som en del i en liten exklusiv skara. Vi som har genomskådat bluffen. The Sober Club.

Överlag har jag dock märkt att jag hellre avstår tråkiga tillställningar än utsätter mig för dem. Mitt liv är både för kort och för värdefullt för att göra tråkiga saker. Går tex inte på personalfest längre, det brukar vara fylleslag. Nej tack.

Kram 🐘

Carisie
lör, 2025-06-21 - 06:44

@Himmelellerhelvette Självklart kan det vara andra saker som får dig att må som du gör när andra dricker - förlåt om jag lät onödigt hurtig. Alla är ju inte stöpta i en form. ❤️

Jag tog mer eller mindre bara bort alkoholen men behöll mitt liv som det var och upptäckte det fina i att alltid ha sinnet i behåll. Jag hoppas att du kan hitta din väg att njuta av din nykterhet när andra gör som DE vill 🙏🏼

Ha en härlig fortsatt midsommarhelg
🩵

Himmelellerhelvette
lör, 2025-06-21 - 18:24

Det är absolut ingen far @Carisie, jag har känt så som du beskriver speciellt första året men nu vet jag inte vad det är exakt som skaver mer än ensamhet.

Jag tycker inte heller det är kul @Andrahalvlek men det senaste är det något som förändrats i mig och jag kan inte få fatt i vad det är, känner mig så ensam. Alla är så upptagna med sitt, jag hade min man men det känns som han glider iväg, han blir bjuden på en massa firanden och fester och tackar inte nej till något, jag vill inte ens ha semester längre för vad ska jag kunna syssla med? Bara störa mig på att han flänger runt på det ena efter det andra som jag inte vill hänga på? Känns som ett nytt uppvaknande i en enorm ensamhet. När min man varit min bästa vän ser jag hur ensam jag är utan honom.

vår2022
lör, 2025-06-21 - 20:46

@Himmelellerhelvette Du berättar ang att inget vet om ditt alkoholberoende ”andra runt om mig skulle gotta sig i min olycka och andra skulle döma mig, vissa tappa förtroendet för mig och någon enstaka skulle kanske förstå”. Du skriver också ”Jag gick på fester hela tiden mitt första halvår som nykter för att bevisa att jag inte hade slutat dricka för att jag var alkoholist”. Vidare skriver du ”Alla är så upptagna med sitt, jag hade min man men det känns som han glider iväg, han blir bjuden på en massa firanden och fester och tackar inte nej till något”.

Precis som du säger tänker jag att din ensamhetskänsla bottnar i tidigare erfarenhet i ditt liv. Att det är en sårbarhet du har med dig och som påverkar din självkänsla. Du vill inte berätta för någon om din nykterhet av rädsla för att bli dömd och i det finns det antagligen skam inblandat, vilket även hindar dig att berätta. Du måste hålla upp en slags fasad som inte är äkta. Det tar kraft och energi. Jag tänker att när man inte kan vara äkta så tappar man lite kontakt med sig själv och det kan skapa ensamhetskänslor. Kanske är det ett mönster du känner igen från din barndom? Att bära på en ”hemlighet” som känns skamfylld? Det blir också mer uppenbart när man ”går mot strömmen” och är nykter på fest, man blir inte påverkad som andra och zoomar inte ut som de. Jag tror att om du kan känna dig tryggare i dig själv så påverkas du inte lika mycket av det. Kanske kan du också prata med din man om hur du känner och att ni kanske kan gå hem lite tidigare från en fest. Men mest tänker jag att det handlar det om dig, dina tankar och känslor och tidigare erfarenheter som triggas.

Sköt om dig! Kram❤️

Andrahalvlek
lör, 2025-06-21 - 21:13

@Himmelellerhelvette Jag tänker lite likadant som @vår2022, att det är din självkänsla som haltar lite fortfarande.

Att trivas enbart i sitt eget sällskap utan att känna sig ensam är en viktig pusselbit. Likaså att avstå vissa sammanhang för att man inte har så mycket gemensamt längre.

Eller att våga åka på en träningsresa för sin egen skull, sen får det bli som det blir. Förhoppningsvis connectar man bra med någon, men annars finns det så mycket aktiviteter uppstyrt att det bara är att följa med strömmen. Ta tillfällen på språng liksom.

Att vara sann och äkta både inåt och utåt tror jag är viktigt för självkänslan också. För att genuint känna att jag är bra och värdefull precis som jag är, med dessa ”skavanker”. Att berätta på en fest eller i ett annat sammanhang att du varit helt nykter i x antal år skulle imponera på de andra. Orsakerna du berättar om avgör bara du själv. Att du mår så mycket bättre psykiskt är världens bästa anledning.

Och sen tycker jag att du ska ta ett prat med din man. Säg åt honom att du inte enbart vill fylla sommaren med fylleslag. Berätta vad du vill göra istället - och att du vill göra det med honom.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2025-06-23 - 05:22

Tack @vår2022 och @Andrahalvlek ❤️ Ni har så rätt, jag behöver jobba mer med mig själv i vissa sammanhang, och lära mig tacka nej till de jag inte tycker ger mig något. När min man förstår mig och väljer mig är allt mycket lättare men jag vill även vara stark i mig själv, på egna ben. Jag pratar mycket med honom och ofta förstår han mig men ibland vill han såklart göra på sitt sätt och då behöver jag kunna ta det med ro utan att känna mig besviken på att han väljer något annat. Det är viktigt att man kan göra saker på var sitt håll också men det svåra är när jag inte vill hänga på de fester jag brukat hänga på, då utesluter jag mig själv och det blir en ovanlig situation för alla. Det är nackdelen med gemensamma vänner. Lättare när han har sina vänner och jag mina, då blir det mer naturligt att vi går var och en för sig men detta är en ny process att ta sig igenom. Denna midsommarhelg med så mycket folk och fest och fylla kommer jag inte delta på fler gånger alla fall. Nu är det färdigt för min del att låtsas tycka något är trevligt som jag avskyr!

Träningsresa låter toppen @andrahalvlek och yogaretreat, sånt ska jag ha på min att ”våga göra” lista. Kram