Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Maria42

Kul att du tycker det Dompa, du är en förebild för mig, allt du gör och utstår för dina barn. Klart vi ska ge dem nyktra föräldrar. Jag börjar märka en skillnad nu, förut såg jag dem aldrig på kvällarna, de höll sig på ovanvåningen och sina rum. Kan inte klandra dem, det måste ha varit hemskt att se hur mamma blev full varje kväll, även om inte jag själv tyckte jag var full. Nu är de med oss på kvällarna, ikväll såg vi en film ihop, skrattade och hade det mysigt, och det händer allt oftare. Jag tror de börjar tro på att jag kommer fortsätta vara nykter. Jag sviker dem inte igen. Nej, för nu ser jag hos andra att de behöver inte ha druckit mycket så blir de förändrade. Klart barnen såg det på mig förr trots att jag inte trodde det. Jag mår toppen som nykter men ibland spökar A, fast det går fortare och fortare över. Jag är ffa på min vakt, jag ska vinna den här gången. Stor kram!!

Stigsdotter

....dina barn kommit nedför trappan. Det är klart att de ser. De kanske inte förstår vad som händer men de känner att något är galet.

Klart att DU vinner den här gången, jag hejar på dig! Fredagskram från S

Dompa

Visst är det en bekräftelse på att vi gör "rätt" när barnen kommer nerför trappan. Värt allt! Hade en liknande stund som du när ni kollade film. Sent igår kväll tokdansade vi alla fyra i köket...till iof. förskräcklig musik, men det fick mig att skratta. När jag lade mig hade jag en klump i magen...men det var inte ångest, "bara" tokkärlek. Fan Maria! Jag tror vi är ngt på spåret nu...vi börjar se vad som finns så nära oss!
Tack för stöd...du betyder mycket för mig. Kram

kalla

Tror och hoppas att allt är toppen med dig, trycker lite på din tråd så du inte försvinner//Kram Kalla

Dompa

Trycker på lite mer. Tänker som Kalla, hoppas och tror att det går bra för dig. Men skriv så vi vet var vi har dig. Kramar/R

Maria42

Har varit lite osynlig här ett tag, jag har läst era trådar det gör jag varje dag, men inte haft tiden att skriva. Jag är nykter, men har fullt upp eftersom jag åker till Barcelona på torsdag morgon. Ska på en medelhavskryssning en vecka. Aldrig gjort det förut, har inhandlar cocktailklänning och div saker man måste ha med sig, måste även planera för barnen eftersom de ska vara ensamma hemma. Fast de är ju rätt stora, men ändå.
Alkospöket har börjat infinna sig, fått många tankar om vad härligt att sitta på hyttens balkong med ett glas vin, barnen ser ju inte eftersom de inte är med.
Men jag ska inte göra det, ska börja varje morgon med att lova mig själv att inte ta första glaset idag, har även maken med mig och han skulle rycka glaset ur händerna på mig om jag försökte. När alkospöket inte är med så tycker jag att det ska bli skönt med en resa utan alkohol, denna gång får jag uppleva allt utan att vara avtrubbad. Stort gym och löparbana finns på båten så träna har jag tänkt göra, jag springer nu ca 4 ggr i veckan.
Kommer nog inte kunna skriva ngt på resan men jag berättar hur det var när jag är tillbaka på midsommardagen, vi stannar några extra dagar i Barcelona.
Barnen har hela tiden varit min drivkraft till att bli nykter, blev otroligt glad när min yngsta häromdagen sa att hon var så stolt över mig. Det som så sakteliga håller på att förändras är att jag alltmer ( dock inte när A-spöket är nära) börjar känna att jag vill vara nykter för min egen skull, eftersom jag mår så bra av det. Den känslan ska jag ta fram varje gång suget kommer under resan.
Jag är med er och vi gör det fantastiskt bra!
Kram på er

Stigsdotter

Vad härligt det låter med kryssning, bara sitta på däcket och njuta, eventuellt gå träna lite. Vad bra att du ändrar lite inställning till varför du skall vara nykter. Jag tror nämligen att det i längden funkar allra bäst om man gör det mycket för sin egen skull och inte bara för andras.

Skulle alkospöket dyka upp är det bara att kasta fanskapet överbord (och lämna honom där i medelhavet :-)

Ha det riktigt skönt nu så ser jag fram emot en liten reseberättelse sedan.

Kramar

MissH

Det där alkospöket ja! Det tittar fram hos mig också ibland och målar upp en slags illusion av hur mysigt och fint det skulle vara med ett glas vin här och där. Tvingar mig då att se hur det egentligen är när jag tar ett glas vin, det blir ju aldrig så som man vill tro att det skulle bli. Märkligt hur den där falska bilden av alkohol kan locka en, trots att man vet att den är förvrängd.

Hoppas du får en härlig resa!

Dompa

Även jag vill passa på att önska dig en Härlig resa. Mkt sol och kärlek hoppas vi på. Sen givetvis reseskildring vid hemkomst. Om nu alkoholspöket skulle dyka upp så kanske du har en sån tur att det pratar spanska. Låtsas att du inte förstår! Du har kommit långt nu, inget litet överparfymerat spöke ska ta dig! Ha det bra! Kram/R

Maria42

Har nu kommit hem efter 2 dagar i Barcelona och en vecka på Medelhavskryssning. Haft det otroligt bra, vilken stad Barcelona är, måste tillbaka dit för att se mer. Vilken båt, hade hytt med balkong, vakna upp varje dag i ny stad, var i Toulon, Villafrance, Florens, Rom, Neapel. Hett och helt fantastiskt, 3 poolområden på båten som hade allt, tom skridskobana. Otrolig service, fanns hela tiden personal tillgängliga för att hjälpa till, stort komplett gym.

Hur gick det med A undrar ni? När vi kom till Barcelona slog alkospöket till med enorm kraft, utomlands är för mig helt förknippat med vin, GT, osv. Började förhandla med mig själv om att det skulle väl inte göra ngt om jag drack på resan. För hur skulle det annars kunna bli roligt?!!

Maken förstod mina kval och tyckte jag skulle prova att inte dricka för att se hur det var, så jag beställde cola light istället, kvällen gick och jag hade trevligt men suget fanns kvar. Dag 2 var jag glad när jag vaknade tidigt pigg o alert, och den dagen var suget kvar men hanterbart. När vi kom till båten och servitörerna kom och erbjöd drinkar så hör jag mig själv säga No thanks, i dont drink alcohol. Va?? Vart kom det ifrån? Sen blev det lättare, jag drack alkoholfria pina coladas, mkt cola light, vaknade tidigt, tränade mkt och kunde verkligen njuta av varje dag. Så med facit i hand så släppte suget efter några dagar och det var nog den bästa semester jag någonsin haft. Det går att resa utomlands utan A.
Kul att det ffa går så bra för er och att midsommar gick bra. Nu ska jag sova, varit en lång dag idag. Kram!!

Dompa

Jag är också glad...lät som en toppensemester. Och nykter var du...bra jobbat att stå emot "semester i utlandet suget". Är även en glad för att du tycks ha hittat en bra karl...kan tänka mig att en del gubbar skulle bli lite sura på en partner som inte ville hinka drinkar.

Hur var Neapel? Mycket sopor fortfarande? Döda små ziegenarbarn på stranden? Är lite nyfiken. Om en vecka sticker jag och ongar till Toscana...farmor. Men vi reser nog runt en del. Ska bli så skönt...hett som du skrev. Är lite less på detta sommarväder som vi haft hitills.

Välkommen tillbaka!

Maria42

Ja, han är bra i det avseendet, han är jättestolt över mig, han peppar hela tiden och försöker få mig på andra tankar när suget kommer.
Jag såg inga sopor i Neapel, det var stort, enorm trafik, hett, men såg ju inte så mkt eftersom vi bara var där över dagen. Åt fantastisk pasta i en gränd, jag gillade stan, enormt lång seafront, där italiernarna solbadade på klipporna/stenarna.
Har fått enormt sug efter kaffe o choklad. Druckit goda Cafe frappe/froddo och cappuccinos med helst croissanger med choklad eller härliga chokladbakverk. Tur jag tränat så mkt för jag står på samma vikt som innan trots att jag gottat i mig så mkt.

Stigsdotter

Skönt att det gick så bra! Och vilken toppenman du har som verkar kunna sätta sig in i att det kan vara svårt att låta bli och därmed stöttar dig! Man upptäcker ju en helt ny värld av goda drinkar, till och med nyttiga drinkar där vitaminerna från jordgubbar och annat inte förstörs av alkohol, man blir piggare, fräschare och ofta är det billigare också (fast ofta är det mycket dyrare att "vara duktig" än att hinka i sig den biliga spriten men det kan det väl vara värt!?)

Kram

ÄnnuEnVindåre

Hej vilken underbar läsning! Det finns ett liv utan alkohol! Jag blir lite nyfiken på din man, hur mycket har han druckit under resan när det serveras sprit hela tiden?

Hoppas resten av sommaren blir lika fin för dig
Kram VD

Maria42

Ja, det finns verkligen ett liv utan alkohol, dock inte utan kaffe och chokladbakverk. Har aldrig haft chokladsug tidigare. Min man drack ungefär 2 öl per dag, men han var noga att kolla att det var ok med mig. Han kan lika gärna avstå, för honom spelar det ingen roll om han dricker eller inte, han tycker vin är gott men är fullt nöjd efter 1 glas. Har alltid varit obegripligt för mig. På denna båt var det få svenskar, det var väldigt många nationaliteter och det var inte som på Finlandsbåtarna. Här var det ingen fylla, såg inte en enda som var för överförfriskad. Fast vi gjorde kväll vid 24 och kanske var det värre sen, men det slapp jag se isåfall.
Kram

Annelie 60

när jag läser din tråd. Så full av hopp, så förtröstanfull! jag är verkligen glad för din skull! Nu ska jag avsluta med dina ord i färskt minne och då kommer jag att kunna somna vid gott mod!

Gonatt och kram!

Maria42

Semestern slut för denna gång, jobbar nu 5 veckor till innan jag blir ledig igen. Var på stor fest i helgen och känner nu sedan några dagar ett stort vemod. Känner mig inte glad, ingen, jo 2, blev full på festen men jag var ändå utanför. När folk börjar bli lite på lyset är det inte kul att snacka med ngn som minns allt.
Kände sådant fruktansvärt utanförskap på festen och sån sorg över att det är så här det kommer att vara framöver. Jag vill också vara som alla andra.
Läste om PP och att han kände samma sak och bestämde sig för att prova igen, det går ju inge bra det vet jag också men känslan vill inte släppa.
Jag tar nu en dag i taget, kram från en nedstämd Maria