Livet-utan-fooliehutt

8784 timmars nykterhet! 366 dagar, lika med ett helt skottår! Bästa nyktra tid hittills kom efter några dagars våndor och varade i 6 veckors varierande grad av eufori. Därefter inträdde en fas på uppemot 6 månader som jag läste mig till kallas postakut abstinens. Den fasen var ömsom tuff och småäckligt dryg, men tipsen här på forumet som till exempel ”en dag i taget”, ”aldrig ta första glaset” och ”man ångrar aldrig en nykter gårdag” rimmade väl med en som jag själv brukat använda ”en öl är för mycket och två öl blir för lite”; kontemplationen runt dessa enkla och klara visdomar är och har den gångna tidsrymden varit goda stöd för mig. Stort tack för det AH-kämpar! Så här i eftertanke konstaterar jag att nykterheten genom året utvecklats och nu befästs som min nya drog. Krank blekhet har övergått till frisk hy. Nykter tar jag mig genom dagar och nätter oavsett vad som ansätter mig, och dystymin mitt eviga ok känns numer mest som en otidsenlig fast hyfsat bekväm kofta; den koftan jag aldrig kunnat eller ens längre vill ta av, därför att jag varken vill eller kan anpassa mig till denna tidsepoks uppsjö av enfaldiga normaliteter. Men inget är bara ros, även ris i form av lågimpulsiv livsleda plågar mig då och då. Fast det är trots allt som nykter människa med jämn och lugn puls, enklare att utan skov ta sig ur de bedövande känsloslöa tillstånden. Efter hand har dagarna i sakta mak tuffat på; och trots ett skavande avtryck i minnet av acetaldehydinpyrda dimridåer så har större delen av året ändå tett sig ljust. Med nykterheten nöts lager efter lager av min tidigare påstrukna alkoholfernissa bort. Det märker jag på stabilare och sundare kroppsfunktion och psyke. För i den här kampen har jag upplevt en växande inre frid och styrka i mig själv; och jag har ändå länge levt efter, kämpat med och utvecklats med insikten att det krävs ett visst motstånd för människan att ta spjärn emot för att lyfta sig och vandra fram på livets stig. Fast nu drar jag mig själv vidare på krafter sprungna ur friktionen i livet självt. Jag väljer det i stället för att ödsla min energi på gyttjebrottning mot bakisruelsen.

Ja, det är sannerligen mycket som följer med en människa.

@fooliehutten tar en förfrukost i foajén, kaffe och croissant. Ser rökare bege sig utomhus, manade av sin last till dess både direkta och indirekta sartreanska konsekvenser. Frihet och ångest i en dialektisk dans mot våra möjliga val mot vårt autentiska vara. Här och nu väljer jag bort min last alkoholen idag och känner mig faktiskt hyfsat autentisk och fri. 😌

@fooliehutten .Grattis till ett helt år i nykterhet.Väl kämpat.Och vilken vinst du beskriver citat:” För i den här kampen har jag upplevt en växande inre frid och styrka i mig själv”Det är stort.Jättestort.Grattis till det med!

13164 timmar=1 år och 6 månader utan en droppe. Tiden går och ointresset för alkohol består. Ångesten och lyckan buggar ändå fram och tillbaka, men med allt mindre spännvidd emellan, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Sinnet är precis som ett bankkonto, där tidigare övertrasseringar vid kortvariga kemiska A-lyckorus ledde till röda siffror på kontot och en stark och dryg ångest. Trots detta kan sinnet ibland inge mig en starkt ambivalent saknad av det liv jag inte längre vill ha. VANSINNE👿!
Fast om det tidigare handlade om att fly, så faller numer lotten i att stanna nykter och stabilt och i mig själv, autentiskt och hedersamt hantera mina känslor. Numer spar jag mer än jag tär, så nu börjar det allt att bli lite bättre balans på sinnets kontoutdrag. Jag är 1 med livet som levs och tillåter det inte längre att gå mig helt förbi.

Mod och hopp och kraft till alla som kämpar på där ni är! 🤗
&
Man kan faktiskt ”äta en hel elefant” bara man gör det i små steg och tar en bit i taget.

@fooliehutten .Stort varmt grattis till 1 1/2 år på den nyktra vägen .Det är stort.👍👏🥳.Du skriver att sinnet blivit mer balanserat & att du även upplever ångest & lyckokänslor.Precis så som det är & ska vara när man lever .Att stanna kvar i det som sker stabil & nykter istället för att fly är ett sunt förhållningssätt.Skönt att du även skriver:Citat:@fooliehutten:” Trots detta kan sinnet ibland inge mig en starkt ambivalent saknad av det liv jag inte längre vill ha. VANSINNE👿!Så känner även jag & då får man förhandla & påminna sig själv att det är en rest från ett tidigare liv.En ovana & olat ett sätt att fungera som sitter djupt.Grattis återigen & fira med kaffe & tårta / något annat festligt du gillar!

Himmelellerhellvette, Molnet, vår2022 och Andrahalvlek tack för er pepp; den betyder mycket. Ha en skön söndag🤗

Ps intressant att du Molnet tar upp det här med vanor. Jag är inne på liknande tankar och tycker mig ha allt lättare att se hur indoktrinerad jag varit. Det ska bli spännande att se vart åt det bär när jag tagit taberas på ”elefanten”.🤠

@fooliehutten otroligt vilken resa du gjort, summan av livet har blivit så oändligt mycket bättre efter A stoppet. Blev sugen på det sista av elefantsnabeln nu som ligger i frysen😁, en stjärna e du💥

Tack @zalkin, det blev ett gott skratt när jag läste om kalsongfyllan. Tack för det😆. Begreppet kan väl både tolkas komiskt och tragiskt; det känns som att man glidit en rejäl bit ner på det sluttande planet innan filsingfyllan lockar. Och samtidigt ser jag alfafinnen i en posé som inte är särskilt macho. Jag garvar dock inte åt, snarare med i insikten om att egna ”bravader” inte skiljer åt annat än gradvis😗. Kändes lite som att titta på Grotescos ”Det är jul på pizzerian”.
Ha det gott🤠

@fooliehutten Haha. Ja jul på pizzerian är en höjdare. Ingen vidare munter stämning bland gubbarna i baren. Några kalsongfyllor bör man ha tagit sig genom livet, med finländska rötter. Får i framtiden satsa på mackor,chips, ostbågar och trocadero när frugan lagt sig....😁