av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
tis, 2025-10-21 - 06:02

Ja det låter helt logiskt @Andrahalvlek, det hade nog riktigt gått åt skogen om jag fortfarande drack! Nej jag är så oerhört tacksam över att jag blev nykter men jag kan tycka det är lite övermäktigt ibland att ha känslan av att se saker så klart, liksom från ett helikopterperspektiv. Jag kan känna mig så skärpt i mitt sätt att se på saker, som om jag ser det som finns bakom mimik, ord och kroppsspråk. Jag kan se en helhet, hur allt hänger ihop med människor jag känner väldigt väl. Men det är inte alltid folk är så sugna på att se det ur mitt perspektiv, ändra på vissa saker så kommer det bli så mycket bättre. Till exempel en vän som har väldigt mycket värk i kroppen och bara är några år över 40, hade hon gått ner 30kilo i vikt, börjat äta näringsrik kost och börjat röra på sig varje dag är jag rätt säker på att hon skulle bli av med nästan all värk. En annan kompis som är precis som en hypokondriker beskrivs, hon hittar sjukdom i allt, både hos sig själv och alla runtomkring. Vill bara prata sjukdomar och hur dålig vården är. Jag håller med, vården är kass men om man år efter år lägger all fokus på sjukdomar tror jag aldrig att man kan känna sig frisk, jag tror man behöver jobba med sina tankar och söka hjälp för psykiska symtom istället för fysiska. Börja med sitt mindset och sedan kommer annat sakta men säkert bli bättre.
Jag tror också att dessa exempel som jag anger är lika svåra att lösa som att sluta dricka alkohol när man är beroende och sluta kräkas när man har bulimi. Alltså jag drar paralleller där jag vet hur jag behövt förändra så mycket med mina beteenden och tankar för att lyckas överkomma detta och jag vet att andra skulle kunna komma ur sina problem om dom bara kom till insikt. Jag tror det är detta jag menar med att jag kan se helheten och känna mig frustrerad över att andra inte vaknar upp ur sina dimmor och tar kommandot över sina liv. Så egoistiskt av mig att tänka så att jag skäms och det ända jag egentligen kan göra är att ge tips men sedan får jag bara mjukt landa i acceptans i att de flesta människor slumrar trots att det finns sätt att vakna men ingen kan vakna utan urkraften vi fick när vi blev nyktra och den är lika svår att finna som gud kanske? Man ska tro på något som man inte alls vet något om, som vi gjorde när vi blev nyktra, bara blint lyssnade och trodde på de som gick före oss🙏❤️

Andrahalvlek
tis, 2025-10-21 - 06:53

@Himmelellerhelvette Kan hålla med om likheterna. En annan likhet är att förändring endast kan ske när individen inifrån och ut har bestämt sig. Att tjata är lönlöst. Det enda man kan göra är att finnas till hands och stötta den dagen individen själv vill ha en förändring.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
tors, 2025-10-23 - 06:09

Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva känslan när saker tillslut ordnar sig. Jag har tänkt och tänkt, jag har skrivit i min dagbok och på så sätt fått syn på problemen utifrån andra synvinklar. Jag har bollat med er mina fantastiska forumvänner, jag har gått på långa promenader i naturen, gråtit floder, känt mig totalt uppgiven och jag har ventilerat med vänner. Stött och blött verkligen för att till sist komma på lösningar på båda problemen som jag lagt fram till min man och till min arbetsgivare och båda har tagit emot förslagen med öppna armar! Jag blir så häpen! Det tycks verkligen vara på det viset att den enda som kan ändra förutsättningarna för sig själv är en själv, man behöver stöta och blöta och provtänka på olika scenarier och sedan välja riktning. Jag kan inte ändra på någon annan men jag kan komma med konkreta förslag på lösningar och se om dom går hem och annars veta att jag kan lämna situationen. Alltså se på hur jag vill göra? Och ställa mig själv frågorna ”kan jag acceptera situationerna?” Om inte, då behöver jag fundera ut vad jag kan påverka! Acceptera eller förändra🙏 Jag känner mig så oerhört glad och stolt! ❤️

Hoppas ni får en fantastisk dag!

Andrahalvlek
tors, 2025-10-23 - 07:48

@Himmelellerhelvette Väldigt viktig insikt - att stöta och blöta, bollplanka och provtänka leder framåt. Inte ta några förhastade beslut i vanmakt, utan verkligen fundera och analysera. Vart vill jag? Vad vill jag? Och sen slutligen - agera. Inte i stundens hetta, utan i lugn och ro presentera sina tankar för andra inblandade. Vara extremt tydlig. Det här vill jag, hur tänker du? Sen måste man låta motparten ha sin process. Tålamod. Det har vi som nyktra. Som onyktra flydde vi gärna problemen, geografiskt eller själsligt.

Hurra för dig, du är så jävla bra!

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
fre, 2025-10-24 - 05:34

Tusen tack @Andrahalvlek ❤️ Ja herregud vilket tålamod vi fick träna upp under nykterhetens första år! Jag minns hur du och andra gång på gång påpekade just det ”ha tålamod och tillit till processen” oj vad jag kämpade med det! 🙏
Så nu blir det nytt för mig igen och det är så spännande och skrämmande, varför är allt som är nytt alltid så läskigt! Jag och chefen har kommit överens om att jag byter enhet, till ny ort, nytt hus, nya kollegor, andra arbetsuppgifter. Nu ber jag verkligen till gud att jag får komma rätt, komma till min rätt, få känna mig som en i gänget med samma mål och riktning, kärleksfulla människor, få landa och känna mig hemma🙏❤️

Andrahalvlek
fre, 2025-10-24 - 08:03

@Himmelellerhelvette Wow 🤩 Grattis! Mindre personalansvar? Det jag gillar med att ha växlat ner på jobbet är att jag slipper en massa jävla möten, e-post i mängder, och jag slipper hantera jobbiga människor. Några få ligger på mitt bord, men jag orkar hantera några få. Det är mest jobbigt i början, innan man hittat rätt strategier. Efter en tid vet jag precis hur jag ska göra, learning by doing.

Var beredd på att det känns jobbigt de första månaderna. Framför allt kärringar i flock är svinjobbigt. Det finns alltid minst en informell ledare, en skitsnackare, konsensus in absurdum ska helst råda osv. Gubbar i flock har generellt en grabbig jargong, vill hävda sig på andras bekostnad, pranka, helst fönedra. Därför föredrar jag mixade arbetsplatser, då slipas ytterligheterna ner automatiskt.

Kram 🐘

vår2022
fre, 2025-10-24 - 10:26

@Himmelellerhelvette Låter härligt att du hittat nya vägar att gå vidare på! Det är så viktigt att lyssna på kroppens signaler när det inte känns bra och förändringar behövs. Den signalerar på olika sätt och med obehagskänslor och det gäller att lägga örat till och lyssna. Där finns ofta svar på vilka steg som ska tas och att ställa sig själv olika frågor hjälper till att ta dem❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-10-25 - 21:08

Lite kvällstankar som jag vill ska få flöda ut. Jag känner att sak efter annan nu bara fallit på plats och att vinden är med mig. Jag kände idag så starkt att det får vara nog nu! Snälla det får räcka nu med att min mamma får förstöra mig mer, hon har traumatiserat mig genom hela min uppväxt och alltid varit en frånvarande förälder som aldrig kunnat se annat än sig själv, ändå har jag hjälpt och hjälpt i någon vansinnig tro om att bli sedd och vara duktig och något hon kan vara stolt över, velat att hon ska se vad jag åstadkommit, velat visa upp och få bekräftelse men hon har inte sett mig, hon har haft fullt upp med sig själv, bara levt i sin egen bubbla av sina problem eller sina gjejer att sköta. Jag har skrikit inom mig -SE MIG!, jag har gjort allt för att bli sedd men aldrig har hon haft förmågan och alltid bara tagit mig föregiven att hjälpa henne. Nu är jag färdig med att vrida in och ut på mig själv, jag känner mig så galet färdig med allt som har med henne att göra. Varför har jag trott att jag har skyldighet att hjälpa henne, hur kan banden byggas så starkt och hur kan man bli så medberoende till någon som aldrig varit mamma för mig? Medan min pappa bara såg min syster och aldrig mig, sa mamma att hon älskar mig, och det hängde väl upp mig på att jag kände ändå kärlek därifrån och därför blev väl bandet som det blev. Jag är så färdig med att läcka min energi på henne nu! Jag vill bara få slippa henne i resten av mitt liv! Hon är mitt enda problem som jag har kvar som jag ser det just nu! Jag har bett Gud att ta tillbaka ansvaret för henne? Jag vill inte ha det på mina axlar länge, jag vill få bli fri från hela vår trasiga relation, jag ser bara framför mig alla gånger hon skrämde livet ur mig som barn! Hade jag bara kunnat se någon enda period i hela mitt liv som hon gjort något för mig, tagit mig till skolan, till min träning, fixat kalas, kommit på jul men nej hon har aldrig funnits för mig, varför känner jag fortfarande ansvar för henne? Jag vill inte ha det ansvaret mer! Jag vill få bli färdig!