av Himmelellerhelvette

vår2022
sön, 2025-11-02 - 21:19

@Himmelellerhelvette Skönt att du får vila och känna lugn❤️. Det är utmattande att åka berg och dalbana mellan tro, hopp och förtvivlan. Som du säger ner i helvetet ett tag och sedan upp i himlen igen.

Livet är upp och ned, men man kan försöka jämna ut nivåskillnaderna mellan dem. Att det blir mindre djupa dalar och höga toppar. Mycket gör du redan, gjort förändringar på ditt jobb och i relation med maken vad jag förstått. Lyssnar på dina behov, drar ned på dina höga krav och berättar om dem för berörda. Tänker att ett mer stabilt lugn kommer när man reder ut saker som skaver och hittat sina verktyg att hantera situationer med. Att stannar upp och göra sig medveten om vad som händer inom dig i situationen, tar hand om obehaget, har förståelse för beteendet, lyssnar in känslor och kroppens behov och agerar hjälpsamt, det som blir hjälpsamt för dig i det långa loppet. Att dela upp det i små delar, vad som ska hanteras/göras i första hand, i andra hand osv och inte låta självkritiska tankar ta över.

Du jobbar på så bra och du är så värd vila, lugn, ro och att återhämta dig❤️

Himmelellerhelvette
mån, 2025-11-03 - 06:19

Tack @Andrahalvlek ❤️ Ja precis, nu har jag trappat ner ansvaret på jobbet, jag hamnar visserligen på en annan ort, så allt blir helt nytt men samma arbetsuppgifter som innan jag trodde jag ville klättra i karriärstrappan. Inget mer utvecklingsansvar utan nu är jag en del i ett team där andra leder och jag följer. Klart jag kan vara med och påverka men jag behöver inte känna att världen vilar på mina axlar.

Jag tog ett krafttag kring mitt äktenskap med, vi har pratat ihop oss och det var kanske inte så illa som det kändes, tror faktiskt att det var tyngden av ansvaret på jobbet i kombination med en tuff period med mamma som smittade av sig på hur jag upplevde allt med min man. Ibland vet man inte vad som är hönan eller fjärden men när man ser vilka kategorier olika problem ligger i och förändrar där man kan förändra, lösningar börjar visa sig, då kan man till slut se mer klart på tillvaron. Och vila, vila, vila, vila när man kämpat mer än man orkat då måste man vila och det har jag gjort nu❤️Kram

Himmelellerhelvette
mån, 2025-11-03 - 06:32

Tack för ditt stöd @aeromagnus ❤️

Tack @Blenda ❤️ Ja vist är det fint att tänka ”trädet” Tack för ditt stöd❤️

Tack fina @miss lyckad ❤️ Du kapade absolut inte min tråd, jag blir jätteglad när ni skriver hos mig, och jag uppskattar verkligen att du delar med dig och blev väldigt glad över att du tagit dig tid att läsa igenom mina trådar och skriver massa fina komplimanger om mitt sätt att formulera mig och hur jag verkar vara som person. Jag suger verkligen åt mig. Självkänslan är verkligen något man behöver hålla i träning såsom muskler för att den ska hållas stabil. Jag har haft mycket som gnagt på den i några månader nu så jag behöver alla dina fina ord. Tack❤️
Så oerhört starkt av dig att köpa hus och flytta med två tonåringar själv! Det är den urkraften som kommer ur att bli nykter och se på hur man kan förändra sitt liv! Man tar vara på sitt liv och ändrar det man inte tycker passar in på ett bättre sätt tror jag utav att bli nykter från sitt beroende! På så sätt är jag glad att jag blev beroende. Annars hade jag nog aldrig förstått att jag behövde jobba på att förstå mig själv. Kram❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-11-08 - 08:37

Jag kan bara inte förstå vad det är för fel på mig när jag är ledig. Är det att jag äter socker och fett för att fira helgen som jag mår kasst mentalt på morgonen eller är det att familjen inte gör det jag vill att dom ska göra för att hålla ordning i hemmet, det hinner jag inte tänka på när jag jobbar för då tar jobb och träning upp min tid. Eller är det något annat? Så trött på att vakna upp nedstämd men har läst att dålig kost på kvällen höjer dopamin och att det kan krascha till morgonen efter. Behöver sluta moffa skräp bara för att det är helg. Något sjukligt över det där belöningstänket, det stör mig! Precis som när jag drack alkohol!
”Helg! Wow! Nu får jag unna mig, det är jag värd!”
Fredag, lördag och söndag! Det är inte normalt! Det är en last och jag behöver ta tag i den lasten!

Andrahalvlek
lör, 2025-11-08 - 12:08

@Himmelellerhelvette Ja, det är knäppt. Ett jävla firande hela tiden 🤣 Det är ju fredag varje vecka liksom, och måndag och tisdag också.

Jag sliter med mitt sockerstopp, och efter några veckors uppehåll känns det riktigt lätt att låta bli. Sen bli jag bjuden och äter sött, och därefter moffar jag socker i en-två dagar. Lite väcker mersug. Precis som med alkoholen. Suck.

Jag märker att sockret liksom ”fyller” mig, jag får riktigt ont i magen, och baksmällan nästa dag är tydlig, i form av irritation och håglöshet. Orka liksom. Så jag mår bäst utan, och kämpar envist på. Just craving-beteendet vill jag slippa också, det som får mig att köra till Maxi och köpa choklad och glass i mängder ”bara idag”. Som en treåring, noll konsekvenstänk.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
sön, 2025-11-09 - 06:38

Jag kan också höra mig själv tänka att jag är så duktig som varken dricker eller snusar så någon last kan jag väl få unna mig🤣@Andrahalvlek.
Nu blir det krafttag, har jag kommit ifrån de två lasterna samt bulimin så ska jag väl kunna komma ifrån detta med! Bestämma mig för en av dessa tre dagar, inte alla tre, det sitter bara i huvudet. Behöver ”bara” ändra mindsetet.

Andrahalvlek
sön, 2025-11-09 - 10:09

@Himmelellerhelvette Det är konkret och bra. En dag på helgen är okej. Sen väljer man den dagen som känns mest lämplig. Jag väljer dock att avstå helt även på helgen, eftersom det faktiskt inte är svårt alls efter några veckors avhållsamhet, då är suget typ obefintligt. Om jag äter sött på helgen känns det som att starta om varje måndag. För mig är det mer hjälpsamt att både sova och äta likadant på vardag som helg.

Min utmaning är att kunna äta sött när jag bjuds, utan att bums åka och köpa mer. Idag är det farsdagsfirande och det blir garanterat något sött till kaffet. Då äter jag, men sen kör jag hem utan att ens tänka tanken att åka till affären. Hemma har jag inget frestande.

Grattis alla pappor på fars dag! Pussa och krama era barn masssor 😍

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2025-11-10 - 06:19

Gick det bra att skippa affären igår @Andrahalvlek? Jag åt för kung och fosterland för att jag hade bestämt mig för att idag börjar jag ta tag i de där kilona jag lagt på mig under det senaste halvåret! Lagt upp matplan med mycket grönsaker och protein, håller lågt kalorivärde men fibrerna och proteinet mättar bra!

Andrahalvlek
mån, 2025-11-10 - 07:44

@Himmelellerhelvette Yes! Jag åt två bitar av morotskaka med frosting, men skippade affären. Heja mig! Att medvetandegöra är steg 1, att ha en plan steg 2, att genomföra steg 3. Precis som med alkoholen. Bäst var att jag inte ens behövde slåss med sockerclownen i bilen hem.

Jag vill rekommendera boken ”Slutbantat” av Erik Helmersson. Den förklarar väldigt bra hormonernas påverkan och hur stress påverkar ätandet, liksom uppväxten. Till och med om man har blivit ammad påverkar. Vilket jag inte blev tex. Och i min barndom fanns mycket oro. Den förklarar också varför i princip all bantning slutar med att man går upp i vikt igen och lite till. Genom att lyssna på boken har jag blivit mer självsnäll. Förstår mig själv bättre.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2025-11-10 - 12:41

Tack för tipset @Andrahalvlek och härligt att det inte blev någon kamp mot affären.❤️

Ja det är mycket som påverkar som gör att vi äter destruktivt och jag är oerhört trött på vanan att belöna mig med ätande av skräp bara för att det är helg och jag behöver passa på. Nu har jag tagit mig an och förbi mycket så nu är det destruktivt ätande jag behöver komma över. Jag äter numera som jag gjorde med bulimin nästan fast jag spyr inte. Det är väl en övning i sig att klara av att äta utan att få den extrema ångesten och ändå tycka om sig men jag vill leva hälsosamt och det är inte hälsosamt att överäta på detta viset. Vad man stoppar i sig påverkar på så många olika sätt både kropp och knopp. Jag vill må så bra som jag kan påverka och ge mig själv de bästa förutsättningarna för att vara pigg och allert även när jag blir gammal.

Kram

Himmelellerhelvette
fre, 2025-11-14 - 06:51

Det gick bra utan att äta skräpmat fram tills att jag åkte till mamma, tog på mig hennes känslor trots att jag innan jag kom dit var 100% säker på att jag bara är trött på henne och att hon måste kämpa själv också, jag gör så mycket och hon ingenting. En djup depression gör så med människor har jag förstått men hon måste väl ändå göra något ändå? Jag kan inte vara den hon hänger upp sig liv på. Jag kan känna mig så säker på att jag är klar med att må dåligt för henne men sedan när jag träffar henne blir det totalt tvärt om, då värker hjärtat för hon är så ensam och blir glad och anstränger sig när jag kommer, å ena sidan känner jag då att jag ska hålla i att komma en gång per vecka men å andra sidan vill jag att hon ska vilja leva för något annat än bara mina besök. Jag orkar inte vara hennes ända livsuppehållande anledning. Jag vill bli av med bördan av henne. Det påverkar hela mitt liv och mina relationer utanför. Jag blir nedstämd och gnäller och klagar på min man och våra barn, jag äter destruktivt och mår dåligt av det. Ansvaret för henne tar över mitt liv på ett sätt som gör att jag inte vet om jag är arg på min man och barn för att jag blir dränerad på energi som går åt att oroa mig för mamma eller för att dom är slarviga och respektlösa. Jag vet heller inte om jag är stressad över att det är stökigt hemma, om det ens är stökigt hemma eller om det bara handlar om att jag mår dåligt av bördan av ansvaret för mamma. Jag har kämpat som en galen tupp för henne på alla vis i 2år och 9månader! Så länge har jag varit i kaos kring henne mer eller mindre, lugna perioder har avlöst med otroligt dåligt mående. Sedan har jag kämpat till och från innan dess men på andra sätt. Jag har mått riktigt dåligt på grund av henne när jag växte upp, hon satte djupa sår i mig när hon gjorde mitt liv som barn otryggt, fullt av rädsla och skräck som följt mig genom livet mer eller mindre påtagligt. Jag har alltid trott att jag ska kunna hjälpa henne ända sedan jag var barn och på en barns sätt älskat gränslöst hela livet. Hur kan man fästa sig så vid en så sjuk och hänsynslös förälder? Jag avskyr att jag fortfarande låter henne påverka mig såhär! Hur är det möjligt! Hur kan jag få dåligt samvete för att hon är ensam och mår dåligt när hon varit anledningen till att hela mitt liv präglats av barndomen hon gav mig. Att jag blev ätstörd, alkoholist, har haft och ofta fortfarande faller tillbaka i en otroligt dålig självkänsla, självhatet mot min kropp som jag trott ska bli bättre om jag spyr upp det jag ätit. Ångesten, den förbannade ångesten jag levt med i hela mitt liv som jag aldrig förstått. Jag är så urless på att känna ansvar och ta på mig hennes känslor när hon aldrig gjort sig värd av att få påverka mig på det viset! Hur kan ett barn ta på sig denna villkorslösa, enormt starka kärlek till en förälder och bära med sig den genom hela livet? Det är sjukt! Det är så förbannat sjukt! Jag är sjuk i mitt medberoende trots att jag hela tiden tror mig kommit ur det. Jag är lika sjuk som om jag tog återfall av alkoholen en gång per vecka! Jag kan komma ifrån skulden, ångesten och allt som har med henne att göra när jag låter det gå två veckor mellan besöken men sedan faller jag igen. Jag hade behövt sluta ha med henne att göra men det finns ingen annan! Kanske kan hon någon gång få hjälp av samhället men på den resan har vi inte kommit långt, vi är i starten av en process som är sjukt lång och jag orkar inte ta tag i den mer! Jag orkar inte prata med fler instanser om hur hennes liv är och att hon behöver hjälp för samhället funkar inte lätt där, det krävs så mycket och en avdankad missbrukande ligger långt ner i prioriteringen för att få hjälp och dessutom måste denna kunna kämpa någonting själv, kunna ringa och gå på möten men hon klarar ingenting. Jag får göra allt och jag orkar inte.

Andrahalvlek
fre, 2025-11-14 - 07:58

@Himmelellerhelvette Så himla bra att du kan sätta ord på känslorna. Ut med det bara! Känner enorm igenkänning, tyvärr. Och jag tänker att bara för att min mamma var otillräcklig som mamma, så kan inte jag göra likadant mot henne. För att jag är en empatisk person som alltid vill hjälpa andra om jag kan. Precis som du är.

Min mamma lever också för våra träffar, även om jag varsamt försöker pusha henne mot andra. Hemtjänst har varit en bra sådan sak, hon får besök av andra och de följer med henne på läkarbesök, så kallad ledsagning. Då kan jag pausa lite. Så hemtjänst vore nog en välgärning för din mamma också, så du slipper dra hela lasset.

Sätta gränser är enda sättet. ”Det här är okej för mig, de här gör jag inte” osv. Och sedan talar man klarspråk om detta, så att de kan släppa ev förhoppningar.

Och glöm inte andas, andas, andas. Långsamt in och ut, lugna ner nervsystemet.

Kram 🐘

LAO
fre, 2025-11-14 - 09:46

@Himmelellerhelvette vilket jobb! Du är så klok och har så bra tankar och jag både känner igen mig och inte i din beskrivning. Att det är ouerhört tuff blir tydligt och jag tror att det är bra att du sätter ord på det! Finns det någon instans som kan hjälpa dig? Socialtjänsten? Hemtjänst? God man? Kan du få hjälp, samtal? Gå ner i tid? Finns det något som kan hjälpa familjen, matkasse? Städhjälp? Minskade krav? Familjeråd?

I jobbigaste lägena försöker jag vinterbada, duscha, promenera i skogen, tända ljus och vila, kanske kan det lugna lite🧡