av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
fre, 2012-07-06 - 07:01

sen vi gifte oss. Ett litet och speciellt bröllop. Många bröllopsdagar har vi inte ens kommit ihåg och ingen har varit ledsen för det. Vår 20:e minns vi båda - då seglade vi långt ute i skärgården och drack Champagne sen åt vi middag på en skärgårdrestaurang där det inte fanns vin / glas. Vi var lyckligt berusade av vin och kärlek. Då:) Den 30:e bröllopsdagen var vinet självklart men inte glädjen. För ett år sen var inte så mycket så självklart - jag har deletat det jag skrev den dagen men den 8 juli skrev jag efter "tre svåra dagar och smärtsamma samtal":

"Ikväll kunde vi "mötas" i bemärkelsen förstå den andras värld. Horisontsammansmältning. ... Temat för det smärtsamma är av vilket skäl han är nykter. Han är nykter av respekt för vår relation och skulle önska att vi kunde dricka något vid särskilda tillfällen. Jag tror inte på det. Han blir olycklg över att hans nykterhet "inte duger" och inte räcker till, att den är "på fel sätt".... Han önskar att jag kunde ge honom uppskattning för att han bryr sig om relationen. Jag känner att jag har skuld över det saknade vinet till maten vid fesliga tillfällen och det vill jag inte bära. Åh vad vi har vridit och vänt på detta. Kom till en bra sak, att avgränsa problem till det de är. Till exempel "Vad dricker vi till maten?". Mannen vill helst ha mineralvatten. Okej. Mm beskriver att han är på en resa och han har inte kommit längre ännu. Han är nu nykter för vår relations skull men är ännu inte framme vid att vara nykter för sin egen skull. Som grundvärdering. Han känner sig livstidsdömd. (Nu säger han att katten håller med) Vi skriver och skrattar tillsammans nu. Jag menar att vi har prövat alla sätt att dricka "lite" och vid "speciella tillfällen". Jag tror inte på det längre och är livrädd att förlora det goda nyktra livet vi har haft den senaste tiden. Jag bad att få bli inbjuden som medresenär på hans resa och fick sittplats.
Han sagt att han inte kan lova att vara livstidsnykter. Idag när vi talade om min rädsla frågade jag hur länge han kan lova att vara nykter. Han svarade att han är nykter så länge min rädsla varar. Det var stort och generöst för min rädsla är stor, eller enorm.
Jag har å andra sidan lovat att inte åka och titta på lägenheter utan att han vet om det. Särskilt inte på vår bröllopsdag... medan han tittar på romantiska blommor blåklint, som i brudbuketten, som blommar på vår gård. Två stycken = ett vackert par. Han gillar att jag skriver det :)
Det här, är som i en av mina favoritdikter, att skratta i bedrövelsen. Det gör vi nu tillsammans medan vi formulerar ...
Jag uppskattar oerhört att vi kan göra den här resan tillsammans. Att han kan läsa allt jag skriver och att vi just nu sammanfattar tillsammans. Det är inte lätt men alternativet är sämre. Det är fint att hjälpas åt."

Hittills är resan värd priset. Tveklöst. Igår var jag ensam hemma halva dagen - vanligen trivs jag med det men just igår kände jag starkt hur "halv" jag skulle vara utan Mm och hur mycket vardagssamvaro jag skulle sakna i ett annat liv. Vi är tillbaka i den delen av livscykeln där det oftast är bara vi två - jag har längtat till det under åren med mycket barn omkring oss... Eller, tillbaka - vi har aldrig varit där för vi hade ju barn med oss när vi träffades och sen har det kommit nya hela tiden:) Eget, syskonbarn, barnbarn...

I fjolårstexten har jag noterat en rad Winnerbäck & Miss Lee - "Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams" - jag vet också att jag i ett "eget" liv skulle leva i risken att "fastna i min ensamhet..." jag har en sån talang.

Nu äger vi våra liv som aldrig förr. Mer generöst än nånsin. Mycket kvar att öva på... / mt

Leo
fre, 2012-07-06 - 08:56

Hej Mulletant!

Vill bara säga att din make inte är ensam i sitt sätt att tackla alkoholproblemet. Mitt minskade alkoholintag beror också på yttre motivation i form av arbetsgivare och min älskade sambos krav. Försöker hitta min egna inre motivation att inte dricka. Ibland känns som nu är jag där, men nej nu gled det undan igen. Dom stunder när det känns som jag är nära beror mycket på de fina inlägg du med fler har här i forumet.

Tack från Leo

mulletant
lör, 2012-07-07 - 10:07

på att boka bord för två och äta trerätters - det var en övning för servitören också:) De har mycket att lära men stämningen oss tre emellan var god och glad. Vi åt gott, drack den alkoholfria öl som fanns, Torres Natureo, vatten och kaffe. Jag tipsade om 100% Blåbär.

På dagen åt vi nyrökta fiskar (från fiskaffären) och nyupptagen potatis och talade mycket och länge om den "inre vändning" som mannen upplevt. Om hjärnan, tankar, känslor, social samvaro och allt vad "Gud som vi upplever honom" betyder - ingen av oss är främmande för något av detta men det här är ett nytt perspektiv. Vi drack mineralvatten och alkoholfri öl och pratade om hur det känns - att en ölburk känns annorlunda än en Cola burk för mig. Att vi ska lyfta upp allt detta som väcks. Att jag gärna kunde dricka vin för mannens del men jag har ingen lust och inget behov av det. Jag vill vara delaktig i en gemensam och klartänkt värld.

Vi avslutade dagen med att se filmen om Cornelis. Så tragisk, jag blev sorgsen när jag tänkte på min far som var så begåvad på så många områden. Han kunde också spela och sjunga vid sidan av andra talanger - och han söp bort allt. Jag minns mycket tydigt det branta fallet när ölen kom till matbutiken och fiket på macken men då var jag redan vuxen.

Har skrivit i en annan tråd om massmissförstånd idag, hur vi delar våra glansbilder på fb och förstärker findrickandet.

Idag börjar vårt trettiosjätte år som gifta. / mt

Dompa
sön, 2012-07-08 - 10:22

Jag är så glad att du och Mullegubben har hittat ett sätt att ha det bra. Att han vill nu. Att du inser att du inte kan förändra. Att ni är lyckliga...och hans insikt; Jag har ju allt kvar! Starkt!

Själv har jag lärt mig ngt här på anhörigsidorna som jag tackar dig - och andra för. Jag försöker att inte mörka längre. Har förstått att lögnen gör ännu mera ont än återfallet. Men sen glömde jag det...försökte ljuga för nära och kära. Luffsat runt här i timmar...nu vet jag bättre.

Kram visa fina A/R (Nu ska jag hem och få stryk av min lillsyrra :))

mulletant
sön, 2012-07-08 - 12:49

Talade med mannen om hans insikt - bad honom berätta igen vad som egentligen hände den 1 juli. Ja, han insåg att han har allt kvar, eller fått allt tillbaka. Allt utom berusningen... Jaha - den möjligheten har ju funnits hela tiden... Precis vad han säger att jag sa när han först berättade åt mig. Nu berättar han igen, alldeles sakligt och på ett sätt obegripligt. Han känner sig fri. Jag är ganska förvirrad - lite i en ny värld. Jag är tacksam för mina kunskaper och tidigare erfarenheter av att man inre alltid kan vare sig förklara eller förstå det som händer inom en annan människa.

Jag kommer ihåg något jag läst här, söker och hittar i Addes tråd: Att få en bra nykterhet innebär att jag gått genom 4 faser, de 2 första är dikterade av andra än mig själv :

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka. Här har jag börjat förstå lite själv.

Jag VILL inte dricka. När den tanken kom för första gången släppte allt mitt motstånd.

Jag BEHÖVER inte dricka. Jag har nu insett att majoriteten av människorna på jorden lever sitt liv utan alkohol och att det fungerar överväldingande bra, även för mig.

Jag måste även för min egen skull läsa lite hälsovetenskap (ja Herregud, sån är jag). / mt

mulletant
fre, 2012-07-13 - 03:52

- den längsta på länge. Beror på att jag inte vill logga in då säkerhetcertifieringen är oklar. Säkert riskfritt men känns inget bra.

Är vaken med allergisk snuva och rinnande näsa :(

Livet är däremot bra - så mycket viktigare! Och de flesta vännerna härifrån finns ju på Alkoholhjälpens fb-sida. Ska gå titta till Filosofiska rummet också innan jag loggar ut.

Kram på er alla / mt

mulletant
mån, 2012-07-16 - 05:49

Över en vecka sen jag skrev. De första dagarna saknade jag forumet och skrivandet mycket, nu har jag vant mig. Kollar igenom sgs dagligen, har loggat in och meddelat vart jag försvann ifall nån undrar. En lugn och bra vecka har jag haft. Mycket regn, städning, filmer.

Mm har varit berusad av lycka:) över första-juli-insikten att ”allt finns kvar - allt utom spriten”. Jag tog direkt upp att jag fick obehagskänslor av att se honom med en ölburk – det är min motorväg i hjärnan: ölburk = dåligt, hotfullt, farligt. Min hjärna har inte kopplingen ölburk 0,0 eller 0,5. Han har också berättat om detta på AA och fått respons. Det har gått två veckor nu sen hans insikt och jag både hör och ser att han har ro – trots att han annars har en ledsjukdom som är aktiv och som besvärar.

Vi har också konstaterat att vändningen går bortom förnuftet, det är bara att ödmjukt tacka och ta emot.

I år har vi alltså semester som känns ”som vanligt” minus oro, bråk/undvikande av bråk och obehag. Det betyder att vi flera dagar druckit något annat än vatten/mineralvatten till maten - precis som före dec 2010, måltiderna föregås av diskussioner vad som kan passa till maten. Det känns som vi har fått tillbaka en av guldkanterna i livet och just nu känns det helt naturligt.

Förra sommaren, när livet var nyktert (med vita knogar) präglades av hans stora trötthet, icke-deltagande (undvikande) i sommaraktiviteter och undvikande av mat som var kopplad till vin. Och en viss försiktighet , ibland tystnad runt detta. Kan så här i backspegeln beskrivas, kännas, som om vi levde i en parentes.

Vi har diskuterat att vi är i otakt – vårvintern 2011, när jag upptäckte Blåbär 100%, skulle jag ha varit salig av lycka över hans intresse för alkoholfria drycker. Då sökte jag aktivt alternativ. Nu har jag haft ganska mixed feelings men också insett och kunnat förhålla mig till att det här är hans sak. Jag dricker ju kaffe hela tiden så skillnaden är just nu en värderingsfråga. Hittade en sida på forumet där det diskuterats och där det framkom olika synpunkter – kändes bra. Bäst känns det jag ser, hör och känner – det jag upplever här och nu.

Igår hörde jag ett radioprogram där Sven-Bertil Taube berättade att han blivit nykter med Minnesotamodellen och går på AA. Det blir allt fler som ”kommer ut” och berättar – härligt.

Lev väl alla vänner! / mt

mulletant
fre, 2012-07-20 - 13:03

och tar mig tid att skriva en stund, tacksam för Magnus info om certifikatet.

Station golvsil var ett steg rakt ner i ett svart hål ... dagen före gäster och gästabud. I backspegeln (som oftast) en nyttig erfarenhet. När två hudlösa ytor möts gör det ont. Att mannen går på AA är en stor trygghet för mig. Hittade Jellinekkurvan för anhöriga, den har jag inte sett förut. Väl värd att betrakta och begrunda och försöka bestämma min position.

Att familjemobilen gungar var tydligt igår men när det är många delar i mobilen vet man inte riktigt var obalansen har sin startpunkt och hur tyngden är fördelad. Balans infann sig sedan och den obesvärade glädjen i gemenskapen - till en del genom en hög obekymrade barn som lekte hejdlöst och lyckligt. Kan konstatera att det tar sin stund innan det alkoholfria umgänget hittar sin form. / mt

mulletant
sön, 2012-07-22 - 13:05

med familjen runtom, mycket kommande-och-farande, mat och samvaro.
Mannen och jag har rett upp "golvsilen" och gjort rent hus om den saken:)

Nu blir det lugnare liv här i hemmet men fortfarande en hel del evenemang och aktiviteter.

Jag blir så upprörd när jag läser om kränkningar och våld på forumets anhörigsida. Ser så klart hur mänskor låter det fria utrymmet krympa till ingenting, har stark lust att svära & gorma - inser samtidigt att det kunde vara jag - men kanske ändå inte? Jag har låtit begränsa mig i vissa avseenden men inte i andra. Jag funderar hur mitt medberoende ser ut - i mina och i andras ögon. Hur långt skulle jag kunna låta mig dras ner? Jag satte punkt i ett skede när jag uppfattade att kurvan lutade brant neråt i och med att det kom starksprit in i bilden. Tänkte nog inte så systematiskt just då - det var bara att jag nådde en punkt, samlade ihop det viktigaste och lämnade. En av de bästa saker jag gjort! I det skedet lät jag mig inte hejdas av familjemönster längre - tidigare lät jag olika familjetilldragelser hindra mig, särskilt våren-sommaren 2009 då jag aktivt tittade på bostäder men inte kom till handling.

I år är sommaren annorlunda än förra året, mannen är redo att bege sig ut i sommarlivet igen. Han har varit på olika ställen och utforskat det alkoholfria utbudet. Förra sommaren var det mycket vila, sömn, och ett slags undandragande. Känns spännande att se hur det som återstår av denna sommaren kommer att gestalta sig.

Jag har konstaterat att det inte verkar finnas någon Al-anon-grupp i min omedelbara närhet. Vet att det har funnits tidigare. Ska forska lite i den saken. Kan ju starta en om inte annat - finns säkert deltagare... en annan sak är om människor skulle våga sig fram. Nu ska jag ha sommar och ta det lugnt. / mt

mulletant
ons, 2012-07-25 - 08:45

väder och ganska omväxlande sinnestillstånd. Lugnt i huset nu, inga gäster.

Vi har båda varit och är påverkade av viss ohälsa hela sommaren.

Den påverkan som det nyktra livet innebär sätter fortfarande spår, även hos mig. Ser de relationer som verkligen upphört och har mixed feelings till det. Funderar vilka vänner (?) jag verkligen har ett ömsesidigt utbyte av. Ser på fb hur semster för de flesta (?) är förknippad med alkohol - en så stark del i det sociala kittet. Lev och låt leva.

Livet är inte enkelt men lugnt. Två rader att reflektera över:
- Det är bättre med ensam ensamhet än ensam när man är två (Susanne Alvengren)
- Där två ensamma finns / finns inte längre en ensam (Claes Andersson)
Anderssons vinner helt klart.

Har nästan tappat tidsperspektivet. Ska söka upp min gamla räkneramsa - mitt övergångsobjekt:) Med denna dagen inräknad 24+53+15+173+60+179(---)+86. Jag har faktiskt nästan glömt hur det var före dec 2010. Har flashbacks i vissa (ibland oväntade) situationer, "minnesmärken". Fascinerande att mannen samtidigt är på dag 25 - trots en lång "tekniskt" (mestadels)nykter tid och på-ett-annat-sätt-nykter-tid maj-juni detta år. Det är mysteriet människan det. / mt

mulletant
ons, 2012-07-25 - 11:18

har jag upplevt denna dag. Läkande och helande.
Steg 8 - Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att
gottgöra dem alla.
Steg 9 - Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,
utan att skada dem eller andra.
Övar mig i att bara ta emot. / mt

Dompa
fre, 2012-07-27 - 05:09

Var inne här på din tråd och läste tidigare. Ville kommentera men ansåg att jag hade nada att tillföra. Men nu när jag ser att du är inloggad skiter jag i det. Inte bryr du dig om ifall jag har ngt vettigt att säga. Så jag tittar in och önskar dig en God morgon och en fin dag! That's all! /R

mulletant
fre, 2012-07-27 - 05:13

med gästande familj idag. Maken berättade igår hur han valt på Systemet åt gästerna. Finns nu några alkoholöl ombord. Jag funderar lite över hur "vanliga människor" förhåller sig till akoholfria alternativ - känns som något man har rätt att fnysa lite åt... inte på ett artigt sätt som man tackar ja el nej till mat t ex. Utan som något självklart dåligt. Då menar jag icke-alkoholister. / mt

mulletant
fre, 2012-07-27 - 05:16

- det är länge sen jag började kalla det här för ett livsforum - där man inte behöver "tillföra" eller kommentera. En hälsning gör så gott! Önskar dig detsamma! / mt

Leo
fre, 2012-07-27 - 23:56

Hej Mulletant!

Har inget att tillföra din tråd men vill bara tacka dig för dina hjälpande kommentarer i den egen tråd och andras trådar. Härligt att du med fler i detta forum är så generösa med era stödjande kommentarer.

Ibland funderar jag på hur ni i forumet ser ut. Med tanke på ditta valda alias ser jag framför mig en bullbakande mamma med en "tilldragande" övervikt". / Leo

mulletant
lör, 2012-07-28 - 07:40

fin - medan vi seglade, umgicks och åt och drack talade vi om (alkohol)drickandet och det känns som relationen med den här familjen kommit över puckeln hur man umgås naturligt med-och-utan-att-dricka.

Ikväll ska vi träffa vänner där alkoholen varit en central del av umgänget. Initiativet kom från dem. Mannen vill och avser att klargöra hur han numera förhåller sig till alkohol FÖRE vi träffas. Det här känns verkligen spännande men på ett gott sätt eftersom mannen och jag gör det tillsammans.

Annars måste jag säga - vilket jag också sagt till honom - att det han upplevt sedan 1 juli, dagen för hans avgörande insikt, går bortom förnuftet. Han berättade igår för en vän hur det är att var nykter "med vita knogar" och hur han kommit till SIN insikt "att allt finns kvar". Jag bara lyssnar. Lite förundrat. Tackar och tar emot. Vi talar sinsemellan om våra kopplingar till olika situationer - han beskrev igår hur han såg de som satt på uteterassen i solnedgången och drack öl när vi seglade in i hamnen, hur han tidigare skulle varit fylld av självömkan över att det är någor som fråntagits honom och att nu, nu finns allt kvar - "utom alkoholen och det gör inget". Vi talar om mina reaktioner på att han dricket nollöl - ölburk = obehagligt och att det är mitt problem.

Igår hade en av mina bekanta skrivit på fb att de ätit blåbärspaj, druckit bubbelvatten och fört goda samtal i trädgården. Då var jag snabb att *gilla*. Mycket sällsynt att någon berättar på fb att man druckit bubbelvatten - värt att gilla. jag har ju slutat gilla allt vin-, öl- snaps- och ciderdrickande.

Såg My Skarsgård i Aktuellt igår med anledning av "den nya medicinen" - jag tror inte heller att det handlar om en tablett, åtm inte enbart. Den verkade för vrigt inte helt olik naltrexon.

Nu kokar mannen kräftor (också tidigare = ölburk). Jag ska göra paj till kvällens begivenhet i sittbrunnen. / mt