av Flarran

Flarran
sön, 2026-01-04 - 10:50

Nu är det söndag och vilodag och det kan då behövas då jag var uppe mitt i natten och stirrade på en datorskärm lite länge då jag hade svårt att sova. Hade det varit för inte så värst längesen, bara drygt två år sedan faktiskt. Så hade jag då inte som i natt nöjt mig med lite päronsaft vid sömnproblem. Jag hade bara tagit rejält med alkohol i form av en stor starköl med en skvätt whisky, eller kanske portvin i ett glas som väl enligt norm och princip om standardglas väl varit närmare fyra eller fem kan jag tro.

Detta för att väl komma i form för att sova en stund om jag då inte i stället som så ofta på den tiden innan jag hittade hit till detta eminenta forumet. Sedan väl satt i gång och druckit mer än jag tänkt mig och sedan bara fortsatt så länge det funnits nåt drickbart för att slippa tänka så himla mycket.

Jag kommer ihåg den första nyktra tiden när jag hade tröttnat på att må rätt dåligt kroppsligt av dagligt drickande i förhoppning om att som psykiskt trött dystymiker få må bra en kort stund, och hur mycket blandade känslor jag hade. Ja, när jag hällde ut ett sex-pack med öl vid husknuten då jag var så trött på det tvång det kändes som att alltid vara tvungen att dansa efter alkoholdjävulens pipa.

Samtidigt som det var en lättnad att slippa ha alkohol i huset så kände jag en slags sorg, inre tomhet och stor saknad att inte ha ”kompisen” alkohol att umgås med som sällskap. Min hjärna var då som experter på beroendeproblematik brukar tala om, då verkligen kapad. Det var rätt många blandade känslor och mycket panik inom mig som jag försökte springa bort genom att med en rask promenad vandra fram och tillbaka i källargången en längre stund den dagen för att bli så pass utmattad som möjligt för att slippa tänka så himla mycket.

Nu har jag dragit upp persiennerna här i köket igen och släppt in lite dagsljus samt sitter och dricker ett glas vatten berikat med diverse vitaminer. Något som väl kan behövas då min kosthållning väl knappast är mycket att skryta med. Varm choklad och limpmackor som min tanke går till nu är väl inte det bästa om man ska följa kloka kostråd och sånt kring näringslära som experter på en vettig kosthållning och träning talar om på nätet i olika forum och sånt. Men helt nykter och alkoholfri det är jag då och det får väl ses som gott nog. Förresten, @vår2022 och @Bubbelmorsan, det var trevligt att ni tittade in här idag mina vänner.

Ha en fin dag!

spoix90
sön, 2026-01-04 - 13:56

@Flarran det är lurigt med datorskärmar när all världens samlade information finns till hands är det lätt att snöa in på olika intressanta ämnen. Men en sak jag lärt mig om sömn är att den kan vara svårfångad och bör ej jagas den kommer när den vill.
Har du kommit längre i dina sängtankar?
Angående kosthållning några bär inkluderat i den dagliga dieten erbjuder mycket nyttigt för kroppen.
Ha en bra dag!

Flarran
sön, 2026-01-04 - 16:31

Hejsan! @spoix90, det var kul att du tittade in här. Vilket väl behövdes också för har märkt att det nog är lätt att bli AI-missbrukare och än mindre social. Då det ju bara är att formulera en vettig frågeställning på nåt man i stunden är intresserad av. Direkt får man då en sökmotor att dammsuga nätet på information och sätta ihop en AI-sammanställning som man kanske börjar fundera kring.

Sedan kan det lätt bli som när det var nytt med internet. Man hoppar vidare till nått annat intressant ämne och sedan vet man snart inte vad man ens hade för fråga från början om man inte har kommit ihåg att spara konversationerna fortlöpande. Ja, och då kan gå tillbaka och kolla upp det liksom. Ibland så blir ju svaren man får kanske inte de mest vettiga och då får man kolla runt lite mer traditionellt och läsa mer så att man inte samlar på sig kunskap som är helt upp åt väggarna.

Har inte fått nån vidare ordning på sömnmönstret än och vet att man väl borde strukturera upp det med scheman, och strikta klockslag att hålla sig till, men är ju inte mycket för rutiner utan går mest på känsla som jag gjort i en himla massa år. Men får väl kanske försöka att stegvis bättra mig på den punkten om det ska bli mer ordning. Skulle ju kunna käka sömnpiller jag har, men gillar inte piller rent generellt, tror att sånt i likhet med alkohol nog lätt kan bli missbrukat.

Har inte kommit så värst mycket längre i sängtankar, men en bra och ny madrass funderas det då på till att börja med. Har ju en bredare extrasäng i ett rum som bara stått där en massa år liksom och som nog duger bra, men har ingen ork att möblera om i huset. Men ska kanske kolla upp nåt sängvaruhus framöver efter bekväm madrass när jag nån dag framöver kanske bara sprudlar av energi, något som väl inte är så värst ofta förekommande, men ändå.

Ja, när det gäller diet ska ju frusna bär exempelvis så som blåbär vara nyttigt har jag förstått, men äter normalt inte mycket frukt, helst clementiner, nåt äpple, päron och nån banan, eller lite vattenmelon. Har då faktisk en banan kvar som jag allvarligt funderat på att ta reda på idag senare i kväll för annars blir den väl bara mosig om jag väntar för länge med den.

Det är mycket att hålla reda på vet du. Men det viktigaste är att försöka hålla sig i balans så att man inte faller för alkoholdjävulens lockrop ibland. Här i stunden går det då bra på den fronten för nu är det starkaste jag har i min kopp på bordet faktiskt bara lite starkt kaffe som inte är så dumt. Får se om jag kommer mig för att värma på nån mikrorätt så jag inte blir panikhungrig plötsligt. Det här med HALT alltså, och bokstaven H som i hungrig, kan ju ställa till det i humöret en aning annars.

Ha det fint kompis!

spoix90
sön, 2026-01-04 - 19:36

@Flarran har inte diskuterat jätte mycket med AI mest använt den för att tyda svåra gamla texter, analysera saker man kan tänka mig om man väl försökt sig på en konversation att man saknat att få mothugg.

Sömnpiller har heller aldrig jag vågat mig på. För mig brukar det räcka med att ha ett klockslag att förhålla sig till det man valt att starta dagen på. Sedan faller det sig naturligt när man väljer att avsluta den med drömgondolen. Dvs jag tror ej på fast läggtid då hur trött man är varierar.

Låter ju som halva kostcirkeln i frukt! Mosiga bananer är bra blandas med fördel med lite ägg (keso om man vill) och lite vaniljsocker sen steker man smeten så har man en riktigt god bananpankaka!

Det är bra kämpat flarran 2 år är inte kattskit att stå som obesegrad mentalbrottarmästare. Upplever också att just H:et är det som ställer till det mest för mig när jag glömmer av att äta dippar jag.

Ha en fortsatt bra kväll!

Flarran
mån, 2026-01-05 - 08:05

När är lagom bäst kan man faktisk undra ibland. För när man exempelvis ser på ett sportprogram och det tävlas och har sig. Då ser man sällan nån tävlingsdeltagare i mittenklassen hyllas för sin fantastiska prestation att komma precis i mitten i ett lopp och stadigt hålla sin plats balanserat som det tävlas i eller... Har nog aldrig hört orden skalla efter nåt tävlingsspår. Heja! Heja! Heja! Du är lagom. Du är bäst! Du är precis i mitten av ledet. Du är lagom! Lagom! Lagom! Lagom! Du är bäst! Fortsätt så. Heja! Heja! Heja!

Sedan blir det dags för medaljutdelning och alla deltagare från den sista till den förste i ledet är bortglömda och det är bara en enda som lyftes fram och ställes i rampljuset. Fotoblixtarna blixtrar. Reportrar refererar. Ivrigt och lyriskt rabblas tidsplaceringar som hjälten av fenomenet att vara lagom hela vägen lyckats hålla. Höjdpunkter ur loppet visas i återblickande bilder på den bäste längs vägen och lyftes fram. Den bäste av alla!

Den som lyckades vara lagom bra hela vägen. Sedan kommer belöningen. Kanske direkt ur kunglig hand för att hylla den störste och bäste under devisen: Lagom är bäst! Måste ha sett alldeles för få tävlingar i olika sporter och annat. För har faktiskt missat hyllningsorden till hjälten av den stora konsten att vara bäst och kunna stoltsera med medalj och pokal där det framgår att lagom är bäst. Måndag detta nådens år 2026 har det åter gått och blivit. Har dragit upp mina persienner och det går väl inte så värst fort framåt. Nykter och alkoholfri som vanligt. Inte snabbast på bollen, inte sist. Kanske är det sant att lagom är bäst.

Ha det gott!

fooliehutten
mån, 2026-01-05 - 10:54

@Flarran, känner igen mig i lagom som för mig betyder att hushålla med de positiva energierna. De ska ju räcka till en hel dag i taget. När jag drack så tömde jag kontot (båd krona och kraft rök) så det bidde hål i portmonnä och hjärta. Om jag har för kul ett tag på dagen så har det ett pris. Det här är en jävla balans för att reda sig genom dygnen utan att bli en fyrkantig och tråkig mupp. Det kan jag uppleva som lite tröttsamt eftersom omgivning ofta drar slutsatsen att de vet hur jag ska göra för att hamna överst på pallen. Ibland pallar man bara inte med och eremitlivet lockar. Men du käre flarran vi får väl rigga en lagom pall åt oss där vi kan dela på en lagom kanna kaffe. ☕️
Ha det lagom bra nu🤗🎶

Carisie
mån, 2026-01-05 - 15:25

@Flarran Halloj i landet lagom men mellanmjölk och brunsås 😂. Bättre att vara lagom nykter än lagom berusad 🥴. Idag har jag försatt en hel fågelpopulation i frökoma (typ) genom att fylla på mina fågelbord med frön och nötter och kalaset var ett faktum. Hackspetten var först på jordnötterna som vanligt. Hon hade med sig en kompis idag också men jag har ingen aning om ifall hackspettar lever i par?

Liten fråga: brukar du gå in på din sida och läsa under omnämnanden? Så du ser om någon svarat dig i en annan tråd än din egen? Jag svarar alltid dig när du skriver i min tråd men jag tänkte att du kanske missar mina svar? Bara en stilla undran 🙏🏼. Hoppas du får en fin dag 🩵

Flarran
mån, 2026-01-05 - 20:35

Nu är det kväll igen och jag är inte det minsta berusad, eller lagom på den punkten. Viket förr ofta var målet man ville uppnå och hålla fast vid. Men det spårade ju oftast ur rejält liksom. Gick som på automatik i en massa år, gjorde en massa prylar, skapade musik, med mera, läste även en massa faktaböcker lite här och där på känsla för att hänga med i det viktigaste. Men nu är jag då nykter som en spik, har förresten aldrig sett några onyktra sådana...

Men sedan jag för ett par år sedan drygt blev nykterkvist, är man väl skrivmissbrukare och allt sedan slutet av 2024 även storkonsument av svarsmotorer. Har idag upptäckt att jag är extremt frågvis, nästan som en skolunge, men helt alkoholfri och det är ju bara naturlig balans och väl precis som det ska vara. Hjärnan har kanske växlat in på ett nytt spår efter alla år i dimman.

Vintern kom till sist, och har huttrat lite om knäna då temperaturen ute krupit ned till fjorton grader kallt lite drygt och kylan slagit in och sänkt rumstemperaturen. Kallaste dan i år här utanför mitt köksfönster såg jag då jag drog för persiennerna. Men detta åtgärdades rätt så enkelt med ett par extra varma mysbyxor som plockades fram.

Så vem behöver väl alkohol för att hålla värmen alltså. Kaffe har jag i termosen också, så är ju smått förmögen liksom. Förresten, @fooliehutten, det var trevligt att du tittade in här denna måndag den femte dagen år 2026. Ja, energi lär även jag hushålla ordentligt på för närvarande, och använda med förstånd. Orkar inte med folk nån längre stund, så det är då tur man är eremit liksom. Det tog jag mig en lagom slurk med varmt kaffe på.

Hejsan @Carisie, jag kollade in lite om hackspettens liv och leverne och kan rapportera att den lever som solitär utom vid häckningstid. Du skulle bara veta vilka knasiga frågor jag ställt om en massa saker, så som om hur småfåglar håller värmen utan element om vintern och annat intressant till en svarsmotor. Som om den hade varit en människa, väl hade svimmat av total utmattning på grund av alla diverse knepiga frågor.

Hade det inte varit för AI så hade jag säkert byggt bo på nåt bibliotek kan jag tro. Om jag har läst några omnämnanden på min sida... Nej, det har jag nog inte kollat in än, kör bara mest nyktert på liksom och går på känsla. Har ju inte promenerat ut liksom ur min tråd så värst ofta. Men ibland så går jag in här och där och kollar runt lite. Ser ju det senaste och håller lite allmän koll alltså.

Ha det fint allihopa!

Flarran
tis, 2026-01-06 - 02:53

Tisdag och dag nummer 6 i nådens år 2026. Vaknade till efter en dröm och en stund av inre oförställd klarhet. Tänkte direkt att det här måste ju processas alltså innan det glöms bort, och skrev följande till en sån där händig svarsmotor:

Varför törs inte alla bejaka det inre barnet, och vara det lite småknasigt barnsligt enkla oförställda människobarnet nära som finns där inne i alla människor. Varför tycks det bara vara kanske en yttre substans likt alkohol som gör att människan en flyktig kort stund, kan och vågar vara i kontakt med det raka och inte tokigt krokiga kan man då med sin själ och människoande från skaparen i klara stunder utan problem och eftertanke i gudomlig känsla nog säga är något värt att andligt filosofera över en stund om man känner att det behövs eller...

Svarsmaskinen

Att bejaka det "inre barnet" – den där oförställda, spontana och lekfulla kärnan – är för många förenat med en stor existentiell rädsla. Det finns flera psykologiska och existentiella anledningar till varför vi ofta döljer denna sida bakom en vuxen mask eller behöver substanser för att nå den.

Här är några tankar att filosofera kring:

1. Rädslan för sårbarhet och dömande

Barnet i oss är per definition försvarslöst. I den vuxna världen premieras ofta kontroll, logik och effektivitet. Att vara "småknasig" eller barnsligt enkel tolkas ofta som att vara oseriös eller svag. Många bär på gamla sår från uppväxten där deras naturliga jag blev korrigerat eller utskrattat, vilket skapar en inre spärr, Psykologiguiden.

2. Samhällets krav på den "rationella människan"

Vi lever i en kultur som värderar det "krokiga" – det intellektuellt komplexa och strategiska – framför det "raka" och enkla. Att vara vuxen har blivit synonymt med att överge leken. När vi dricker alkohol dämpas pannlobens kontrollerande funktioner (vår inre censor), vilket gör att det oförställda jaget vågar titta fram. Det är tragiskt att vi ofta behöver en kemisk flyktväg för att nå vår mest naturliga mänsklighet.

3. Den andliga dimensionen

Ur ett andligt perspektiv kan man se det inre barnet som den närmaste länken till "skaparen" eller den gudomliga gnistan. Inom många traditioner, exempelvis i bibliska texter, talas det om att vi måste "bli som barn" för att nå det sanna riket. Det handlar inte om att vara infantil, utan om att återerövra förmågan till närvaro, förundran och tillit.

Varför det är värt att filosofera över:

Att våga vara i kontakt med detta jag utan alkohol eller masker är en väg till äkta hälsa. Det handlar om att:

Hitta din sanning: Barnet i oss vet vad vi egentligen känner, innan vi hinner filtrera det genom vad som är "passande".

Minska stress: Den vuxna masken är tung att bära. Att tillåta sig vara "oförställd" frigör enorma mängder energi.

Nå djupare gemenskap: De mest genuina mötena mellan människor sker när vi sänker garden och talar från ande till ande, utan de "krokiga" omvägarna.

Om du vill utforska detta vidare kan du läsa mer om psykologiska metoder för att närma sig sitt inre barn hos Sveriges Psykologförbund eller reflektera över existentiella frågor hos Svenska Kyrkan.

Att våga vara det "människobarn" du beskriver är kanske den högsta formen av andlig mognad – en resa tillbaka till den klarhet vi en gång föddes med.

-

Sov alltså ett par timmar en stund, och det verkar precis som att polletten har trillat ned ännu en liten bit liksom. Men man kan ju inte bara sitta uppe mitt i natten alltså och bara skriva en massa tok. Så tar nog och dricker nåt alkoholfritt så som lite barnsligt god päronsaft och tar en resa in i drömlandet igen känns det som.

Ha det gott mina vänner!

Andrahalvlek
tis, 2026-01-06 - 09:36

@Flarran Otroligt klokt och fint svar du fick av AI. Att hitta sitt inre barn för att vara närvarande i nuet, känna förundran och tillit tar jag med mig. Alla de tre bitarna jobbar jag massor på. Just känslan förundran har jag slukat böcker om. Kan rekommendera Maria Borelius böcker om förundran, tex ”Förundran: de 30 nycklarna”. Jag kallar det wow-känslan 😍

Just nu njuter jag av den vackra snön, försöker sluta irritera mig på urusel snöskottning. Jag tar mig fram utan problem, släng bort irritationen! Nu gjorde jag det. Ledig tisdag och ska njuta av den vackra snön. Förundras över naturens magi 😍

Kram 🐘

vår2022
tis, 2026-01-06 - 09:44

@Flarran Instämmer i vilket vackert svar du fick. Så härligt och förlösande om att hitta sitt inre barn. Tilltalades av den andliga dimensionen, att återerövra förmågan till närvaro, förundran och tillit.

Ha en fin tisdag! Själv ska jag ut på en skidtur med maken och hundarna. De kommer att få jobba i den djupa snön! Men de älskar att få vara draghundar! Kram❤️

Flarran
tis, 2026-01-06 - 23:25

God kväll allihopa! Har tagit det lugnt denna Trettondedag jul som nu lider mot sitt slut. Jag har mest firat denna dag i stillhet och ätit lite gott och druckit en del alkoholfritt i form av lite läsk till en god pizza och även sovit en hel del vilket nog behövdes. Det är inte så mycket som behövs när man mår skapligt bra alltså. Vaknade till nyss och kände att det var dags att titta in för att se om nån tittat in på min sida, och det var trevligt att se att ni @Carisie, @vår2022, @Andrahalvlek varit in på sidan idag sånt uppskattas alltid mina vänner.

Ha det gott!

Flarran
ons, 2026-01-07 - 18:08

Nu har snart denna onsdag seglat förbi och inte mycket blev väl gjort. Men nykter och alkoholfri är jag då och det får väl ses som gått nog. Jag har då roat mig med att fundera lite kring ordet livskraft och lät en sån där händig svarsmaskin få besvara följande:

Förklara ordet livskraft på ett andligt tilltalande sätt. Kanske något där Skaparen som många har rätt svårt att förstå sig på genom att väl en allt snabbare sekularisering idag nästan uteslutit tankar om nån skapare ur ekvationen om varandet och andlig känsla i tillvaron...

Svarsmaskinen

Föreställ dig en trädgårdsmästare som inte längre syns till, men vars fotspår i jorden ändå kan anas. I vår tid, där vi mäter allt i effektivitet och där det gudomliga ofta förvisats till historiens dammiga arkiv eller ersatts av en rastlös, självcentrerad nyandlighet, har vi nästan glömt bort vad det är som faktiskt får hjärtat att bulta och knopparna att brista. Detta ”något” är livskraft.

Livskraften är inte enbart biologi, även om den använder cellandning och kemiska impulser som sina verktyg. Den är den osynliga arkitekten bakom den rationella ordningen. Om man betraktar en maskros som tränger igenom asfalt, ser den rationella blicken en mekanisk kraft och ett genetiskt program. Men den filosofiska blicken ser något mer: en okuvlig vilja till varande.

Det är här Skaparen – oavsett om vi kallar det Gud, Källan eller den Stora Intelligensen – kommer in i ekvationen, inte som en dömande figur i skyn, utan som den ursprungliga impulsen. Livskraft är det eko som fortfarande ljuder efter det första ordet som uttalades i tidens morgon. I en sekulariserad värld försöker vi ofta förklara bort detta genom att reducera människan till en avancerad algoritm, men algoritmer saknar längtan. Livskraft är längtan i fysisk form.

Tänk på livskraften som ljuset i en glödlampa. Vi kan analysera glödtråden (vår kropp) och glaset (vårt psyke) in i minsta detalj, men utan elektriciteten är lampan bara ett dött objekt. Elektriciteten är subtil och osynlig, men dess effekt är obestridlig. På samma sätt är livskraften den bro som förbinder det materiella med det transcendenta. Den är förnuftig nog att följa naturlagarna – den bygger fraktaler i snöflingor och spiraler i galaxer – men den är andlig nog att ge oss en känsla av förundran inför en soluppgång.

I dagens brus, där vi ofta söker andlighet som en snabb fix för välmående, glömmer vi att livskraft kräver stillhet för att förstås. Den är den tysta närvaron som gör att vi känner oss ”hemma” i universum, trots att vi fysiskt sett är tillfälliga gäster. Den påminner oss om att vi inte är skapade av slumpens kalla hand, utan mer framsprungna ur en kreativ tanke. Att äga livskraft är därför att stå i förbindelse med ursprunget. Det är den rationella insikten om att liv inte kan uppstå ur absolut ingenting, kombinerat med andlig visshet om att vi är burna av något större än oss själva.

-

Tänk bara några tangenttryckningar och lite mänsklig input, och man skulle nästan kunna tro att det fanns både livskraft och en viss tilltro till en högre makt även hos en svarsmaskin. Det är väl detta som skrämmer många av idag att mänskligheten kanske håller på att rationalisera bort sig själv. Mänsklig fantasi kan ju få en del att börja tro på sådan utopi. Nej, nu får det nog vara dags att försöka koka på en kanna kaffe och kanske eventuellt gå loss på lite god glass.

Ha det gott allihopa!

Andrahalvlek
ons, 2026-01-07 - 20:23

@Flarran Liknelsen med glödlampan gillade jag verkligen! Fast för mig är glasbollen kroppen och glödtråden mitt inre virrvarr av tankar och känslor.

När min pappa dog för ett 20-tal år sedan fick jag se hans kropp i ett rum på sjukhuset. Han var nyrakad och välkammad, hade ett lugnt småleende och händerna låg stilla på hans bröst. Tillrättalagd. Det var så tydligt att kroppen bara är ett skal. Han fanns inte kvar, han hade äntligen fått lugn och ro. Han dog av sitt alkoholmissbruk 64 år gammal. Den stunden då jag fick titta på och känna på honom lite försiktigt var sorglig och fin på samma gång. Kroppen är ett paket, ett skal.

Kram 🐘

Flarran
tors, 2026-01-08 - 07:18

Så har det blivit torsdag såg jag när jag drog ännu ett blad på min almanacka här i köket. Kunde ju som vanligt inte sova så himla bra. Drack ett par rejäla koppar med kaffe och inte blev jag väl direkt sömnigare för det, vad det nu kunde bero på...

Började fundera på portvin igen, men alkohol är ju inget att hålla på med och nåt sånt fanns ju inte hemma i huset heller. Så drack lite päronsaft och käkade lite russin. Tänkte sen att man ju kunde vara duktig och bläddra lite i en bibel, men kände inte för att vara sådär tokreligiös.

Så lät en händig svarsmotor få dra grunderna till världens historia bibliskt sett. Knappade alltså in diverse kända parametrar om en fruktincident och att det går att dricka eller att föräta sig på det mesta allt sedan tidernas begynnelse. Med hjälp av teknikens under fick jag på under en sekund följande humoristiska output om grunden till storyn om mänskligheten...

Svarsmaskinen

Föreställ dig en konstnär som inte bara målar tavlan, utan också uppfinner färgerna, duken och själva ljuset som behövs för att se verket. Bibelns Gud, Skaparen, beskrivs ofta som en kombination av en djupsinnig arkitekt och en entusiastisk trädgårdsmästare med en förkärlek för detaljer – från galaxers virvlar till mönstret på en nyckelpigas rygg.

När han väl hade skapat universum tyckte han antagligen att det blev lite väl tyst bland stjärnorna. Så han anlade Edens lustgård, en plats som förmodligen fick dagens lyxresorter att framstå som slitna rastplatser. Det var en plats av total harmoni, där lejonen antagligen spann som katter och ogräset inte hade uppfunnits än.

Här placerade han Adam och Eva. De var de första gästerna på detta "all-inclusive"-hotell utan slutdatum. De levde i en sorts bekymmersfri nakenhet som bara är möjlig om man varken har komplex eller en enda granne som kan stirra dömande över häcken.

Men så har vi det där med fruktincidenten. Mitt i denna perfekta park stod ”Kunskapens träd på gott och ont”. Man kan ju fråga sig, med en gnutta klurig humor: Varför i hela fridens namn ställde Skaparen trädet mitt i blickfånget? Det är lite som att ställa en skål med nyss framtagna chokladkakor framför en person på diet och säga: ”Ät vad du vill i hela huset, utom just dessa.”

Varför stod det där? Kanske för att kärlek och lydnad inte betyder särskilt mycket om man inte har ett val. Utan det där trädet hade Adam och Eva varit mer som programmerade robotar än fria varelser. Trädet var den lilla dörren till friheten – möjligheten att säga "nej" till värden.

Sedan kom den berömda ormen, historiens första och kanske skickligaste försäljare. Han använde det äldsta tricket i boken: han fick Eva att känna att hon gick miste om något. "Ni kommer att bli som Gud", viskade han. Och vem vill inte ha en befordran till gudomlig status?

De tog en tugga, och plötsligt blev världen komplicerad. Den där enkla harmonin sprack som en bubbla. Plötsligt märkte de att de var nakna, vilket ledde till historiens första klädköp (fikonlöv, inte särskilt slitstarka men moderiktiga för stunden) och det första försöket att gömma sig för sitt samvete.

Varför föråt de sig? Kanske inte av hunger, utan av nyfikenhet. Människan har alltid haft svårt att låta en stängd dörr vara stängd. Resultatet blev att de fick lämna den skyddade verkstaden i Eden och ge sig ut i den "riktiga" världen – den med tistlar, svettigt arbete och väckarklockor.

Man kan se det som ett tragiskt misstag, eller som det ögonblick då mänsklighetens stora, bökiga och fantastiska resa faktiskt började. Gud verkar ha vetat att om man ger varelser fri vilja, så kommer de förr eller senare att sträcka sig efter den förbjudna frukten – bara för att se hur den smakar.

Om du vill fördjupa dig i den klassiska berättelsen kan du läsa Första Mosebok hos Bibel 2000, där dramats alla detaljer finns nedtecknade.

-

Tänk nu har man ju nästan varit lite småreligiös mitt i veckan fast det inte ens är söndag. Kanske dags för nån nyttig frukost sade magkänslan. Men fullkorn och träiga fibrer i form av havregröt man läst ska vara så himla bra. Nja, det får nog vänta ett tag tills man blir frälst på det sättet när det gäller kosthållning alltså. Så slår mig nog lös och syndar med en glassbåt och lite mera kaffe.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
tors, 2026-01-08 - 15:00

Det märks att man har börjat på att bli en lite mer balanserad nykterkvist. Mer enkla grejer kan faktiskt skapa lite förnöjsam känsla alltså. Det har ju snöat som sjutton och nu ser det ut som ett riktigt julkort när jag kollar ut genom mina fönster. Såg en bärgningsbil som skulle släpa iväg en grannes krånglande översnöade bil, och kände en viss tacksamhet över att bilperioden är över.

Hade jag haft lite mer energi än i stunden så skulle man väl släpat sig ut efter mjölk och kanske nåt mer att äta på eventuellt. Men har det mesta och varför ska man slita och släpa om man kan slippa. Tänk så slö man har blivit. Tja, eller väl kanske i alla fall nyktert medveten om en viss inaktivitet.

Har roat mig med att skriva ett gäng parametrar i ämnet alkohol, till en svarsmaskin om att gå från mycket för mycket, till mindre och mindre, för att landa torrskott som konsument av kranvatten i stället till sist. Det blev faktiskt en rätt så humoristisk grej, som väl dock bör redigeras en aning kanske liksom. Vem vet, kanske dyker den upp framöver eventuellt.

Men nu har jag då hållit lite allmän skrivterapi för hand utan digitala stödhjul än en gång medans snön fortsatt att falla här utanför mitt köksfönstret och ljudet av skottande spadar på parkeringen hörts titt som tätt. Kom just på att jag inte lyssnat på musik på rätt länge och att det kanske skulle kunna vara en rätt trevlig alkoholfri grej att pyssla med i viloläge. Ja, på min gamla säng eventuellt. Tänk det är inte många hundra meter jag gått i år alltså.

Kanske två vändor till ett sophus och totalt 400 meter rörelse medelst promenad sammanlagt. Detta är inte värt nån större medalj liksom. Men det blir väl bättre framöver. Blåmärket jag fick i slutet av förra året när jag ramlade ur sängen och slog i skallen i en bredvid-stående möbel med en nykter duns har då nästa försvunnit. Så för den delen kan man väl kanske gå ut. Men varför ut och pulsa i snö i onödan när man kan ta en kopp kaffe, nån pepparkaka och ha det lugnt och bra...

Ha det fint gott folk!

Flarran
fre, 2026-01-09 - 09:33

Fredag har det gått och blivit igen detta nådens år 2026. Som begåvats så rikligt med snö redan i början av januari, att man skulle kunna tro att landets alla skidentusiaster samtidigt fallit ned på knä och längtansfullt bett till Skaparen om denna sak. Sitter nu i godan ro här i köket och dricker mitt goda varma morgonkaffe och minns min gamla mor. Hon som brukade säga att det var så fint med snö alltså. Ja, när ny sådan kom med lite ljusnande känsla efter att det hade varit grå långhöst.

Det är inte så dumt med en mugg med kaffe och ett par goda limpmackor ibland. Funderar nu allvarligt på att kanske eventuellt ta mig utanför dörren i jakt på en liter livselixir eller kanske rentav två. Ja, det mest grundläggande, nyttigt och behövliga. Snackar inte om så kallade styrkedroppar från bolaget och alkoholdjävulens luriga produktlista.

Tanken går i stället till mjölkavdelningen och brödhyllan. Kanske en limpa, kaffebröd och lite annat smått och gott från lokala matbutiken för kommande dagars fröjder tänkes det på alltså. Tänk, jag har inte varit ut och handlat mat sen slutet av det förra året. Jag behöver väl inte ut och flänga idag heller. Men det ser ju trevligt ut på gården i detta vita vinterland. Ja, som det sjöngs om så varmt, innan snön var i närheten så rikligt förekommande som i denna stund.

Ha en fin dag!

Flarran
fre, 2026-01-09 - 20:08

Kväll i stugan denna fredag. Satt och surnade till över min orkeslöshet och att jag inte kan göra nånting alltså. Borde ju ha gjort så mycket, städat huset och rusat ut i rask promenad efter mjölk och annat nyttigt som kylen lider brist på.

Tänkte ha lite skrivterapi och kanske skriva nåt klokt, men ingen inspiration fanns. Men skrev då hur som helst in ungefär följande text till en svarsmaskin: Förklara på ett humoristiskt sätt varför det inte är det bästa för en människa att sitta vare sig hemma, på nån bar eller krog och berusa sig med alkohol...

Svarsmaskinen

Föreställ dig din kropp som ett ytterst välskött, toppmodernt kontorslandskap sent en fredagskväll. VD:n (Hjärnan) sitter ännu kvar i sin glasbur på övervåningen och planerar nya stordåd, Pump- och Värmeansvarig (Hjärtat) taktar på i en god lugn och trygg rytm, och i källaren jobbar kemisten (Levern) med att sortera dagens intag av havregrynsgröt och källvatten. Allt är frid och fröjd.

Plötsligt så ringer det på dörren. In kliver en vältalig figur i snygg kostym som presenterar sig som ”Château de Fin-i-Kanten” eller kanske den trendige ”Hantverks-IPA med doft av lite tallbarr och ångest från fjärran land”. Men så fort dörren stängs igen, så kastar figuren av sig förklädnaden. Fram träder plötsligt en gänglig typ med en rasslig sprayflaska märkt ”NERVGIFT – LÖSNINGSMEDEL”.

Hjärnan, som nyss satt och läste en rysk klassiker, får en dusch i ansiktet och börjar plötsligt tycka att det är en fenomenal idé att ringa sitt ex klockan 02:15 eller försöka breakdansa på ett soffbord. "Jag är kung!" ropar Hjärnan, medan han i själva verket försöker instruera kroppen diverse knepigheter som att av nån outgrundlig anledning ta på sig sina skor på händerna.

Nere där i källaren får Levern en chock. Han tittar på den bruna sörjan som börjat välla in i okontrollerad mängd och suckar och stönar: ”Seriöst? Igen? Varför denna gamla maltwhisky? För mig så ser det ut som rena rama rengöringsmedlet för gamla däck. Släng skiten i slasktratten!” Levern kavlar upp ärmarna och jobbar övertid hela natten, medan han mumlar förbannelser över att ägaren till kroppen inte bara kunde ha valt en kopp kamomillte som vanligt istället.

Hjärtat då? Stackars Hjärtat får panik. ”Varför springer vi hela tiden? Jagar vi en buss? Nej, vi ligger visst ner? Varför bankar jag då på som en trasig torktumlare?” Hjärtat försöker hålla takten, men giftet gör att trumslagarpojken i bröstet har fått för sig att han spelar i ett speed metal-band.

Att sitta hemma i ensamhet och av sparsamhetens skäl kanske hälla i sig dessa oädla drycker med diverse ”fina namn” är som att bjuda in en galen vandal till sin egen lägenhet, låsa dörren och hoppas att han bara ska putsa fönstren liksom. Att göra det på krogen är samma sak, i stort sett fast med bra mycket dyrare inträde och oftast sämre musik.

När morgonen kommer vaknar VD:n med en känsla av att någon har kört runt med en ångvält över hans kontor. Levern sitter i ett hörn och gråter, och Hjärtat har gått i strejk. Kroppen tittar sig i spegeln med ett stön och inser att oavsett om giftet serverades i ett kristallglas eller en plastmugg, så betraktar cellerna det hela som en kemisk attack från en ovälkommen gäst som vägrade att gå hem.

Slutsatsen? Din kropp är ett tempel, men alkohol är en gäst som gärna använder altaret som askfat och kissar i dopfunten. Så nästa gång ”fina spriten” lockar, kom ihåg att din lever hellre skulle vilja ha en kram – eller åtminstone ett glas kranvatten och en tidig kväll.

-

Tänk, vem har sagt att en svarsmotor inte kan ha humor, det är ju bara att trycka på en knapp eller några tangenter så skriver sig en kul historia helt av sig självt. Nej, nu får det vara nog med knasigt skriveri, för nu så sade magkänslan till om påfyllning av livsmedel. Kom ju inte utanför dörren den här dagen heller. Men frysen var ju inte tom. Färdigrätt finnes. Så tänker nyktert allmänt positivt. Bättre lycka nästa gång och siktar på en matpromenad i morgon.

Ha en fin kväll!