av fooliehutten

fooliehutten
ons, 2026-01-07 - 14:05

@fooliehutten spånar om GUD, medan: ”Jag tror på sommaren”, lirar på radion. 😗🎶
I min kamp mot A har jag valt att lita på mig själv och inte på ett väsen av människa kallat gud och skapat till sin avbild. Jag har så vitt jag vet bara perceptionen och mänsklig förmåga att ta in verkligheten så som den presenteras. Utöver den väljer jag att lita på sund vetenskap och först efter att den bevisat fakta bortom rimliga tvivel. Jag gör så gott jag kan, väl medveten om att jag kunnat vara lite snällare, lite bättre och bidragit mer. Jag är bara en människa, varken agnostiker, ateist eller teist. Jag respekterar andra människors tro och hoppas på dito respekt tillbaka. Jag gillar att filosofera vid den bortre horisonten för mitt vetande och min förmåga, för där ödmjukas jag i insikten om min litenhet. Jag har hittills aldrig förnummit något andligt väsen varken här eller där borta vid horisonten, däremot har tankens spännvidd utökats. Ofta fattar jag nada, men då och då når jag en sammansmältning med horisonter jag tidigare inte nivellerat med. Vid dessa tillfällen känner jag mig ”alive & kicking”.
Utan tro, men med stöd här i AH, så hopp och kärlek till er kamp mot A; kämpa på!🤗

https://m.youtube.com/watch?v=E1VQoGdtRm8&list=RDE1VQoGdtRm8&start_radi…

fooliehutten
tors, 2026-01-08 - 02:50

@fooliehutten spånar om när han klev av bussen mot avgrunden. För drygt halva livet sen blev jag ”uppraggad” på bussen vid slussen. Det var en trevlig ung man från nån religiös ”firma”, som försökte frälsa mig. Jag skulle få en bok, sa han, men jag sa ”Nej tack!”. Detta har hänt vid ytterligare ett par tillfällen och jag har efteråt tittat i spegeln och undrat om det på utsidan syns spår på mig av hur dåligt jag mått och hur illa ställd jag är på insidan? Ensam i detta har jag känt mig och ensam är jag fortfarande, men just den känslan har över tid fått växa in till en vana i mig. Nu ser jag här i AH att det är några här som liknar mig, det märks på vissa texter och har aldrig synts på några andra platser där jag varit. Inget möte har horisontsammansmält helt med min sorg och gått att öppna upp med. Här känner jag inte av några gränser för att skriva av mig min angst, ber om ursäkt för det! Fast jag har inget behov av något socialt återupprepande myspys för att klara mig vidare, det känns för stunden bäst så. Det jag känner här är att anonymiteten ger kraft så att vi kan dela med oss av dels våra framgångar och också tillkortakommanden. I min hantering av jaget har behovet av pauser från den tyngd jag burit lett till flykt. Det har kommit över mig i skov och det är otaliga flykter jag talar om, faktiskt så många att jag till och med glömt vad jag kom hit för att fly bort ifrån. Alkohol, tobak och enstaka sekteristiska irrfärder har tack och lov räckt för mig. Nej, tack och lov vet i faan, men med tanke på andra illegitima substanser och onyttigt andligt spisande så var dessa ändå mildare alternativ för mig. Men under snart 700 dagars nykterhet har bagaget räckt till för mig. Jag hade fått nog och slutade, så för min existens och essens har släpandet ändå varit rätt avgörande för att kunna börja distansera mig från diktatorn alkohol och hans sidekicks. Annars är jag övertygad att min filosofiska livsprocess avslutats för länge sen. Jag har korkat nog varit avundsjuk på A-lagare som släppt taget och ”klarade” att vara lulliga hela tiden… det har jag aldrig klarat av, gudbevars. Tack, pastor Ågren för dina insatser i att förvisa mig från bussen och hålla mig kvar i min vagabondvandring!
Nattmaran pyser iväg nu och jag går och knyter mig igen🥱

fooliehutten
fre, 2026-01-09 - 02:55

fooliehutten, spånar om drömmen i drömmen. Jag hade i mitten av livet precis gått igenom min första separation och bodde i en ödslig kåk i skogen. På natten hade jag spökbesök och vaknade ur drömmen, tjutandes som för att på så vis få kontakt med spöket, driva det ut och bli lämnad i fred; jag låg kvar i sängen med de avklingande frossbrytningarna och hurven. Då börjar sängen hoppa på sina ben, kränga kraftfullt som om jag fått en sen audition till exorcisten. Så vaknade jag igen, men blev nu osäker på om jag var vaken eller om jag fortfarande drömde. Jag tror ju ingenting på gastar, troll och gudar och har i vaket tillstånd aldrig heller haft en kontakt med något gasformigt väsen, men detta var obehagligt på riktigt. Jag tände sänglampan och undersökte rummet. Jag hade så mycket känslor av obehag kvar i kroppen att jag blev glatt förvånad när det inte fanns några märken i golvet där sängen borde satt i klackarna i sin ystra ”tango”. Sängen var intakt fast också ett arv från x:et, en bastant dubbel i trä (ja sängen alltså), ett ok och en klassisk 70-talare som tålde att dansa (fortfarande sängen). Nu kändes den mer som en stupstock än ett centrum för någon mysig godnattstund. Den hade kanske bort agera som fyllnadsmaterial i majbrasan i stället? Jomen det är mycket som följer med en människa, ja jag säger då det. Nä nu håller det på att bli dags för en ”svängom” i sänghalmen igen, bye bye nattmara! 🥱

”Den taoistiske filosofen Zhuang Zhou drömde en gång att han var en fjäril, som lyckligt fladdrade från blomma till blomma och gjorde som han ville. Plötsligt vaknade han och fann att han var Zhuang Zhou, omisskänneligen i en mänsklig kropp. Då insåg han att han inte visste om han var Zhuang Zhou som drömt att han var en fjäril, eller om han var en fjäril som drömde att han var Zhuang Zhou”

fooliehutten
fre, 2026-01-09 - 09:48

fooliehutten och alkohol har förlorat kontakten med varandra. Det är ju ett tag sen A var en realitet i mitt liv och tog plats i mina texter här i AH. Det känns skönt och nästan som att jag blivit klar med detta till slut! Undrar om målet är nått, eller om det är en dold strategi från A att försöka lura mig bort från AH? Sömnen, drömmarna och den eviga nattmaran är färska problem att ta itu med. Annan gammal skåpmat radas också upp,i allt högre access nu när hjärnans minnessamling inte blockas av alkoholens försåtliga kodlås. Sömnhjälpen i stället för alkoholhjälpen, AH bytt till SH kanske? Vad finns det annars för alternativ när man börjat känna sig malplacerad och uppleva sig utrymmeskrävande i forumet? 🤔

Vitvargen
fre, 2026-01-09 - 10:36

@fooliehutten, jag läser dina träffande betraktelser och kåserier med stor behållning du har verkligen ordets gåva! Litet grand som "spanarna" på radion, ett av mina favoritprogram att lyssna på i bilen. Jag kommenterar kanske inte så ofta som jag borde, blev litet orolig när jag såg ditt "bokslut" 2/1 och var rädd att du skulle lämna oss men jag övertolkade tack och lov.

Jag har ju själv skrivit om att det ligger så mycket runt omkring huvudtemat här på AH helt enkelt för att människan är en komplex multidimensionell existens där alkoholberoende måste ses i ett vidare sammanhang för att kunna adresseras på sätt som fungerar för den enskilde individen. Dina utvikningar är därmed "spot on" som jag ser det, fortsätt så!

fooliehutten
fre, 2026-01-09 - 11:58

Tack Vitvargen. Och ja samma här, jag läser dina texter med stor behållning. Det är kraft i dina berättelser. Jag läser också mycket mer i AH än vad jag kommenterar på och det ligger nog i min natur att låta folk slippa ha mig hängandes i trådarna; för där är jag mest en jävligt trasslig sprattelgubbe. Ha en skön fredag och en trevlig helg!

Andrahalvlek
fre, 2026-01-09 - 12:49

@fooliehutten Känn inte så. Att sluta dricka är steg 1. Sen kommer steg 2, 3, 4 osv. Allt vi inte orkat ta tag i. Frågan om hur vi hanterar våra känsloliv nyktra, kanske måste vi ta avgörande beslut? Allt detta kan vi avhandla på forumet om vi vill. Skriv precis vad du vill!

Kram 🐘

Blenda
fre, 2026-01-09 - 12:57

@fooliehutten, även jag vill uppmuntra dig till att dela med dig av dina fortsatta betraktelser. Tycker mycket om att läsa det du skriver, och spännande reflektioner hjälper mig att forma mitt eget fortsatta liv på bästa sätt.

fooliehutten
fre, 2026-01-09 - 14:23

@Andrahalvlek tack för peppen och ja du har ju rätt i att det är flera steg att ta i detta projekt🤠. Å’gott om raka puckar och hög igenkänningsfaktor här i AH, så jag får se vad som poppar fram i minnenas arkiv. Kram och god helg🤗

fooliehutten
sön, 2026-01-11 - 05:51

fooliehutten spånar om sitt forna liv där det sippades finöl i otid när det sig bedrogs och flanderbrygd 3 fonteinen suröl var favorit. Hade inget direkt förakt för fulöl heller, men den kultur som vuxit fram kring ”finare alkohol” gav en högre acceptans av förljuget offentligt skydd för supandet. För typ 1,5 år sen gick en fonteinen rakt ner i risotton, satte smak efter att förflyktigats på alkohol. Frugan hann dessförinnan smutta på en halv enhet. Själv tog jag en munfull rullade tungan, spottade ut och vaskade båd öl å’ munhåla; inget svaldes… varken öl, sorg eller förtret. Det ligger 2 såna F-3:or kvar i vår 2:a-kyl, där de legat + 3 år; den ena går ut 2040 och den andra 2042. Hoppas jag inte gått ut innan dess, utan dag för dag knallar och går och cashar in känslan av att leva över dessa dryckers utgångsdatum. Idag nykter och vet att oddsen är bättre än om buteljerna inmundigas. Ibland slås jag av hur enkelt det är att släppa taget, korka upp och bälga i sig, men tanken landar i att det vore såväl förhastat som korkat; detta i vetskapen att de då gått rakt ner i vasken och inte svalget. Behöver jag såna påminnelser då? Nej, egentligen inte, men det är intressant att känna att något som en gång låg mig så varmt om smaklökar och rusdille har blekts bort och klingat av i ett genuint ointresse. Ja, så till den milda grad att den trollbindande lockelsen helt tappat bort sin dragningskraft!
Ha det gött allesammans🤗

fooliehutten
fre, 2026-01-16 - 12:37

@fooliehutten öppnar ett brev från andra sidan av kampen mot A till er som kämpar med ingången till nykterhetens Shangri-La. Ett glas är för mycket och två för lite; så ge faan i 1:an och lev dag för dag så utökas spännvidden till sista fyllan mer och mer; dag för dag och var morgon du slår upp ögonen kan du leva denna dagen ett liv utan bedrövande ruelse över vad du bort gjort annorlunda igår. Det är inte lätt, jag vet! Men livet är i varje ålder för kort för att förkortas ytterligare med alkohol. Så spik nykter idag och vakna i finfin lördagsform i morr’n; så ditt frö idag, vårda din trädgård så skördar vi tillsammans i arla morgonstund. Styrkekramar åt er i kampen mot A!🤗

https://m.youtube.com/watch?v=Wk-J0B-e-Mk&list=RDWk-J0B-e-Mk&start_radi…

fooliehutten
lör, 2026-01-17 - 10:14

”FOOLIEHUTTEN ÄR DÖD!!!” Del 1 💀

https://m.youtube.com/watch?v=iIEhp8lkHWE

Ja, ”så där” kändes det inför det nya året när jag spånade: ”Du är klar nu och fooliehutten har spelat ut sin roll”, ty så resonerade jag. Glömd var ingången i forumet AH och jag kan ändå ta mig framåt nykter för egen maskin. Det klarar jag av, det vet jag väl! Har typ alltid varit ensam i min kamp med alkoholen så jag väljer ’med’ och inte ’mot’, eftersom otyget varit med så pass länge att det med 8 års diff. från barn- till ungdomsår exakt nivellerar tiden jag ältat min existentiella ångest. Diktatorn A fick mig att tro att jag hade kontroll, men det enda jag hade koll på var egentligen att förråden hemma räckte till. Här i AH fick jag uppleva distanserad samhörighet. Ja, för anonyma är vi och vet blott av essensen i vår gemensamma kamp. Kanske därför som det funkat så pass bra för mig? Och så på den annalkande 2-årsdagen då skulle det sättas punkt, spiken in i kistan och dödslinjen dras för fooliehutten. Så gick tankarna. Fast efter att ha distraherats av vitvargen, Andrahalvlek och Blenda tappade jag fokus, spiken slogs krokig och fooliehutten kröp åter fram ur den refuserade glömskans krypta och var åter uppstånden. Tvåårsdagen är inte här ännu å’ ambivalensen skaver, så jag spånar väl vidare i gamla hjulspår ett tag till…

fooliehutten
lör, 2026-01-17 - 16:04

”FOOLIEHUTTEN ÄR DÖD!!!” Del 2 💀💀

Den livsform egot varit nedsänkt i snart ett år: ’fooliehutten’ verkade som sagt vid årsskiftet börja lämna in. Pseudonymen sammansattes här i AH efter 1:a årets nyktra snålskjuts [fooliehutten var en ordlek och uppgörelse med alkoholens illusoriska skydd. Likt foliehatten avskärmar flat-earthern från sanningen, villade hutten bort mig allt närmre randen av den osanna dårskapens avgrund. Med hutten insläppt i huvudkontoret hade jag länge lurat mig själv att leva oäkta: usch, such a fool jag vart]. I AH sattes parentestecken 1 (som följdes av mitt livs kamp i text och era texter, er kamp och ert stöd… nu är parentes 2 satt). Det fooliehutten plitat ned med mitt blod har äntligen koagulerat till likgiltig, stelnad dogmatism. Spökskrivarens bläcka torkade och likstelheten lamslog både fooliehutten och skrivförmågan. I krampaktigt och syrefattigt vacuum blev det allt svårare för fooliehutten att andas, så han blev en parentes och gick ifrån mig. När chocken lagt sig försökte jag att memoara vidare utan dualismens schizoida berg- och dalbana. Det fixar jag inte riktigt till längre, utan kände mer och mer att jag kanske gjort mitt här i AH? Så här inför 2-årsdagen zoomar jag ut ett tag från alter egot i andan av den analoga sensmoralen: ’Om en nykter dag i taget, så ångras ingen gårdag’. Och fast jag just upplevt mig splittrad, så är jag lika fullt samlad, autentisk och tillfreds med mitt val att fullt ut fortsätta leva A-fria dagar…

https://m.youtube.com/watch?v=daZEJXdl0To&list=PLpINnhq93lheVRZzA0ekWhp…

vår2022
lör, 2026-01-17 - 16:36

@fooliehutten Du skriver ”Och fast jag just upplevt mig splittrad, så är jag lika fullt samlad, autentisk och tillfreds med mitt val att fullt ut fortsätta leva A-fria dagar…”. Kanske denna fullständiga kungörelse tog död på Fooliehutten som inte längre behövs hos dig? Låter som en slags befrielse att bli av med Fooliehutten som nu gjort sitt hos dig? Att det är dags för nytt kapitel i ditt liv?