av fooliehutten

fooliehutten
fre, 2026-01-30 - 05:22

@fooliehutten, spånar om livet i undergångens ekorrhjul. Jag drömde att jag blivit nedsänkt i en annan livsform; starkt ljus och trådburar var den omgivande världens närmaste gränser, utanför detta inferno nådde perceptionen inte. Ändå var jag i detta ”här” medveten om det ”där”, där jag innan metamorfosen befunnit mig. Det ”där” som i dystymins mjuka (h)järngrepp hållit mig mentalt inlåst sen barnsben. Flykten från det ”häret” påbörjades när 15-åringen första gången smakade starkt; buren revs och det gråtrist bleka byttes till en sprakande explosion av färger. Världen kunde i ruset bli ett enda stort tivoli🎪. Drömmens förvandling av jaget var lika omtumlande, men klaustrofobisk och borde lett till mental kollaps, men trösten fanns här i den flykt som erbjöds i ett återupprepat elektriskt obehag följt av det återkommande behaget. IRL hade behaget kommit före obehaget, men i realiteten hade turordningen ingen betydelse på min tidsaxel. Jag fortsatte att trycka på spaken, förvandlade hjärnan till kalops och hade här- och därmed skrivit in mig i den undergrupp där meningen med livet var att gå under… tvärt vaknade jag och kastade en sömndrucken blick på forskningsrapporten jag somnat ifrån: ”I djurstudier har forskargruppen identifierat en undergrupp råttor som fortsätter trycka på en spak för att få alkohol – trots att varje tryck också ger en mild elstöt. De flesta slutar, men vissa fortsätter”. Ja, jag tänker då absolut undvika spakdjäveln idag! Även om jag just i detta nu har lite svårt att riktigt urskilja om jag är en man som just vaknat ur en dröm eller om jag är en labråtta som drömmer sig att vara en fooliehutt? 🐀🤔