Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

ska packa ihop och åka med ungarna till landet. Ska bli skönt att andas havsluft! Men ett ororsmoln hänger ändå över mig, brukar ju ta första glaset vin innan jag ens packat upp väskan och sedan fortsätta istort sätt hela dagen. Ska inte ta med mig något A utan massa Cola och vaniljte. Men det finns många grannar som kommer över för ett glas vin..... Försöker mentalt ladda. Har vaknat så skönt de senaste morgnarna, naturligt lite gäspig men klar i knoppen. Försöker som någon sa "spela filmen till slutet", att det låter ju aå härligt med ett glas vin på altanen, men sedan blir det ju "hoppa på tåget" och fortsätta så att ingen märker det resten av kvällen för att sedan vakna upp med ångest och huvudvärk. Ska försöka framkalla känslan av sist jag var där och gick upp tidigt för kaffe och morgondopp på bryggan. Kanske jag kan smita från ungarna och sätta mig på en klippa och bara vara. Det låter så härligt och jag vill att det ska bli så, men liter just nu inte helt på mig själv. Håller tummarna för mig själv och alla ni andra där ute som kämpar i sommarsverige!

Maria42

Låter helt underbart med kaffe och morgondopp från bryggan innan ngn vaknat. Det är som högsta vinsten att varje morgon vakna och vara pigg i knoppen. Livet blir så mkt roligare fast det var svårt att tro innan man slutade. Kram!

Hermine

... är ett helvete. Jag gick in i väggen för tolv år sedan, bröt upp ur ett äktenskap som förintade och förminskade mig. Utmattningsdepression, och jag fick också SSRI-preparat. Som tur var kom jag till en bra psykiater som skrev ut ett preparat som fungera än i dag och som för allt i världen inte vågar släppa. Numera lever jag i ett tryggt förhållande och jag kan inte önska mig mer. Är inne på dag 12 i min utan-vin-period och det har gått bra. Känner äntligen att jag mår bra, kan utnyttja mitt intellekt och kreativitet.

Jag tar ett steg i taget. Och är glad för varje dag jag håller mig till grönt te och flädersaft.

Alkohol är som sagt den allra största tidstjuven. Ta vara på det du har, sekund för sekund, minut för minut....

Tänker på dig, finns här om du vill skriva. Vi behöver varandras stöd. Ingen är perfekt.

/H

Rapport från bryggan. Misslyckades första kvällen och det va inte värt det!! Andra kvällen som jag egentligen ville, vaniljte och stickning och vilken skillnad! Det är så härligt att sova och vakna utan A!! Varför tackar jag ändå ha?? Vet ej, men jag vet att jag tänker fortsätta kämpa och att ser ljust på framtiden. Jag ser det som att jag ändå lyckats, så här lite har jag aldrig druckit de senaste somrarna. Man får vara glad för de små stegen oxå. Tack alla här!

Stigsdotter

är bra. Då hinner du med och kan studera och analysera dig själv. Precis som någon annan skrev här ovanför, du är normal, eller rättare sagt, det är inte mer fel på dig än på någon annan!! Alla har vi våra fel och brister, eller snarare OLIKHETER. En del är allergiska mot nötter, vi andra är allergiska mot alkohol. Så är det bara, vi är inte sämre människor bara för det! Det inte för att vi är dåliga människor som vi trillar dit gång efter annan trots att vi lovat oss själva och andra att "aldrig mer!". Det är för att vi har den här allergin, sjukdomen, som gör att det blir fel. Men det går att hantera, så länge som vi inte tar det där första glaset!

Här får du något att tänka på, du skriver att du äter SSRI-preparat. Jag har fått lära mig att alkohol förtar effekten av medicinen - detta sammantaget med det faktum att alkohol i längden orsakar depression gör ju att du aldrig mår bättre. Du måste hitta ett sätt att ta dig ur detta! Jag äter själv en sådan medicin sedan hösten förra året. Jag mår nu bättre än på länge. Min läkare menar att denna typ av medicin äter man tills man mår bättre och sedan ska man sätta ut den, man skall inte äta den för resten av livet.

Det är högsta vinsten att vakna pigg och glad. Frisk! Egentligen är det helt otroligt att vi valt att förgifta oss själva, eller hur?

Ta en dag i taget. Att bestämma sig för att aldrig mer dricka är så stort. Säg till dig själv att "imorgon vet jag inte vad som händer, men IDAG ska jag inte dricka vad som än händer".

Leo

Hej!

Kanske verkar något "efterbliven" men har läst det på fler ställen i forumet vad är SSRI för preparat?

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Hermine

…efter många år. Det måste vara målet; att funka som människa. trasig, visst, men ändå fungerande.

/H

Blev bjuden på vin hos en kompis igår och kunde inte stå emot, drack ganska mycket men inte alldeles galet mycket som andra gånger. Men ändå.... det känns som att det var helt meningslöst och att jag inte fick ut något av det. Den här vännen gillar verkligen att dricka vin och bjuder mycket och ofta. Vet inte hur jag ska göra för att tacka nej, vill inte berätta som det är men ändå skippa de där vindrickarkvällarna. Men det skulle ju handla om min nya tanke och den kom till mig nu på morgonen. Hade lite huvudvärk men är som tur är inte bakis, bara det känns härligt! Då tänkte jag att jag ju faktiskt inte VILL dricka vin så ofta, jag har ju dragit ner ordentligt i sommar och tycker att det är jätteskönt. Men i början gick jag liksom och sörjde och tyckte att det var förskräckligt att jag inte FICK dricka. Men nu har jag haft så många dagar och kvällar utan som har varit jättebra, lugna och sköna med härliga morgnar dagen efter så jag har ingen längtan efter att dricka. Känner att jag vill fortsätta så här, jag vill inte dricka, jag har det ju bra utan. Har nog aldrig tänkt det tanken förut. Jag har ätit SSRI i två omgångar och min läkare tror att jag behöver fortsätta länge med det, vet inte om hon menar livet ut, men jag försökte dra ner och det gick inte, blev ledsen, trött och handlingsförlamad på en gång. Du har helt rätt i att A drar ner effekten och jag har vetat det hela tiden, men du vet hur det är med A, man väljer att inte tänka på vissa saker. Kanske jag ska försöka att vara lite ärlig mot den här vännen och säga att jag inte kan dricka pga medicin, ännu en ny tanke. Vi är inte jättegoda vänner och jag är rädd att öppna mig för alla i stort sätt. Förut er främlingar här på forumet!

Stigsdotter

Du har tagit det stora klivet från "får inte" till "vill inte". Smaka på den! Det är stor skillnad!! Bra idé att säga till vännen att du inte vill dricka då du äter en medicin. Men eftersom det är en vän tänker jag att du kanske kan vara lite sanningsenlig i alla fall? Jag lovar att det känns bra för själen att outa sig själv lite, har jag tyckt i alla fall. Jag har sagt saker i stil med att "nej jag vill inte dricka alkohol just nu, jag tror att jag mår bra av att inte dricka" (obs inte "mår bättre", det öppnar upp för frågor utan bara så enkelt. Den går liksom inte att ifrågasätta, eller hur? Och det är ingen lögn heller!

Till vissa vänner har jag sagt att jag insett att jag är allergisk mot alkohol, att det ofta blir för mycket. Förvånansvärt många, bl.a. flera här på jobbet, håller med om att det ofta blir lite för mycket för dem med, någon berättade om ett par väninnor till henne som helt slutat dricka osv.

Poängen i det hela är dels att det känns bra att vara sann mot sig själv genom att inte ljuga för andra, dels att folk faktiskt inte bryr sig så himla mycket som vi tror! En del bara: "jaha, vad skönt". Det beror förstås på vad man umgås med för slags människor men ingen i mitt liv har försökt truga mig eller tråkar mig. En SÅDAN vän bör man antingen göra sig av med eller överväga om inte den själv har problem med alkohol.