Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Dompa

Jag har skrivit ngt liknande förr. Men magkänslan när du ska sova/vila. "Är detta den människa jag vill vila brevid?"... Resten tror jag ger sig. Visst kan man ha ett syskonliknande äktenskap/partnerskap med kanske även skilda sovrum. Men förtjänar vi inte mer? Hur långt liv får vi? Precis som Leo så vill jag poängtera att stressa/pressa vill jag inte. Men känn efter vännen...när du orkar. Visst är din man en bra man...men är han DIN man? Kram/R

Dompa

Jag har skrivit ngt liknande förr. Men magkänslan när du ska sova/vila. "Är detta den människa jag vill vila brevid?"... Resten tror jag ger sig. Visst kan man ha ett syskonliknande äktenskap/partnerskap med kanske även skilda sovrum. Men förtjänar vi inte mer? Hur långt liv får vi? Precis som Leo så vill jag poängtera att stressa/pressa vill jag inte. Men känn efter vännen...när du orkar. Visst är din man en bra man...men är han DIN man? Kram/R

Tilde

En tanke... Du Stigsdotter, jag tror du har tagit ett stort kliv nu, du vågar, du rannsakar och ser troligtvis livet ur en ärligare synvinkel utan alkoholen. Du ifrågasätter både dig själv o andra i o m det "nya" liv du lever. Kan det inte helt enkelt vara så att du växt förbi honom, mannen. Ni levde kanske ok när du såg det hela ur dimmigare perspektiv så att säga.
Jag tror att man lätt växer när man slipper alkoholen, och jag tror man väldigt ofta växer ifrån den som inte håller ens takt, som kanske inte ens är intresserad av att följa med på resan.

Du kommer nog till insikt med det här när du är redo. Du har många bra tankar tycker jag. Och du vill ju livet...
Det blir bra.
Kram Tilde

Stigsdotter

Igår firade jag 2 månader. Vi firade också svärfars 70-årsdag. Jag kan tydligen inte vistas i samma lokal som en öppnad Bib. Jag drack igår. Mycket. Maken kallade mig jävla fyllekärring och jag sa en massa elaka saker jag med. Hoppade ur bilen på väg hem och gick omkring mitt i natten och letade efter stranden på Långholmen, ville till vattnet. Rökte gjorde jag visst också. Ringde till folk. Vet inte vad jag ska göra med mig själv längre. Det gick ju så bra. Två månader är ändå inte särskilt lång tid :'(

Villervalle

Du behövde tydligen pysa ut lite frustration innan du tar nya tag. Det var plumpt av din man att kalla dig fyllekärring när han vet hur du har kämpat. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, jag trillade ju dit för ett tag sedan jag med. Du har ju i alla fall din ambition att sluta dricka kvar och din insikt om dig själv, det är väl huvudsaken. Livet är inte slut än och du får väl ta nya tag igen.

Själv har jag inte druckit något på 10 dagar nu och har ingen möjlighet att dricka något på ytterligare 14 dagar, jag får vara nöjd med detta så länge.

Jag tycker mig se lite olika typer av alkoholister här inne:

Vi, (jag, du och Dompa mfl.) som har jobbat hela vårt liv och fortfarande sköter våra jobb och andra åtaganden, men som tycker oss behöva en drink för att varva ner och som tyvärr ballar ur allt som oftast när vi inte kan stoppa alkohol intaget och som sen sitter med dåligt samvete.

Sedan finns de dom som anhörig sidan mest har bekymmer med. De som sätter alkoholen framför allt och som skiter i det mesta och som aldrig verkar ha dåligt samvete och som aldrig skulle komma på tanken att gå in på ett sånt här forum.

En tredje grupp verkar vara unga tjejer i karriären, som har så höga krav på sig själva att dom behöver alkohol bara för att orka med pressen.

Jag tror att grupp ett och tre på sikt har alla förutsättningar att gå vidare i ett nyktrare liv även om det kommer ta lite olika lång tid. Grupp två tror jag är utom all räddning. Jag har flera barndomskamrater i den gruppen varav en del redan är döda och dom andra är sakta men säkert på väg.

Ha det Gött.

- jag tror att du kan ta till dig lärdom av det som hände!

Jag vet inte om ni gått på familjesamtal och då kanske ni borde gå hos nån med kunskap om missbruk... Jag sätter ändå en länk till en terapimodell som väckt intresse hos mig. Böckerna är också bra, särskilt den senaste kanske som jag tror handlar om såna som du och jag som farit illa som barn. http://egillinge.com/sv/johan-a-anna--exempel

Jag kramar dig idag och förstår att din man inte orkar göra det. Så komplicerat och ändå så självklart. Styrkekram! / mt

Villervalle

Vad Stigsdotter framförallt hade behövt när hon föll igenom hade varit in STOR KRAM av sin man, och inte epitetet "Fyllekärring". Jag tror inte man behöver anlita någon samlevnads expert för att fatta detta.

Ha det Gött

jag förstår att den som "fallit igenom" mest av allt behöver en kram... Älska mig mest / när jag förtjänar det mist / då behöver jag det bäst. Jag förstår också att en besviken partner inte har förmågan till det just i den stunden utan besvikelsen tar överhanden. Verkligeheten bjuder ju på situationer där vi inte kan förstå den andra och/eller förmår möta hans/hennes behov... det är väl därför det behövs samlevnadsexperter som kan hjälpa oss med det. / mt

Maria42

Vi har alla här druckit för mycket lång tid och att ändra den vanan går inte på en grisblink, det tar tid. Några få lyckas direkt men de allra flesta får några bakslag innan det blir helt rätt. Dina 2 månader är inte bortkastade, du har gjort det och kan göra det igen. Nu vet du att en öppnad BiB och du är ingen bra kombo, BRA. Då håller du dig borta från dem framöver. Vi lär oss hela tiden vad som är våra fällor och hur vi framöver ska undvika dem, ibland blir det en jobbig läxa och vi är alla lika nära att det blir det. Försök att inte lägga för mycket skuld på dig själv, den här läxan har du lärt dig nu, och nu går vi vidare, imorgon kommer du att vakna och känna dig som vanligt igen. Stor kram till dig Stigsdotter!

kalla

Tänk nu på de två månaderna och var stolt över det, ett misstag kan aldrig sudda ut det. Så mycket styrka, kramar och en spark i baken nu tar vi nya tag//Kalla

Stigsdotter

...så minns jag inte om han kallade mig för det före eller efter att jag kallat honom "impotenta jävla pervo". Här tänkte jag skriva en sån där blinksmiley, men det kändes inte riktigt passande :-/

Faktum att jag fick en stor kram av maken idag, dagen efter när jag kände mig som mest eländig. Min kära svägerska sände ett SMS till mig där hon skrev "det har lyst om dig den senast tiden då vi träffats, jag menar verkligen lyst!! Upp på hästen igen och ta nytt tag". Jag har känt att jag mått bättre och varit gladare sista tiden, detta var ju ett bevis på att jag gått rätt väg!

kalla

Nu är ni båda på rätt väg och vilket stöd, blir så glad för din skull. Nu vet vi att spöket bor i en BiB, så dom undviker vi. Kram igen//Kalla

Stigsdotter

Jag lärde mig detta: Det räcker inte att jag identifierar en potentiell risksituation (svärfars 70-årskalas) där det kommer att vara möjligt att dricka obemärkt (särskilt när man gör sig behjälplig i köket...). Jag tänkte redan när inbjudan kom att hoppsan är kommer jag få se upp, men sedan blev det bara "det ordnar sig nog, nu är jag ju beredd!". Istället skulle jag gjort en konkret plan för jag skulle hanterat den där vinflaskan som stod på diskbänken, eller bib:en som blev kvar när de flesta gått.

Usch, jag skäms inför mina svärföräldrar och att jag inte kommer ihåg allt jag sa till gamla moster (som enligt maken i alla fall var jätteglad över att jag pratade så mycket med henne, vi höll aldrig på att komma därifrån för att vi skulle prata så mycket hon och jag). Hon gillar mig, hoppas hon gör det fortfarande, hon måste ju märkt vad packad jag var!!

Idag var en sån där förlorad dag, ni vet då man inte orkar göra någonting. Jag tog mig i alla fall in till stan på eftermiddagen och gick på ett AA-möte. Det gör gott att högt sätta ord på vad man känner.

Kram till er alla kämpar, läs och lär av mitt misstag så slipper ni göra det själva ;-)

Maria42

Såna där dagar minns jag ffa alltför väl, maken hade också en sån dag idag. Han blev också på lyset igår. Lite skadeglatt måste jag erkänna fick jag säga " - Märkte du inte själv att du var fullast igår?". Det har han sagt till mig hur många gånger som helst. Hursomhelst så var din dag inte helt bortkastad, du gick på ett möte, skitbra gjort!!. Kram

Dompa

Mia colomba! Shit happens! Sen det positiva:

Du hade ork nog att prata med gamla moster. Klart hon såg att du var packad...men kanske skiter hon i det? Hon har ju gillat det innan. Det är inte många som orkar lyssna på fyllesvammel men kanske en gammal tant uppskattar att ngn ser och lägger ner tid på henne? Du har en vän!

Maken och du levererade några sanningar var. En fyllekärring och ett impotent jävla pervo...slutsats; Det finns ngn för alla! Kärleken är störst!

Du vet att i fortsättningen ska du aldrig hjälpa till med kökstjänsten.

Spöket bor i Bib...och i många olika buteljer...

Du har en förmåga att lära och dra slutsatser. Du tog dig ingen "trappa ner" återställare. Du skönk inte ner i "Nu är allt kört, kan lika bra fortsätta" utan tog dig till ett möte.

Finns säkert annat positivt som jag missat. Så som den kloka kvinna du är så ruskar du av dig. Drar lärdom. Analyserar när tiden är mogen. Vad är det som gör att just du dricker? Inte lätt...finns ju ofta många orsaker. Men säkert är det ngt i livet som skaver...försök lista ut vad det är. Att ändra ett mångårigt missbruk är aldrig lätt. Att ta nya tag är tyvärr det enda hållbara allternativet. Sen en helt annan tanke; Jag hävdar med en åsnas envishet att du behöver en liten minisemester bara för dig själv. Tid att tänka utan några som helst krav från omvärlden. Kanske din rara svägerska kan hjälpa mannen (om han inte fixar det själv) med lite barnpassning så du kan göra ngt?

Kramar och pussar till dig flickan min! Din Dompapompa som också gillar vatten och cigg på fyllan ;-)

inspirationen - nu har jag beställt Den mörka hemligheten! Och några andra bra böcker:)
Kram och ha en fin dag! / mt

PersonligaPersson

Ett återfall, men snabbt på banan igen. Bra där! Jag är säker på att du kommer att känna en kvalitativ skillnad mellan före och efter återfallet. Så blev det i alla fall för mig. Jag har dessutom, till min stora förvåning, upptäckt att jag fortfarande räknar min nykterhet sedan i december. I helgen har jag förklarat för en vän att jag "inte druckit sedan i december, förutom under midsommarveckan". Efter några veckor har det där läskiga återfallet blivit förvandlat till en liten parentes.

Nu har du smakat, och lärt dig ännu djupare att du inte vill ha vad vinet ger. För vinet kommer som en paketlösning, man kan inte plocka russinen ur den kakan. Och paketlösningen är riktigt usel.

MissH

Gick du på ett AA-möte dagen efter, herrejädrar vad starkt?! Hade jag aldrig klarat, jag hade gömt mig under täcket och vägrat se omvärlden i ögonen. Imponeras av att du orkar kämpa så, all energi och envishet. Starkt som sagt!