Vägen tillbaka till mig själv

1107 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
höst trollet
Morr´n Stigsdotter!

Ja, det där höstdeppet, kan komma av väldigt många saker.. Kanske är vi alkoholister extra känsliga?
Förut "stängde vi av" eller bäddade in oss med hjälp av alkohol.
Precis som Dompa, tycker jag att det inte är några fel att ta hjälp av piller, istället för att ge efter och inhandla en flaska..

När man är en "beroendeperson", så ter sig vardagen ibland extra grå, när man "jämför".. Och tyvärr, har vi nog en benägenhet att jämföra, både oss själv med andra och tillvaron.. Dvs, vi vill ha den där "kicken".. ( vi blir vad en klok kursledare sa för många år sedan "kick-narkomaner"..)
På den tiden, pratade man inte så mycket om "adicts"/beroende överhuvudtaget.. Då ansågs t.ex. spelberoende och "shop-o-holism" bero på dålig karaktär..

Hon pekade på att det fanns folk som t.o.m. var "kurs"beroende.. Det gav deras självförtroende en sådan boost, att de fortsatte att gå kurs efter kurs efter kurs..( innehållet spelade inte så stor roll, det var själva gemenskapen och att bli sedd, som var det viktiga)
Kanske är det lite likadant med oss?
Om vi inte känner den där "kicken" så blir vi besvikna.. Och när vi sedan jämför med vardagen, som känns ännu gråare, pga vår besvikelse, så blir vi ju knappast gladare..

Nej, nog med svammel.. Ha en bra dag! kram /trollis

Stigsdotter
Gnällan!

Ja ibland är det lite gnäll-gnöligt här i mina tankar. Jag har fått lära mig av min sponsormadam att självömkan och harm är något som vi med den här allergin inte har råd att kosta på oss - då riskerar vi att hitta tillbaka till den bedrägliga alkoholen.

Resan var alls inte bortkastad! När jag har gnölat lite om det där sandkornsräknandet här på jobbet har jag fått till svar att "ja men du behövde förmodligen det också!". (Sen förstår jag ju att det inte är särskilt lämpligt att gnälla om sin solsemester när det finns de som inte kommer utanför hembyn utan tragglar på i slask och mörker...)

Att räkna sandkorn är underskattat, och jag kom till en, otroligt korkad, törs knapps skriva den, men ändå - insikt. Nämligen att "om jag tittar ordentligt på sandkornen här så kan jag se vilka färger jag kan förvänta mig att hitta bland stenarna därborta..." Jag såg gröna sandkorn och hittade sedan mycket riktigt gröna stenar. Det var den bästa presenten jag hade med mig hem till barnen - en varsin påse med fina stenar. Ibland är de så rara de små!

En annan insikt var också att åka bort med mig själv, det ska jag göra fler gånger. Egentligen skulle jag vilja åka bort längre, men då skulle jag sakna mina små för mycket... Kände mig som en dålig mamma när en kollega sa att "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär..."

Motion och ljus är bra. Jag vet ju det!! Fast nu blir det inte mycket motion alls för det har hänt något med min fot, den gör jätteont, så ont att jag inte ens iddes klättra upp på Vulcano när jag var där! Men jag ska ta mig en promenad i alla fall. Och ägna mig åt en annan av mina laster, nämligen shopping! Nej, så farligt är det inte, bara så pass att jag ibland kan känna mig uppiggad av att låta mig köpa en viss sak. Nu ska jag gå och se om jag kan hitta ett blått nagellack som jag spanat på. Då får jag ljus och lite motion!

Får se hur jag gör med tabletterna, de fanns inte på apoteket igår så de skulle beställa hem dem tills idag. Kanske var det en hint om att jag inte ska äta dem! Man måste ju kunna hantera lite vardagsdepp också, eller hur? Man kan ju inte gå omkring och vara glad jämt!! Men det beror nog på att jag tycker mig stå inför ett livsavgörande beslut som jag måste fatta. Nu börjar sängen hemma att sjunga på sista versen. Jag har tidigare känt att jag får ont i ryggen av den och nu klagar även maken så då kommer ju frågan upp om vi ska köpa ny säng... detta blir en stor sten på mina axlar, har verkligen ingen lust att investera i ny säng om jag sen ska flytta ifrån skrället!? När jag sa att jag hade ont i ryggen av sängen och ville köpa ny madrass åtminstone viftades det bort. När jag kom hem och sa att ryggen mådde bra av Siciliensängen sas det inget. Och bara ett par dagar senare fick han själv ont. DÅ började det diskuteras sänginköp... lite signifikativt för oss känner jag. Och nu har jag visst halkat in i gnällträsket igen - nu ut på lunch!!!

Förresten Dompa, det där med en 2-meters skelande madam förstod jag inte riktigt, tänker du dyka upp under cover??!

Stigsdotter
P.s.

Jag ska gå på det där konventet i Stockholm den 27/10, det ska bli spännande och lite läskigt, tänk om jag ser någon jag känner??? Fast då får jag nog också träffa min sponsormadam som jag bara träffat via e-post och skype!

Och ett P.S. till:
Jag har faktiskt inte det allra minstaste sug efter alkohol! Just nu i alla fall. Det kommer lite då och då, men det är hanterbart. Jag är mycket förvånad själv faktiskt!

Puss & kram till alla kämpar, det är så otroligt fräscht att inte ha alkoholgiftet i sitt system!!!

höst trollet
Konflikt -

Konflikt - pseudokonflikt...?!
Jag minns också tillfällen, när jag i mitt tidigare förhållande tvekade, gick som katten runt het gröt, för att jag inte kunde bestämma mig..
Ofta fanns en lämplig pseudokonflikt att lägga energin på.. hmm..

Istället för uppbrott eller ej, kunde det gälla nya tapeter, eller tumlaren krånglar, eller ska vi ha en ny TV?

DÅ, tog jag nog varje chans att liksom gömma mig bakom de "oviktiga" besluten, för att slippa titta på mina inre, viktiga beslut..
Och hade jag tagit ett av de "oviktiga" besluten och investerat i något nytt till hemmet, så var det ju inte läge att bryta upp..

Jag väntade alltid på "rätt tillfälle" (som givetvis aldrig uppenbarade sig)
Och som egentligen bestod i att jag ville slippa välja själv.. Bara "någon annan" tog beslutet, trodde jag att det skulle vara lättare..
Det blev det inte..
Kanske inte gjort det lättare för dig att välja, Stigsdotter, men jag tänker på dig! Du är inte ensam om att vela...

Ha en smaklig måltid och en nykter dag! Kram /trollis
ps Det ÄR överskattat att räkna sandkorn ;-D

Dompa
Stigsdotter!

Taskig och bitter! Det var tanken som kom upp när du citerade din kollega; "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär...". Kanske är hon en av dem som är hänvisad till att traggla på i slask och mörker pga. omständigheter. Jag tror nämligen att det var en kvinna som sa de där bevingade orden. Män tycks inte tänka så. Vilket INTE innebär att vi älskar de små liven mindre. Jag lämnar mina titt som tätt, de tycks klara sig, jag är inte oumbärlig. Även mitt pappahjärta klarar av avståndet utan att gå i tusen bitar.

Sängen? Den du var djävligt svår. Din rygg behöver en ny säng...men din själ kanske behöver ett nytt ställe att sova på? Säg att du är bra i ryggen och om ny säng ska inhandlas så är det hans beslut och hans kassa som gäller! Lite fult...men jag tycker att jag var smart där. Visar det sig senare att du trivs i den nya sängen så kan du ju alltid bjuda på nya lakan ;-).

Tabletterna? Jag tycker du ska hämta ut dem...sen kan du bestämma dig. Äta eller spara i ett skåp. Det är ju inte som att ha en vinare undangömd ngnstans för "Just in case".

Yep, lite sugen på en under cover på kvinnokonventet...jag tyckte faktiskt ämnena var intressanta. Men...jag får väl se om de ordnar ngt liknande för bara män här i F. Skulle inte tro det!

Inte heller jag har känt sug den senaste tiden...trots ensamtid i Tyskland. Man skulle kunnat tro att jag skulle få kämpa som i Kina. Men icke sa Nicke. Antagligen för att i T kunde jag ta promenader och göra annat på kvällen. Även jag shoppade lite...så vi tycks dela åtminstone två laster ;-)

Trollis är en mkt smart kvinna, men hon har faktiskt fel; Det ÄR underskattat att räkna sandkorn! Jag tycker dessutom om att - vågar knappt skriva det - plocka snäckor! Sten är också fint! Yep!

Kram och så! /R

Maria42
Varför inte ta tabletter?

Antidepressiva tbl är en långtidsbehandling, oftast slutar man för tidigt. Känner du att du håller på att falla in i deppighet igen så tveka inte, bättre att börja tidigt innan du hunnit bli mer deprimerad.
Det höjer din serotoninhalt, värre än så är det inte, varför må sämre än vad man behöver?
Jag har ätit SSRI tbl i flera år, sista året har jag ätit halv dos, som en underhållningdos, funkar jättebra, varför sluta?
Visst ska man ha betänkligheter med vissa mediciner, men det här är ingen sådan medicin.
Kram!

höst trollet
Morrn Dompa!

Jag tycker också att snäckor och stenar är fint.. men sandkornsräknande..? Där tycker vi olika..;-D
Fast det kanske finns stunder i livet, då vi sysselsätter oss med precis vad som helst, för att slippa göra något annat..?

Skönt att se att det går bra för dig i Tyskland, Dompa.
Kanske är jag lite ovanlig, som "mamma", för jag har aldrig haft behovet att ha mina ongar "klistrade" intill mig..;-)

Ha en fortsatt Underbar dag! / kram trollis

Dompa
Du med Trollis!

Ha en Underbar dag! Nu ska jag jobba...har nog ätit ett kilo till frukost! Älskar hotellfrukostar ;-). Hmmm...den är ny. Förut var jag alltid lite bakis...räckte med kaffe, juice och värktablett! /R

höst trollet
Visst är det underbart Dompa!

Visst är det underbart Dompa! lägger sig som bommul runt midjan :-) Brukar säga till gubben, att han ska vara glad, han får ju ÄNNU mer att tycka om *skratt*/ T

höst trollet
Håller med Maria & Dompa

Först, Ha din medicin till hands! Annars kommer du så småningom att uräkta ett återfall med att du mådde dåligt..
Och det "dåliga måendet" kommer sig av det beslut som du har placerat framför dig..
Du kan ju antingen beluta dig för att inte ta ett beslut nu, eller göra slag i saken..
Varför inte prata med en familjerådgivare..?

Jag gick dit ensam, för min egen skull, när jag var på väg att skiljas förra gången!
Det var oerhört skönt (fast tufft) att få hjälp med "strukturen" i sitt "tänk".
Beslutet, fick jag givetvis ta själv..

Ett första beslut (som fungerade i vårt fall, eftersom vi hade plats, då den störste flyttat ut) var att ha separata sovrum.
Det innebar också separata sängar..

Kanske ska ni köpa två sängar och ställa bredvid varandra? Det finns ju inget som säger att ni måste ha en jätte-dubbel-säng?
Då är det också lättare att få en säng som är individuellt anpassad till var och en (och där kan du lugnt fundera vidare över HUR du vill ha det i ditt liv ;-) )
kram / trollis

Stigsdotter
Tack för konstruktiva råd!

Jag att gå ensam till rådgivningen är väl bra. För jag känner verkligen att jag behöver en struktur i mitt tänk. Jag vet inte vad jag vill, måste jag veta det innan jag går dit med honom undrar jag, eller ska vi komma på det tillsammans? En f.d. arbetskamrat gick på familjerådgivning ensam de första gångerna då hennes man inte ville med, det var bra sa hon. Jag känner att jag måste göra något, står och stampar!!!

Vi har ett gäst/linneskåpsrum som jag skulle kunna flytta in i, fast då skulle barnen bli ledsna för de vill ha varsitt rum och "står i kö" till det rummet (suck ännu en grej som måste ordnas med...)

Absolut, tack, ska vi köpa ny säng får det bli två. I helgen pratade vi sängar och svärisarna berättade att de hade en varsin (för hon ville ha en bredare och mjukare). Det är ju såklart så man gör, så tar jag min säng och flyttar om det blir aktuellt.

Kram på er alla!

höst trollet
Klokt! Beställ tid, för det

Klokt! Beställ tid, för det finns risk för kö..
Vad beräffar mig själv, så visste jag väl redan inombords (jag hade nog på sätt och vis redan betämt mig..)hur jag ville ha det, men jag fick hjälp att "komma till skott" och att inte ha dåligt samvete för mitt beslut!

Egentligen så låter det som att du nästan är redo, för att ta din säng och gå...
Men ta du och inredd rummet till ett av barnen iaf, för om du flyttar, så har de ju varsitt rum hos pappan (hoppas jag inte har missförstått familjekonstelationen)

Sedan får du väl se vad framtiden har i sitt sköte åt dig..?

Kram /trollis

ps, förbered dig gärna, med frågor som poppar upp.. När man väl sitter där, har man glömt hälften man skulle fråga om..

Villervalle
Det här med sängar

kan ju vara lite känsligt. Jag och min fru har ju som jag tidigare berättat ett förhållande som går upp och ner (mest ner ;-) ) och för ett par år sedan tog hon initiativet till att vi skulle ligga i skilda sängar och ha eget sovrum. Mest för att vi hade så olika vanor. Jag lägger mig tidigt och går upp tidigt och gillar att läsa någon timma innan jag somnar. Hon gillar att vara uppe sent och chatta eller glo på film och sedan gå upp sent.

Först kände jag mig åsidosatt och tankar över att hon eventuellt inte gillade mitt sällskap på grund av att det fanns någon annan. Numera bryr jag mig inte och tycker faktiskt det är riktigt skönt att få husera ensam i sängen och faktum är att det numer är min fru som allt som oftast kommer smygande och kryper ner hos mig på morgonkvisten. Jag är ju också van att bo ensam långa perioder pga mitt arbete, så numer ser jag bara en fördel av att ha eget rum och säng och som Stigsdotter så klokt säger så blir det ju också enklare den dagen man eventuellt bestämmer sig för att leva åtskilda.

VV

Stigsdotter
Eget rum....

...har jag velat ha länge. Ett rum som bara är mitt. Sova själv är skönt också. Fast samtidigt har jag en romantisk föreställning om det där par-mys-sovandet (som väl knappast aldrig blir av ändå). En vän hade nyinrett deras sovrum och det såg så mysigt ut med ett enda stort täcke - så vill jag också ha det tänkte jag fast jag ju vet att jag gärna rullar in mig i täcket så hur bra skulle det bli då om vi bara hade ett???

En annan vän lyckades på "gamla" dagar äntligen hitta en dam att dela sitt liv med. De köpte raskt lägenhet. Lägenheten skulle tvunget vara så stor att de fick ett varsitt rum! Inget konstigt med det fast de var tokkära. De delar sovrum men har varitt rum att hänga i och lilla dottern som sedan raskt kom får ett eget. Ingenting konstigt egentligen, de var ju båda över 40 och vana vid att ha eget.

Ha, ha, nu känner jag mig som min 8-åring: JAG VILL HA EGET RUM!! Jag tänker på dem som skiljer sig och där föräldern "bor" i vardagsrummet medan barnen får egna rum. Näe, får flytta ut på landet så jag har råd med stor bostad. Om jag ska flytta. Hm.

Maria42
Vi har ett stort

Gemensamt täcke och det funkar bra, jag tänker inte på att vi delar, det är tillräckligt stort.
MEN jag vill också ha eget rum, vad skönt det skulle vara att få stänga dörren till sitt alldeles egna lilla krypin.
Tagit upp det ngn gång men maken fattar inte vad jag pratar om, vi är inga pensionärer säger han. Då kunde vi lika gärna skilja oss, så det blev inte så men jag vill ha det ändå.

Dompa
Egen säng, eget täcke, eget rum...

Kanske var det en av anledningarna till att så många av oss drack sig till "somna- i -soffan-stadiet" (gäller nog mest män)? Vi ville ha ett eget sovande?

När J och jag separerade och jag kom hem från hemmet så var det bland det första jag gjorde. Slängde ut halva sängen...fast vi hade dubbelmadrass (blev lite knöggligt) och möblerade om. Jag hade fått ett eget rum!

Nu delar jag säng med Lusekatten...men det känns faktiskt bara bra ;-)

santorini
Eget rum

Jag skrev just i min tråd att jag hotat maken med att jag kommer att sova i bäddsoffan om han super sej full. Han snarkar och blir allmänt stökig och såna kvällar är jag nästan rädd att jag ska kväva honom med kudden i ilskan. Nästan:). Jag tror att han själv vill ha en förändring av sina alkoholvanor, jag hoppas på det.

Stigsdotter
Livet tuffar på

Jag inser vilken makt man egentligen har. Det handlar bara om att bestämma sig! Att jag klarade av min resa utan att dricka en droppe tror jag berodde dels på att jag bestämt mig för att inte dricka men även mycket på att jag tillät mig själv att röka vilket jag inte gjort annat än vid enstaka tillfällen de senaste åren.

Jag ska inte trötta ut er genom att berätta om mina inre dialoger med den lille cigarettdjävulen vars argument ledde till att jag köpte X antal SMÅ paket under veckan istället för att gå på de stora direkt. Jag märkte att känslan och argumenteringen i mångt och mycket påminner om det som händer i skallen när det gäller alkohol. Det är väl beroendepersonligheten som talar!

Men, jag sa till mig själv att röka, det kan du göra här men när du kommer hem blir det inget av med det. Är ju ganska löjligt egentligen att röka efter så många år, dessutom tycker jag ju verkligen att det är riktigt äckligt på alla sätt och vis. Och hur skulle jag förklara det för barnen?

Nå, men grejen är att det är inget problem! Visst finns tanken där emellanåt men den är enkelt genomskådad och avfärdad. Nope, tänker inte ta den vägen igen!

Lite grann som den där reklamen: "har du bestämt dig...?". Kanske är det inte svårare än så? (ja, jag vet, det ÄR svårt att verkligen bestämma sig, att bestämma sig med HELA hjärtat!).

Kram till alla mina forumsyskon ♥♥♥

Tilde
Starkt av dig

att kunna sluta rakt av med alkohol och med cigaretter. Du är en av dem här som jag försökt att göra likadant som, men inte lyckats men ändå lyckats :) på mitt eget sätt som jag tror och hoppas och känner att så är det, basta! (du vet ju vad jag menar, som jag skrev i min tråd idag)

Att du rökte på resan tycker jag i min "ickenikotinvärld" ...jag vet inte hur det känns med den sortens sug. Men att du rökte eller röker någongång mer tycker jag är en parentes, man måste vara lite snäll mot sig själv. Ge dig många snälla klappar för att du inte dricker det där röda istället. Många snälla klappar på kinden varje dag... det är du värd.
Nu får du en från mig också :)
Tilde i tråden bredvid...

Dompa
Och en snäll...

...klapp i baken! För det är du värd! (Nej, det är ingen gammal bock som skriver, det är ju fästemannen). Du har växt så enormt de sista månaderna. Den ljuva dufvan har verkligen blivit en (lite ilsken? Bra!) svan. Önskar dig detsamma som jag önskade Maria; En riktigt givande dag och må ni finna varandra på riktigt. Kan väl vara skönt med en väninna som man kan vara helt ärlig med. Enjoy the day! Kram och så! /R

Stigsdotter
Oj vad jag är trött!

Har varit hela dagen på AA:s kvinnokonvent i Stockholm. Hela dagen bestod av vanliga möten fast i större format och baserade på olika teman. Det var fantastiskt med all denna kvinnokraft, värme och gemenskap. Det är så häftigt att människor som inte känner varandra delar med sig av sitt innersta tankar, sin ångest och sin glädje. Mycket lärorikt och givande.

Jag har lätt att känna mig lite ängslig när jag ska på den här typen av tillställningar (typiskt ett sådant tillfälle när man trott att ett glas vin hjälper på traven!) då var det skönt att ha sällskap dit av rara Maria42 - vi känner ju nästan varandra och nu har vi fått ett varsitt ansikte till respektive nick också :-)

Jag fick också träffa min sponsor IRL. Henne har jag hittat via AA-mail och bara talat i telefon och via Skype med. Maken tittade lite på mig när jag glatt konstaterade att här är i alla fall en fördel med att vara alkis - man hittar nya supertrevliga vänner!!

Ska gosa ihop mig med kisse här i soffhörnan, kanske somnar jag till den här, inte så väldans bra filmen...

Maria42
Är redan i sängen

Är också jättetrött efter alla intryck och känslor. Kände mig jätteglad när jag kom hem, och fick sådan lust att dricka vin? ?
Jag måste vara jättekonstig, få den känslan efter ett AA-konvent. Men det var nog känslan att "fira" att det var en sådan bra dag.
Det gick över som tur var, tänkte tanken ända ut och då tog lusten slut.
Tack för en bra dag och hoppas verkligen vi kan träffas fler gånger. Kram!

viktoria
Ängnade delar av gårdagen åt

Ängnade delar av gårdagen åt att läsa hela din tråd, Stigsdotter, från början till slut. Här finns så mycket fint att ta del av. Det är fantastiskt att få tillgång till riktiga människoliv på det viset vi har här på forumet, i kontrast till många andra sociala medier vi rör oss i idag där iallafall jag har svårt att hitta sånt som känns av vikt för mig. När jag hittade hit till forumet 2009 tillbringade jag mycket tid till att gå igenom alla trådar, allt som skrivits före...alla dessa öden, människor som jag än idag kan fundera över hur de har det. Det jag fått dela här berör på ett sätt som jag känner stor vördnad inför. Ta mig tusan om det inte är så att jag känner sann kärlek inför den krassa männsklighet som finns här. Nu är trådarna så många och långa att det är omöjligt att läsa ikapp när man som jag är här mer sporadiskt. Men det jag eg ville säga var tack! Tack fina Stigsdotter (och alla andra som delat i tråden) för att du med din tråd tillfört min dag och kväll något viktigt.

Stigsdotter
Tack!

Det var rart av dig Viktoria! Jag känner som du inför forumet. Det är fantastiskt att vi kan vara så öppna och nakna inför människor vi inte känner - eller kanske just därför. Man vågar när man inte riskerar någonting "på riktigt".

Hoppas livet med lilla R är fint och inte alltför tröttsamt (glöm inte att sova när lillan gör det istället för att vara duktig flicka och flänga runt och fixa :-)

Stigsdotter
Tack!

Det var rart av dig Viktoria! Jag känner som du inför forumet. Det är fantastiskt att vi kan vara så öppna och nakna inför människor vi inte känner - eller kanske just därför. Man vågar när man inte riskerar någonting "på riktigt".

Hoppas livet med lilla R är fint och inte alltför tröttsamt (glöm inte att sova när lillan gör det istället för att vara duktig flicka och flänga runt och fixa :-)

Stigsdotter
Gammal sorg

I helgen talade jag och min 8-åring vi om Alla helgona, vad det är, att man brukar tända ljus och lägga mat på gravar ( i vissa länder) & så. Då undrade hon varför vi inte åkte till morfars grav och då hamnade jag i en diskussion jag inte velat ta på många år: morfar var ingen bra pappa så jag vill inte lägga krans och ljus på hans grav. "varför var han ingen bra pappa?". Därför att han var sjuk säger jag. Fast det vet ju hon också att man inte kan hjälpa att man är sjuk, så här försöker jag förklara att han inte ville göra sig själv frisk utan valde att fortsätta med det som gjorde honom sjuk. "morfar hade nog velat vara en bra pappa istället för att vara sjuk! " säger hon då. Och det vet jag ju att han hade velat.

Vi åker hem och väntar på lillasyster som är på kalas. Sen åkeer vi och letar reda på morfars grav i mörkret på den ljusfyllda kyrkogården. Min lilla unge lägger en teckning på graven: Ett stort rött hjärta med texten "till älskade morfar från mig" och så hela hennes namn så att han säkert vet vem det är ifrån - eftersom de aldrig träffats.

Jag är så ledsen för att mina föräldrar inte fick träffa mina barn, jag är ledsen över att spriten har tagit både liv och livskvalité från så många i min familj. Jag är tacksam över mina fina små tjejer och skall göra allt i min makt för att de aldrig mer skall få känna sin mors vinandedräkt och -humör. Jag ber om styrka och kunskap så att jag på bästa sätt kan leda in mina små på en väg där alkoholen inte nödvändigtvis måste få stort utrymme.

Igår kväll ringde min faster och sa att hon hört att jag varit vid graven. Min andra faster, pappas storasyster hade varit där dagen efter och sett teckningen och blivit så rörd.

När jag tänkte på det här i morse kom en sån stor känsla av sorg över mig. Och det slog mig plötsligt att jag nog aldrig gråtit över min far. Jag har varit ledsen över att jag inte haft en vettig far och jag har varit ledsen över att behöva ta hand om allt praktiskt efter honom. Men mest har jag nog känt ilska över att han valde spriten framför mig och mamma. Det är först på senare år när jag själv fastnat i alkoholfällan som jag har kunnat tänka milda tankar om honom och förstått att det inte var så mycket ett aktivt val från hans sida... Jag ser nu också att jag skriver far. För mig var han alltid "farsan". På senare år pappa och nu har han visst plötsligt blivit "far"?

Olämpligt nog kom denna insikt om att jag inte sörjt honom i morse på väg till jobbet, jag kan ju inte sitta här och böla. Men, nu när jag delat med mig av detta bestämmer jag mig för att gå tidigare från kontoret, åka till kyrkogården med en packe näsdukar och sätta mig där och verkligen gråta ut. Hm. Ja. så får det bli.

Tilde
Vad fint du beskriver

alla dina känslor... och vad glad jag blir för DINA barns skull. Du gör det bra för dem. Och... för dig själv. Kanske är det annorlunda nu i dessa tider för någon med alkoholproblem än för din pappa, då. Eller, är jag helt ute och cyklar nu?
Förlåta...
är också något att tillåta sig själv tror jag...

Tycker inte det var olämpligt att det hände just idag... det är idag det skulle hända. Just idag...
och du skulle unna dig att ta dig den tiden och sitta på kyrkogården.

Unna dig att gråta
Tilde

höst trollet
Det är så fint! Tårarna

Det är så fint! Tårarna börjar trilla...
Jag tror att det här är början till en riktig förlåtelse!
Stor kram till er mina forumsyskon / trollis
ps, har inte riktigt tid att skriva nu, ses imorn!

Fenix
Jag och min

far, heter den fina balladen som Magnus Uggla sjöng i programmet Så mycket bättre. Inte ett öga var torrt, och inte mina heller.
Här är en länk till klippet om du inte sett det.
http://www.tv4.se/så-mycket-bättre/klipp/magnus-uggla-jag-och-min-far-2236060
Tårar är verkligen renande ibland.
Fenix

Dompa
Åh, vad jag hoppas att han ser dig!

Han skulle bli så glad och stolt...över sin flicka som har blivit mkt klok. Så vackert du beskriver. Du är en fin människa Stigsdotter...kanske är det ett arv från din far? Minns din mammas ord; "Världens finaste man..." Kramar/R

Sidor