@Varafrisk Yngsta dottern hade köpt semlor igår. Sen sa hon: ”men mamma äter inte semlor!” Hon hade köpt fyra: en till sig , en till pappa, och varsin till farmor och farfar. Och det störde mig inte ett dugg. Jag avstod kaffet också, jag dricker inte kaffe efter kl 14 pga att det inte ska störa nattsömnen. Jag tog en alkoholfri öl istället, dottern hade dukat fram två öl till mig. Hon är klok som en bok, trots sitt handikapp.

En sak är säker: det blir lättare med tiden att avstå från sötsaker. Precis som med alkoholen. Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

Hur går det med snuset då kanske någon undrar? Jag har utökat till 10 prillor per dag, och där tänker jag ligga kvar inom överskådlig framtid. En dosa räcker två dagar, så både ekonomin och min hälsa förbättras. Jag har ju sen tidigare bytt till vitt snus, och från fyra styrkepluttar till två. Och jag gör det ju inte för att min hälsa är dålig, snarare för att den ska bli ytterligare lite bättre. Framför allt blodtrycket, som alltid varit lågt och det kan stanna där.

Att ta ungefär en timmes paus innan nästa prilla är hjälpsamt, och då kickar prillan till riktigt bra när jag väl lägger in den. Tidigare har jag slentriansnusat 24/7. Pauserna är nog bra vila för tandköttet också tänker jag.

Kram 🐘

Ännu en jobbvecka lagd till handlingarna. Jag älskar att jag blir så tydligt klar med jobbet, i god tid dessutom. Upplever inte stress alls, även om det går undan ibland. Och med ett färdigt resultat känner jag mig nöjd. Utifrån förutsättningarna har jag gjort bästa möjliga slutprodukter.

Efter jobbet löprunda och nu har jag krupit ner i badkaret. Nice 😍 Att springa direkt efter jobbet är ett så jävla bra sätt att ruska av sig alla jobbtankar. Som meditation, fast i rörelse. Extra härligt var det idag att det var ljust på hela rundan.

För typ 15 år sedan började jag springa första gången, det höll jag i typ 3-4 år. Då hade jag en löparcoach som sa att man ska springa tre gånger per vecka: då märker man resultat från vecka till vecka. Det rådet håller jag hårt i.

När jag började i april fixade jag en gång per vecka, sen kunde jag knappt gå på en vecka. Efter några månader fixade jag två gånger per vecka, och från november fixar jag tre gånger. Och jag märker utveckling vecka för vecka. Färre och kortare gå-pauser, mer spänst i stegen, mer ork generellt.

Jag är så oerhört tacksam att min kropp vid 56 års ålder svarar upp bra på träningen. Den tackar mig genom att bjuda till, visa att den är med på banan. Min hund gillar att springa också, även om han knappt springer: han ökar farten lite bara. Möte med andra hundar får vi hela tiden, så sådant måste vi parera ihop. Vi är ett bra team ❤️

Trevlighelgkram 🐘

Det där med jobbet är en härlig känsla. Just nu när man jobbar och pluggar. Man känner sig aldrig klar. Kommer hela tiden nya uppgifter. Jag har sprungit efter en infektion nu ett par pass. Går inte snabbt. 5km på 37 minuter men det går väl framåt. Ha en fin helg

@aeromagnus 5 km på 37 minuter är jättebra! Och oavsett distans och tid: att du gör det är allra viktigast. Rensar skallen, hittar en känsla av nöjdhet. Det finns så mycket i livet du inte kan råda över. Men springa kan du, och det kommer hjälpa dig. Ju bättre kondis, desto bättre ork både mentalt och fysiskt i vardagen. Jag märker en stor skillnad på min ork, förvånar mig själv ofta. Hmm, så här länge brukar jag inte orka hålla på?

Vad det gäller jobbet så har jag ju gått tillbaka till rötterna, jag gör nu vad jag gjorde på 90-talet när jag började jobba på företaget. Intellektuellt utmanande, kreativt, svinroligt: och när jag går hem är jag klar. Jag kan jobba lite framåt, vilket ger mig en ännu bättre start nästa jobbdag.

Sen jobbade jag i 15 år med personalgrejs: schema, rekrytering bla bla bla. Jag blev aldrig klar. Det fanns alltid ”högar” att ta itu med, ytterligare ett mail att svara på, ännu en surdeg att försöka få ordning på. Det var väldigt utmanande, och jag blev sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger.

När jag nu är tillbaka där allt började, som förvisso är helt annorlunda idag rent tekniskt, så känns det som att komma hem. Jag behöver ha ett jobb där jag får ett färdigt resultat, när datorn stängs av är jobbet klart för den dagen. Så min fritid kan ägnas åt mig själv, min hund, mina barn och närstående. Det är fan viktigare än jag förstått tidigare.

Kram 🐘

PS. I april har jag jobbat på företaget i 34 år. Otroligt. Jag hinner passera 40 jobbår. Jag tillhör den sista generationen som stannar så länge på ett företag. Men att jag har gjort en massa olika saker är nyckeln till det tror jag. Många gånger har jag tänkt söka annat jobb. Många gånger har jag valt om mitt jobb. Mest för att företagets värderingar stämmer med mina egna.