Läser i min egen tråd o i andras o reflekterar över hur mycket jag lär mig av er alla. Även att själv ge råd till andra är lärorikt. Jag känner för så många av oss här, som kämpar med livet med en beroende o med livet i största allmänhet.

Tänkte vidare på vad jag skulle säga till någon som satt i min sits, som levde mitt liv o hade samma snurr o kaos av tankar i huvudet. Med detta enorma ansvar för att alla ska må bra, inklusive jag själv.

Nu mår jag inte bra. Sömnen har kraschat o då funkar snart ingenting. Kan inte jobba i mitt skick just nu.
Fösöker ta hand om mig själv o få ordning på sömnen. Arbetsgivaren försöker göra sitt för att anpassa jobbsituationen (jobbet - en annan stor del av livet som ska funka).

Men den största anledningen till att jag inte sover är min oro för min mans drickande o vad det gör med oss! Jag vet ju det. Kan inte slappna av, är aldrig ledig. Ständigt i beredskap.
Därav, för min hälsas skull, tog jag steget att samtala med mannen o talade då om vad min oro var o som delvis orsakar mina sömnproblem - hans alkoholkonsumtion.
Det var jobbigt för honom att höra o jobbigt att säga men jag sa det.

Sen dess har jag noterat att han lagt om sitt drickande, nya mönster, men han har inte minskat på mängden. Alltså ingen eg förändring. Men det pratar vi ju inte om.

Så vad skulle jag då säga till någon i min situation?
'Mannen dricker, han är sannolikt alkoholist. Det orsakar en konstant oro i dig som i sin tur ger dig sömnbrist. Utan sömn blir man sjuk, utan sömn kan man inte leva. Du måste prioritera ditt liv!'

Ja, jag vet.