av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2012-08-12 - 06:51

var en underbar dag att spara och bevara i hjärtat. Vi seglade ut mot havet, perfekta vindar, sol men oväntat kyligt i luften. Härligt, att bara vara ett med himmel, hav och vattnes kluckande mot skrovet. I kvällssolen besök till nära & käras viloplatser, hörde K-G Hammar i radion på hemvägen - alltid klok - han talade om "ubuntu", att vi alla hör samman.

Goda samtal längs veckan som gick, ofta om hur till synes små vardagshändelser berör utifrån våra tolkningar... Jag får veta sånt jag inte kände till om den man jag levt med så länge när vi delar varandras upplevelser och tolkningar av det till synes triviala. Just nu, när jag skriver, ser jag åren där livet trasades sönder av missbruk och lögner som en parentes... En ganska tydligt avgränsad period mellan två tecken. Jag ser också hur allt möjligt utanverk som fyllt livet skalas av... jag kan bortse från mycket som förr fått bli stort. Det var viktigt då, idag är det annorlunda.

Igår talade vi om att skriva en plan för vad jag ska göra om han tar ett återfall. Vi är överens om vem jag ska kontakta men han ska skriva tydligt och vi ska gå igenom. Känns så bra att obehindrat kunna tala om det. Så bra.

Inatt var jag vaken en stund och drabbades av en stark känsla av hur annorlunda mitt liv kunde ha blivit... till det sämre. Jag tänkte på hur jag på ett sätt levde mot mina värderingar samtidigt som jag var ambitiös och målmedveten i 1970-talets Stockholm. Ganska obegripligt, nej vissa saker helt obegripliga, idag... och att jag inte tänkt på det förr på det här sättet förvånar mig. Å andra sidan... jag förstår så mycket mer av mig själv idag. / mt

Villervalle
sön, 2012-08-12 - 14:49

men du verkar helt upptagen av din sambos/makes ev återfall. Har du kollat hur du själv mår? Jag tror inte ert förhållande mår så jättebra av hur du ser på saker och ting. En annan sak som kanske är bra men också inte, är ditt dagliga engagemang i alla olika trådar. Mår du själv bra?

mulletant
sön, 2012-08-12 - 16:52

tackar som frågar - Jag mår riktigt bra! Just därför håller jag på att trappa ner mitt skrivande i forumet. För en vecka sen skrev jag om det ifall du har läst bakåt i min tråd. Såg att du tänkte ta en forumpaus - ta hand om dig och lev väl! / mt

Villervalle
mån, 2012-08-13 - 17:31

Ibland tycker jag att jag inte borde lägga mig i saker och ting men jag känner precis som du att det är svårt ibland. Gränsen för mig går vid rena psykfall eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta. När det gäller dig så menade jag att du borde släppa ditt analyserande av din man eftersom jag vet att jag själv skulle bli totalt frustrerad av en sådan daglig examinering.

Ha det Gött

Stigsdotter
tis, 2012-08-14 - 13:38

Det värmer gott när mina ord kan komma andra till del. Martin Lönnebo får också hamna i min läslista!

När du skriver om att du blir livrädd för att ångra vad du lämnat bort eller givit ifrån dig. Det känner jag igen. Men var det inte någon som sa att man mer ångrar det man inte gjorde än det man faktiskt gjorde? Blir det fel kanske man kan lära sig något.

Nu var återigen ett sådant tillfälle när jag inser att det är väldigt mycket sunt förnuft inom "AA-tänket". Ett av de 12 stegen är ju nämligen att be den högre kraften om hjälp att avlägsna de egna bristerna. Dessa brister skapar i sin tur rädslor och det är rädslorna som gör att vi agerar / inte agerar.

Kram syster

mulletant
tis, 2012-08-14 - 16:15

- man kan verkligen lära sig av sina efarenheter. Nyligen var jag på en föreläsning med Igor Ardoris, en annan klok man, som talade precis om det. Snart måste jag söka upp några kloka kvinnor - det finns många:) Systerkram!

mulletant
fre, 2012-08-17 - 05:47

igen, skönt! Mina dagar flyter på, livet känns lugnt och harmoniskt - på gränsen till lite tråkigt men det lider jag inte av:) Jobbet är intensivt men jag är själv förvånad över att jag tycker det är mest roligt nu.

Jag har funderat över Villervalles synpunkt att jag borde sluta analysera min man, jag tycker att jag numera mest analyserar mig själv men jag kan ha fel. Andra ser alltid något annat än det man själv ser - det är ju en av forumets styrkor.

Jag läser Stora boken och funderar mycket över de 12 stegen, det bor stor livsvisdom i dem. Jag skriver kort i min fina kalender och läser här.

Mannen har numera en sponsor, en sen mycket länge nykter person med lång AA-erfarenhet. Till den personen ska jag vända mig om han tar ett återfall. Det känns tryggt att veta. Jag funderar också på att försöka få igång en Alanongrupp i närregionen.

Igår samtalde mitt lunchsällskap om en "halvkändis" som tydligen allmänt anses dricka för mycket. Det var trist att höra... jag tänker ofta på de första raderna i Kallas tråd: "Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar." Hon fortsätter "När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig." De som pratade igår bryr sig knappast om den som det pratades om - det var ett distanserat intresse och typiskt skvaller. Men hela inställningen... Jag gick i alla fall inte in i samtalet. Det kunde jag göra där och då.

Nu duchen-kaffet-yoghurten-jobbet... / mt

mulletant
lör, 2012-08-18 - 05:11

Upplever en intensiv och stilla lyckokänsla. Var ute på stan igår, ljum sensommarkväll, åt middag vid vattnet. Tre stjärnor av fem - spelar noll roll. Trivsamt. Intressant att röra sig ute helt nyktra. Vimlade en stund i ett pågående kulturevenemang.

Insåg att jag för första gången i mitt liv är fri från akoholen som förföljt mig i olika skepnader från min tidigaste barndom. Nu är jag FRI och det är underbart.

Datum jag minns som tydliga brytpunkter är 26.12.2005 - stor uppgörelse med fokus alkohol, 6.12.2010 - jag går och kommer tilbaka, 30.4.2012 - det avgörande återfallet, 1.7.2012 - mannens insikt och han blir nykter av egen vilja. Min räkneramsa, mitt övergångsobjekt, med början 6.12.2010 är idag 24+53+15+173+60+179(- - -)+110. Idag är hans 49:de dag. Ändå har ett-och-ett-halvt är av absolut övervägande nykterhet lagt grunden för min harmoni. Jag har sett att han verkligen vill och menar allvar. Hans nykterhet har varit en förutsättning för att samtala om vårt liv och om framtiden.

Möjligen återspeglas min inre harmoni i vardagen, jag har oväntat roligt på jobbet och tar diverse bekymmer med ro. Säkert inverkar också min frihetskänsla, jag vet att jag har olika valmöjligheter. Samtidigt är det mycket svårt att inse att jag ska bli pensionär... en process. Vad ska mina tankar då syssla med? Nåja, det kommer helt säkert att ordna sig:)

En inre maning växer sig allt starkare att i grunden reda upp en del relationer där jag känner skuld och att jag inte tagit mitt ansvar. Den drivkraften kommer från Stora boken. Ett häfte från AA säger att alkoholister är sköra och därför måste hålla det väldigt rent i sitt liv (fritt ur minnet). Jag känner att det gäller också mig - det var så bra beskrivet. AA har helt indirekt tillfört mycket gott till mitt liv.

I min förra tråd funderade jag flera gånger över mänskans unikhet kontra att "alkoholister är lika som syskon". Tänkte igen i de banorna efter samtalet jag åhörde om den som är känd att ta-för-mycket-och-börja-för-tidigt. Jag håller fast vid min bild att en diagnos = ett antal kriterier som är lika för alla MEN en att människa är så mycket mer än en diagnos. Att "ha" diabetes, högt blodtryck, depression, schizofreni eller alkoholism innebär ett antal kriterier men en människa kan inte klassificeras utifrån en diagnos. Den enskilda människan är alltid mycket mer än diagnosen.

Idag ska jag välja att följa med mannen och ta upp nät, dela morgonen på vattnet nu när gryningen kommer och solen stiger. Imorgon ska vi göra en liten shoppingresa.

Livet gott... dvs - livet har varit gott länge. Oändlig nåd. Oändligt tacksam är jag. / mt

Nynykter
lör, 2012-08-18 - 09:06

Så klokt du skriver om att en människa är mer än en diagnos... Jag håller med!
Det är härligt att läsa om din nya frihet. Ärligt talat hade jag inte klart för mig att din man tagit återfall så sent som nu i sommar...Jag har nog inte läst så regelbundet i din tråd eftersom jag varit mer aktiv på andra delar av forumet. Det gör mig glad att du upplever en annan slags nykterhet nu, att mannen vill själv. Vissa omvälvande förändringar sker ju inom oss De har inte med antal dagar att göra. De märks kanske inte utanpå. Likväl kan de vara livsomvälvande.
Egentligen vill jag nog bara säga att du beskriver allt väldigt bra!
Kram från Nynykter

mulletant
fre, 2012-08-24 - 05:38

efter en vecka i arbetets tecken. Långa dagar, sköna, stillsamma kvällar. Måste ofta säga högt att jag är lycklig. Lugn och känner en stillsam, innerlig lyckokänsla. Vi talar ofta om alkohol, ibland om den första juli. Jag har inte kunnat föreställa mig detta, nej det har jag inte kunnat. Den frid som kommer inifrån.
Läser Benny Haag: Makt, mod och motstånd. Mycket bra. Och Hopp - en handbok för nynyktra - också mycket bra.
Blir sorgsen när jag läser om de som kämpar i det svåraste - men jag och flera andra här vet att det finns hopp!
Det är möjligt att förändra sitt liv! / mt

mulletant
sön, 2012-08-26 - 06:17

efter en trevlig middag där det mitt i allt uppstod en kulturkrock. Krocken hade inget med alkohol att göra och den redde upp sig... antagligen så bra som möjligt. Det var en nykter middag - endast en (av sex) hade druckit några öl. OM fler hade druckit och om det druckits mer kunde det blivit en katastrof som varit svår att reda upp i efterhand.

Nu i morgonljuset har mannen och jag har pratat igenom det som hände, våra egna reaktioner och hur vi hanterade dem. En situation som stärker våra band. En situation där han prövades i sin nykterhet och jag i medberoendebeteende. Vi går stärkta ur detta. / mt

mulletant
tors, 2012-08-30 - 05:11

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!

Klippt ur Kallas tråd, alltid kloka Tage - så rätt just här.

Livet är gott, vi håller på att byta bil, trevligt. Vi rensar och lägger in kantareller. Vi går till grannarna på ödelsedagsuppvaktningar och dricker kaffe. Jag jobbar och planerar nertrappning rent konkret. Jag fördjupar kontakten med medsyster i medberoendeträsket, kanske ett frö till att ett formellt Alanon återuppstår inom rimligt avstånd... Mannen går regelbundet till AA, läste i Hopp-boken att de som går direkt från gatan till AA kallas "gatubarn" - vi har skrattat åt det:)

Känner mig inte lika bunden hit - håller på att återerövra annat i vardagen - gör som Kalla, läser till morgonkaffet. Ser att det är stillsamt på medberoendesidan - så tacksam att det var mer aktivitet här när jag hittade hit - mie, Lelas, barbalala, curry... och alla som jag befarar att inte orkat bryta sig loss ur beroende- och medberoendefängelset. Och så glad åt de forumvänner på båda sidor som finns kvar och som jag känner samhörighet med. Ni är viktiga i mitt liv, alla! / mt

kalla
fre, 2012-08-31 - 14:44

Du är viktig för oss också, men just som du skriver återerövra vardagen är underbart//Kram Kalla

Dompa
mån, 2012-09-03 - 05:13

Har slappat lite med min forumläsning eftersom jag varit på en ö med usla kontakter och bara min mobil. Men jag läser ikapp...blir glad av att du mår bra. Har som du också börjat tänka på att trappa ner aktivitet på forum. Av andra anledningar...men ändå inbillar jag mig att vi känner lite lika; Att släppa ngt som gett en så mycket? Är det rätt?

Nu tycker jag ngt helt personligt; Släpp den där ekonomi/alla-ska-klara-sig-själv tanken. Pension och nykter mullegubbe nu!!! Njut idag. Imorgon kan det vara försent. Då talar jag inte om mulles eventuella återfall...utan om livet i allmänhet. Kram på dig mt/R

mulletant
mån, 2012-09-03 - 05:43

Fint att höra av dig och att du har det bra! Katt är nödvändigt!

Man kan förstås ha olika aktivitetsnivåer här på F, Lelas kände också igen sig i min beskrivning av ett minskat behov av att skriva (ifall du inte läst det). Jag kan va´ personlig tillbaka - har tänkt ibland att du tar ett stort ansvar för andra, det har jag känt och gjort periodvis och kämpat för att lämna. Det hör väl till medberoendeköret tänker jag... Nu gör jag korta minnesanteckningar om mitt liv, sammanfattar här. Läser fortfarande ofta men tillåter mig att överlämna ansvaret för andras liv till dem själva och andra forumvänner:) "Så enkelt så självklart" kan man säga - men jävligt svårt för en invand medberoende:))

Vårt liv är osannolikt bra nu. Igår var vi tillsammans och fikade till den vän dit jag for med min det-nödvändigaste-packning den 6.12.2010. Igår tog jag hem mitt täcke som var kvar där och vi skrattade tillsammans - fast vi alla vet vilken förfärlig dag det var då.

Vi dricker allt möjligt alkoholfritt till mat och samvaro - lever "som förr" men utan alla biverkningar och med stor frihet. Mannen går på AA och säger att han har en inre ro som han kanske aldrig känt förr. Han har ett bra nätverk, har berättat öppet åt många... Även jag har en inre ro som kanske aldrig förr. Det stärker mitt fokus på det nya livet som deltidspensionär. Planerna är ganska klara nu.

Nu jobbet, kram till dig. Spännande med nytt jobb - och ongarna ska väl småningom till en ny skola?
Allt gott till er alla - katten inkluderad! / mtA

Kvinna-mamma46
mån, 2012-09-03 - 06:46

Hej alla kära människor här.

Jag känner så väl igen mig i forumskrivande och i era tankar. När jag hittade hit så skrev o skrev o skrev jag. Den resan man gör när man slutar dricka och ändrar på sin livstil är så spännande, skrämmande och kreativ att man behöver bolla, skriva av sig, få feedback, läsa andras berättelser och få tips och råd. Ibland blev man missförstådd, ibland blev man ställd och sårad, ibland grät man över andras öde, oftast kändes det som en gåva att få skriva, dela och diskutera. Och inte minst lära känna så många kloka och ömsinta människor.

Så småningom så lever man mer och mer i det nyktra livet, det blir en vana och behovet av forumet minskar. På gott och ont. För alla må-bra saker försvinner lätt i vardagens rutiner och jag ska ärligt säga att jag inte mår så bra idag som jag gjorde ett tag. Sinnesfrid är en färskvara och måste hela tiden uppdateras, så sant som det är sagt. Nykterheten är inget problem längre och hur som haver så hur illa saker än är nu så är de 1000 ggr bättre än när jag drack.

Min akilleshäl är fortfarande mina barn, och för deras skull, min egen skull och för makens skull ska jag läsa in mig, ta till mig och praktisera alla de tankar jag använde mig av förr. Sinnesrobön, tacksamhet, livskraften-energin som är större än allt, bolla över problemet till den det tillhör (svag punkt där jag har ständiga återfall... )

Tack för att ni finns, tack för att din tråd är här mulletant med alla kloka ord.

Kramar Pia

mulletant
ons, 2012-09-05 - 17:39

jag blir alldeles varm i hjärtat av att höra av dig. Det är en lite märklig känsla att "se" alla nya här och stor trygghet att det finns de som varit med länge, som jag "känner".

Mitt liv är så bra nu som kanske aldrig förr. Ibland fylls jag av sorg över tid som gått, möjligheter som inte blev... Men det är ganska kortvarigt - mest fokuserar jag på att vara i nuet och tänka framåt, ta vara på de möjligheter som finns. Jag har dagar när jag kan känna sorg som jag inte vet var den hör hemma, vad den handlar om, var den har sina rötter. Då kan jag känna böstet fyllt av gråt som spränger i halsen - men den är långt ifrån att frigöras. Jag tror att det är en mycket gammal och inkapslad sorg... Allt detta kan jag förbehållslöst dela nu - även när jag inte vet vad som kommer att visa sig om jag lyckas glänta på locket.

Men mest är jag lugn och stillsamt lycklig. / mt

Pip
ons, 2012-09-05 - 23:16

Hej igen har inte hunnit läsa allt du skrivit,
Om din väg men kommer sinom tid göra det!

Ville främst säga hej och ge dig en "kram"
Så glad att du och din man är så starka och kommit så långt!

mulletant
lör, 2012-09-08 - 10:16

numera oftast med mannens sällskap. Många vardagsrutiner som jag (särskilt jag) aktivt jobbade på att förändra under vita-knogar-tiden har lagt sig tillrätta och hittat nya former nu. Former jag trivs med.
Kollar min ramsa på skoj när jag plötsligt kommer ihåg den... 24+53+15+173+60+179(---)+130 igår. En lång tid: 6.12.2010-8.9.2012. Det är min resa. Han är således på dag 70 idag eftersom han räknar från sin "omvändelse" 1 juli.

Vi dricker numera alkoholfria drycker av olika slag och hittills fungerar det helt fantastiskt bra. För honom betyder det jättemycket, säger han, att kunna dricka nollöl och även alkoholfritt vin till maten eller vid andra tillfällen. Han upplever inget sug och inga svårigheter "ens att se GT:n" i butiken. I början kände jag obehag av att se en ölburk men det har avtagit. Vi har pratat mycket om det och om alkohol överhuvudtaget. Jag håller på att återerövra en del vardagsgörande som jag tappat bort under de senaste kanske 7 åren. Först pga missbruk-medberoende och de senaste två åren har jag ägnat mycket engagemang åt att läsa och skriva här. Det senare har varit värt all tid!!! / mt