Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..
Ny man efter ett par år, andra barnet efter ytterligare ett par år. Ett nybyggt hus, deltidsjobb och en "framgångsrik" man.
Det började med att vi hade ett ganska stort umgänge, så det bjöds på mat och vin.. I början var det härligt att både bjuda och bli bortbjuden..
Jag kände mig så "spirituell" och trevlig efter ett par glas.. Tyvärr, så gjorde min dåvarande man det också (och ansåg sig själv vara en guds gåva till kvinnorna, inte bara mig!)
Efter åtskilliga stormiga uppträden (där allt givetvis var mest mitt fel) upptäckte jag att han skåp-söp! JAG skämdes, och var glad över att han inte åkt dit för rattfylla.
Jag kom nämligen på honom en väldigt tidig morgon (vid halv 4-tiden) stå och halsa direkt från barskåpet.
Han skyllde på att mitt uppträdande (skäll, för lite sex, för lite uppmärksamhet etc) gjorde att han inte kunde sova. Och han hade ju ett SÅ viktigt arbete...
Den morgonen, föll ett par fjäll från mina ögon. Jag tvingade honom att sjukskriva sig, för om han satte sig i bilen, så skulle jag ringa polisen.
Han måste ha anat att jag menade allvar, för han lommade isäng och ett par månader senare flyttade vi isär. (efter ytterligare en månad hade han skaffat en ny kvinna!)
Själv, tröstade jag mig med ett par glas vin på kvällarna när barnen somnat, tills jag insåg att jag inte hade råd att fortsätta dricka i den takten. Dessutom tyckte jag inte att det var roligt att sitta ensam och dricka (kanske skämdes jag lite över chablonbilden av den försmådda, som sitter och pimplar vin..)
För sådär 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv! trevlig, ordnad ekonomi, bostad och händig! Inget tjafs som vem som ska städa diska eller tvätta..
Han nämnde öppet att han haft problem, i samband med en uppslitande skilsmässa, men han blev aldrig knöfull eller otrevlig. Däremot älskade han viner och var väldigt kunnig utan att vara vin-snobb.(starksprit nobbade han och gör för det mesta fortfarande)
Sedan har det smugit sig på.. Ett á två glas vin till maten, har blivit ett par flaskor.. och så några starköl...
Några gånger har han trillat igenom, med dunder och brak och blivit i stort sett redlös. Naturligtvis har jag "förlåtit" och sett det som engångsföreteelser (fastän magkänslan sagt något annat) Jag har ju själv druckit.
Den senaste händelsen, fick mig nog att chockartat öppna ögonen och inse att jag själv har blivit beroende och besluta mig för att göra något åt det!
Jag kan bara ändra på mig själv! Hur gärna jag än vill att den man jag älskar, ska bli nykter alkoholist, så måste jag inse att DET kan bara han själv åstadkomma.
Jag tänker inte överge honom hals över huvud, men jag har sagt att det finns saker jag inte kan dagtinga med mitt eget samvete om. Han anser fortfarande inte att han är beroende, men medger att det kan uppstå vissa problem när han "råkar" dricka för mycket..
Så nu har jag parkerat på bänken (som någon skrev i en tråd)i forumet!
Tack alla ni som är här, för uppmuntran och ögonöppnare!
Ha en fin dag!/trollet

höst trollet

Ser att du fått ta en del om-tag, men att du i alla fall fortfarande är med! SKÖNT!
Fortsätt simma! Jag vill inte missta dig..
kram trollis

höst trollet

Hade tänkt skriva en kort betraktelse, men jag har suttit och läst ikapp på forumet, så både jag och katten har blivit hungriga..
;-D
Tar en paus, så får vi se när jag får tid att kika in igen..
kram på er! /trollis

höst trollet

Vi är redan inne i oktober, vilket innebär älgjakt i större delen av landet.. Jodå, jag vet att de börjar tidigare norröver..
Fick höra om ett förståndigt jaktlag. De har varit medvetna om den gamla sedvänjan att ta med en liten plunta för att värma sig.. Inte alla, men det räcker ju med att någon passar på och "firar" senast nedlagda bytet dan före...
De har sonika införskaffat en alkoholmätare ( av dyrare modell!) och infört nolltolerans för att få ha skjutvapen med i skogen!
De som får minsta utslag vid blåsning, får antingen gå i drevet, eller vänta tills de är nollade!
De som blåser rattfyllegräns, ombedes gå hem/blir hemskjutsade... Man kanju inte ha "fyllon" vankande omkring i skogen hur som helst..
Jag tycker att det är ett JÄTTEBRA initiativ!
Någon tyckte att det var lite "fåningt", eftersom de flesta skyttar är samvetgranna och förståndiga..
Ja, det är de flesta bilförare också...
Och jag tror att det är Y t t e r s t få, som skulle deklarera att de tänkte ta sig en rackabajsare innan de sätter sig bakom ratten! Likaledes, tror jag att det är väldigt få jägare, som med berått mod, dricker alkohol, och sedan sätter sig med en skarpladdad bössa i skogen..
Men det finns tyvärr alltför många, som överkattar sin egen kropps förmåga att förbränna alkohol!
Och alltför många som inte sätter en sämre koordinationsförmåga, reflexer och finmotorik i samband med en rejäl BAKFYLLA! (den behöver inte ens vara "rejäl"...)

Nu ska jag bara leta rädd på min knalloranga jacka, och kolla att det inte är något jaktlag ute på mina bästa svampmarker.. ;-D

sims333

Aha, du jagar också, trollet? Vilken cool tjej du är, människa! Ja, du som är så tusen gånger mer stark än din manliga (troligtvis, vet inte, men gissar efter erfarenhet...kan säkert vara med och påverka även där i skogen, typ: är det så himla lyckat och dricka sprit när du ska använda bössan..?

Hur är det möjligt? Vi andra tjejer/kvinnor som beter oss vidrigt p.g.a alkoholen döms MYCKET hårdare om vi druckit hemma med barnen hemma, än t ex Peter, 45, råkade skjuta sin jaktkompis, för: han såg ut som ett vildsvin.

Sims

höst trollet

Det alldeles vanliga livet..
När vi dricker för mycket, och upptäcker att vi är beroende, framstår det vanliga livet i någon sorts rosa skimmer..
Vi börjar längta dit. Det verkar nästan ouppnåeligt, med sitt lugn och sin harmoni..
Nästan som den där "tomtebo-lyckan" man läste om som barn..
När vi är som messt illa därann, så inbillar vi oss att det där "nykta livet", är så otroligt harmoniskt..
Inga "dippar", ingen ångest, inga stunder av irritation och rastlöshet...?!!
Men, det är ju JUST SÅ! det verkliga livet ÄR!
Nejdå, det finns inget automatiskt "rosa skimmer" för den som alltid varit/är helnykter, det finns bara ett vanligt liv!
Ett liv med svordomar över bilar som vägrar starta kalla vintermorgnar, snoriga ungar, oväntade utgifter och vardagstristess, när det orginellaste man orkar laga till kvällsmat, är spaghetti och köttfärssås (för att man inte vill ha pizza igen..)
Det kanske var en del av skälet till att vi började dricka?
Vi var så trötta på den här "tristessen" och inbillade oss att "alla andra" hade det så mycket trevligare och bättre..
Vi gav oss själva alkohol som en sorts belöning, för att vi "stog ut" med det vanliga tråkiga livet (som hade blivit en transportsträcka mot "lyckan")
Nu när vi slutat dricka, kommer vi inte längre ihåg, att vi förmodligen var lika rastlösa, irriterade och deprimerade de där vanliga gråa vardagarna innan alkoholen tog över våra liv..
Nu känns de där dagarna på något sätt ännu tyngre.. (precis som det gör för varje människa som slutat belöna hjärnan på kemisk väg)
Det vi med säkerhet VET, är att i längden, är inte alkohol lösningen!
Vi måste helt enkelt ta ansvaret för att LEVA våra liv igen..!

trollis, som tänker LEVA tills hon dör (oavsett om livet är trist eller ej ;-D )

Nynykter

Jag kan bara tillägga att vi som haft problem med alkohol och tagit oss ur det kan få en liten silverrand i form av en djupt känd tacksamhet över att livet har förändrats, att vi mitt i tristessen åtminstone är nyktra!
(Men tristess förresten Äter frukost med Lilleman som närmar sig puberteten och oroar sig för att hans ögonbryn har blivit så mörka fastän håret är blont. Söt som ett sockertroll är han, ungen, och det är så underbart att få dela funderingarna!)

Kram från Nynykter

höst trollet

Mina tankar om kvinnliga alkoholister...
Ja, Varför är det mycket skämmigare med fylletanter?
Jag har snurrat runt och läst berras, Villervalles, Dompas och flera andras inlägg..

Det har i Sverige (sedan jag föddes i början på 50-talet) varit "herrarnas" grej, att dricka sprit.
Man skulle tåla en sup.. Ta en sup och vara en riktig karl.. Och vem minns inte ramsan: Stor och stark, får gå till Folkets Park.. Liten och klen får gå till Frälsningsarmen..
Det fanns på något sätt, något nedlåtande över den som inte kunde ta sig en rejäl rackebajsare..

"Damerna" förmodades inte "tåla" större mängder (dessutom var de tvugna att baxa hem sina fulla män eller åtminstonde dra av dem stövlarna om de somnade på köksgolvet..)
"Damerna" serverades på sin höjd ett glas sliskig likör till kaffet, och förmodades diska, medan "herrarna" drog sig tillbaks till herr rummet och groggbordet..
I min ungdom, HATADE jag sliskiga likörer.. Jag gillade en GOD whisky (helst single malt, med lite "krut")

Jag betecknades definitivt inte som någon "sofistikerad dam" och möttes ofta av snörpta munnar och lite nedlåtande blickar (då blev jag inte ens knöfull!)
Sedan när jag blev lite äldre, och skulle försöka "passa in" i "det sociala livet", med syjuntor, tjejträffar och middagsbjudningar, insåg jag att kvinnor för det mesta dolde sitt drickande..
Visst, det togs åtskilliga glas vin på tjejfesterna, men väldigt få hade starksprit med sig (åtminstonde inte öppet..)

Det "skvallrades" alltid om dem, man visste hade "problem" med alkoholen... Typ: Ja, hon dricker ju alltid lite för mycket.. Hon somnar ju alltid på fester..
Eller rent ut: Vi bjuder inte henne, för hon blir alltid för full och gör bort sig så vi får ta hand om henne om vi går ut..

Kort sagt, Alla VISSTE! Men ingen vågade vara den som sa stopp... Ingen ville stå i skottgluggen..
Och innerst inne, tror jag att det handlade om att man inte ville röja sina egna vanor..

Kvinnorna, skulle ju vara de som "höll ihop" och tog hand om resten av familjen (där i även mannen räknades som ett av barnen) Alltså var det ANSVARSLÖST av henne att dricka sig full!
Att mannen, var lika ansvarslös eller mer om han söp upp löningen, räknades liksom inte.. Eftersom han på den tiden var den som stod för försörjningen..

Ännu i våra dagar, fortsätter kvinnor att dölja sitt drickande. De låtsas att "ett glas rödvin för blodet" är något doktorn ordinerat.. Sedan spär de på med ytterligare några "snuttar"..

Det lömska är, att man inte inser HUR berusad man är, förän BiBen är tom.. För då har man sedan länge hamnat i den berömda "bubblan" som första glaset vin skänker..
Fortfarande, skyddar man sig själv och sina medsystrar, genom att inte låtsas om... Genom att sätta upp en präktig glättig fasad..

För fortfarande är det skämmigare att vara en "fyllekaja" än en gubbe på bänken..

Dompa

Jag vill inte vara en sån man. Mina tankar snurrade omkring där när jag var på min misslyckade date. "Känner jag obehag för att det är en kvinna?". Men jag kan ärligt sagt säga NEJ! Jag tror jag fattar lite av den dubbla press som ni utsätts för...givetvis inte allt...då jag INTE är kvinna. Men det ÄR fortfarande skevt i samhället.

Om du och jag raglade omkring på gatan, fulla som svin en vanlig onsdagsförmiddag. Ja, då skulle det vara du som fick alla blickar på dig. "Så tragiskt"...skulle många tänka. Om mig skulle de bara tänka "Ännu ett dj.vla fyllo, varför tar han sig inte samman?".

Så fördomar slår åt båda håll. Varför skulle det inte vara minst lika tragiskt i mitt fall? För att jag har några centimeter mer kött mellan benen? Nej, jag köper inte det! Jag tycker att det är lika trist vem det än händer. Men det är jag det. Givetvis har jag hört kommentarer i mitt liv om fulla fruntimmer. Kommentarer son aldrig hade fällts om en man.

Så mitt hjärta blöder faktiskt extra för den kvinnliga alkoholisten...just för att jag vet att "skammen" blir extra tung att bära. Så tänker jag. Man, född i slutet av 60-talet. /R

sims333

Fast om man tänker efter så är det väl egentligen mer synd om er män, eftersom folk inte reagerar lika mycket när ni dricker, än om vi kvinnor dricker? Ni blir ju mer osynliga då? Dessutom har ni ju större krav att "tåla en sup". Kvinnor förväntas dricka vin, och svagare saker. Är man kvinna och dricker whisky som "en man" reagerar folk och man syns. Kanske får vi mer hjälp då?

Jag vet inte, men snett är det.

höst trollet

Missförstå mig rätt Dompa!( att jag nämnde er killar först, VAR dumt, eftersom vi är både män och kvinnor här på forumet. ) Känn dig inte träffad personligen, för jag anar att du tillhör en helt annan sort *ler*
Jag känner ingen extra skam, som kvinlig alkis.. Det jag tog upp, är hur perspektivet sett ut, från "my point of wue" (kvinna född tidigt 50-tal)
Jag ser att så mycket förändrats och fortfarande håller på att förändras i vårt samhälle..
Och på sätt och vis ÄR det lika synd om männen.. Men varför fördomar överhuvudtaget?
Du tog upp en grej, som jag som är ganska teknisk alltid irriterat mig på hos en del "medsystrar", nämligen deras t o t a l a ointresse av elementär teknik! (kunna byta en propp, kunna byta däck på bilen, kolla oljan, laga en enklare punktering på cykeln, rensa vasken när det blivit stopp..)
Kanske får du och dina medbröder göra som en kille jag hörde talas om..
Som nygift, kom hans fru en morgon och beklagade sig över att badrumskranen läckte..
Han drog ner gylfen, plockade fram "familjelyckan" och pekade på den medan ha sa: Bara för att jag har en så´n här, betyder det inte automatiskt att jag föddes som rörmokare...

Och jag tittar nog lika mycket på MINA EGNA fördomar..
Här får jag ju en bra spegling, för det kan vara saker jag inte tänkt på!
Tack för inkomna bidrag ;-D
Kul att se disskusionen, så fortsätt gärna komma med synpunkter och tankar!
kram på er!/ trolllis

Maria42

Och jag är själv inte ett dugg bättre inser jag just. Jag som själv varit en fyllkaja, men dolt det för de icke nära. Kunde säga på jobbet att i helgen åt vi så god mat och tog ett glas vin. Det låter ju bra men jag kanske tog 8 glas vin, vet ej eftersom jag aldrig mindes gårdagskvällen.
Varför gör man så, jo för att vi kvinnor skäms att berätta att vi var fulla. Däremot männen de nästan skryter över hur fulla de var.
Vi har ett par som ofta är med på fester vi går på och de dricker mkt båda två och blir rejält fulla. Inget jag noterade förut men nu däremot.
Skäms när jag inser att jag tänkt på henne som patetisk och äcklig och "varför tar hon inte tag i sitt problem" men har inte reagerat så när det gäller mannen.
Nej, bra ämne, ska definitivt bli mer medveten över när jag dömer andra

höst trollet

Påklädd, ryggan med termosen är med, nallen, ciggen.. Har en känsla att jag glömt nåt..
Javisttja.. Skulle ju slänga in dagens betraktelse som jag plitat på..
Idag handlar det om att föröka på samma sätt som man alltid gjort, TROTS att det inte funkar..
För ett antal år sedan var jag en flitig anhängare av dr Phil.. Jodå, DET FINNS påänger i det karln säger (om man skalar bort lite av "all-the-american-bullshit", som beror på kulturkrockar..)
Vid ett flertal tillfällen har jag sett karln förklara, att vi ständigt stångar huvudet i väggen, genom att försöka "lösa" problem, på samma sätt som vi alltid gjort.. Trots att vi till 99,9% vid det här laget är säkra på att det inte fungerar..
Det är precis som det blir en sorts prestige i det hela till slut. Vi SKA/ måste lyckas, på "vårt" sätt...
Vi blir helt döva och blinda för andra lösningar än "våra egna".. Och till slut blir det på något sätt viktigare att kontrollera vår verklighet, på vårt sätt, än att slappna av och leva..
Kanske är det därför vi vägrar släppa taget om misslyckade projekt? Vägrar "släppa taget" över en annan människa?
Vi VILL att den andre, ska göra som vi vill, på det sätt vi har bestämt...
Kommer att tänka på hur många kvinnor vägrar släppa in sina män på de typiskt kvinnliga domänerna..
Varför? Jo, ibland handlar det om att han inte gör som "jag" gör?!
Strunta i om han diskar kastullerna först (istället för glas och bestick, som mamma lärde dig) Strunta i om han börjar i "fel ände" när han dammsuger.. eller använder "fel redskap" när han lagar mat.. Så länge det ni kommit överrens om blir gjort!
Själv, har jag fått lära mig att strunta i att karln kastar monteringsinstruktionen till alla IKEA-möbler... Om inte annat, så håller det honom sysselsatt i t i m m a r ;-D
Det är först, när man möts av ett: Jag tänker inte lyfta ett finger, utan jag tycker att jag har det så bra ändå, som det är dax att dra öronen åt sig..

Dompa

Jag tål inte karln. Läste någonstans att han brukade misshandla sin första hustru...alltså inte det där våpet som tar hans hand och tassar ut nuförtiden. Vet ju verkligen inte om det är sant...men äckel känner jag.

Däremot var det ju en dj.vla bra insikt! Att låta människor göra på sitt sätt...och kanske själv pröva ett annat sätt. Och framför allt "släppa taget" om en annan människa. Ibland blir jag så knäckt när jag läser på anhörigsidan. Kommenterar nästan aldrig eftersom det enda jag oftast vill säga är; "Walk away"....och det är det sista de vill höra.

Nu lät jag lie surgubbe. Men det är "mitt" tänk. /R

höst trollet

Ja, det gäller ju att skilja på sak och person... Många gånger, har vi ju väldigt lätt att sas "skjuta budbäraren"..

Det jag lärt mig är, att varken akademiska examina, eller "medialitet" är någon garanti för personlig utveckling eller avsaknad av problem.. hmm..

Jag förstår, att det känslan ÄR "walk away" och det kommer de flesta att göra.. Det som förmodligen är frustrerande för "omgivningen", är att den inte kan bestämma NÄR!

Jag tror att alla måste komma till en viss punkt, när det verkligen är NOG, innan man orkar/kan ta ett beslut.. Ibland, kan det sista vara en "bagatell", men det halmstrå som knäcker kamelens rygg..

Du är ingen surgubbe, du "tänker själv", vilket jag uppskattar!/ trollis

höst trollet

Min röde prins, katt-a-stofen kallad.. Har klämt in sig mellan elementet och fönsterbrädan. Förstår inte hur han kan, men pälsen funkar väl lite som en grillvante..
I hans liv, har inte så mycket förändrats, sedan han anlände från den kennel, där han är född. stor som en tennisboll och vilja som en jack russel..
I våra liv, har en del förändrats.. Förr upptogs helgerna av att fixa allt, så att man kunde slå sig ner med ett glas vin eller en öl( nåja, ni som är här vet att det betyder f l e r a ) och koppla av..
Det var så avkopplat, att vi ibland struntade i sådant som egentligen skulle fixas och bara kopplade av..
Det var nog där någonstans vi "kopplade av/loss" själva livet. A. BLEV "livet"...
Allt började kretsa runt "nästa tillfälle" och till slut runt nästa glas.. (funkar så länge man är ledig och kylskåpet fullt)

Nu tittar jag mig nästan yrvaket omkring och kontarerar att det finns "hål i tillvaron" som jag har kännslan av måste "fyllas".. Inte med alkohol, som förr, utan någonting "istället för"..
Alkoholen har så stark dragningskraft, att man nästan får idétorka.. Vad i hela världen gjorde man innan alkoholen tog över..?
Ett tag kikade jag på dammtussarna, fläckarna, högarna med diverse och tyckte att det var såååå gråtrist. Ja, det kändes som om ALLT var ganska dammgrått, när den gyllene drycken i mitt liv var borta.. Fast egentligen så var det ju som vanligt, bara en smula mer ostädat..
Böcker, på hög, hittade jag också.. Ni vet läsande (seriöst läsande, inte bara bläddrande i TV-bilagan) går inte ihop med A.
Utevaron, har blivit en del av min räddning (och så ett deltidsjobb, som jag styr över själv som ganska nybliven "förtida" pensionär) Eftersom vi båda är friluftsmänniskor, har vi några veckor tillbaks, tagit vår tillflykt till moder natur (och vädret har varit med oss, so far..)

På vardagarna, är forumet lite av min tillflyktsort.. Jag tror att jag börjar bli "beroende" *asgarv*
Men hellre forum-, än bar/pub-häng..
Det börjar lägra sig en frid i min själ. Det är inte "gratis", men väldigt givande.. T o m att "ha tråkigt" (hur skulle jag annars kunna jämföra, och veta när jag har roligt?)

Och som någon så träffande skrev om gubben.. Han hänger efter , lite butter, konfunderad och ibland väldigt undrande... både vill och inte vill..
Fungerar ungefär som en katt framför en stängd dörr, de vill befinna sig på båda sidorna samtidigt..
Detta ständiga dilemma, att vilja både äta kakan och ha den kvar..
Det funkar, OM man lyckas knapra på någon annans kaka.. Fast just min kaka är det SLUTKNAPRAT på!
Nu gäller det bara att se vad helgen har att bjuda på.. slakt och styckning, är ju typiskt höstarbete, så det kommer förmodligen att ta största delen av tiden. Trots det sorgliga i arbetet, så innebär det också en samvaro med trevliga människor och förhoppningsvis några goda skratt.

Simm-a lugnt mina vänner! jag ser fram mot måndag, då jag (förhoppningsvis) får ägna större delen av förmiddan åt Forumet / trollis

Nynykter

Dompas kommentar fick mig att minnas det exakta ögonblick då jag förstod att jag ville skiljas. Jag hade åkt iväg (som Stigsdotter) för att finna mig själv. Hittade en bok om relationer, typ rädda ditt äktenskap, av just Dr Phil. Någon hade rekommenderat mig just den boken.Jag läste första sidan och sen tänkte jag:
Jag VILL INTE.
Jag ville inte göra något av allt det där och ville inte läsa boken.
Så självhjälpsböcker kan vara bra:-)
NN

höst trollet

Visst är det helt underbart, när man hittar alternativa användnigsområden för självhjälps böcker?
Tog en snabbtitt härinne, medan gubben är ute och hämtar ved
Anars, är dessa böcker mer att hämta inspiration från, lära sig, får man göra själv..
Ha en nykter lördag vänner!
/trollis/

Villervalle

till att jag fortfarande loggar in här. Det är konstigt men jag kan direkt känna vem som är en "soulmate" och sticker ut lite.

VV

höst trollet

Jag gillar "raka puckar" och att man står för sin åsikt!
Åsikterna däremot, får gärna vara olika.. Det är ju där man lär sig något..
Kan vara saker man inte tänkt på, eller bara att respektera en "motståndare" i debatt..
Dessutom får man ju en chans att "vässa argumentationstekniken", alldeles gratis ;-D

Jag försöker att undvika personangrepp, för det blir så fel.. Inte heller jag är så alldeles "fin ikanten" alla gånger.. ;-/

Jag ser att du ibland verkar "burdus" i dina kommentarer, men det är nyttigt att "tänka till" (tänka själv.. hmm)
Annars är det nog lätt att vi blir en samling "innbördes beundrare"..
Fast i viss mån ÄR det ju precis DET vi är!
Åtminstonde jag beundrar alla de framsteg, jag trots allt ser här!

Så om du berömmer mig, och jag berömmer dig, så blir vi båda "BERÖMDA" ;-D

Ha en gó helg/ trollis

höst trollet

Idag är jag trött, inte bara för att vädret är kallt, blött och grått..
En intensiv helg, med slakt och styckning av lamm. Gubben vill inte vara med på slakten eftersom han är så blödig, styckningen går an.. ( det är ett "hästjobb")
Jag har resonerat som så, att om jag ska äta kött, så ska jag vara beredd, att vara med hela vägen.
Eftersom jag inte kan kalla mig van styckare, så tar det sin tid. Fast det är ganska gôtt, när man fyllt frösaboxen.. Kottletter, stek, sadel, rygg, grytbitar och färs.. För att inte tala om lever, till den goda patén..
Personligen, tar jag hellre en lammstek istället för skinka på julbordet.. När jag tänker på det, slår det mig att vi snart är inne i "glöggtider"..
Det har blivit väldigt vanligt, att det serveras glögg och pepparkakor på alla möjliga event, så snart det börjar närma sig advent.. Och ibland när man frågar om den är alkoholfri, så får man svaret:
Nja, men det är så lite, så det kan du ta av även om du kör.. (underförstått, en liten mugg, förbänner du på ett par timmar)
Kruxet är, att det oftast blir lite mer än bara EN mugg... Och tyvärr, räknar en del den sk. "lättglöggen" som "alkoholfri", vilket gör att jag tror att jag kommer att tacka nej i år.. Det får bli pepparkakor och kaffe istället..
Här hemma, har gubben börjat gå på vita knogar.. Alkoholintaget (hmm..) har begränsats till helger.
Dvs, han räknar inte lättöl som "alkohol", så det går en back i veckan...
Det går alltså sakta, men framåt, än så länge...
Mycket beroende på att jag tog mig tid och skrev ut våra kontoudrag från sommarmånaderna.
Vi började nämligen smågruffa om hur mycket pengar som gått åt, och till vad. ( jag är nämligen "loppisfrälst"..)
Han muttrade således över mina "loppisraider" och att det slängdes onödigt med pengar på "gammalt skräp".
Jag kontrade med att DET, var ett billigt nöje i förhållande till hur mycket vi druckit upp (vilket skulle bevisas!)
Först, ville han inte titta på pappren, men när jag uttalade summorna högt, ville han kontrollräkna (han var helt övertygad om att jag räknat fel ;-D )
Efter det, så blev det tyst.... Sedan kom ett svagt, "Å fan"... Jag trodde inte att det var SÅ mycket..
Precis som så många andra, har vi haft svårt att prata om ekonomi. Vi har iofs, bra ställt, men vi är långt ifrån "förmögna"..
Vi har inte behövt skjuta på räkningar, eller avstå från något av livets nödtorft, men det har också gjort, att vi inte tittat på HUR mycket vår ekonomi påverkats av våra alkoholvanor..

Jag tror, att även om det inte var någon rolig insikt (snarare skrämmande) så har den varit MYCKET NYTTIG!
Även här, har vi kunnat "bromsa", innan vi stått där och fått inse, att vi köpt alkohol istället för mat och kläder för pengarna..
Vi hade kunnat få en riktig lyx-semester, för det vi druckit upp i somras..
Istället för att sörja, ser jag det som en ny möjlighet.. Vem vet, vad vi gör nästa år..?