Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Stigsdotter

Jättekul att träffa forumkompis IRL och jag tyckte om dig också ♥ hoppas vi ses fler gånger! Jag är alldeles grusig i ögonen, det var en toppendag men det tar på krafterna med så mycket intryck och känslor tror jag. Maken har satt på Ironsky (nåt slags nazister från månen som vill ta över jorden...) så jag kan nog somna snart ;-)

Dompa

God morgon bella Maria! Bra att du hade utbyte av din dag. Att komma hem full med intryck och vara trött och nöjd är en av de bästa känslorna i världen. Då mår man bra...och DÅ kommer reflexen om att "Jag måste toppa detta" (läste vad du skrev hos Stigsdotter), fy fan vilken stark drog vi lyckades välja. Men du kom över det...tänkte tanken ända ut. Men lik förbannat är det ett djävligt lurigt belöningssystem som vissa av oss har.

Att träffa en forumvän IRL! Avundas dig...jag vill också ha "ansikten" på mina forum kompisar. Nu har jag omedvetet fantiserat ihop egna bilder av hur alla ser ut. Dig ser jag som klassiskt vacker...ha, ha. Kan ha helt fel...men det är min bild än så länge. Skulle verkligen vilja gå på forumkonventet i Januari. Önskar ett datum var satt...lättare att styra upp då. Ja, ja den som lever får se.

Ngt helt annat; Även om jag uppskattar filmer som "Den engelske patienten" så är jag sjukt sugen på "Ironsky", en film gjord av de galna finnarna. Är detta ett manligt drag? Filmen verkar iaf. helfestlig!/R

Maria42

Förstår att vi aldrig kan träffas IRL , den bilden av mig vill jag ju inte förstöra :)
Hoppas också de sätter ett datum snart så så många som möjligt kan komma.
Att gilla en film som Ironsky är nog typiskt manligt, känns som en film jag skulle somna fort till.
Det känns verkligen att vi satt tillbaka klockan inatt, den här dagen känns lång, har hunnit med jättemycket och ändå är klockan bara strax efter 3, skönt. Var och köpte en Soda Stream så nu kan jag dricka hur mycket bubbelvatten som helst. Det kan jag unna mig!
Trevlig söndag på er!

att köpa Soda Stream, det borde jag också göra. Men det blir förstås ännu en apparat som ska stå nånstans. Jag tänker också som du att jag kan unna mej ett och annat för en del av pengarna som tidigare gick åt till vin. Vad roligt att det var ett lyckat konvent! Det var säkert intressant. Visst vore det trevligt och spännande att träffas!
Jag har inte mycket att tillföra diskussionen idag, liksom du känner jag av tisomläggningen. Det blev tidigt mörkt och det blir snart läggdags. Dagarna rullar på utan dramatik, skönt. Ha det bra!

Askan

Det är så lustigt det här med viljan att "göra" ansikten till orden. För mig är du blond och precis som Dompa föreställer jag mig dig som mycket stilig, ganska så Östermalm och med en snajsig kamelhårskappa som svänger runt dig i höstlöven.
Nu ska jag krypa till sängs för att mota förkylningen som hotar ta över. God natt!

Dompa

Visst kan man unna sig både det ena och det andra nu när man "sparar" så otroliga summor. Dessutom kan man njuta av det man unnat sig...då man faktiskt är med i matchen :-). Lång dag här med, att en timme kan göra en sådan skillnad. Förra hösten märkte jag ingenting av tidsomställning...ja det var nog många höstar sedan jag märkte ngt. God afton!

Maria42

Spännande att man gör "ansikten" till orden, det tror jag alla gör, jag gör då det.
Fast jag blir förundrad över den bild av mig som du beskriver Askan, vet precis vad du menar med Östermalmig, det är en speciell typ, ofta väldigt tjusiga. Men tyvärr, så ser jag inte alls ut så, är inte Östermalmig alls faktiskt. Jag är inflyttad Stockholmare från Norrland och inte så chic.
Jag ger ansikten även till sådana jag har telefonkontakt med, jag har mycket telefonkontakter via mitt jobb, pratar ofta med en man låter riktigt snygg på rösten, otroligt härlig telefonröst. Jag var säker på att han var lång, mörk, sexig, fulsnygg. Träffade och hälsade på honom på en föreläsning men hade svårt att tro att det var han. Rösten tillhörde en kort, mager, alldaglig farbror.
Det är sällan det stämmer det man tror, men det är ju bara det yttre, personerna är ju detsamma.

Ler när jag läser era funderingar, ni är så härliga, tänk att jag kan sitta här i min soffa och ta del av era tankar, så glad för detta!! Kramar från en något frostbiten Sommar

Maria42

Mina farligaste kommer nu, de jag alltid förknippar med vindrickande. De stannar till på lördag, jag känner redan nu när de är på väg att nu kommer jag att få kämpa timme för timme. Mina barn är dessutom hos sin pappa till på söndag.
Jag gillar verkligen dessa människor och de respekterar till fullo mitt beslut , men dem är en riktig trigger.
Idag ska jag inte ta första glaset oavsett vad som händer.

vill.sluta

Inte idag skall jag dricka, VARFÖR skulle du det?
Fördelarna y tänk på FÖRDELARNA.
Kämpa hjärtat, du fixar det!
Kramar//A

Maria42

Läggdags, nu vet jag verkligen vad uttrycket "vita knogar" innebär. Har haft alkodjävulen som en papegoja på ena axeln, som tyckt att jag ska ta ett glas jag med, hur farligt kan det vara?!!
Har kunnat prata med våra gäster om att det varit svårt ikväll, men märker ändå att de inte förstår. De drack alla mycket måttligt så det borde inte ha lockat men det var nog med hänsyn till mig. Jag riktigt känner vilken partydödare jag är, jag har ingen lust att sitta och dricka bubbelvatten så det står ut genom öronen och prata i timmar. Det gjorde jag med glädje förr, men då var det vin i glasen.
Jag gillar verkligen mina gäster, de står mig nära och jag pratar gärna med dem som vi gjort under dagen. Det är timmarna på kvällen med vinet för dem, bubblet för mig som inte är kul längre.
Jag klarade kvällen och är stolt över det, men jag känner att jag har blivit tråkig och det känns inte bra. Jag vill inte vara/ha tråkigt, jag vill ju ha glädje och ha skoj i livet, men hur?
Hoppas morgondagen kommer vara lättare, sedan åker de på lördag och på kvällen då är vi bjudna på 40-års fest, och jag vill inte gå. Har tackat ja, så det är bara att gå men känner stark motvilja att gå. Kommer tråkigheten nu bestå? Som det känns nu så kommer jag tacka nej till alla fester framöver, så kul är jag.
Tack för stöd Vill Sluta och Stigsdotter, betyder jättemycket! Kram

Dompa

Sitter på tåget till Milano nu...borde nog tota ihop en rad till Personlige Persson som sköter sitt forumläsande på tåget. Men nu är jag här istället. Missade ditt inlägg igår...blev så arg på ngt helt annat.

Du var stark igår...och nu väntar en ny kväll med en ny prövning. Jag tror faktiskt att du fixar det. Vet att det inte är kul att sitta nykter i ett berusat sällskap. Varken biten då man känner att de andra är smått debila eller biten där man känner att man begränsar de andras skoj.

Självklart förstår inte gästerna även om du förklarar dig hes. Har man inte sjukdomen själv så går den ej att förstå. Att inte bara kunna ta ett par glas och vara som en människa...och stoppa där. Vad är problemet? Kanske var det ngn i sällskapet som trots allt förstod men höll tyst?

Vi förändras. På gott och ont medans världen rullar på i sin takt. Gamla situationer som ska tacklas på nya sätt. Vilket för mig till 40-års festen. Måste du verkligen gå? Trots att du tackat ja? Vill ej uppmuntra till lögner....men kanske kanske är du en smula sjuk om du känner efter riktigt ordentligt?

Hur du än gör...håll ut ikväll. Du vet så väl att att ett glas...finns inte i våran värld. Godmorgon och kram/R

Stigsdotter

Man behöver inte vara tråkig jämt! Jag tror mig märka (och hoppas innerligt att det stämmer) att man ibland är lite tråkig, att man inte har någon lust att sitta och gagga helt enkelt. För mig är det i alla fall så att ibland vill jag bara inte, sen spelar det ingen roll hur mycket jag tycker om människorna i fråga - just då vill jag vara osocial och bara vara för mig själv. Nu tänker jag på situationer med måttlighetsdrickare, med dem som dricker mer blir det ganska snabbt tråkigt av andra orsaker.

Kanske är det så att vi förr drack och "var med" fast vi egentligen inte ville? Men att vi var fullt nöjda med att vara där bara vi fick dricka för DET ville vi alltid! (då dövade vi DEN känslan, jag vill inte-känslan).

Det är OK att tacka nej till fester tycker jag, särskilt när nykterheten är relativt ny. Lyssna på magkänslan! Lättare sagt än gjort, jag vet ;-)

Kram

att du skulle klara detta Maria, starkt jobbat! Jag hoppas och tror att det inte alltid ska vara tråkigt på fester utan alkohol men jag undviker också fester nu. Inte bara för att inte folk ska undra utan för att jag inte tror att jag ska orka med folks drickande. Det går nog upp och ner. Jag kan inte tro att resten av livet ska bli "tråkigt". Kämpa vidare!

Maria42

Varit lite lättare ikväll, men var hemskt hela dagen. Gästerna åkte in till stan för att uppleva storstan, själv stannade jag hemma med en öppnad BiB. Jag lovar er, den skrek från bänken -Drick mig nu!!!!
Fick gå och lägga mig och somna om tills maken kom hem, vågade inte vara nära den.
Åkte sen och handlade och gjorde mat till gästerna så att det skulle vara klart när de kom, hela tiden kände jag de trånade blickarna från BiB:en i nacken.
Sedan kom de och vi käkade, de drack vin och jag mitt bubbel.
Vi pratade bl.a. Om hur vackert det är på kyrkogårdarna denna helg, och jag kom på att vi kunde väl åka och titta. Sagt och gjort, halv 10 åkte vi, en fördel med att vara nykter, det finns alltid en chaufför. Tände ett ljus i minneslunden för min pappa, det var så vackert där. Kvällen flöt sedan på, och det var trevligt men visst är det annorlunda och jobbigt att känna sånt sug. Vill vara "sjuk" på festen imorgon, den här helgen har varit riktigt jobbig, orkar inte en kväll till. Vill bara vara hemma och ta hand om mig själv.
Måste få maken att fatta det bara. Kram och tack för er stöttning, ni är underbara, så glad att ni finns!

kommer du att vara ännu starkare Maria och det kommer att bli lättare igen. Det är vad jag tror. Och den där BiB som ropade, nog hade det ju varit pinsamt om den hade varit tom och du full när gästerna kom tillbaka:). För ett glas eller två är ju inte det vi längtar efter när vi blir sugna. Bra att gå och sova, det har jag också gjort när kvällen känts trist utan vin. Jag hoppas du slipper gå på festen ikväll men om inte så går det säkert också bra. Det brukar bli bättre än man tror ibland. Det här är nog en fas du ska igenom och det klarar du.