av Berra

Ångesten tar mitt liv...

UnderIsen
mån, 2012-11-05 - 14:40

Har faktiskt kunnat titta på en uteservering utan att känna sug efter ÖL under sommaren. Det var en otroligt bra känsla och dit ska vi igen.

Berra
tis, 2012-11-06 - 14:45

Jag har problem med det ..
när de INTE har ett alkoholfritt alternativ...
Då bli jag förbannad, och känner mig osidosatt..

Det är ungefär som om de inte har laktosfritt, glutenftitt eller vegetariskt på en restaurang.
Jag vill inte dricka kaffe när jag var sugen på en öl ...

Berra

Berra
fre, 2012-11-09 - 00:53

..som nykterist, inte klokt egentligen...
Tredje helgen i November tvåtusensju, tog jag mitt livsavgörande beslut, hamnade här på forumet och gick i mål.
En omvälvande resa jag aldrig trodde ens i min vildaste fantasi skulle ta den form den har idag, nykter?

Då hade jag tillåtit alkoholen dränera ut mitt liv till en enda dödslängtan, jag hade inget liv kvar...
Ovetandes om att alkoholen som hade tagit så stor del av mitt liv, att den till slut velat ta hela mitt liv...

"Ångesten tar mitt liv" , ja så döpte jag min tråd till...

Jag visste inte då att ångesten skapades av just alkoholen, jag trodde bara att mitt liv var så eländigt,
Och att alkoholen hade försökt att göra den lite mer uthärdlig, så var det precis tvärsom...
Alkoholen skapade ångesten, japp nu är det satt på pränt, nu ser ni det, här är svaret...

Att sluta dricka medförde en massa andra grejor, att jag fick börja nysta i mitt "riktiga" liv,
Och det gjorde början ännu mer svårare, det hade varit enklare att bara återgå till alkoholen och skjutit fram det ännu en tid,
Med ännu mera ångesten, och dödslängtan, knappast en lösning, eller hur?

Hur är livet idag då, ja inte lubbar jag runt och tycker att det är underbart, men uthärdligt, och förståeligt...
Det är lättare att knyta ihop konsekvenserna ganska så omgående, och en ökad acceptans för livets motigheter har jag också fått.
Livet är inte så mycket bättre, och inte heller sämre...
Mycket bättre än vad den spillra till människa jag var för fem år sedan, det är helt solklart...

I morgon är det begravning igen, en släkting har har lämnat jordelivet, trist ja, men en naturlig del av livet, slutet..
Ska faktiskt bli riktigt trevligt att få träffa sina kusiner igen, har inte sett dem på snart 30 år, idag har man inga stora släktkalas längre,
Utan man får träffa dem på sådana här tillställningar istället...
Jag har idag närmat mig min dödsångest till att se den som ett ett besök i den här världen, vem vet var den fortsätter härnäst...
I helgen besökte jag min pappas grav, och istället för en sorg så kändes det mer som en andlig mötesplats, jag delgav mina tankar åt honom på en fysisk plats.
Bara den känslan gjorde det gott hos mig, sedan var ju kyrkogården en otroligt vacker plats när nästan alla bortgångna själar hedrades med en levandes låga.

Om två veckor har jag varit nykter 10% av mitt liv, 40% om man räknar med tiden innan min alkoholdebut, 60% i ett mellanskikt av osäkerhet...
Mer än halva delen av mitt liv har jag förspillt på något som jag trodde var bra, eller inte trodde skulle skada mig...
Snacka om att känna sig lurad!!!, men bättre sent än för...aldrig...

Mors! Berra

mulletant
fre, 2012-11-09 - 05:25

- tänk att jag fått följa dig två av de åren!
Det är länge sen vi talat om bokskrivandet nu - men din tråd är mycket värdefull. Kanske boken kommer med tiden:)

Önskar dig en fin fredag på jobbet och en härlig helg! / mt

Maria42
fre, 2012-11-09 - 07:37

Till dina fem år, fantastiskt bra. Du visar att det går, är en trogen följare av din tråd.
:)

höst trollet
fre, 2012-11-09 - 07:56

Ha, ha.. Här ser man, att det visst går att lära gamnla hundar sitta.. (tar lte längre tid bara, men om motivationen är den rätta så...)

Vi ska kanske inte sörja våra "förlorade år" för mycket.. Utan dem, vore vi något annat..
Tufft att säga, utan dem, skulle vi inte puffa andra nynyktra och alkies här på forumet..
Glad att du är en av många som finns!
Och jätteglad att det går bra för dig, efter hela fem år!
morronkram /trollis

Berra
fre, 2012-11-09 - 16:59

Utan ansikten, men med värmande ordval, ni förhöjer min levnadsstandard rejält, för hur hade min utveckling varit utan erat stöd på forumet???

Jag har ett konstig sätt att förhålla mig till mina tidigare inlägg, jag vill inte läsa dem som jag skrev för länge sedan, jag tycker att var tid har sin epok,
Och vill precis som den unga snygga prällen sade idag på begravningen, gräv inte. ner er i det förgångna, utan lev i nu'et!
Nu är det andra gången jag hör det från främlingar på en och en halv vecka, se inte bakåt, lev i nu'et, börjar bli mitt eget mantra...

Fick mig ett gott skratt idag, lever mitt liv som en tidsoptimist, drar alltid ut på allt för att det ska gå i "just-in-time", ett uttryck jag har fått lära mig i mitt arbetsliv,
Inget på lager, allt ska tillverkas på begäran, levereras just in time, ingen väntan...

Drog ut på tiden för att åka till kyrkan idag, satt för länge på forumet, fem minuter innan jag behövde åka så letade jag fram min gamla överrock morsan gav mig för snart 20 år sedan, använder den bara när det är kallt och jag bär kostym, tycker inte att det är snyggt när kostymen sticker ut under en kort jacka...
Gisses den var skrynklig efter att ha blivit inpressad sedan förra gången i garderoben, men men det får gå ändå...
Var är mina finpjuck, inklämd i en papperskasse längst in under trappen naturligtvis, med ficklampa fick jag tag på dem, Ujuj tiden går...
Putsa?, det har vi inte tid med, sist men inte minst, halsduken, rotade i korgen för vinterkläder, hittade först den röda, det går ju inte på en begravning, var är min svarta..?
Hittar den inte, fick ta den gråa och sedan snabbt in i bilen, skiter i att skrapa rutorna, och även innerspegeln var immig...
Efter en liten stund kan jag se ut genom rutorna, och även backspegeln klarnade så småningom...
Men vad är det jag ser i backspegeln?, en y-front på min högra axel !!!
Jag har tagit ett par grå långkallingar och dragit runt halsen, ett par gråa, enfärgade, på begravning, nämenvadf-n tänker jag...

På vägen hem skjutsade jag morsan hem, och hon frågar ifrån baksätet, har du börjat med långkallingar redan Berra, när hon håller upp dem framför sig...
Nej bli mitt svar så där rent instinktivt, och så börjar jag gapflabba vid ratten, vill inte berätta först för morsan hur kort framförhållning jag har här i livet,
Jag som lever efter devisen att "leva i nu'et", hon som säkert plockade fram och kollade om hon kunde ha sina kläder till begravningen för två veckor sedan.
Men jag gav efter, och berättade det hon inte ville höra, hur "dålig" son hon har...
Vi skrattade så tårarna rann när vi klev ur bilen, morsans sambo mötte upp oss vid dörren, stirrade storögt på oss...
Jaså, det är till att ha det SÅ roligt på en begravning, gillade ni honom inte?
Nä!, svarade jag, jag lever efter devisen att leva i nu'et !!!

Han stirrade på mig som ett stort frågetecken, och jag överlät förklaringen att få sprida den glädjen om hon nu lyckades med berättandet,
För hon har en förmåga att alltid köra poängen först, och inte bygga upp något story...
Hon är bra på mycket, men en god berättelse kan hon förstöra, och vi har alla olika kvaliteter, alla är vi olika...

Mors Berra, som låter tårarna rinna efter jordfästelsen...

Stigsdotter
fre, 2012-11-09 - 17:16

Tur att du såg kallingarna i bilen istället för att någon börjat garva där i kyrkan ;-)

vill.sluta
fre, 2012-11-09 - 18:03

vad jag skrattade!!!! när jag läste din historia. Du kan verkligen sprida glädje i de svåra stunderna. Tag vara på det.
Lev i nuet är en riktigt god anledning till att
-Inte idag, inte ikväll......

trist med begravning men ack vad roligt avslut endock!
Trevlig helg nu!!!
//A

höst trollet
fre, 2012-11-09 - 18:35

Berra, älskade forumbror...
Jag skrattade så jag grät... Känner igen mig till viss del.. Kan nästan åka till affären med tofflor på fötterna.. Fast i mitt fall beror det mer på att jag är så tankspridd..

Var helt enkelt tvungen att slinka in en kort stund och svara..

Javisst, kan vi gråta på begravningar, sörja någon vi inte längre kommer att möta i RL..
Det är ett farväl och att ta farväl är att dö en smula.. Kanske därför vissa av oss ibland sörjer alkoholen..?

Hoppas du finns kvar och sprider din underfundiga humor bland oss riktigt länge... Vi behöver så´na som dig!
kram Trollis

Tilde
fre, 2012-11-09 - 19:16

Tack för dagens bästa "leva-i nuet"-avslappning i mina käkar, vad jag skrattade...

Fine Forumbror... Ha nu en bra kväll!

Berra
mån, 2012-11-19 - 00:31

..att jag alltid summerar ihop helgen så här på Söndagsnatten mot Måndagen...

Jo jag vill skapa ett statement, men mest för min egna del, en gravsten över mitt tidigare drickande.
För det är ganska precis vad det handlar om, sätter milstolpar eller möjligen gravstenar på min stig.
Min stig mot ett bättre sätt att leva, och genom-leva mina helger..

Jag behöver i stort sett markera mina nuvarande helger, på något sätt "övertyga" mig själv om...
...att det här nya sättet att leva på förutan alkoholen, verkligen gör skillnad...
För det gör det, och låt det aldrig få falla i glömska!!!

Det är skillnad, på att genomgå en helg utan alkoholen, stor skillnad...
Till en början hade jag "sorg" över att måste vara utan alkoholen, jo det var en riktigt "sorg"!
Ingenting var roligt, bara ett elände att behöva genomlida mina tråkiga helger förutan alkoholen.
Led...och led..och led...

Sakta gick det upp för mig att jag inte led av ångesten längre, på samma sätt..
Ingen bakfylleångest, inga kval, inga flashbacks...
Utan jag led av att INTE lida, konstigt tänk..egentligen, men så var det..
Jag satt och led över någonting som i slutänden visade sig hade blivit till något bättre,
men ändå saknade jag det på något sätt, det där som det brukade vara, bakfyllan..

Ikväll satt jag och såg delvis på Solsidan, där snubben sa...
"..men det där är inget att hymla om, jag är en nykter alkoholist, en alkis helt enkelt!.."
Och så sveper han ett glas skumpa i två drag, "..nej fan det där behöver jag inte.."
Det skär i mig, att de ville göra något roligt över det, och så gör han precis det man inte ska göra,
nämligen sveper glaset, och sedan ångrar sig..
Men det är inte roligt, inte ens tragikskomiskt, utan bara en form av konstaterande, så här är det.
Detta offentligörandet över en som har ett alkoholproblem visar på något sätt att de har klykat problemet, satt sin prägel på det och sedan bara lämnat det, utan vidare kommentarer..
Var det en parodi på det eller inte?, har svårt för att bestämma mig...
Men så bestämde jag mig för en sak, att inte ens ha en åsikt i sammanhanget..

Återigen har jag vänt blickarna inåt mig själv, jag behöver inte tycka någonting,
inte ta ställning för eller emot, utan bara låta det passera, obemärkt!
Varför ska jag reagera på något där jag har tagit en åsikt för eller emot, och sedan motivera det?
Ska jag må dåligt över något där jag inte kan påverka, en händelse som kan bara gå förbi..

Det är lite av hur jag idag resonerar, tänker på mig själv i första hand, ser händelsen i bakvänd ordning, varför ska jag överhuvudtaget bry mig om saker jag inte kan förändra...
Och istället lägga kraft och energi på saker där jag har makten att förändra, kanske sluta dricka?
Ser ni hur jag så sakteliga försöker få er att minnas sinnesro-bönen...

Jag är ju en riktigt ateist, och vill inte lägga min tro i någons religion...
Min tro är att våga tro på mig själv, jag får vara min egna "gud"...
Kraven blir att inte göra mig själv missnöjd, och därför sätter jag mina egna regler...
Jag har bara ett tionde budord...
"Du ska icke hava begärelse till din nästes hus, tjänare, tjänarinna, hustru oxe åsna bla bla bla,..
OCH alkohol.."

Så var det klart, jo kanske ett tredje budord också..
"Du ska inte sabba helgen, ty den är helig.."
Amen

Vänta i andra budordet klipper vi också ut..." Du skall icke missbruka..."

Nu har jag blandat friskt från Wikipedia's hemsida och alla religioner,
jag kanske hamnar i helvetet, vem vet.. men det skulle ju bara visa på att någon däruppe har humor.
Jag har ju redan haft mitt lilla helvete här nere på jorden redan, när jag drack...
Och kristu blod drack jag ju varje gång det var middag, så jag måste ha gjort massor av nattvardar?

Nä, nu är jag elak igen, fy på dig, läggdags!

Mors Berra

mulletant
mån, 2012-11-19 - 04:48

till förändring - så beskriver Olle Carlsson budorden. O.C är nykter alkoholist och präst. I boken 12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet skriver han att budorden, de flesta är utformade som förbud. Han har skrivit innebörden som uppmaningar och då blir det
1. Kärleken framför allt - betydelsen att ha något som jag håller heligt
2. Öppna ditt sinne - G-d som jag själv uppfattar en högre makt oberoende av religion el ateism
3. Ta det lugnt - ett inre förhållningssätt - Sinnesrobönen
4. Visa respekt - mot äldre och sjuka... Att försonas med sitt ursprung
5. Rädda liv
6. Håll vad du lovar
7. Var ärlig
8. Tänk på vad du säger
9. Dela med dig
10. Lev och låt leva

Kändes lite häftigt att få så många budord från dig precis när jag läst det kapitlet i boken. För mig, som inte är ateist, gav den här tolkningen (Olles då) en helt ny tillgänglighet till de 10 budorden. Mina favoritpräster, jag har några, uttrycker för övrigt sin uppskattning för ateister som gjort ett ställningstagande.

Grattis till dina fem år! Tack för att du finns kvar här! Lev väl! / mt

Adde
mån, 2012-11-19 - 05:35

till dina 5 år :-) För visst är det väl i dagarna du har din födelsedag ?

Berra
ons, 2012-11-21 - 00:21

..är det fem år sedan jag tog mitt beslut, och drack för sista (eller..senaste??)gången.

Ja det är en lång tid om man tittar på den i backspegeln, men den känns inte så lång i sinnet.
Mer omvälvande har mitt sätt att se på mig själv blivit, när alkoholen inte gav det den gav, då..

Det blev ett sätt för mig att ta tag i mitt egna liv, vad-håller-jag-på-med-känslan...
Alkoholen hjälpte eller stjälpte mitt liv i någon form av landsflykt, jag var aldrig mig själv nära.
Tog aldrig livet till mig, utan lät den glömmas bort i alkoholens rus...
Tog inte tag i mitt sätt att leva, utan det gick att döva bort med ett glas eller hundra..

När jag däremot slutade med att bedöva livet, och fick det som ett slag i ansiktet,
ja då blev det mig övermäktigt, jag orkade inte med alla livets motgångar, en depression...
Om den redan låg i bakgrunden eller hade redan blommat ut, det vet jag inte, men det blev helt omöjligt att stanna kvar i den värld av berusning jag omgav mig med, allt gick innan att mildra med alkoholen, men inte efter, eller inte heller att fortsätta med alkoholen, en återvändsgränd...

Sedan blev det till att tråckla och bena ut allting, varför blir det så här, när blir det så här???
Och sedan, hur gör man för att orka bemöta allting, när skinnet på näsan saknades?

Att lära känna mig själv tog lång tid, hur jag reagerade på allting..
Hade all ursäkt i världen för att lämna hela skiten och återgå till alkoholen, men jag ville inte,
tjurskallig som jag är, lite fördel har man väl av att ha blivit gammal och envis..
Ett slag att vinna över mig själv, mot det gamla jaget..

Jag visste ju hur lätt det var att återgå, bara ta till flaskan så var jag där igen,
på dagar, veckor eller månader, men då hade jag aldrig vetat hur det hade slutat...

Och i och för sig, slutat har det inte, utan det pågår fortfarande,
en förändring som troligen kommer att pågå hela livet, det som egentligen kallas livet..
För livet är en förändring, att stå kvar och stampa på samma plats, är ingen utveckling, för mig..

Det mest viktiga jag har åstadkommit på dessa fem år är att...
..se till mig själv, vad är det viktigaste i mitt liv, egoist?, javisst!
Allt som ger mig näring och livsbejakelse har jag anammat, oavsett vad...
Att stanna upp i livets stress och se sig omkring, vad är bra av det jag upplever just nu?
Små eller stora ting, spelar ingen roll...

Om någon t.ex drar en rolig historia så brukar idag lägga minen på de som skrattar på minnet,
istället för att försöka minnas historien, minnet av de glada ansiktena gör mig glad..

Ett barn som får en glass och blir innerligt glad, gör mig glad..

När grabben (15år) skriker Yess från ovanvåningen och stampar i golvet, det gör mig glad,
för jag vet att han då har kommit vidare och vunnit något i sitt Playstationspel...

När dottern har fått något kärleksfullt mess på mobilen från sin pojkvän och bara ser så där
drömmande ut, ja då blir jag också alldeles varm inombords..

När grannen står och klappar sin nyinköpta bil på biltaket och bara ser så där mäkta stolt ut,
så blir även jag glad i sinnet, inte avundsjuk utan bara glad över att han är så glad...

När grannens katt kryper upp i mitt knä och lägger sig ner för att bli klappad och börja spinna,
så känner jag mig nästan euforisk, katten känner tillit till mig och vill ha lite kärlek.

Kanske små ting som skapat min förändring och kan låta löjligt enkla,
men för mig är det en stor förändring, jag som tidigare räknade allt i pengar eller mänsklig styrka.

En vuxen man visar ingen ånger eller svaga sidor, han är alltid stor & stark, eller..?
Men att våga visa sig liten och sårbar, är nog det starkaste jag har gjort någonsin...

..man är inte mer än människa, varken mer eller mindre...
Och att våga vara den man är, är kanske det viktigaste beslut man någonsin kan fatta...

Och ett bra steg i rätt riktning är att inte ikläda sig en roll störd av alkoholen,
utan jag är den jag är, nykter och medveten om hur jag upplever situationen, här och nu!

och Adde, några veckor in på det nya året, då blir det ett stort kalas...

Jag har mina fin-Whisky flaskor i vackert dammiga trächatull, som då för 10 år sedan redan var 18 år gamla, sparade till min 50-årsdag, och det ska jag inte ändra på...
De som dricker, de dricker, vi andra behöver inte avundas och se på, vi vet ju vad flaskan innehåller, djävulskap, ånger och en massa andra dumheter....

Ska lyssna på dem när de smackande utlåter sig om kvalite'n..
"Oooh ja, en utsökt boquet, känner att den har en vällagrad (ångest?) blandad med en (falsk sexualdrift?), med små inslag av (hustrumisshandel?) och en touch av (svartsjuka?)..
Den något runda smaken av (utslagna tänder?) och en torr karaktär av (blödande knogar?).
Jag ger mig sjutton på att den har minst 12år (på kåken?) och det ska bli en sann ära att få återgälda denna frikostighet (med att kräkas i din brevlåda..?).."
Läses med fördel med en viss snorkig överklassstämma..

Nä nu driver det iväg igen, g'natt, läggdags!

/Berra