av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Stig-Helmer O
ons, 2012-11-21 - 03:01

Så häftigt med 5 år! Grattis! Grattis! Grattis!
Själv hittade jag hit när jag nu i november har en vit månad. 21 dagar avklarade! Hittils... ;-)
Inte särskilt svårt, snarare skönt. Men jag har ett whisky-intresse, med klubbmöten, mässor och resor.
Som ger så mycket i mitt liv. Men spriten måste kunna tyglas.
Hittade hit till alla fantastiska människor. Du Berra, skriver ju som en poet!
Med komiska inslag. Och författarens längd ibland. Läst flera som tycker Du borde göra bok av detta, och det är nog en god idé.
Sen alla fantastiska kvinnor, framförallt Mie som har fått utstå ett sånt JÄVLA Helvete...
Är så underbar och rar och upplyftande till alla förtappade pojkar här som behöver tröst.
Skulle vilja träffa Dig Mie och ge Dig en Jättekram!

Gonatt!

Berra
mån, 2012-12-03 - 01:27

..två på forumet...

och jag summerar, 1832 dagar utan alkohol...
Har jag en längtan?, nähejdu, det blir bara lättare och lättare..

Varje helg som går blir bara bättre och bättre, jag och min familj försöker njuta så mycket det bara går, och det ÄR njutbart..
Senaste helgerna har vi försökt göra "hotellfrukostar", mycket gott och fint uppdukat med levande ljus
och i morse stod grabben och jag och gjorde färskpressad apelsinjuice på 3 kg bappelsiner,
det blir ungefär 1 glas på två apelsiner, härlig vitamininjektion, och ett knallgult skum.
Kylde av den i den minus 10 gradiga snön utomhus, så det isade om tänderna...
Kaffet var starkt, hett och gott, perkulatorn gör sitt...
Och gav efter för barnens favorit, fattiga riddare...
Frugan gjorde slut på gårdagens förrätt, en hemmagjord lyxig räkmoja på en äggmacka..
Tillsammans satt vi där alla fyra med snart vuxna barn, och bara njöt av morgonen, i morgonrock.

Helgen har varit fullmatad med aktiviteter, allt ifrån fotbollscup där jag har varit huvudarrangör,
till en rejäl städning av huset så man slipper snubbla över dammråttorna...
Ni vet när det har hunnit grott igen så mycket att man ser hur dammråttorna slinker in i dammsugarmunstycket med en slörp och de långa hårstråna slingrar likt ormar på golvet,
en äcklighetskänsla likväl en härlighetskänsla på samma gång, sedan en våttorkning av golven där alla gamla fläckar ifrån läsk & kaffe försvann i en grå sörja av rengörningsmedel och vatten...

Hela huset luktade underbart gott och nystädat och vi kunde sätta oss svettiga efter fyra timmars hårt arbetande, där till och med gamla chipsrester och popcorn hade sugits upp ur soffan..
Man var inte så sugen på att gå ut och skotta uppfarten och islossa bilarna efter detta, men
det måste ju göras, kallt & bistert ute, och de som säger att det är friskt ute är sjuka!

Till kvällen tände vi massor av ljus och gjorde tillsammans en jättegod middag, en grytstek på ytterfile, klyftpotatis och en sås på höstens frysta trattkantareller.
Till detta hade jag hittat en fin champagneflaska
av en alkoholfri cider på Ica som jag och ungarna delade på,
frugan fick provsmaka och kasta två eller tre stycken gamla Bib'ar som hade blivit sjaskiga i smaken.
Jag log och tänkte, det där är inte mitt problem, det är hennes...

Mätta och belåtna lade vi oss i soffan för att kolla lite på TV'n medan diskmaskinen gick,
vi somnade på stört, men det gjorde ingenting...

För vi har njutit av vartenda minut av helgen, morgon, middag och kväll...
Det gjorde jag aldrig förr, då räknades bara helgen efter det att man hade fått korka upp första flaskan, varje dag...

Små ting blir större om man tar bort de stora giganterna, stora klossar hindrar de små...

Nu släcker jag det första ljuset i adventsstaken, bär ut de kletiga glöggmuggarna till köket,
tar med mig katten till sängen, och slutsummerar den här helgen, allting gott, jag lever!!!

Berra

viktoria
mån, 2012-12-03 - 11:01

Jaa Berra! Jag håller med, Du lever! Tack för att du påminner mig om vad som ÄR livet, det viktiga och riktiga. Varm kram i decembermörkret♥

Fenix
mån, 2012-12-03 - 21:52

läsning Berra! Det är helt rätt, frugan och jag gjorde också mysfrukost i lördags med kokta ägg, kaviar, bakade bröd i ugnen, färskpressade apelsinjuice, svart kaffe och ost. Dessförinnan lite värme under täcket för att stänga ute vinterkylan. Sedan Melodikrysset och vi var redo för storstädning av huset. Inte på önskelistan, men nödvändigt.Så kan en dag också se ut, och ingen belöning i form av alkohol och misär, utan god mat och teve man vill se. På onsdag 14 dagar nykter, och vad fort tiden går. Viktigt att hela tiden se de goda effekterna av att stänga ute alkoholen.
Ha en bra vecka, du och alla kämpar
Fenix

Berra
sön, 2012-12-09 - 01:17

..vilar en begynnande personlighet med alkoholistiskt beroende egenskaper...

Jo jag myntade den meningen själv, ur min egna personkännedom...
Varför skriver jag då detta, och en dag för tidigt?
Jag som alltid brukar sammanställa helgen natten mot Måndagen på forumet.

För att det händer alldeles för mycket i mitt liv, och jag behöver reda ut mina känslor och sammanställa dem på ett för mig organisatoriskt sätt...
Jag vet ju idag att jag tidigare i mitt liv förlöste/gömde mina känslor i just alkoholen,
men det kan jag inte fortsätta med längre, för det skapar ingen lösning,
utan det blir mer en fördämning som till slut briserar i en total tsunami.

För att göra det i korta ordalag...
Chefen sjuk på jobbet, total kollaps utav en massa sammanfallande omständigheter,
jag får iträda hans roll och svara ända upp till ledningen, samtidigt som jag måste hålla två nya killar med arbetsfördelning, stress stress stress, får ett kärlkrampsanfall på natten mellan Onsdag och Torsdagen, kroppen gör sig nu fysiskt påmind om att den nu har nått sina begränsningar.

Vi går med jobbet på ett stort julbord med underhållning där jag svettig kommer till bordet för att jag var tvungen att rätta till saker in i det sista...
En äldre herre får hjärtstillestånd i kön till garderoben på hemvägen, jag blir hindrad att närma mig den drabbade av en idiot till ordningsvakt som hellre håller folk på avstånd än att låta någon med HLR-utbildning hjälpa den stackars mannen tills ambulansen kommer, han antar väl att alla är packade och inte kan göra något, och låter troligtvis mannen hellre dö på golvet...

Möter frugan gråtandes när jag kommer hem sent på Fredagskvällen, en granne har hotat med att han kommer ta geväret och skjuta katten nästa gång den går på hans baksida...
Det bygger inte knappast upp några goda relationer med grannskapet, och jag kan inte förstå varför folk bara är så förbannat inskränkta och rent ut sagt elaka..
Naturligtvis så bygger det upp min aggression mot honom, och nu äger inte jag något gevär,
men det skulle rättfärdiga mig om jag backade över hans hundj*vel nästa gång den pinkar på min brevlåda, detta är ju naturligtvis inte rätt mot de stackars djuren när det är människan i sig som träter, och detta sätter mina känslor i mycket starka svallningar..

Har ikväll varit på julfest med herrföreningen, den som för fem år sedan gjorde att jag tvärt slutade med att dricka alkoholen...
Lite chockad får jag se att mina alkoholfria öler försvinner med en rasande takt ur kylen,
ovanligt många för att vara någon som tagit dem av misstag...
Bakom ryggen får jag se att killen som i normala fall sköter baren sitter och sippar på MINA öl.
Han berättar att han har drabbats av inte mindre av två strokes (killen är ung för f*n..)
och numera inte kan dricka ens en lättöl med risk för att framkalla ett bestående epilepsianfall.
Han medicinering sträcker sig fram till våren, och inte förrens då får han veta hur stora skadorna blev på hans lillhjärna.
Hans stora intresse är just öl, och han sitter tydligen väldigt högt inom någon rikstäckande organisation med just öl som intresse.
Så det drabbade honom mångdubbelt och tog ifrån honom hans hobby likaså...
Kände bara en sådan empati med honom, en påtvingad nykterhet han inte alls trivdes med..
Jag var verkligen ledsen för hans skull, och kände en stor sorg...

Så jag brottas med väldigt många starka intryck under veckan, mångt fler än vad egentligen klarar av.
Och jag undrar vad det är för fel på mig, varför tar jag åt mig så mycket?
Varför kan jag inte bara borsta bort dem likt mjäll från mina axlar, som alla andra..?

Ibland kommer livet i för stora tuggor, och nykterheten har gjort mig tandlös..

/Berra

Dompa
sön, 2012-12-09 - 08:41

Hej Berra! Jag tror inte det är ngt fel på dig. Däremot är du kanske jävligt stressad just nu...och inte undra på. Med tanke på det du har räknat upp här. Varför just du tar åt dig så jävla mycket? Ja den har du ju svarat på själv så många ggr. Du är en beroendepersonlighet. Vi som har den åkomman är ofta "överkänsliga". Det är ju liksom inte en tillfällighet att just vi torskade när det gällde att hantera det som många ser som en dryck som vilken som helst.

Du har så ofta skrivit om ditt jobb. Om hur du känner dig underskattad där. Om att din erfarenhet inte tas till vara. Nu är du "chef" fast
med vetskapen om att när chefen kommer tillbaka så kommer ingen att hurra över dina insatser. Kanske får du ett Tack, kanske inte ens det utan bara kritik för ngt som har missats.

Dörrvakter är helt enkelt inte de ljus som lyser klarast i kandelabern. Det vet du, det vet jag, det vet alla. Så din frustration över att inte få hjälpa en människa i nöd är helt förstålig. Där står du...som kanske kan. Där står en idiot som för tillfället har "makten" och tar fel beslut.

Grannen är en dåre. Exakt detta hände min mosters katt. Grannen hade skjutit katten i huvudet. Men "bara" vådaskjutit så S kryper in i en buske i mosters trädgård för att dö. Där hittar vi henne. Jag var bara barn då - kanske tio år-
men det minnet har fastnat. Tyvärr kommer jag att få leva med det resten av mitt liv. Vetskapen om att människor kan vara riktigt onda.

Stroketjuvens historia är ju sorglig. Han har ju förlorat sin identitet. Klart att du blir berörd.

Att du inte kan borsta bort allt detta som mjäll tyder bara på att du är frisk. Så här kan livet vara. Det gör ont. Men med våran sjukdom så är vi vana vid att kunna "dämpa" allt. Nu gör du inte det. Skiten bara väller in. Jag tror stenhårt på att du reagerar av samma anledning som du drack. Du är en känslomänniska. Men detta är vad jag TROR...vet gör jag oftast inte. Tror att du är normal.

Försök att stressa av idag...gör bara Berragrejer. Skit i vardag med jobb...men kanske borde du ta ett snack med grannen. Peka på din brevlåda...komma överens? Inser att mitt svar hjälper noll. Men du är normal mannen!!! /R

vill.sluta
sön, 2012-12-09 - 08:40

Ta det lugnt, samma råd har även jag har fått.
Se till att följ dem oxå.
Detta med att ta på sig förmycket?
Jag satt med i simklubbens styrelse ett tag, var sponsoransvarig där, samtidigt även simtränare.
Mycket på jobb, mycket med simningen på alla plan.
Resultatet blev att frun vaknade av att jag låg och skakade och var okontaktbar. Jag hade fått ett epeleptiskt anfall utlöst av stress.
Hamnade på sjukhus, akta dig . Nu när jag berättar detta gör dig Berra, ser jag klart den röda tråden.
Återigen har JAG dragit lärdom av mitt agerande?
Nej, jag slår på mig själv i denna stund! Jag är en dumskalle!
Hur långt skall det hinna gå innan jag länge mig?
Som Dompa säger, vi är inga "lagom" människor.
Vi kör på i 180, det blir en lång bromsstäcka.
Återigen kommer jag till insikt om det ALLA redan sagt till mig.
Utan er hade JAG nog fortsatt, nu får det bli en ändring. Jag är tacksam, j utan er hade jag inte kommit hit.
Forumet GÖR skillnad. Ca två och en halv månad, mycket uppvaknande, en del hårda ord, viss tjurskallighet.

mulletant
tis, 2012-12-11 - 16:26

Tack för ditt inlägg i min tråd!
Du har mycket omkring dig - som ofta, men du kommer att fixa det! Den här gången också:) Visst är det extra stress att bli chefens ersättare - men det är ju också ett stort förtroende och visar att de tror på dig och ser dig som en resurs!
Slicka i dig och var stolt!
Att du låter dig beröras av andras sorger och olyckor är en fin sida tycker jag - även om det är smärtsamt också. Du delar ju också andras glädje! Jag hoppas de som behandlar andras sorger som mjäll på axlarna blir mer lika dig...
Allt gott, lev väl och ta hand om dig! / mt

Viljestyrka
tis, 2012-12-11 - 21:49

Är ny här och tror att detta forum kan vara ett sätt att klara resten av livet
har kommit så långt att jag inser att jag har problem "jag är allergisk" mot alkohol
Jag har använt alkohol som medicinering vid stress och ångest men inset att det bara ger mer obehag än lugn
Har under en tid provat naltrexon , men det går lika bra att sätta i sig en vinare var kväll ändå
Bytte till Campral .var en skillnad men även om jag var fri 2 dagar tar jag igen det den tredje
Har nu tagit ett slutgiltligt beslut efter många samtal med en kurator och det är att jag är beroende på samma sätt som när jag var rökare och jag slutade med det för 12 år sen , samtidigt märkte jag att det var start på nästa missbruk
har nu fått besked om att alla mina värden även levern var helt ok så då har jag ju något att vara rädd om
Har i dag tagit ut Antabus på apoteket och kommit överens med min
äkare att nu får det vara nog. men är så jävla rädd
Är detta något som är vanligt , man vet ju inte vad som väntar men känner ändå en stark vilja
Har satt ett slutgiltligt datum på fredag den 14 då min syster fyller 40 och jag har erbjudit mig att köra och sen skall jag bli mormor för första gång i mars och då vill jag var en närvarande sådan
Är det någon i detta forum som har erfarenhet av Antabus i kombination med campral
lKändes bra att skriva av sig lite

viktoria
tis, 2012-12-11 - 22:50

Hej Viljestyrka. Vad bra att du aktivt valt att söka hjälp av vården. Modigt. Och vad bra att du hittat hit! Här finns så mycket klokt att ta del av, och andra som har det precis som du. Jag har ingen erfarenhet av antabus, men du får säkert fler svar. Ville bara säga hej innan jag knyter mig för idag! Annars kan du också söka på "antabus" tex, i sök-funktionen längst ner på denna sidan så får du upp de inlägg som skrivits tidigare om detta. Nattinatt/Victoria

Fenix
tis, 2012-12-11 - 23:28

jag har en del erfarenhet av Antabus. Har ätit det som piller, men också opererat in vid två tillfällen. Kan bara säga att har du börjat äta så att du fått upp en lagom koncentration, ska du inte dricka förrän det gått två veckor efter sista tabletten. Jag drack av misstag kan man säga, efter ca en vecka och den upplevelsen önskar jag inte min värsta fiende. Därför är det bra med antabus, på så sätt att man verkligen ska vara rädd för att dricka, och därmed kan man koppla av alla tankar på alkohol eftersom det är uteslutet att dricka. Många gånger är det en befrielse för en period. Man slipper den tjattrande apan eftersom det inte är ett alternativ att gå till Systemet. När det gäller Campral och Revia ska det gå att använda antabus ihop med dessa utan problem. Men har du väl fattat antabus-beslutet tror jag inte du behöver någon annan medicin. Lycka till och gratulerar till din insikt om att du har ett problem, och vilket jag numera också insett, en sjukdom.
Häng kvar här så får du stöd,
Fenix

Berra
sön, 2012-12-16 - 02:12

..och slutar med en silverskål..!
Det var min mammas talesätt för den som börjar stjäla...

Jag skulle vilja använda uttrycket för frugans sätt att skapa förändringar här hemma...
Det började med en soffa, och slutade med en total home makeover...
Hela huset är i upplösningstillstånd, bara för att jag gav efter för frugans önskemål om att få byta soffa.
Låter det klurigt?

Ja det är det också, hon älskar att möblera om, ett totalt freak, och min uppgift har varit att dämpa henne,
För får hon fria händer så har jag jobb året runt med att flytta sladdar, krokar och nya hyllplan etc etc...

Hurih..te kunde jag vara så dum att låta henne få beställa den innan jul, den kom på två veckor!
December är en månad full av traditioner och stress ändå, varför påbörja ett sådant JÄTTEprojekt samtidigt.
Det räckte inte med att byta enbart soffan, soffbord, tvbänk, soffmatta, bokhyllor, gardiner sideboard, kuddar, kaffekoppar,
Snart ska väl dammsugaren vara i en matchande färg också...
Hela garaget är åter fullt av möbler som ska slängas och säljas på blocket osv, samt kartonger ifrån de nya grejorna..

Till råga på det hela så har jag blivit sjuk, jobbar jättemycket med jour och pryttlar dessutom...
Så med huvudvärk och snoret rinnandes försöker jag demontera möbler och kånka grejor upp och ned på vinden.
Vi är bortbjudna på middagar, går på föreställningar osv medan man hemma får klättra över flyttkartonger och hänga sig i taklampan för att ta sig igenom rummet.

Okey, det där var en överdrift, våra taklampor pallar inte att slänga sig i som lianer, men rörigt är det, väldigt rörigt...
Och jag känner bara att det här kom j.vligt olämpligt, det enda jag skulle vilja göra är att kurera mig i sängen,
Men det finns det inte tid för, barnen tjatar om min önskelista till julen, fucking glöm det, datorn är nedpackad i en flyttlåda
Och kommer att ta tre dagar att få ihop igen, för "soffan" innebar även kassation av mitt skrivbord i arbetsrummet av någon konstig anledning.
Så ge inte efter för frugans tjat, en knappnål växte till en silverskål på nolltid.

Visserligen har jag pratat om att förändringar är bra, men inte när det betyder mer jobb för mig än själva initiativtagaren.

Man skulle lätt kunna börja dricka igen för mindre...

Ibland känner jag bara att jag orkar inte med allting, skulle bara vilja lägga mig ner i ett hörn och dö lite...
Dessutom har bilj@veln pajat igen och står kvar på jobbet, väldigt lämpligt att den ramla ihop i månaden December,
Man har väl både tid och väldigt gott om pengar i den månaden...
Skithögen är inte tio år ens, och det är andra gången generatorn packar ihop, förra gången gick det på 13 lax.
Köp renå, sedan får du gå, det kan jag skriva under på...
Det blir buss på måndag, och möter jag en stolt fransman då, ..jag lovar att jag ska fista honom med räkningen
Ifrån bilverkstaden, med klamrar, gem och allt...

Jag är inte bitter, bara nykter och tycker att livet suger just nu, inte undra på att man drack...
Och jag försöker fortfarande finna orsaker till att överhuvud taget inte börja igen...
Det verkar finnas många omständigheter för mig att betvivla mina val...

/Berra

mulletant
sön, 2012-12-16 - 06:32

bättre än de flesta beskrivit vinsterna med nykterheten. En soffa och medföljande makeover knäcker inte dig.
Skönt att du skrev av dig och hoppas det lättade på det inre trycket.

Julstressen är ju helt jävla galen!

Just nu, här i din tråd Berra-forum-brorsan, kommer jag att tänka på skriverierna om att det är tungt här på forumet med alla sorger-bekymmer-och-problem vi delar och ventilerar. Ältar ibland. Men herregud - här delar vi ju verkligheten - motbilden finns på facebook där folket delar glansbilder i överflöd... Tack och lov för forumet där vi får sucka!

Hoppas det blir riktigt, riktigt fint hemma hos er och att du får nån riktigt häftig teknikpryl av tomten!
Kram / mt

Proffset
sön, 2012-12-16 - 08:01

En redig sup, haha! Jag förstår ironin... och visst funkar det, tills promillehalten är på noll igen och då kommer verkligheten i kapp igen...

Nä, det låter inte som någon vidare decembermånad, Berra, men det är bara att försöka beta av problemen ett efter ett, annars byggs det bara på fler...

Otroligt svagt att låta frugan ta över på det där sättet, men jag känner igen det... ;)