Oki de känns både skumt men ändå inte att skriva detta inlägg.. Alkoholistbarn det är jag och lovat mig själv i alla tider att inte hamna där.. Istället lyckas på alla sätt.. Lyckats har jag i mångas ögon, man, hus, fina barn, bra utbildning, bra jobb osv.. Men vad har pågått under ytan? Jo jag är på god väg att bli det jag mest avskyr.. En människa vars fokus Under ytan är drickat.. Jag började dricka alkohol i senare delen av tonåren! Ganska genast så var jag den som alltid blev för full.. Något som skämtades bort de var liksom ok i den åldern på ngt vis.. Jag kunde också själv skylla på att det aldrig varit ngn i min närhet som haft vidare bra alkoholsinnne. Åren har gått och i perioder har jag druckit mindre då barnen var små.. För principerna var så viktiga att nej inte dricka framför barnen etc. Men att ngn gång per månad tsm med vänner alltid bli den fullaste var fortfarande ok. Började smått ändra principerna efter samtal med vänner klart mina barn ska kunna växa upp med föräldrar som dricker normalt för det är skillnad på att dricka för mkt med barn än normalt. De köpte jag och började leva efter det.. Gäster hemma och och alkohol! Gick ju bra! Äntligen gjorde som "man skulle".. Men sakta så flyttade jag även gränserna där.. Blev för full även då barnen var hemma.. Men de sov ju.. Misstag kan alla göra!!! Men misstagen blev fler även om barnen inte varit närvarande på de viset och sett mig kräla på golvet så kom frågorna "varför dricker ni vin varje fredag".. Osv.. Jag försvarade mig! Gick upp dagen efter för barnen skulle inte lida av att de blev för många glas efter de somnat... Kompenserade med roliga aktiviteter dagen efter! Det gick ju ett tag.. Från att festat ngn ggr i månaden med vänner så spelade det inte längre roll om det var fest.. Helg eller ledighet rättfärdigar ju "lite" vin... Konflikter med maken som inte förstod varför jag inte bara kunde ta ett två glas utan var tvungen att dricka tills jag blev uppenbart berusad.. Här borde de ju räckt! Men nej lyssnade inte.. Umgås med de vänner som ska festa.. Gå ut trots att jag nykter inte vill det på grund av jobbrelaterade saker.. Bli för full, söka uppmärksamhet av män (svika mannen) dagen efter ha ångest be om ursäkt, försöka orka vara bra mamma... Jobba i veckorna som den duktiga jag är där... Inga problem för jag dricker inte då.. Men återigen fredag det eller lördagen då ska jag ha vin med eller utan fest. Full blir jag! Problemet är att jag flyttat mina gränser så tydligt under ett par år ... Jag har skämt ut mig på samma sätt som vid 18-års ålder.. Ramlat, åkt polisbil hem, minnesluckor... Det är inte ok längre.. Inte som mamma inte kopplat till den jag är i yrkeslivet... När jag börjar dricka är intentionen nu ska jag bara dricka 3 glas de blir mer... Ångesten slår mig så hårt! Nu inser jag faktumet jag hanterar inte alkoholen som många andra.. De jag alltid vetat men nu är det på väg åt det håll jag inte vill.. Än så länge Gud bevara mig har barnen inte fått lida av att torka spyor, sett mig ramla, hört oss föräldrar gapa och härja.. Men känslan är att det inte är långt därifrån OM jag fortsätter såhär.. Då hamnar jag där jag inte vill... Nu är det dags att ändra på detta.. Kanske kan jag aldrig dricka alkohol?? Kanske behövs ett uppehåll och att alkohol endast används sporadiskt.. Som de gjorts i perioder... Jag vet inte! Men att fredagsvinet ska väck för en tid är ett måste... Stanna, reflektera, hitta tillbaka... Snurrigt! Ärligt! Mitt sätt att konstatera att jag hanterar inte alkoholen när andra glaset är taget går det alltför ofta utför den kvällen.. De negativa konsekvenserna är många. En incident nyligen har fått mig att "hitta hit" Jag Har sagt till maken och mamma att en ny riktning ska ske.. Ett måste för lura sig själv när ångesten lättat är alltför enkelt! Hoppas o detta forum få stöd. Ändra relationen till det "kära" vinet som gör mig till ngn jag ej vill vara. Den första helgen på länge stundar snart..

Minime

1,5 månad sen jag gjorde en ny-start i mitt liv. Under dessa månader har jag druckit alkohol två ggr. Båda gångerna väldigt lugnt! I normalfallet hade jag under samma tid säkerligen varit full minst en gång per vecka. Druckit ca 1,5 liter vin per tillfälle nu har jag inte ens druckit den mängden på två tillfällen. Anledningen till att jag skriver är att jag vill komma ihåg denna stora minskning. Det känns bra! Fortsätter kampen i att inte falla i att dricka bara för att de ges tillfälle, fortfarande ha respekten för hur lätt det är att trilla i vanan och öka konsumtionen..

Minime

Hallå! Det går bra här fortfarande. Närmar oss jul och funderar på en helt vit jul! Brukar visserligen faktiskt även tidigare vara en tidpunkt då jag inte brukar dricka mig onykter mycket beroende på egna minnen från barndomen. Men ändå har julen innehållit julöl, någon snaps och så. Funderar på att skippa det helt för det är så onödigt. Låta den bli vit både för mig själv och barnen.

Minime

Julafton blev vit ett medvetet val trots att andra runt om valde snaps, julöl och liknande. Tycker fortfarande att de går bra. Har druckit några tillfällen sedan oktober. Minskat konsumtionen och fortsätter välja mina tillfällen och vad som dricks. Har haft en kväll då jag inte lyckades hålla den lagom nivån sedan min nystart. Inte stupfull men ändå mer än
Vad som var tänkt. Så helt hundra är det inte men en stor skillnad på hur det varit. Bannar inte mig själv så hårt men de påminde mig om vad jag inte gillar med alkohol, när den får styra och ej hjärnan. Fortsätter mot nya året med minskad konsumtion!

Minime

Ja så blev det. Återföll inte i drickande bara för drickandes skull. Men då de var rätt tillfälle höll jag mig bra ett tag. Men nu har kontrollen återigen försvunnit och det med besked. Har blivit alldeles för onykter flera gånger den senaste tiden. I "fel" sällskap, minnesluckor utan dess like. Ångest och åter ångest! Vad har jag sagt, gjort. Fasan rent ut sagt. Lika många gånger tillfällen med lagom med vin tillsammans med vänner som varit trevliga utan ångest. Men de där gångerna då alkoholen totalt tagit över påminner mig om faktumet att jag inte klarar det. Känner mig värdelös vem försökte jag lura? Hur ska jag ta mig upp från skammen och kunna erkänna faktumet. Framför allt kanske acceptera att nej du kan inte dricka med måtta åtta ggr av tio för de där
Två de går käpprätt åt helvete gör mer skada. Du sviker dig själv, dina nära, tappar förtroende hos de som en gång sett dig som något mer än en fylletant. Känner mig på spänn hela tiden efter senaste tillfället. Ska någon säga något, hur ska jag bemöta faktumet att flera timmar är svarta från den kvällen, jag vet ej vad som hände. Känner mig jagad av att ej ha kontrollen och kunna veta om jag vågar möta blicken hos de som var med. Några kommentarer har jag fått som jag mest slätat över. Pratar inte om mitt misslyckande och hoppas de ska glömmas bort.

Så här är jag igen. Inte slentrian druckit igen men tagit igen vid tillfällena med besked. Minnesluckor på ett sätt jag aldrig upplevt hemskt. Åter igen behöver jag resa mig upp. Hjälp snälla medmänniskor jag vill inte lura mig själv igen och behöver stöd. Innan jag tappar bort det som är bra med mig själv och bara ser det som gått snett.

lessenfrun

Det finns säkert massor som är bra med dej, tror du inte?
Ja, varför släppte du taget?
Har du nån tanke själv?

Knappast för att du är värdelös, glöm det.
Misslyckad? Nej.

Men i stort behov av att bryta.
Det finns hjälp men då måste man vilja själv.
Skriv här, få ur dej tankar. Sen förändra.
Bara du bestämmer.

/E

Minime

Näe klart de finns positiva saker men just när man misslyckats med försöket att hålla kontrollen på drickat men misslyckats så inser jag att jag har bekymmer mer än jag velat erkänna. Tyvärr eller hur jag ska uttrycka mig är jag alltför kunnig inom missbruk/riskbruk vilket gör det så otroligt skamligt. Borde ej hamnat här

Pontus

Jag med många förstår den hopplösa känsla men du ska inte vara så hård mot dig
själv, på några dagar är det glömt. Upp på hästryggen och kör vidare. Ångesten
lättar snart ska du se och bara börja på ny kulla. För varje snesteg lär man sig något
nytt! Om du gillar musik så leta fram en låt jag brukar lyssna när jag varit utslagen
o behov av tröst. Sixx Am - Accidents Can happen, han vet hur det är att ta sig ur ett
missbruk. Kämpa minime ! nya friska tag / Pontus

att vi är kunniga och smarta, när det gäller missbruk kan vem som helst trilla dit. Jag är verkligen heller inte en sån som jag skulle trott skulle hamna här. Men så är det och det är också en tröst att se att man inte är ensam. Och att det går att komma ur.

Minime

Tack för era fina ord! Pontus musik lindrar det mesta jag ska lyssna på låten du föreslagit. Santorini du har så rätt och jag vet det men kunskapen man besitter bidrar ändå på ett förvirrat sätt till skammen. Jag fick frågan idag vid en diskussion med en vän (där jag kunnat pratat öppet om mina svårigheter) om alkoholen varit mitt andningshål. Med det menade hon att jag alltid (i familjen och yrket) har totalt kontroll men när jag dricker släpper all kontroll. Och ja det ligger något i det. Där har kontrollbehovet släppt och dessvärre även hämningarna många gånger. Det är MR Jekyll och Me hyde liksom. Ångesten över att inte veta vad man gjort eller sagt är värst. Att inte veta gör att tankarna blir så svarta. Det går inte längre "skämta" bort oj jag blev så full och bara låtsas som ingenting. Folk reagerar numera med all rätt. Jag är inte 20 (inte för att det är ok då men mer accepterat). Nåväl jag försöker gå med huvudet högt och inte låta mörka tankar äta upp mig. Jag försöker intala mig själv att jag inte är en dålig människa helt och hållet utan bara med viss defekt :) Det är inte lätt och jag hoppas jag inte tappat ansiktet totalt inför människor som tyvärr fått se mig i action. Jag hoppas de kan se bakom allt annat jag är , det där bakom fylletanten utan spärrar på festen. Att den bilden inte tagit över det andra jag också är. Det stundar festligheter till helgen då en nära vän fyller jämnt. Där förväntas jag "släppa loss" vara crazy, jag inte hur reaktionen blir på att det inte alls är läget jag kommer vara i. Nödvändigt skrivande av mig en sen kväll som denna. Mitt sätt att ta mig igenom vad som far i huvudet.

det låter mkt som din historia sammanfaller till stora delar med Camilla Kuylenstierna och en del av hennes kamp. Kanske har jag tipsat dig innan, men hur som gör jag det igen, läs hennes bok AnsvarsFULL. Jag är säker på att du får mycket till del om du läser om hennes resa i livet till en nykter tillvaro. Du kan också kolla in henne på YouTube där hon intervjuats i diverse kanaler.
/Fenix

Minime

Tack för tipset tror inte du nämnt det tidigare. Ska leta reda på boken, allt som kan någon form av behållning för mig i denna kamp är bra. Trevlig helg!

ellis

Hej! Är ny här efter flera månaders läsning. Tog äntligen steget och registrerade mig. Gråter när jag inser att era erfarenheter är precis som mina. Hur kunde detta hända mig? Har gjort bort mig så fruktansvärt inför familj, vänner och bekanta genom att ragla runt aspackad på en stor grillfest hos vänner i fredags. Gjorde många korkade och pinsamma saker!!! Som ni förstår är ju detta inte första gången. Har sån fruktansvärd ångest så jag varken äter eller sover. Försöker jag äta spyr jag upp det! Nu fan räcker det Detta är min tredje dag på min väg mot nykterhet. Tack för att ni delat med er era berättelser. Det gjorde att jag också vågade!

så kommer du en dag att försonas med det som varit. Jag tycker det är otroligt att tänka på hur jag druckit och gjort bort mej och ändå fortsatt. Hemsk ångest som faktiskt gick att döva med ännu mer vin för att sen återkomma förstås med förnyad styrka. Jag kan inte vara tacksam nog för att detta är bakom mej nu. För gott. Skammen kan endast lindras genom att man blir nykter och det är sååå värt att hålla ut. Du kan också! Välkommen hit!

Förresten, det sägs att man måste nå sin botten för att bli nykter och jag tror du har nått den nu. Läs den bok som nämns här i tråden, Ansvarsfull. Den är bra.