Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Maria42

Var på Skansens julmarknad idag med barnen och syrran som är i stan över helgen, hennes barn samt min mamma.
Det var jättemysigt men lite kallt, blev ca 3,5 timme ute. Min mamma och syrran började frysa tidigt så de gjorde det som jag gjort miljoner gånger, dvs sa åt barnen att gå själva och kolla lite så väntar vi på cafét. Där man dricker vin och känner sig som en duktig förälder som tar med sig barnen på roliga saker.

Jag gjorde det jag inte brukar göra, jag följde med barnen och det var så mysigt. Vi kollade självklart alla stånden, julmusik spelades, folk dansade, vi tittade på vargarna, lodjuren, järvar, vildsvin, renar mm, Eldstäder fanns överallt att värma sig vid och vi skrattade och pratade, sen blev det extra mysigt när det blev mörkt, en toppendag.
När vi pratade om mormor o syrran och vad de missade så tackade mina barn att jag följde med dem. När vi anslöt till de andra igen och ser att de sitter på en omysig restaurang med vitt vin i plastglas så blir det så tydligt vad mycket de missat idag.

Hur mycket har jag inte missat genom åren, för det märktes tydligt att även om alla 4 barnen idag klarar alldeles utmärkt att gå runt själva, det är inga småbarn, men de vill umgås, de vill uppleva sakerna tillsammans med oss.

Saker som jag prioriterat bort tidigare blir tydligare och tydligare. Jag är glad att jag äntligen fick förstånd att ändra mina prioriteringar.

Trevlig lördag!
Kram

uppleva belöningarna som ramlar in i nykterheten är värt allt slit :-)

Kram !!

vill.sluta

Med Adde fullt ut.
Vad glad jag blev att läsa om din dag
på skansen. Du steg i gracerna nu.
En advents kram får du av mig.
Du är min ängel härinne.
Jättekram!
/A

Dompa

Bella! Du behöver inte svara om det känns kymigt. Men jag undrar lite om det där med skilsmässor? Du har ju varit skild ett tag. Detta livspussel det innebär...hur fan stod du ut? Att rucka på egna önskemål för barnen...ja, den biten är ju förväntad den dagen man skaffat dem. Men att rucka på sina önskemål pga. en ex? Vad tänker du där? Frågar dig då du tycks vara en av de få skilda på forum som jag faktisk har respekt för.

Frågan är fri...denna gång är även svaret det ;-).

Läste om dina äventyr på Skansen. Tycker dina val var sunda. Har själv suttit vid bodarna med en starköl i ett plastglas och bara tyckt att livet hånade mig. Givetvis borde jag ha gått med ongar och reflekterat över det vi såg. Jag gillar ju faktiskt djur och historia. Så underligt det kan bli.

Kram/R

Maria42

Kan jag tänka mig, jag drack ju vin, det blev mitt andningshål.

Som du säger så ruckar man sina egna önskningar mycket när man har barn. Det som har varit jobbigt med att ha det som jag har det är att mitt ex skulle ha barnen alla ledigheter. Det var tvådelat, dels var det så förbaskat skönt att få vara barnledig och få en liten stund att bara vara jag, men samtidigt jobbigt att aldrig få ha den roliga biten med barnen när man är ledig, utan bara ha vardagen med dem.
Det var också frustrerande att måsta planera sommarsemester så att det inte krockade med hans, så det blev sällan den period jag egentligen ville ha.

(Detta var efter ett tag, tyvärr var jag oerhört patetisk i början och bara satt och tyckte synd om mig själv när ungarna var borta och kände mig halv, och drack vin).

Jag har ändå haft tur, mitt ex är en väldigt vettig man och vi har inte haft några ouppredda känslor emellan oss, även om vi inte har spec mycket kontakt så kan alltid ringa varandra om det är något.

Det är några år som exet fortfarande har rätt stor del i ens liv, men det minskar i takt med att barnen blir stora och man får tillbaka kontrollen i sitt liv.

Mina åker inte längre varje lov, eller inte hela loven. De vill bara med kompisar, och idag tar jag sommarsemester när jag känner för det, barnen åkte bara en vecka denna sommar. Inte för att de inte gillar sin pappa, utan de har inte tid tycker dem.

Men just nu känner jag mig kvävd, barnen vill att vi gör allt tillsammans och jag vet inte om de omedvetet försöker ta igen tiden som inte jag gav dem förut.
Har även en make som pockar på uppmärksamhet och tycker att jag blivit en "kärring", men jag orkar inte. Känner stort behov att bara få vara, och göra sånt jag tycker är kul.

Men nu tog jag lite egentid och svarade dig.
Vet dock inte om du blev så mkt klokare.
Kram!

Maria42

Uppmärksammat att för mig är känslan av att känna sig kvävd farlig. Då sätter papegojan fart.

känner igen mig i det där med att vara kvävd och att det kan vara farligt för mig. Tack för att du påminner mig Maria !

Stigsdotter

Och vad bra att du såg det omysiga där på restaurangen!! De vill ju har vår tid barnen, det är det värdefullaste vi kan ge dem tänker jag ibland!
Själv var jag uppe och bakade pepparkakshus med ungarna i morse - det är så skönt att vakna pigg och o-bakis!

Kram!

Stigsdotter

...tror jag att det kan stämma att det är det ungarna gör. Kanske är det lite test för att se att du håller hela vägen? Att de kan lite på dig? Jag läste nån artikel i morse om fosterbarn: att det ofta är en eller ett par "smekmånader" sedan börjar barnen "testa" den nya familjen och det är då det ofta blir jobbigt och gäller att stå ut. Kanske är det något liknande här, barn är ju duktiga på att testa! Min äldsta dotter ville helt plötsligt sova hos mig i lördags, maken var inte hemma.

Kan du prata med din make och be honom "flytta på sig lite". Att du behöver lägga din energi på att bli frisk och på att ta vara på barnens behov - han ser väl också att de behöver dig kantänka?

Dompa

...tror jag nog att jag blev :-). Tack för dina tankar och reflektioner. Att kunna dela med sig är stort! Läste om din runda inne hos i Filosofiska rummet...först skrattade jag lite. Tänkte typ; Men det är precis så Bella SKA reagera. Detta rum är overkligt...sen blev jag bara ledsen. För det är onekligen en härsk stämning där. Det blir inte lättare av att veta att jag delvis har skapat den.

Men tiden går...vi förändras...på gott och ont.

Tänker på vad du skrev om att stundtals känna sig kvävd...känner igen den. Däremot har jag inga vettiga råd att ge. Vi får hoppas att ngn annan har det. Annars får vi bara uthärda...men nyktra. Här bjuder vi inga alkoholdjävlar på friskjutsar. Det kan vi iaf. unna oss.

Ha en bra Måndag...och Tack för ditt svar om livspusslet...av ngn anledning så känns det lite lättare av att veta att man inte är ensam. Vare sig i sin dryckenskap eller i det kaos som liv och vissa tokiga val har skapat. Jag skriver inte felval med flit. För J kan inte ha varit ett felval...i så fall skulle ju ongar också vara det. Det är dom inte...även om de är riktigt jävla påfrestande inom varven :-)

Kram/R

Dompa

Läste att du har din huvudvärk...igen!!! Finns det verkligen inget man kan göra? Vet ju att du skrivit om Treo...men kanske har det kommit ngt nytt? Ja...inte vet jag. Vill bara önska dig; Krya på dig! /R

Maria42

Jo, jag tar migränmedicin också men det hjälper inte alltid. :(

Dompa

Efter alla dessa rapporter från familj (och andra) i Sverige idag...så hoppas jag att du fortfarande var sjuk idag. Verkar riktigt otäckt att vara ute :-). Kram/R

Maria42

För era berättelser om eran pappa/styvpappa, nej inga barn ska behöva ha det så. Det är inte alltid så men det ursäktar det inte, igår var droppen.
Erkänner att jag svikit dem även här för jag har ju låtit det pågå fast jag inte gillar det.
Nu satte jag ner foten, det här tar död på min kärlek, ett evigt klagande på barnen och elaka påhopp måste få ett slut, har bokat familjerådgivning imorgon.
Vi får se om det ger resultat, för vi kommer ingenvart, samma diskussioner har vi haft i flera år men det blir ju ingen skillnad.

Dompa

Antagligen mår han väl inte bra din make heller. Vet inte varför jag skrev antagligen...självklart gör han inte det. Vad det beror på är som sagt inte intressant när det finns barn med i bilden som ska behöva härda ut. (Förmodligen den svartsjuka mot barnen du nämner. Att de tar plats. Att du inte är bara hundra procent närvarande med honom.)

Känns det som det har ökat sen du slutade dricka? Då är det säkert det ovannämda...förut kanske du var lite frånvarande med alla. Ingen behövde få mer eller mindre Maria...för hon fanns inte där. Jag spånar bara.

Svek mot barnen? För att det har fått pågå? Så skulle man kunna se det OM det inte hade varit att du hade en egen sjukdom att hantera. Kanske hann du inte se mannens. Dessutom kan vi inte hjälpa andra innan vi själva är stabila. Jag svek mina ongar på ett liknande sätt. Lät dom leva i en miljö där vi iofs. varken bråkade verbalt eller fysiskt. Men vi teg! Hela tiden!

Bra att du fick tid så fort på familjerådgivningen. Tänk igen noga nu vad du vill säga så att du inte spottar ur dig skit i affekt. Låt honom stå för fräsandet. Önskar dig Lycka till! Verkligen vännen...och att h-värken får släppa. Kram kram/R

Maria42

Jag tror det har ökat, eller så är jag mer uppmärksam mot det nu, jag vet faktiskt inte.
Helt klart upplever han det mer som ett hot att jag blivit nykter, jag önskar mer av livet nu, vill göra saker och det gör han sur men egentligen orolig tror jag. Han är svartsjuk på barnen fast han aldrig skulle erkänna det.
Helt slut mentalt nu, ska sova och hoppas det blir ett bra samtal imorgon.
Jag häver inte ur mig saker i affekt, det gör han så bra så det kommer han att göra imorgon.
Hoppas bara att det blir någon vettig som får han att inse hur konstigt han resonerar.
Kan ju inte dra allt här men det är verkligen konstigt.
Tack för att du försöker få mig att må bättre avseende min skuld och visst förstår jag det och jag skulle själv säga samma till någon i liknande situation men skulden finns där ändå, den ska dock inte få hindra mig att framöver göra rätt.
Sovgott!
Kram

Stigsdotter

...får det bli för nu har du förhoppningsvis somnat. Din man är nog lite brydd och ställd på alla vis nu när det är en annan Maria som dyker upp. Han är kanske rädd... Dompa och du själv säger det bra här ovan. Som du beskrivit honom finns alla bra känslor för dig där men han måste ju fatta att barnen ingår i paketet och att ny partner alltid bör väljas bort till förmån för barnen om det vill ig så illa att det valet måste göras. Vilken tur att ni fick tid snabbt, vill han gå med? Vi ska gå för andra gången imorgon också. Lycka till! Visst känns det bra att vara en ny, medveten och, framför allt närvarande mamma!!

Villervalle

Det är rätt som både Stigsdotter och Dompa säger. Barnen måste alltid gå först och en tråkig uppväxt kommer att förfölja dom hela livet. Nu vet jag ju inte om det är era gemensamma barn, men om dom är det så är ju hans beteende mer än konstigt och om dom inte är det så måste han inse, som Stigsdotter säger, att dom liksom ingår i paketet.

Själv fick jag bittert erfara att jag inte ansågs ingå i "paketet" och speciellt inte när jag senare fick halvsyskon. Min styvfar var utstuderat elak och kunde när som helst säga att jag "inte riktigt hörde dit" och det var ju jävligt konstigt eftersom jag fanns där långt innan han kom in i bilden. Denna taggen har jag fortfarande kvar i mitt hjärta men numer tycker jag bara synd om honom när han sitter och super i sin skröpliga ålderdom och jag reste mig faktiskt efter en strulig tonårstid och fick en rent lysande karriär, så även en tilltufsad fågel kan senare i livet gå rakryggad.

Argumentera och gräla leder oftast ingen vart utan jag tror du gör rätt när du stillsamt förklarar att du inte längre accepterar detta beteende. Barn skall aldrig behöva gråta utom när dom slagit sig och gjort sig illa. Dom behöver en mamma och pappa som är glada och kramar om dom. Jag var själv dålig på att kramas och hålla om mina barn när dom var små, (vilket jag har dåligt samvete för idag), men förmodligen fick jag med mig min känslokyla hemifrån. Jag har dock blivit bättre på att visa känslor på äldre dar.

Stor Kram från

VV

jag lider med Villervalle i berättelse om styvfadern, "du hör inte riktigt hit", så förfärligt! Så hemskt när barn ska behöva känna så och lida. Maria, stå på dej och jag hoppas verkligen du kan få maken att inse och ändra sitt beteende. Så tråkigt men som VV och andra säger, barnen måste gå först. Så skönt att du nu alltid är nykter och "med". Jag vet att du är klok och omtänksam så det löser sej på nåt sätt, så bra för barnen att veta att du ser problemet. Stigsdotter, lycka till du med. Starka kloka kvinnor!