Hej!

Jag har precis separerat från min sambo sedan 5år. Han är alkoholist(enligt mig) och dricker flera dagar i veckan, mer på helgerna. Ungefär en gång i månaden går någon "knas" pga hans drickande, med knas menar jag allt från att han super bort mobil/nycklar till att han hamnar i slagsmål eller fyllecell.

Vi har pratat och båda var överens om att det bästa för vår relation vore att flytta isär, alltså ser vi oss fortfarande som ett par. För min del var det mest pga alkoholen men enligt honom var det pga grälen.

Jag har många gånger försökt ställa ultimatum, som "sluta dricka helt, annars lämnar jag dig". Det har funkat ett tag, om han har haft en "knasfylla" och skämts över saker han gjort har det kunnat vara i några veckor. Men sedan börjar det om... och mina ultimatum har hela tiden mildrats, i.o.m. att han inte kunnat uppfylla dem, till "om du dricker mer än 3 öl så går jag". I slutet så tog jag tältet och drog om han kom hem packad, speciellt när han hade med sig nya vänner då jag kände mig otrygg med att ha ett gäng berusade främmande män i mitt hem.

Nu när jag har mitt eget och han sitt så trodde jag att det skulle bli lättare. Jag vill ju så gärna vara tillsammans med honom, när han är nykter, att jag satte upp en enkel regel, dricker han när jag är hos honom så går jag hem, har han druckit när han kommer hem till mig så kommer han inte in.

Men, igår kväll ringde han på dörren och var ordentligt dragen. Han var barfota och i bara t-shirt men jag stod på mig och sa att han måste gå. Då skrek han att "de har dödat hunden" och trängde sig in. Vi har en hund men han bor hos ex-sambon för jag får inte ha djur där jag bor. Man kan väl inte slänga ut någon på gatan utan jacka eller skor, vad hade ni gjort? Jag kunde inte få ett vettigt ord ur honom om vad som hänt så orolig som jag var så åkte jag hem till honom för att leta efter hunden. Det var upplåst till hans lägenhet, en av hans polare låg däckad på golvet och hunden var där, oskadd.

Jag tog med mig hunden och åkte hem, då hade han somnat i min säng. Jag lät honom sova, han kan bli aggressiv när man försöker väcka honom på fyllan. I morse sa jag att jag inte vill ha någon kontakt med honom alls om han inte söker hjälp för sitt drickande. Först blev han arg och gick, sen började smsen strömma in.

Han ber om ursäkt, vill bjuda på middag osv men mitt logiska jag vet ju att det kommer att hända igen men hur fan ska jag lyckas vara konsekvent den här gången? Jag vill ju känna mig trygg i mitt eget hem samtidigt som jag inte vill förlora honom, den nyktra personen älskar jag ju.

Jag är också orolig för hunden, om han hamnar i fyllecell och hunden får vara ensam hemma eller om han däckar ute och hunden drar iväg...

Hur har ni klarat det?

höst trollet

Hej markatta! hopar in lite snabbt med en helgkram..
Jag har också bekanta, med grava alkoholproblem. Människor, som jag tycker väldigt mycket om och inte vill ta avstånd ifrån. Dock har jag talat om för dem, att det inte är någon mening att vi "talas vid" när de är på lyset.. Det funkar helt enkelt inte..(och vi vet orsaken)
Jag ser inte ner på dem,men föredrar att träffa dem någotsånär nyktra.
Vad gäller dina promenader hem, så förstår jag om du upplever det otrevligt. Eftersom vi vet vad som händer med den logiska delen av hjärnan när man druckit..
Även om en knöfull man inte är ett direkt hot, så ÄR det otrevligt att bli ens verbalt antastad..

Och tyvärr, tycker man till slut bara att de är patetiska.. Synd, för när man börjar förakta någon, så känns det som om de blir mindre värda på något sätt..
Och som personer/människor är alla lika mycket värda, det är ju handlingarna och beteendet man reagerar på...

kram /trollis

Lelas

Hej!

Ja, jag har också känt så. Jag har haft svårt att se berusade män, att känna lukten på spårvagnen, eller att märka att någon håller på att ta ett glas för mycket. Jag har mått dåligt när folk har skämtat om alkohol eller om fulla personer.

Men, det går över.

Jag tror att det är jobbigt för dig att se folk (män) berusade för att allt det här fortfarande är ett helt öppet sår i dig. Du kommer att läka så småningom, och då kommer allt sånt här att kännas mycket lättare.

Var rädd om dig!
/H.

markatta

Ja, jag hoppas verkligen att det går över. Man kan ju säga till enskilda individer att man inte önskar träffa dem när de har druckit, men det går ju inte att gömma sig för hela alkoholsverige.

Så svårt som du skriver trollis, när tankar om förakt dyker upp och i praktiken bråkar med ens teoretiska människosyn. Så svårt att inte döma.

Skönt Lelas att du skriver att det var så för dig också, men att det gick över.

Ska på maskerad ikväll. Det ska bli jättekul men kommer säkert vara en del fulla män där. Som tur är så känner jag att jag har en stark bas i tjejkompisarna och min maskeradpersona kanske inte alls behöver umgås med de på festen som hon inte har någon lust till. Hon gör som hon vill.

Kram!

vill.sluta

Maskerad? Ligger här och läser och läser.
Inspirerad av hur duktiga alla är, hur inte duktig JAG är. Vill inte ha självömkan och ropa
- SE PÅ MIG!
Men just nu känner jag mig så liten så liten........
Vill inte och vet att det går över.
Just nu vill jag bara hålla om och bara vara.
Gråta är skönt, gäller bara att våga. Ingen ser och ingen hör. Jag känner mig ensam ibland, som just nu.
Konmer in till dig Markatta för du känns trygg, någon man vågar gråta hos.
Tack! Du gör skillnad.
Mitt hus/min tråd är i en annan forumdel.
Men jag är ju som en speedad duracellkanin
som är överallt. Jag fungerar bäst så, vill jag tro.
Jag sätter mig hos dig Maris en stund innan jag drar ut i natten.
vill bara vara, snart är jag stor igen ..............
Kramar, DU betyder massor, du gör skillnad.
Än igen TACK!!!
/A

markatta

Har varit internetlös/internetbefriad ett tag så har inte kunnat skriva här på ett tag. Har en känsla av att behöva skriva utan att veta vad. Jag har nog aldrig känt mig så här ensam.

Då min familj bor långt bort och jag skulle jobba på juldagen så hade jag och exet bestämt att fira jul tillsammans med hans familj. Jag såg verkligen fram emot julen, den första vita julen på länge. Jag hade fixat julklappar och köpt och förberett en massa julmat att ta med. Jag och exet hade haft många mysiga kvällar med alkoholfri glögg, julbak och pepparkakshusbygge.

Två dagar före julafton. Exet på julfest. Dricker vin till maten. Bråk.

Han säger att förra gången han gjorde alkoholprofilen så sa den att hans alkoholvanor var skadliga, men den senaste gången han gjorde den så sa den att han drack "normalt", helt oförstående att jag inte vill träffa honom nu. Fan.

Jag kastade pepparkakshuset i soporna, äcklades av all mat jag hade förberett som stod i kylen, levde under julen på ostmackor och ett maniskt tittande på The Real Housewives of Beverly Hills. När min familj ringde för att önska god jul så ljög jag, "jo, vi har det jättebra, jarå, jättemycket mat, måste sluta för nu ska vi spela sällskapsspel..."

Jag har firat jul själv tidigare men då har det varit för att jag valt det, valt ensamheten, men när den är påtvingad så gör den för jävla ont.

Jag önskar så mycket att jag inte hade litat på honom, eller åtminstone inte räknat med honom under jul och nyår. Nyår är ju inte lika familjebundet så visst skulle jag hinna höra med vänner om planer inför nyår men just nu har jag ingen lust att umgås med någon kring alkohol. Alla dricker ju.

Det känns skamligt att berätta för någon att jag mår dåligt och att jag var ensam under julen, "fy skam, för ingen ville ha 'na" liksom.

Kram

Lelas

Hej!
Nej men, gumman, vad jobbigt!

Skickar en kram genom sajberrymden!
/H.

är en katastrof för många, ensamma eller ensamma i en familj. Jag kan bara känna med dig nu och skicka en tröstande kram !

Miss K

Hej Markatta!
Jag förstår hur du känner dig. Har också kännt denna skam över att vara ensam under helger.

Jag har t.o.m. planerat att fira nyår med min "för tillfället särbo" för att slippa vara ensam. Han är instabil och jag har ingen aning om hur det kommer att gå med alkoholen.

Så jobbigt när man har hoppats och sett fram emot något som sen blir något helt annat. Hoppas du ändå får ett bra nyår!

Kramar
Miss K

markatta

Ja Miss K, det är det det handlar om, att hoppas och se fram emot något som sedan blir något helt annat. Det är så svårt att acceptera att jag inte har kontroll över min omgivning, att jag inte är världshärskare, tankeläsare, norna...:)

Känner ingen jättestress över nyår, att hunden blir orolig av alla ljud är en anledning nog att stanna hemma.

Miss K, om du vet med dig att han är instabil så kanske du ska göra upp en "back up-plan", så du vet hur du ska agera om något knasar för att det inte ska bli så svårt för dig?

Kram

höst trollet

Till min forumsyster med klös!
Även du och alla andra i den här delen får 365 nya fräscha, lyckliga dagar insatta på era konton ;-D
Även om saker känns motiga, så har själva livet inte stannat..

kram /trollis

markatta

Tack Trollis!

Dag två utav 365 alltså...

Nyårsafton var väldigt trevlig för mig. Var hos en vän tillsammans med exet. Vi två var de enda nyktra på festen och vi fick höra många kommentarer om det. Mest positivt, om än fyllesvammelpositivt, "åh vad moooodig du är....". Har inte riktigt tänkt på det förut och jag blev faktiskt lite arg över att alla kände att de behövde kommentera mina alkoholvanor medan man tiger om alla andras... Märkligt. Men nu fattar jag i alla fall varför exet önskade att jag skulle vara nykter tillsammans med honom på festen. Hade jag bara druckit ett glas bubbel, eller sagt att visst kan jag smaka lite grand, så hade jag framstått som en person som dricker med måtta, vilket respekteras, men en person som varken ska köra bil, är på tjocken, är alkis, och ändå väljer att inte dricka på nyårsafton måste sättas under lupp. Hursomhelst, så var kvällen ändå trevlig med god mat, extremmycket pommac(jag frågade exet hur många öl han normalt brukade dricka på nyårsafton och han svarade 10st, vilket ger 5liter vätska, så vi hade som skämt att vi skulle dricka 5 liter pommac var, lyckades ej).

Exet då, denna gummiboll som ständigt studsar tillbaka till mig, han som lämnade mig i min ensamhet över jul, han som påverkar mig som ingen annan kan, varför lämnar jag honom inte bara för alltid?
För att jag inte vill lämna. För att jag fattar att vägen jag går måste vara min och vägen han går måste vara hans och ibland, inte alltid, händer det att vi vandrar tillsammans där hand i hand.

Jag har sagt till honom att jag inte klarar av att vara honom nära om han ska fortsätta att dricka. Han har sagt att han inte vet om han kan eller ens vill sluta dricka för alltid. En månad ska han vara nykter nu, längre kan han inte lova säger han. Ok, det var åtminstone ärligt sagt, tänker jag, kanske kan jag inte kräva en livstid? Nej, jag kan inte kräva något, bara förklara hur jag vill ha det.

En vit månad. Vad händer sedan? Jag vet inte.

Som så många andra så slutade jag att röka på nyårsdagen. Det var lätt igår då jag nog fortfarande mådde lite illa av cigarren jag rökte på nyår, lite svårare idag. Jag vill inte vara beroende av något, av någon. 2013, ett år av frihet tack.

Kramar!

markatta

har jag fått en tid på öppenpsyk för ett första möte med en samtalskontakt nästa vecka. Arg över att det har tagit sådan lång tid, stolt över att jag har stått på mig och ringt och tjatat på dem(de hade glömt skriva in mig), ledsen över att samhället ser ut så som det gör, glad ändå över att det finns "riktiga" människor som stöttar och delar med sig av sina erfarenheter(al-anon,kvinnojouren,forum) och hoppfull över att så många bollar satts i rullning.

Kram

markatta

Tycker det har varit dött på anhörigdelen nu ett tag, kanske är det helgerna som varit eller att de nu är över. Jag tänker på er i alla fall och hoppas att ni mår bra, Sorgsen, Miss K, Nana, flygcert, Framtidsdrömmar, nickan. Stor kram skickar jag till er!

höst trollet

Hallå där markatta!
Det nya året har rivstartat utan mig (jag var förkyld) så är lite efter.. ;-D

Faktum är, att jag inte kännt så stort behov av att skriva, men jag brukar gå in och läsa med jämna mellanrum.

Stor kram tillbaks! Hoppas att du känner att det går åt rätt håll för dig?/ trollis

Framtidsdrömmar

Är inne varje dag och läser. Tack för omtanken, känns bra att någon tänker på mig.
Kram

markatta

Jag förstod det, att du inte kände du haft lika stort behov av att skriva.

Jag är en person som oroar mig och jag måste erkänna att jag tycker det är lite jobbigt när personer jag följt här och som inte verkar må så bra plötsligt bara slutar att skriva efter att ha varit aktiva. Jag känner ju inte er egentligen, har inte ens ansikten på er men jag tänker på er och bryr mig om er. Men sådant är det anonyma internet, folk ploppar upp och försvinner utan att man vet vart de tar vägen.

Kram

vill.sluta

Jag har ju med Trollmorsans hjälp lärt mig att tygla mina känslor lite lättare.
Just när jag fick din sista åthutning kändes ALLT!
Riktigt tungt och som om allt bara blev fel vad jag än gjorde.
Trollis har fått upp mina ögon och det är ingen tung sten i bröstet längre.

Tack snälla för ditt sista brev!
Jag ögnar allt på forumet och du är en av hjältarinnorna här!

Du är grym, bäst! Sträck på dig och titta dig in i spegeln och säg högt:

-Jag är så djävla BRA!

För det är du, kram/A

markatta

Hade planerat en skön sovmorgon idag, men icke, uppe vid 6 med malande tankar om vad jag håller på med. Idag ska jag träffa min KBT-terapeut för första gången och jag försöker reda ut i skallen vad det är som jag faktiskt vill ha hjälp med.

Kommer på mig själv med att jag försöker lura mig själv och tänker att men nu har jag det väl ändå ganska bra, varför skulle jag söka hjälp hos psyk... Flykt.

Ärlighet mot sig själv, är något jag sett återkomma här på forum. Var tvungen att läsa igenom min tråd här för att föra en sann dialog med mig själv. Det ÄR bättre nu. Bra, men jag har brister och jag vill verkligen inte falla tillbaka till gamla destruktiva mönster. Bara det att jag känner att jag mår bättre nu borde ju innebära att jag nu är mer mottaglig för terapin. Likväl så är jag livrädd för vad som komma skall. Kan jag lita på henne? Hur kommer jag att må efteråt? Kan jag lita på mig själv?

Jag har i alla fall bestämt mig för att köra. Jag har tidigare varit inne i psyksvängen, träffat både bra och dåliga terapeuter men jag har nog aldrig sänkt garden helt inför dem och därigenom inte heller låtit dem hjälpa mig. Egensinnig. Jag har ljugit om flera saker för att jag inte vågat känna, förändra helt. Den här gången vill jag inte gå in i det halvhjärtat. Livrädd men ska ta en lång promenad i skogen med min underbara hundvän, före mötet. Förbereder för att skala av masken.

Kram!

höst trollet

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra!
Jag tror det, eftersom jag ser en oerhörd förändring hos dig.
Ja du har faktiskt fått mer "klös"...

Jag tror främst att du har börjat lita på dig själv och hitta det som är DU.

Klart att du är nervös, konstigt vore annars? Men jag tror också att din nya inställning kommer att göra att du får ut något av det.
Om så inte skulle vara fallet, så kommer du inte att vara rädd för att försöka något annat.
kram /trollis