Hej!

Jag har precis separerat från min sambo sedan 5år. Han är alkoholist(enligt mig) och dricker flera dagar i veckan, mer på helgerna. Ungefär en gång i månaden går någon "knas" pga hans drickande, med knas menar jag allt från att han super bort mobil/nycklar till att han hamnar i slagsmål eller fyllecell.

Vi har pratat och båda var överens om att det bästa för vår relation vore att flytta isär, alltså ser vi oss fortfarande som ett par. För min del var det mest pga alkoholen men enligt honom var det pga grälen.

Jag har många gånger försökt ställa ultimatum, som "sluta dricka helt, annars lämnar jag dig". Det har funkat ett tag, om han har haft en "knasfylla" och skämts över saker han gjort har det kunnat vara i några veckor. Men sedan börjar det om... och mina ultimatum har hela tiden mildrats, i.o.m. att han inte kunnat uppfylla dem, till "om du dricker mer än 3 öl så går jag". I slutet så tog jag tältet och drog om han kom hem packad, speciellt när han hade med sig nya vänner då jag kände mig otrygg med att ha ett gäng berusade främmande män i mitt hem.

Nu när jag har mitt eget och han sitt så trodde jag att det skulle bli lättare. Jag vill ju så gärna vara tillsammans med honom, när han är nykter, att jag satte upp en enkel regel, dricker han när jag är hos honom så går jag hem, har han druckit när han kommer hem till mig så kommer han inte in.

Men, igår kväll ringde han på dörren och var ordentligt dragen. Han var barfota och i bara t-shirt men jag stod på mig och sa att han måste gå. Då skrek han att "de har dödat hunden" och trängde sig in. Vi har en hund men han bor hos ex-sambon för jag får inte ha djur där jag bor. Man kan väl inte slänga ut någon på gatan utan jacka eller skor, vad hade ni gjort? Jag kunde inte få ett vettigt ord ur honom om vad som hänt så orolig som jag var så åkte jag hem till honom för att leta efter hunden. Det var upplåst till hans lägenhet, en av hans polare låg däckad på golvet och hunden var där, oskadd.

Jag tog med mig hunden och åkte hem, då hade han somnat i min säng. Jag lät honom sova, han kan bli aggressiv när man försöker väcka honom på fyllan. I morse sa jag att jag inte vill ha någon kontakt med honom alls om han inte söker hjälp för sitt drickande. Först blev han arg och gick, sen började smsen strömma in.

Han ber om ursäkt, vill bjuda på middag osv men mitt logiska jag vet ju att det kommer att hända igen men hur fan ska jag lyckas vara konsekvent den här gången? Jag vill ju känna mig trygg i mitt eget hem samtidigt som jag inte vill förlora honom, den nyktra personen älskar jag ju.

Jag är också orolig för hunden, om han hamnar i fyllecell och hunden får vara ensam hemma eller om han däckar ute och hunden drar iväg...

Hur har ni klarat det?

en brasa i Filosofiska rummet, brygga gott te, duka fram bröd, ost och marmelad och så ska vi sitta där med varandra och bara vara i all vår styrka och sårbarhet.

Kramar, kramar - fly inte känslorna även om de gör ont. Det finns ett efteråt / mt

lillablå

Trots att jag inte känner hela din historia, eller skrivit till dig innan, vill jag ge dig ett par varma kramar...
Det jag kan läsa i dina senaste inlägg är stor styrka, mycket insikt och ännu mer vilja!!
Och man får vara liten och ledsen ibland, det kan till och med vara bra..
Kom bara ihåg att vi är många som gått igenom liknande eller helt olika tunga saker, och att vi lika eller olika finns här för varandra!!
Det tröstade mig många gånger när jag mådde som sämst...
Ta hand om dig, låt känslorna komma, och kom ihåg att du inte är ensam!!!
Kramar!!!
/k

vill.sluta

Jag kramar dig varsam och länge.
Du ÄR stark, en kämpe.
Men även kämpar behöver pausa och samla kraft.

Du har gjort en sådan tuff resa, och ännu är du inte i hamn.
Du zickzackar mellan grynnorna på din färd in till hamnen. Det är jobbigt, det tar både kraft och energi.
Men det blir bättre. För din skull och för allas skull. Härda ut.

Det sägs att livet är hårt mot dom hårda, men livet är riktigt hårt mod dom snälla/goda så det är inte sant ibland.

Nu är det så att du behöver kraft och energi för att orka fortsätta din resa.
Allt jag kan göra för dig är att låta dig vila och samla kraft i min famn.
Du får en mega.virtuell kram av mig.
Ser du ljuset i tunneln, jag gör det. Jag ser hur du vuxit/utvecklats sedan du kom hit till detta underbara forum!
/A

vill.sluta

Förtjusning i barnböcker, det är ju barnet i dig som komet fram. Och likt ett litet barn dunar du in.......
Inget fel i det, även jag är ju som ett barn imellanåt.
Skall hitta lite mer kompisar att lattja med, jobb nu och har en tand som värjer utav H-vete.
Dålig dag då det gäller idag när AV gör återbesök efter sin senaste inspektion.

Men men, bit ihop.......... Ajajaj faan det går ju inte.
Prövar din andningsövning......... Den hjälper!
Tack vännen.
Kram /A

markatta

Jag var på ett möte idag, angående en sådan där praktikplats som arbetsförmedlingen skickar(tvingar) ut en på när inga jobb finns att få. Jag är alltså deltidsarbetslös och än färre timmar kommer det bli i och med nedskärning på personal där jag jobbar.

I alla fall, efter att ha lyssnat till min "jobb-coachs" ideer om vart hon tyckte att jag skulle passa alldeles utmärkt och hennes fina ord om hur mycket mer motiverad jag skulle bli av att typ sortera skruvar fängelse stylee(jag är redan motiverad att hitta ett jobb, problemet ligger snarare i att det inte finns så många att söka där jag bor) så utgick jag ifrån vad jag kände mig kompetent till och (för att motivera mig) ville hitta en praktikplats som kanske till och med skulle leda till ett arbete.
Så jag dissade hennes skruvsorterarförslag och kontaktade själv ett ställe där jag ville ha praktik.

Jag börjar nästa vecka och om allt funkar så kan jag också få anställning där när praktiktiden löpt ut. Vågar inte ropa hej än men det känns ändå som en delseger och som att något rör sig framåt.

Wish me luck!

Åh, heja dig!!!! Du är stark och bra!!!
Vad roligt att det löste sig så bra, så en dag i taget och just nu verkar det toppen!

Varm kram!!

vill.sluta

Och återigen besannas mina farhågor.
Arbetsförmedlingen är bra, om man vill ha bidrag.
Men att göra såsom DU har gjort är ju helt djävla underbart. Du tar själv kontakt med ett arbetsdtälle DU vill arbeta på.
Lite så är det tänkt att systemet skall fungera oxå.

Men att utnytja och pusha de jobbsökandes egna resurser är nog mera coachernas huvudsakliga arbetssyssla.

Blev mycket om lite nu, vill mest sparka dig i baken och önska dig lycka till.

Du kommer fixa detta galant!
Kramar dig hårt och länge!
/A

Tilde

Du verkar ha en fart i dig och vilja och energi. Det här låter riktigt bra, bara att fortsätta så. Mycket bättre att ta egna beslut än att bli ledd, så att man får det man vill ha. Du är stark, var stolt för dina beslut och handlingar.
Bra markatta!

Miss K

Vad bra att du får göra något du är intresserad av och inte sitta och sortera skruvar. Du har gjort precis som min sambo gjorde, bara ut och chansa. Han gick bara in på en restaurang och visst, inga problem. Jag beundrar er spontana människor som gör istället för att bara sitta och fundera.

Det är bra att praktikplatser finns (borde iofs sättas in tidigare). Skulle vara intressant att veta om de leder till jobb sen... Tror ändå det är bra att komma igång och testa sina drömmar.

Du fixar det!
Kram K

markatta

En vän frågade mig idag vad jag ska göra ikväll.
"Vara hemma och skriva lite", svarade jag.
"Men vad bra, då kan vi ju hitta på något", sa han.
"Nej, inte ikväll. Jag ska skriva sa jag ju."
"Men vad då, måste du vara själv hela kvällen för det?"

Jag märkte att han blev irriterad över att jag inte ville umgås med honom. Jag önskar att folk kunde respektera när man säger att man är upptagen, att planer med sig själv är lika viktiga som om man har planer med någon annan.

Jag håller på att jobba med en novell inför en novelltävling. Jag älskar att skriva. Den är inte klar än men jag lägger ner för ikväll, blir helt trött i bollen efter ett tag. Som belöning för arbetet jag gjort ska jag fortsätta min kväll i sann fredagsmysanda med en lagom hjärndöd film, chips och läsk. Helt själv, för att jag vill(förutom att titta in till er en stund då).

Kram på er!

markatta

Är just hemkommen från en toppenkväll tillsammans med en vän, bio "Hansel an Gretel", kaffe och bra snack. So far so good.

Det som gnager mig är att mina andra vänner är på en fest som jag inte inte blivit tillfrågad att gå på. Det är inte en nära vän som har festen men det är i ett socialt sammanhang som jag tidigare alltid varit inkluderad i men inte längre verkar vara. Det har varit så flera helger i rad, utan att något har hänt. Jag har inte varit i några konflikter med mina vänner. Vi ses fortfarande på fika i veckan och då är allt som normalt.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att de känner sig obekväma med att jag har valt att inte dricka någon alkohol den senaste tiden. Det började med att jag var nykter på nyår och jag märkte att många var obekväma med det, som att de inte riktigt kunde sätta fingret på det då jag varken har några tendenser till alkoholism, är på tjocken eller kör bil. Det var i alla fall flera som kommenterade det, att jag inte drack alltså.

Likadant nästa fest. Jag svarade bara; nej tack, jag vill inte dricka någon alkohol ikväll. Jag kunde verkligen se hur folk liksom skruvade på sig. Efter det så blir jag inte längre tillfrågad.

Vet inte om det bara är jag som är socialt paranoid eller om det är så att de känner sig dömda bara genom det att jag inte dricker. Många av dem dricker enligt mig alldeles för mycket men det är inget jag sagt.

Jag har läst på alkisdelen av forumet att många inte upplever det så, utan att folk inte bryr sig så mycket huruvida man dricker eller inte, flera beskrivningar av firmafester, affärsresor och liknande. Tänker att det beror lite på vilka sociala kretsar man har, om man rör sig i kretsar där det normalt sett är högt i tak vad gäller alkohol så kan det vara jävligt lågt i tak när det kommer till att någon väljer bort alkoholen. Tyvärr tror jag att det är så, att när jag kommer till en fest och väljer att inte dricka alkohol så bryter jag deras norm att dricka mycket, ofta och varje helg. Jag stör deras illusion av att det är i sin ordning för att "alla" gör det efter en hård arbetsvecka.

Kanske är det så att när man själv befinner sig i och umgås i kretsar av arbetarklass och till och med underklass så är det inte lika lätt att var "den som inte dricker", för att supandet är så öppet. Jag menar inte att det inte sups eller finns alkoholister representerade i alla samhällsklasser men jag tänker att det smusslas mer i de finare kretsarna och göms bakom "fint vin till fin mat" och alla dessa årgångsdrycker som statussymboler. Emedan en skitig arbetare i ett knallgult ställ, som knallar hem från systemet med fulla kassar, knappast döljer att han inte har köpt den billigaste ölen för att det är gott, utan för att bli full.

En stor eloge till alla alkisar som slutat dricka. Om jag, som inte ens är alkoholist, känner mig stigmatiserad i dessa umgängen så kan jag bara föreställa mig vilken utmaning det måste vara för någon som verkligen vill sluta dricka.

Kram på er

Sorgsen

...först vill jag säga att jag läser allt du skriver.

Just detta vill jag kommentera.
Jag kommer från en liten ort där fredagsgroggen är likhetstecken med myset. Jag kan se bland mina barns kamrater vilka som har fått problem och redan nu, runt 25 år, inte har haft en enda alkoholfri helg på många år. Tragiskt! En av dem har sedan år dessutom blivit svår få med ut, han väljer ölen och datorn före umgänget. Hans föräldrar ser inget konstigt i det, de är ju själva fulla innan 21-nyheterna fredag kväll.

Själv dricker jag i princip aldrig. Det är mycket minglande och afterwork, många kollegor träffas utöver det för middagar och umgänge, alla är på resande fot och ölen efter en arbetsdag är nästan självskriven. Jag hänger på ibland men sällan, utan att drickandet i sig är avgörande i det sammanhanget, jag har inte så stort behov fortsätta umgås efter många timmars gemensamt arbete. Men de gånger jag är med har jag upplevt näsrynkningar och huvudrusk eller höjda ögonbryn när jag ber om vatten. Endel känner ett behov skoja bort det, endel tycker man är "duktig" , någon har undrat om jag ha problem med spriten. Stör mig inte, men så ser min erfarenhet ut. Det där belöningscentrat i min hjärna får en coke zero istället och har hittills inte klagat.

Jag har alla sorters människor runt mig, för knyta an till det med olika kretsar, för mig upplever jag en skillnad men de som gömmer pga sjukdom gömmer oavsett. Men bland ortsbefolkningen, den lilla, är fyllor ett sätt umgås på helger. Förr var jag chaufför och småbarnsmamma, nu umgås jag mest med familjen i oasen. De ifrågasätter inte, men jag kan känna igen det du upplevt nu. På helger och semestrar ska man ju slappna av=fest=alkohol.
Utan att veta, skulle jag tro trångsyntheten bor bland dem som dricker innan de förstår de kan råka illa ut eller när det förtränger problemet.

De flesta som skriver här om att de inte bryr sig tror jag har en annan medvetenhet än det gruppfestandet jag erfarit över helgerna. Men, som sagt, det är bara det jag sett och levt med eller väljer/valt stå utanför. Jag saknar inte spriten vid minglet, går fantastiskt bra utan. ;)

Däremot lever jag med resandet. Jag har slutat bli bjuden på fester och mina första år tog jag det personligt. Sen länge hör jag av mig själv och frågar om nåt är på gång.
Som min svägerska sa till en av de mina.."lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett" ;) såna har vi blivit i min familj pga vi nu bor mer utspritt.

Många kramar

är jag, bara ledsen för din - och kanske framförallt för dina vänners skull, men de förstår inte hur "fattigt" det är att inte kunna vara tillsammans och ha "fest" utan alkohol. Möjligen har ålder betydelse - kanske många uppemot 40 är mer respektfulla. Jag tror att du är lite yngre än så? Men även vi i 60-årsåldern har den här erfarenheten. Jag, som lksom Sorgsen, ofta valt bort att dricka på fester har känt mig störande i min nykterhet. Jag tror att man kan upplevas som ett "åsyna vittne" då man ju är mer säker i sina minnen av vad som utspelat sig. Vi har också tidigare umgänge som valt bort oss - och har klargjort att om alkohlen är viktigare än människorna måste det få vara så. Stå på dig markatta! Din inställning och hållning vinner i längden! Kram / mt

och slutat måste hålla med. Visst blir man obekväm. Jag hör till dom som hävdat att folk inte bryr sej och att var och en har fullt upp med sej själv. Och folk bryr sej i mindre utsträckning än jag trodde men på sikt blir man lite obekväm. Man blir ett dåligt samvete för den som vet med sej att den också borde sluta. Och som mt säger, också ett vittne till hur det blir när folk druckit för mycket. Jag var på firmans julfest i december och den var ändå ganska stillsam. Men en chef kom dit ganska högljudd och jobbig redan till middan, satt mittemot mej. Hon blev ju inte bättre under kvällen precis och jag upplevde henne som jobbig. Man har mindre tolerans när man själv är nykter, det är helt klart. Jag stannade inte länge efter middan heller (den drog för all del ut på tiden) för sen skulle nån komma och prata med mej och krama mej och säga att jag var beundransvärd som var där nykter osv. Jag kände att bla denna chef ville ursäkta sej för mej och att jag var ett obekvämt vittne. Så fester kommer jag nog att avstå från rätt mycket. Fast jag har inte gått på så många tidigare hellre, drack ju helst hemma där ingen såg att vilken takt jag hade. På fester går serveringen för långsamt:)

Det är ett väldigt litet minus jämfört med alla plus jag fått genom att bli nykter. Och med tiden lär man sej säkert hantera det.

markatta

Mulletant, jag är i nedre 30årsåldern. Jag tror absolut att du har en poäng där om att åldern spelar in. Nu för tiden skaffar ju folk barn mycket senare också och de flesta av mina vänner har inga barn. Många är singlar och verkar lite desperata i sitt festande-raggande. Som att de tror att om de inte festar varje helg så kommer de gå miste om chansen att träffa någon, rädda för ensamheten. Och tyvärr är det så att många träffar sina partners på krogen. Det finns alldeles för få forum för att umgås på utan alkohol. Det minglas ju inte direkt på ett cafe.

Sorgsen; jag saknar inte heller spriten på festerna. Tvärtom så har jag på de senaste festerna haft roligare än på länge. Just den biten gör att det känns så sorgligt att man blir utesluten p.g.a. som santorini skrev, att man blir ett dåligt samvete för dem som dricker. Jag gillar ditt sätt "lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett".

Jag kommer att stå på mig. Jag får bara ännu mer avsmak för alkohol i och med detta. Det är synd bara att alkoholen är så stort i folks liv, att det liksom blir socialt problematiskt även för de som inte är alkoholister.`Det får mig att tänka att alla som dricker har problem med alkohol, inte alla p.g.a. ett beroende men att alla i samhället påverkas av olika mönster och normer som vi skapat i samhället kring alkohol.

Jag börjar fatta nu vad Adde skrev tidigare om likheter med att komma ut som alkis och att komma ut som homosexuell. Någon som bryter normen måste liksom alltid vara redo att försvara varför man valt att göra så. Men tiderna förändras också. För 15 år sedan så minns jag att jag alltid fick stå upp för mitt val att bara äta vegetarisk mat t.ex. Så är det inte längre, det är mycket mer accepterat och ses inte som speciellt normbrytande alls. Samma sak med homosexuella, fördomar finns fortfarande men det är allt fler som vågar leva öppet. Jag hoppas att det går i samma riktning med de som valt att inte dricka, oavsett om de är alkisar eller helt enkelt inte vill, att gamla föreställningar om att nykter=tråkig ska suddas bort.

Jag beundrar er som "kommit ut" som alkisar. Ni är grymma!

Så skönt att kunna diskutera det här med er. På många andra ställen skulle man ses som en "alkoholextremist". Och alla vet att extremister är farliga och att i Sverige är lagom bäst!

Ta hand om er!