Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Jag miste min äldsta son i en olycka 2009, vet inte om jag förstått innebörden ännu, kommer aldrig att acceptera det, han fattas mig varje vaken stund. Sorgen visar sig på olika sätt, aldrig densamma, nya vinklar varje dag. Svårt att förklara, svårt att leva med....Blir aldrig densamma. Önskar ingen detta hemska. Värst är att fortsätta leva utan honom, han fattas mig....oavbrutet.

höst trollet

Hej Anli! Ta du Andreas i handen, för ni har/är båda "duracell-kaniner", fast av lite olika art!
Jag tror faktiskt att ni kan stötta varandra..
Var inte ledsen över ditt beslut!
Utan det, hade du fortfarande undrat, vad alkoholen skulle föra med sig. NU vet du.. Det tar inte bort sorger, det dränker inte bekymmer(dom djävlarna tog simborgarmärket innan du, eller någon av oss kunde gå..)
Som sagt, upp på kusen igen, så ses vi framgent!

Tack för din ärlighet och en stor varm tröstkram!/ trollis

Anli

Tack för ditt inlägg! Blir så fruktansvärt ledsen för din skull! Att förlora sitt barn....finner inte ord. Den sorgen är nog ojämförbar, går inte att förklara och går inte över (även om den går att leva med den så småningom). Förstår verkligen att han saknas dig varenda dag...

Min anhörig var en vuxen person som oväntat dog, i onödan, för tidigt. Den sorgen är hemsk, men är nog av en helt annan "art" än sorgen efter ett barn.

Tack Morla (kramar oxå familj och är tacksam för att jag har dem), A (absolut, är redan uppe på pålen igen) och Trollis (du har nog rätt, hade jag inte druckit i går hade jag nog gjort det ngn dag snart, bara för att se om det kunde få mig att känna mindre...nu vet jag att det inte funkar!)

Kram!

vill.sluta

Mitt i all sorg och nedstämdhet gäller det att det fortsatta livet har sin gilla gång.
Och där är du, du behövs för dina barn.
Den glada piga tjejen, jag behöver dig. Fast jag "kan själv".
Nu hoppas jag inte det är ngn större orsak till avbräcket.
Men det sista du skrev var att du snavat lite.
Men vägen innan "gropen" var ju spikrak.
Du fortsätter väl samma väg?
Kramar/A

Anli

Tack A för att du kollar läget :)
Jag är här, fast besluten om att fortsätta där jag slutade! Känns verkligen som det kommer gå bra.
Är inte alls arg på mig själv för återfallet. Onödigt, men förlåter mig själv med tanke på omständigheterna och fokuserar på det positiva. jag fixade 3 v! Är jätteglad över det! Det viktiga är nu fortsätta där jag slutade och det gör jag absolut!

Kram

Anli

Skulle handla till AW på jobbet. Kändes inte ens lockande att köpa till mig själv! Härlig känsla. Köpte däremot en flaska alkoholfritt vitt vin att ta hem. Bra att ha om suget sätter in, och det mousserande är riktigt gott :)

Stigsdotter

...säger jag, fast du drack igen. Men det hör till tror jag, det är en lång process, nu har du lärt dig något på vägen vidare. Beklagar sorgen också. Min erfarenhet av sorg är att det också är en process med olika steg. Sorgen finns alltid där men den pockar mer eller mindre på uppmärksamheten. Precis som suget efter alkohol. Precis som du själv konstaterade tidigare så lägger man fortfarande ned väldigt mycket tid på att fundera över alkohol även om det är på ett helt annat sätt. Men, ju mer tiden går, desto mindre funderar man. Ibland kan jag tänka att "vad är grejen med alkohol egentligen?" det är ju för fasen bara en dryck! Att den tar så mycket tid och resurser, det är inte rätt. En dag i taget framåt, jag tror på dig!

Stigsdotter

...säger jag, fast du drack igen. Men det hör till tror jag, det är en lång process, nu har du lärt dig något på vägen vidare. Beklagar sorgen också. Min erfarenhet av sorg är att det också är en process med olika steg. Sorgen finns alltid där men den pockar mer eller mindre på uppmärksamheten. Precis som suget efter alkohol. Precis som du själv konstaterade tidigare så lägger man fortfarande ned väldigt mycket tid på att fundera över alkohol även om det är på ett helt annat sätt. Men, ju mer tiden går, desto mindre funderar man. Ibland kan jag tänka att "vad är grejen med alkohol egentligen?" det är ju för fasen bara en dryck! Att den tar så mycket tid och resurser, det är inte rätt. En dag i taget framåt, jag tror på dig!

vill.sluta

Kan dessvärre inte trea mig till konventet.
Skrev i Stigsdotters tråd att jag gärna tr äffat henne och Maria, men även dig min vän såklart.
Men men tiden vill inte..'.......
Vi hörs här, snart hoppas jag?
Kramar/A

Anli

Efter 3 v, fulla av beslutsamhet och stenhård tro på att NU hade jag klarat det, så föll korthuset ihop. Var så enkelt, underbart och självklart under dessa veckor, så jag ville leva. En djup sorg, ett dåligt omdöme och en dålig karaktär har gjort att jag är tillbaks på nästan ruta ett.

Ännu har jag ej köpt flaskor och gömt i garderoben, men har druckit för mkt och för många ggr!!

Har tröttnat nu (igen)! Vill inte! Börjar om, och inser att jag troligen inte kan dricka någon gång ibland. Sätter igång ett sug jag ej kan stå emot. Tyvärr är det nig så för mig, allt eller inget. Jag tänker välja inget!

Kram

Maria42

Du fick nu lära dig att det inte går att dricka ibland för dig, det är samma för mig. Det gjorde det lättare att lyckas för mig, det kanske blir lättare för dig nu också.

Ger dig en Styrkekram!

vill.sluta

Ingen har sagt att det är en rak autobahn vi går på?
Nä det är en krokig guppig stighelvete vi kryper på.
Inte nog med hur den ser ut med alla backar och krön. Nån djävel lät ju Stivie Wonder sätta upp skyltarna så man hittar rätt.

Men skam den som ger sig, du vet mitt nykterhetståg kom ju inte långt innan det spårade ur!
Tjena, vitt 2013..........
Om man säger såhär, välkommen in i klubben.
Du får tyvärr bara lite mer insikt.
Gaska upp dig nu!
Kramar/A

Mammy Blue

Välkommen i klubben?

Nu har jag inte trillat dit sedan min fyradagars 11- 14 januari, och känner att det blir glesare mellan mina ofrivilliga avsittningar. Jag gick med här i oktober, och har stretat på, testat ett antal gånger och liksom du konstaterat att - suck - det gick inte att dricka lagom den här gången heller... Men vi lär oss nog något varje gång vi trillar av, får erfarenhetspoäng kanske man kan säga.

För min del känner jag nu att jag uppnått maximalt antal erfarenhetspoäng, känns inte lockande att försöka igen, så det är den enda, smala vägen som ligger utstakad framför oss. Det gäller bara att vara rädd om redan insamlade poäng.

Ha det bäst, Anli!
Kram! /MB

alau

Nu har jag läst igenom hela den här tråden. Plötsligt tog konversationerna slut den 3 februari. Försvann ni in i någon annan tråd? Jag skrev lite här ibörjan, för jag kände så väl igen mig i Anlis situation. Och gör det fortfarande efter att ha läst allt. Jag har slutat och fått återfall otaliga gånger. Varje gång ett återfall kommer känns det som det blir värre och värre.

Bestämde mig slutligen för att prova Antabus. Tog min första kur just den 3 februari och är nu på dag 12!! Antabusen har hjälp mig att släppa den fanatiska känslan av att vilja dricka. Så länge jag tar medicinen så går det ju helt enkelt inte. Ganska skön känsla. Mår riktigt bra faktiskt. Klar i huvudet och kan fokusera på viktigare saker.

Hur går det för alla?

Alau

ModestyBlaise

läste ditt inlägg och fick lov att kolla FLERA gåner om det var mitt nick-name ModestyBlaise som stod där, men det stod Anli.
Snuskigt lika liv/historier, jag vill nästan bara gråta när jag läser det du skriver :(
jag har också fått medicin mot sug + samtal med en kurator (15 ggr, gav mig inget, så han sa första ggn att jag måste sluta dricka, men om det vore så lätt så skulle jag väl slutat för länge sen????)

själv har jag hamnat i en svacka (igen, typ den 100:e de sista 5 åren) och jag har druckit 9 dagar i rad!!
På helgen är det ingen som reagerar så klart.... men jag smygdricker så fort jag kommer hem efter jobbet, typ 2 glas på en kvart, innan man o barn kommer hem. då blir jag lugn o småvarm o klarar av kvällen med ett leende, sen kommer natten o jag svettas som en gris o sover oroligt.
Och dagen efter, denna ÅNGEST!!! Mår piss hela dagen... men på em börjar det avta o jag tänker.... gud va gott med ett glas vin när jag kommer hem.
Hur funkar hjärnan där????

nu har jag tänkt minska (för sluta vill jag inte) men det blir tyvärr inte så.
för 2 v sen var jag utan alkohol en hel vecka, hade inget hemma o kände inget sug, låg o läste på kvällarna o tänkte att det var SKÖNT att vara utan vinet.
MEN så fort jag har hemma, så blir jag som en svamp. Tänker jämt: jag tar ett glas vin, det blir bra..... men vet ju innan att det blir 3-4 glas som vanligt, så varför lär jag mig inte.... att jag ALDRIG kommer att kunna dricka ett glas o sen vara nöjd???

nu är det helg, o redan har jag alkoholångest!! drack 4 glas vin igår på alla hjärtans dag med mannen..... i kväll väntar den vanliga fredagstristessen :(
Fredag= God mat,gott dyrt vin, TV + soffa.... och där somnar mannen runt kl 21.... o jag fortsätter pimpla vin o äta snacks till midnatt. samma visa varje fredag, skittrist :(

//ModestyBlaise

Anli

Alau, grattis! Åh vad härligt m så många dagar! Håll i! Det är alltid när jag börjar känna mig säker som jag faller. Bra jobbat!

ModestyBlaise, jag är där du är nu tyvärr. Precis samma. De korta perioder jag håller upp är jag så övertygad, känns bra att ligga och läsa en bra bok nykter innan läggdags. Underbart. Men så "utsätts" jag för ngn frestelse, vin hos vänner, mannen köper hem 2 flaskor t helgen och liknande, så faller allt! Än så länge har jag inte börjar gömma ngt i garderoben som jag gjort så länge, utan dricker av det som finns hemma. Inte uppe i de sjuka mängder som innan nyår. Jag tänker mig mer för nu, känns lite mer under "kontroll", men jag vet att det är en tidsfråga. Och visst vaknar jag alla de dgr jag druckit kvällen innan och förbannar mig själv! I dag ska jag minsann inte dricka! Men så framåt ef så börjar ett glas vin låta väldigt gott...

Ny tag? Känns som jag sagt det ett par ggr nu, usch vad trött man blir på sig själv :( Skäms en hel del över att det inte går jättebra, spec för alla härinne som verkligen kan!, så har inte skrivit på sista tiden men läser.

Kram A

som du gör höll jag också på. Jag vet inte vad som gör att man slutligen får nog. Nått botten har jag tyckt att jag gjort många gånger. Men kanske en dag att kvoten är full. Det blev för många skämmiga tillfällen. Händelser som kunde inneburit fara. Jag vet att jag kunde åkt för rattfylla på dagen-efter körning. Så måste det ju vara om man dricker flera dar i rad, en vecka, att det finns promille kvar i blodet fast man känner sej nykter. Jag tyckte inte att jag fick baksmälla, jag kunde dricka 1,5 fl vin på kvällen och ändå jobba utan problem. Trodde jag, tills jag märkte skillnaden när jag blev nykter. Hur mycket bättre jag mår nu.

Nu hör jag till dom som det går jättebra för och det kommer du också att göra. Man blir trött på sej själv och sina "nya tag" men så länge du tar nya tag kommer du närmare målet, även om det tar tid. Jag önskar att du ska klara av att stå emot suget nu och bli nykter för gott och inte ska behöva göra nåt fatalt misstag först. Det hjälper en del att tänka på alla bottenkänningar jag gjort men då kommer lätt skammen och det var ju den som gjorde att jag fortsatte att gå in i dimman ett tag till. Det hjälper mej bäst att lista alla fördelar jag fått som nykter och att kunna känna att det är JAG som har kontroll och inte alkoholen. Det går!