Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

...har bestämt att prata med maken imorgon. Ska inte fega. Känner mig ledsen och sorgsen och jag vet inte allt. Idag blev det jättekonstig stämning vid lunchbordet när vi pratade om respektive och en sa att din har jag inte träffat! och jag svarade med ett "nä och inte får du göra det heller". Nu känns det som om jag berättar för folk att jag ska skiljas så måste jag ju få tummen ur och berätta det därhemma också. Men fy vad jobbigt det känns. Jag tror och hoppas att han kommer att tycka det är en bra lösning och att vi kommer att kunna samarbeta. Jag hoppas det. Men jag vet inte. Det känns som om jag ångrar mig redan men det är såklart rädsla för det okända och för att bli ensam. Såklart är det ledsamt med ett misslyckande som en separation väl ändå är på sätt och vis. Ja, ja, ska inte älta mer här nu. Ikväll ska jag på mitt mysiga fredagsmöte och imorgon kväll ska han ut och svira, kanske blir extra mycket svirande för honom när han hört vad jag har att säga.

Hoppas ni alla får ett riktigt skönt slut på veckan. Många kramar till den som vill ha, tack för att ni finns ingen nämnd och ingen glömd.

Tilde

tyckte jag behövde det mitt i all min målmedvetenhetsiver som jag just skrivit om "hos mig själv"...

Jag förstår din olust och sorg i det du går igenom och har framför dig, hoppas att ni får ett bra samtal i morgon mannen och du. Kan ju också leda till något bra när man börjar prata om det svåra. I vilket fall så tror jag att det är bra att ta belut, det är så jobbigt att gå och vackla mellan olika alternativ, blir varken eller och livet rinner på. Lycka till nu och ha en bra kväll på fredagsmötet.

...och kram till dig.

till mig en kram av dig! Tack - värmer gott!
Hoppas du och maken kan få till ett bra samförstånd! Svåra saker.
Kram till dig - vila i sinnesron. / A

kalla

Lycka till i morgon och hoppas att ni kan tala ut. Det är aldrig lätt att bryta upp men ibland är det den bästa lösningen för alla. Kram Kalla

Dompa

Först av allt vill jag bara beklaga Kisses bortgång. Förstår att det är tufft. De som inte förstår att det kan göra lika ont som att mista en människa ska nog inte ha djur. Svanstippen i trappan. Känner igen den känslan.

Sen vill jag önska dig lycka till med ditt stora samtal idag. Hoppas ni kan prata och att han inte blir elak om han senare ska ut och svira. Kanske kommer hem efter det och är riktigt sur...när han och stora A har fått älta lite. Försök att inte svira du med...så att Surfarn kan slänga "det" i ansiktet på dig; "Du var ju full, hur ska jag veta när du menar allvar?" typ. Låt honom fortsätta att göra det lättare för dig.

Skickar styrkekramar och mitt vanliga mantra; "Vill jag vakna brevid denna person resten av mitt liv?". En puss.../R

Stigsdotter

Nu är det uttalat. Det känns skönt att ha lastat av mig denna tyngd. Men DÅ börjar han prata. Först håller han med, det är lika bra, inte bittert och elakt utan ledset. Han kanske borde gått och pratat med någon själv (VEMS förslag var det från början?). Vi kommer överens om att berätta för barnen först när allting med bostäder etc är ordnat, jag ser att han hajar till lite när han inser att jag redan tittat lite på bostad. Sen säger att han inte vill skiljas men att han inte vet vad göra för att det ska bli bra. Vi har ett hyfsat gott samtal, jag önskar att jag ställt fler frågor men inser att det spelar ingen roll varför att han säger att han inte vill skiljas, det vill ju egentligen inte jag heller men inser att det är nödvändigt för att jag skall må bra. För att barnen skall må bra. För att jag skall kunna föregå som gott exempel inför mina tjejer.

Han står och bakar (!) bröd på gamla bananer med barnen nu, kan inte påminna mig om när DET hände senast. I kväll ska han på cocktailfest och jag blir ensam med tjejerna (och kanske en god kaka ;-). Jag tror det blir bra det här och längtar till mitt egna hem!

Maria42

Har tänkt på dig idag och undrat hur det gått. Det verkar ha varit ett bra samtal och detta att han nu bakar med barnen kan vara ett tecken på att även han tycker att det är skönt att ett beslut är taget.
Det här blir bra.
Kram!

vill.sluta

Visste jag inte bättre (och det gör jag inte) skulle jag säga; GRATTIS. Jag är glad för din skull.
Uppriktigt och ärligt!
Se till dig själv, och det gör du BRA!
Maken din eller om man kallar honom exet och kexet.......
Börjar nog inse vad han kommer mista.
En härlig smart levnadsglad kicka som är helt underbar............
Men det är inte du som ÄGER den problematiken.
Var glad nöjd trevlig ALLES! Det vinner du och barnen på. Håll snygg profil, det ÄR tufft.
Kan inte ens föreställa mig det........
Men DU är en vinnare!
Grattis och lycka till framöver.
Kramar i massor!!!
/A

Stigsdotter

...ett SMS till dig i förmiddags, men det kändes så dumt att ta upp telefonen och börja messa på något sätt ;-)

Maria42

Det skulle du ha gjort!!
Skärpning, ser fram emot att träffas på tisdag.
Nu Mello!
Kram!

Dompa

Det är klart att du ska kontakta Maria när det känns tufft. Hon har ju gjort den resa du ska ut på...och sitter säkert på ett eller annat tips om hur man uthärdar en outhärdlig ex/skilsmässa. Glad att samtalet gick så pass "bra". Förstår att både du och surfarn är ledsna. Men livet är så kort...alldeles för kort för att leva i "felsamhet". Jag tror att det blir bra i slutändan. Eget boende och egna beslut. Skönt att ni kom överrens om hur ni ska presentera det för flickorna. Det är ofta där det fallerar...när den ena föräldern väljer att bli ett offer och väljer att dela det med barnen.

Förstår att du har mixed feelings just nu. Lättnaden när beslutet är taget och kanske en smula sorg när du nu ser surfarn som en man du älskat istället för en man du retar dig på. Såg att du och PP låg exakt lika tidsmässigt i era beslut...inbillar mig att det kan vara bra. Ngn att bolla med i realtid liksom. Bara bludder som vanligt. Kram och så/R

Stigsdotter

Mitt SMS till Maria hade inte varit för att det var jobbigt utan det hade innehållit ett: jippi, nu är det gjort! Och det var det som kändes lite onödigt, ungefär som att gå och sätta sig och ändra status på FB till "it´s complicated" eller nåt... Hade nog själv undrat lite om det varit tvärtom...

Idag är barnen hemma hos kompisar så det hade ju varit en bra pratardag. Men han är bakfull och jag håller fast vid det jag sa, fundera lite över hur du vill ha det (alltså med boende osv) så tar vi tag i allt när ni kommer hem från fjällen.

Jag har parkerat mig i sköna fåtöljen med en tekopp en lite bra läsning, här tänker jag sitta minst en timme till nu!

kalla

Vad bra du sköter det här, skönt för dig att få par dagar för dig själv. Skickar styrka och kramar till dig//Kalla

Stigsdotter

Mulletant försöker zooma in Dompa som döljs av moln och själv zoomade jag in ölhyllan när jag var i mataffären nyss. Nästa vecka kan jag ju sitta ensam och pimpla hur mycket öl som helst tänkte jag. Detta efter att jag precis ratat den "alkoholfria" cidern som innehöll nästan en hel procent. Nä, vad ska det vara bra för var nästa tanke. Jag ska verkligen inte sitta här och pimpla mataffärsöl nästa vecka. Ingenting annat heller för den delen.

Sportlovet blir skönt. Jag har vägrat följa med på skidresa vilket ju passar bra nu när jag sagt att jag vill skiljas. Nu är maken iväg och köper vin till resan, undras om de sa nåt när de planerade: "nu kan vi passa på när fyllot inte är med" liksom :-/ Det ska bli så himla skönt att vara ensam, jag ser verkligen fram emot det!!

Imorse kunde jag inte låta bli att säga "åh, det är det här som det ska bli så himla skönt att slippa!". "tack detsamma" sa han. Ja vad ska han säga. Det ska bli så skönt att kunna skämta och säga saker utan att nån blir sur, det är precis som att jag ibland glömmer mig, slappnar av och då - ofelbart hoppar någon slags groda ur truten på mig. Jag vill ha en man som kan tolerera mina grodor, annars kan det lika gärna vara!!

Fast det ska bli tomt utan tjejerna också förstås... lillskruttan kommer hem på fredag en dag före de andra och då ska vi ha fredagsmys. Hon ser inte bara fram emot att få hänga med farmor och farfar en vecka, hon ser fram emot att komma hem till mig också och har redan valt mat och film (våfflor och Harry Potter).

Idag skulle lilla mamma fyllt 71 år. Kan ju vara en anledning till att jag känner mig lite ledsen också. Hon gick bort för över 10 år sedan men jag saknar henne så mycket fortfarande. När kisse somnat in tänkte jag tanken att det på något sätt var extra sorgligt därför att hon hade träffat mamma, men mina barn har inte träffat sin mormor. På något sätt försvann en länk dem emellan. Lite märklig tanke, men lite i samma stil som när jag tänker att det är bra att mina svärföräldrar i alla fall träffade mamma. Min dotter förklarade att katthimlen ligger bredvid människohimlen så de kommer att träffas igen.

vill.sluta

Solo tills på fredag, shit vad nice.
Bara ägna dig åt dig själv, unna dig det du velat.
Men det inkluderar INTE nån sorts alkohol eller vardagsfylla!
Skulle du göra det så inte bara sänker du dig själv rent självkänslomässigt. Nä då kanske du skulle bjuda "exet och kexet" på en
-Jaha, det kunde man förstå kommentar.

Och det vill vi inte.

Nä ägna dig åt DIG nu.
Gör saker som du mår bra av, som stärker DIG!

Fan nästan så man skulle säga åt dig att gå på date........ :-) Det skulle du må bra av!!!

Ta det här på rätt sätt nu, bli inte sne eller förbannad, men gör det DU mår bra av.
Jag har följt dig ett par månader, och precis som Maria så är du en pärla.
Kramar DU ÄR BÄST!
/A

saknas alltid... min mamma fick leva länge och uppleva barnbarn och barnbarnsbarn. Det är tre år sen hon dog - ibland saknar jag hennes så... men ofta känns hon "med" och nära på ett helt omärkvärdigt vis. Jag tror, som dotra din, att hund-, katt- och mänskohimlen är utan mellanliggande gränser, även hönshimlen för min mamma tyckte om våra hönor. Det är skönt att kunna och våga tro - som ett barn:)

Det finns en sång "Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn ... " - känner du till den? Den gav mig oändlig tröst när min mamma dog.

Önskar dig en riktigt skön vecka med egentid och omsorg om dig själv.

Kram / mt