Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

vill.sluta

Är som nyss, jag hade skrivit ett låååååångt brev.
Nästan som en novell. Så när jag skulle med dessa korvfingrar byta rad så....... Swosch fel knapp och allt förvann in i cyberspace....

Men en sak jag reagerade på var vad du trodde dom sagt då du inte skullle följa med inför vinköpet.

Men hur mycket blev gubben din drabbad av att du tutadade? Samma undran har jag frågat Maria.

Kan det vara så att ni inte fyllde tomrummet med något för er två att göra när alkoholen försvann.
Du har nämnt atr exet och kexet blev sur ibland när du gått ut, för du trodde det var för du skulle druckit.
Men varför skulle han bli sur över det?
På samma sätt som jag frågade Maria, kan det vara så att tillvaron skulla rubbas för honom?

För hade han engagerat stig i dig så hade ni ju haft en bra och fungerande kommunikation

Du verkar vara en tjej med huvudet på skaft, och kanske inte alltid varit den där fogliga hjälpsamma tjejen.
Precis samma sak frågade jag Maria. Kanske tillvsron skulle rubbas.
Jag tror det är enklare för en medberoende att stanna kvar i relationen, för denne ser ju förbättringarna helt tydligt.
Men för den som slutar med alkoholen upptäcker saker med sin partner som inte alla gånger är så
bra.
Och därför tror jag att det är jätteviktigt
att göra saker tillsammans nu när alkoholen försvunnit.
Och ha en jävligt bra kommunikation.

Allt skall fungera, livet i allmänhet, samliv sexliv allt.
Och vad jag förstått, av det du y skrivit så var det många bitar i pusslet som fattades?
Men hur blev det såhär?
Efter vad jag själv förstått så blev du för stark att leva med.
Ni växte ifrån varandra helt enkelt.

Och även om ni inte vetat om det så måste era barn vetat om detta.
Se det possetivt, barnen får två lyckliga familjer istället för en som det pyr om.

Nu blev detta en kort resume av vad jag skrev förut.
Kortfattat, 1. Hur påverkade ditt drickande exet och kexet?
2. Varför skulle han gå i taket för att du skulle riskera din nykterhet?

3. Du gör helt rätt i mina ögon, för det är du värd!
Kramar/A

Dompa

Det slår mig att det var en himla tur att ni aldrig köpte den där nya sängen! Nu slipper ni gräla om var den ska placeras.

Även jag önskar dig en riktigt härlig egentid. Utan närbutiksöl...eller annat tok som du kanske zoomar in. Jag vill att min trolovade ska må bra i sig själv. Sen när hon är redo så... Tycker inte du ska följa Andreas råd om en date ännu. Du kan dejta Maria om du vill...ingen annan tänker jag!

När det gäller himlen så tror jag att det är ett blandat boende däruppe. Med höns, katter, mammor och fyllepappor i en ända stor kompott. Det har jag sett i de vackra små skrifterna som Jehovas vittnen brukade dela att när jag var barn ;-).

Kram och så! /R

så vill vi ha det i himlavärlden. Såg du Torka aldrig tårar utan handskar - där fanns Jehova-bilden med.
Och plats för fyllepapporna... och -mammorna också. Klistrar in versen från min fylleppapas dödsannons - Topelius är det, Vintergatan. Ett enkelt och självklart val.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro
var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få ro.

Hoppas solen lyser på er också - den kom nyss till mig och lyser upp och rakt igenom skiten på våra fönster:)

Lev väl, kramar! mt

vill.sluta

Står "nästan" va?
Kontentan var att hon skulle satsa på sig själv veckan som kommer.

Man läser det man vill läsa, och kommenterar för att förtydliga det det man tror att jag menar.
Vilket många kommer hålla med dig Dompa om.

Men återigen, Stigsdotter jag hoppas att du förstod vad jag menade? Det är det viktiga.

Precis som Dompa säger, skall du satsa på dig själv.
Vet inte vad han har mot mig, men aldrig kul att vara tvåa?
Men i mina ögon är det DU som är ETTA!!!
Kramar
/A

Stigsdotter

I morse åkte han med stora tjejen. Meningen var att lilltjejen skulle släppas av på vägen men istället kom svärisarna och hämtade henne ett par timmar senare. Det var nog bra det så fick jag en stunds "avvänjning". Jag och lilltjejen tog en promenad i solen, åt lunch tillsammans och sen åkte hon. Men OJ vad tråkigt tomt det blev här!! Som jag har sett fram emot detta? Nåja, det går över känner jag. Nu har jag dammsugit övervåningen, skurat två toaletter, fikat färdigt, för första gången testat pianoappen, som jag av någon anledning laddat ned, genom att ta ut noterna till Mulletants psalmtips här ovan. Vacker. Förresten, menar ni att fyllepapporna också kommer till samma himmel? Hmm... kanske därför jag inte märker av mormors närvaro längre - när hennes dotter kom till himlen kanske denna träffade på sin f.d. make = fyllepappan så mormor/svärmodern fick fullt upp med att medla? Äsch, vore ju trist om himmelriket endast blir en fortsättning på detta, ibland träliga/räliga, jordeliv ;-)

Ringde till en kompis/granne för mera promenadsällskap men hon var iväg och shoppade. Synd att hon inte ringde mig. Där är ett par som nog drabbats av mitt drickande kom jag sedan på och fick en flashback till ett av deras dopfester där jag blev alltför vän med en bib. Fy 17...

Tack för goda råd, jag tror att jag förstår hur ni alla menar. Jag ska ta hand om mig själv. Att gå på date är det sista jag känner för just nu men det kanske kommer en tid för det om lång tid.

Nu funderar jag bara på om maken kommer att passa på att prata med sin syster under veckan och om då svärföräldrarna kommer att veta hur det ligger till när de kommer tillbaka med lillan på fredag? Nå, det är ju inget att oroa sig för.

Kanske ska ta en promenad till? Kanske kolla om det finns något AA-möte att gå på så här en söndag.

Känner redan lite av den där "å vad det ska bli skönt att vara ensam-känslan" kommer tillbaka!!

vill.sluta

Tystnaden kommer göra sig kännbar veckan lång.
Men du är en kämpe som tar dig an detta, se ljuset i tunneln.
Tyvärr har jag inga råd att ge, utan det blir som med drickat.
Det är bara att uthärda, det blir bättre...............

Skickar lite bra och possetiv energi.
Och jag syftade INTE på att du skulle ut på dans eller date IGEN.
Men men.........
//A

Maria42

Du verkligen kan njuta av denna vecka, kanske planera lite framåt, prata med banken , leta bostad osv.
Vi får hoppas att han kan prata med sin syster för det behöver han säkert. Det vore väl skönt om svärföräldrarna vet när du träffar dem så slipper du informera dem.
Passa på att läsa böcker utan måsten som kräver tid.

Skön söndag, Kram

(Ut och gå själv, det är bra för att rensa tankar)

Stigsdotter - en övning inför ditt nya liv där du (antagligen) kommer att vara ensam när barnen är hos sin pappa. En övning i fysiskt utrymme. Jag övar också, på andra men ändå (tror jag) liknande saker.
Ha det bra på upptäcksresan. Den mest intressanta vägen går inåt:) / mt

Stigsdotter

...ja den tanken slog mig också, att detta var en övning. Rätt så skönt. Tidigare har jag tänkt att jag skulle dö om vi skiljdes och jag inte fick träffa barnen jämt men nu tänker jag att det kan vara skönt också för att jag då mer eller mindre tvingas att ta hand om mig själv, träffa vänner och göra sådant jag tycker om. Visst kan jag göra sådant nu med men jag blir lat när jag delar hem med någon -även om vi inte har den gemenskap jag skulle vilja så gör blotta närvaron av den andre att jag inte får ett lika stort socialt behov längre och alltså inte tar mig för med att ringa en vän eller hittar på något fastän jag mycket väl skulle vilja.

Ikväll ska jag ut och äta med en kompis jag inte pratat med på länge och imorgon ska jag lösa in ett presentkort (från förra året) på lite ansiktsfix, på onsdag kväll ska jag nog bara sitta hemma och läsa hela kvällen, kanske ta en promenad. Svärmor och maken förser mig med bilder på barnen och svåger och svägerska spelar jag mobilspel med så jag känner mig inte särskilt ensam - så har jag ju som sagt er också :-)

Livet är gott faktiskt!

Maria42

Med egentid, känns som det ligger högst upp på önskelistan just nu.
Du kanske ska börja träna, är jättekul tycker jag. Jag har börjat på lite olika pass på Friskis & Svettis (för friskvårdspengen från jobbet, ni kanske också får det?) och det är verkligen jättekul, prova!
Kram!

vill.sluta

Allt går din väg nu, hoppas du känner att du klivit in i ett "flow".
Sköt om bara dig nu, du kommer aldrig bli ensam, du har en sådan härlig utstrålning och framåt anda så det är underbart att läsa.
Tack för inlägget i min tråd, jag är övertygad om satt du klarar dig galant.
Härlig läsning!
Kramar med kindpuss!
/A

Stigsdotter

Maken skickar kort på chokladdrickande dotter och skriver att hon "tyvärr stukat sig lite". Hon ser så eländig ut på bilden så jag kan inte låta bli att ringa. Svårt samtal där han känner sig anklagad och jag är orolig. "benet är svullet" men hon åkte igen efter det. Jävla idiot! Usch, nu sitter jag här och är arg, ledsen och orolig för min lilla unge. Antagligen tyckte han att det var jobbigt att hon inte är lika duktig som de andra ungarna som är med och så åkte den arga rösten fram. Jag har inget förtroende alls för honom nu känner jag.

kalla

Han fiskar efter din uppmärksamhet. Det finns flera vuxna där så det går nog ingen nöd på lilltjejen. Nästa gång säger du bara att det där löser ni säker och så är det bra med det. Sen kan du banka huvudet i väggen, men visa inte honom det, han vill få dig ur balans. Skickar styrka och kramar till dig//Kalla

vill.sluta

Låta dom klara sig själva. Med all rätt då förtroendet inte finns för exet och kexet.
Antagligen ville han hålla dig informerad om hur läget var. Det hade gått bra och nu fick hon varm choklad som lite plåster på såren.
Tänk på vad du hade sagt om han inte hört av sig utan du fått reda å på det i efterhand?

Nu gjorde han det bästa av situationen, tycker jag.
Du kan ju ändå inte göra något där du befinner dig.
Det kommer bli tufft för dig att inte vara närvarande i alla situationer, men barnen blir större och kommer bli mer och mer självständiga.

Barnen kommer växa fort i och med skiljmässan, dom blir stora fort genom att dom får ta ansvar på ett nytt sätt.
Det är tufft, men som jag sagt förut, jag vet att du fixar detta.
Kramar/A

Stigsdotter

Har varit ute med väninna jag inte pratat med på riktigt på länge, blir inte så mycket seriöst prat när ungarna alltid är med.

Vet inte riktigt om maken ville ha min uppmärksamhet, vill.sluta har nog rätt, jag hade nog blivit ledsen om jag inte fått veta förrän i efterhand, om det inte hade varit så att det inte var allvarligt men i så fall hade han inte behövt meddela sig alls. Nu blev det att jag fick veta och då tolkade det som allvarligt och sen fick jag skit när jag blev orolig. Hm. Kalla kanske har rätt i alla fall att han vill få mig ur balans, fast varför då? Mitt i maten ringde han och berättade att de lindat benet och ska åka och röntga imorgon. Tydligen var röntgenapparaten trasig idag - väldigt lämpligt att inte ha fungerande utrustning på en skidort under en av sportlovsveckorna. Morr. Nyss sms:ade han att det blivit värre och att de antagligen kommer hem - är ju inget kul för henne att sitta i stugan när de andra åker skidor.

Lilla gumman, hoppas det inte är så illa så hon får problem med knät framöver.

och, hoppas det går över i natt så de inte behöver komma hem och förstöra "min" vecka. En annan väninna som jag hittat tillbaka till efter att jag slutat dricka bjöd hem sig hit på onsdag och då vill jag inte ha en skadad unge och en sur make sittandes här!!

Dompa

Vore det allvarligt så hade han ringt! Sen när det blev "värre", då hade han ringt igen! Även om han visste att du var på middag. För alla vet att man svarar på samtal...från en annan vuxen som har ansvaret för ens barn. Bli inte förvånad om det visar sig att röntgenapparaten är sönder även imorgon så de måste hem. Eller att han ser till att du förstår att när din dotter har ont så måste du finnas vid hennes sida. Eller att din dotter tror att hon är värre skadad än hon är...

Förstår din oro. Men är även inne på Kallas linje. Det är nu spelet/leken börjar. Oroa dig, använda barnen som brickor. Och du kommer att torska då och då...för det gör man när spelkorten är ens egen avkomma. Men det är bara vad jag tror...ingen sanning. Bry dig inte om hans SMS...är det allvar så ringer han! Han vill ha dig ur balans för att; Misery loves company!

Härligt att du fick ha en vuxenkväll iaf. och önskar verkligen du får återuppleva det på onsdag. Godnatt! /R

Maria42

Han vill få dig ur balans. Detta är det svåra men man måste släppa taget när den andra har barnen och lita/tro och förvänta sig att de fixar situationen. Det är svårt men du måste, hon har det bra även om hon gjort sig illa, hon är med sin pappa.

Kram!

låter det fullständigt naturligt att man meddelar den andra föräldern att tjejen har skadat sig, även om det inte är särskilt allvarligt. Ingen av oss kan ju veta makens avsikter med det? Bara spekulera... det vi kan få veta något om är vad det händer i dig Stigsdotter, vilka tankar du får och hur det känns i dig. (Spekulation i andras tankar, känslor och avsikter ger ofta fel svar.)

Maria säger det jag tänker: "Detta är det svåra men man måste släppa taget när den andra har barnen och lita/tro och förvänta sig att de fixar situationen. Det är svårt men du måste, hon har det bra även om hon gjort sig illa, hon är med sin pappa."

En gemensam fråga inför separationen är i vilket läge ska man informera den andra föräldern om det händer något oväntat? I bästa fall hittar man ett förhållningssätt som funkar bra åt båda håll. Det är väl det som är hela idén och det goda med delad vårdnad... att BARNET i "utsatta" lägen kan välja var det är bäst att vara, t.ex om hen blir sjuk. Och, lite längre fram i tiden, att de får (den inte alltid just då uppskattade) tryggheten i att inte ha utrymme att spela ut föräldrar mot varandra - det mår dom inge bra av. T.ex när de kommer hem och har rökt eller druckit... att inte den ena föräldern går med på att hemlighålla inför den andra.

OM de kommer hem NU tycker jag att du kontaktar väninnan och föreslår att ni den här gången träffas nån annanstans så att ni får vara ifred och prata vuxet. Det finns ju en fullständigt naturlig orsak till det. Gör också något annat "eget" som du planerat. Det är också en övning - för er båda och barnen.

Kram, kram / m(oral)t - känns att jag kan låta "pekpinne", det är inte menat så