Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Jag dricker inte vansinnesmycket. Det är mera den belöning som vinet utgör och som många av er beskrivit här, som för mig är ett tecken på att det inte är ok. Det är liksom svagt att falla för alkohol och göra den till sin vän eller något tröstande, dövande... men vi är ju många som faller.

Jag tycker ni är många här som kommit till insikt och verkar så starka, det är skönt och jag känner igen mig i mångas beskrivning av hur naturen börjar betyda mycket, en lång vandring i skogen eller att sitta vid vatten i tystnaden.

En händelse som inträffat i mitt liv för en tid sedan har gjort att jag faktiskt vaknat upp ur min "slummer", en obehaglig händelse som jag inte ännu kan ta upp här men som både kom som en smocka rakt i mitt "duktiga" jag och som ett nödvändigt uppvaknande för det är massor i mitt liv som varit tokigt de senaste åren.

Utåt sett är jag en välfungerande (usch vilket uttryck) "duktig" (usch för det också) människa som klarar mer än de flesta utåt sett, men inuti är jag ofta en liten flicka som stretar på bara för att jag måste, annars rasar ju precis allt samman. Ett korthus har jag byggt mig och tappat bort mitt inre på något sätt. Det är ju för sjutton nu jag måste ta fram mitt "själv" igen... ett nygammalt "själv" kanske, den som får vara sårbar och be om hjälp ibland, inte klara allt så jäkla galant själv jämt.

Var börjar man? Jo lite har jag fattat... ett steg i taget...

Jag tycker om att läsa runt här. Många kloka tankar och mycket positiv anda. Vilken skön stämning här inne, det är fint det. Jag vill också hitta tillbaka, hitta rätt... tappade bort mig någonstans på vägen./Tilde

Stigsdotter

2013 ska bli året som på det ena eller andra sättet fastnar i minnet.

Tilde

Det var året då jag under våren tog mitt personliga världsrekord i dumhet,
året då mycket, pga av detta började ljusna succesivt under sommaren.

Det var året då jag hittade alla er på forumet,
året då jag började inse att här krävs beslut och goda val
istället för att stoppa huvudet i sanden
och blunda och hoppas att stormen blåser över ovanför mitt huvud.

Året då jag yrvaket började komma till insikt.
Året som jag stundtals velat och vacklat, trixat i tanke och handling
men som jag nu ändå ser någonslags röd tråd i.
Jag har kännt tillräckligt med skuld och skam. Under senaste tiden har jag släppt de känslorna nästan helt utan att jag faktiskt märkte det. Lustigt hur starka känslor som skuld och skam succesivt faktiskt avtar,
det är som när havet slipar stenen slät, våg på våg, dag efter dag. Så är det med känslor av skuld och skam... efter en tid har de slipats bort och blir diffusa och gör inte ont längre. På god väg...

En viktig dag idag för mig, som att gå över bron, att ta ett kliv, få ytterliga nya chanser.
Ett kliv in i ett nytt år. Friskt år. Goda val. Sannare mot mig själv.

Ser med tillförsikt fram emot nästa år. Jag har fått redskapen under det år som gick och jag ska göra mitt bästa och det känns riktigt bra.

Till er ALLA forumvänner önskar jag
ett GOTT NYTT ÅR!
Är glad att få följa er på resan nästa år också.

Tilde

Dompa

Mycket av det du uttrycker passar dessutom in så bra på min resa...men jag hittade inte orden. "Som när havet slipar stenen slät..." Poesi :-). Jag är också inne på den biten att 2013 är året då jag ska bli sannare mot mig själv. En del sanningar kommer att svida...men det köper jag. Gott Slut och ett Sant Nytt år önskar jag dig! Kram/R

höst trollet

Bara måste komma förbi med en kram ;-D
Tack för nyårshälsningen!
Jag håller fortfarande på och "läser ikapp".. och funderar på vad och om jag ska kommentera ;-D

Behovet av att skriva är inte lika stort längre, men det är alltid kul att gå in och läsa..(lite "kontrollfreak" *skratt*)

Ha en mycket god fortsättning på 2013!/ trollsystern ;-)

Tilde

Så går det här hos mig, fram och tillbaka. Tyckte det gick bra under en lång period, gjorde framsteg på flera plan och kände optimism. Jag har en tendens att inte vilja vara till besvär och inte vilja komma med dåliga "nyheter". Så har jag alltid kännt det. Nu tar jag dock tjuren vid hornen och skriver fast jag inte alls är nöjd med mig själv.
Jag har gjort självhjälp idag, som finns här på framsidan. Känns som en bra sida för mig. Jag ser ganska tydligt att det är händelser som triggar igång mitt icke-välbefinnande och som nu gjort att jag tyckte jag lika gärna kunde dricka lite vin igen. Känns så välbekant.

Jag har mått bäst under de perioder då jag inte druckit något alls eller då jag druckit bara något glas vin tillsammans med någon annan. Så har det varit sedan jultid. Det har inte varit svårt och jag har inte haft suget efter att dricka mycket.

En liten händelse gjorde att jag druckit mera vin än vad som är bra och jag känner nederlaget och vill inte skriva här egentligen men tvingar mig själv. Det hände i förgår.

Annars är ju allt så bra nu, "stora" bekymmer är över. Jag känner bara en trötthet efter allt som varit och som jag gått igenom. Orkar inte med minsta lilla motgång känns det som. Jag som hade verkligen stora saker att gå igenom och tänkte att när det är över så ska jag bara må bra och sköta om mig. Varför det nu känns så här som ett stort tomrum... vad fylla det rum med som förut var ett rum som alltid var fyllt av kamp och vilja, överlevnad...

Jag tror det är så att när det länge funnits något som man måste lägga ALLT fokus på i sitt liv och när man plötsligt står där en dag och har ridit ut stormen så kan det vara svårt att hitta tillbaka till den vardag som gav innehålll förut. Att hitta tillbaka dit är mitt mål nu, den "lilla" glädjen i det som jag tyckte om förut.

Den känsla som infann sig i förgår o igår... att bara vilja fly bort i berusning, den är inte bra, den är förödande. Jag stormdrack inte, blev inte speciellt berusad, men fann den konstgjorda trötthet jag plötsligt längtade efter. Detta beteende och denna flykt från vardag. Jag vill den inte.

Jag vill kunna lösa de små problemen på annat sätt och jag tyckte jag var på god väg, men icke.

Idag är en ny dag. Jag ska inte dömma mig själv för hårt. Jag ska göra mitt bästa för att inte falla ner i känslan av att det inte spelar någon roll och de negativa tankar som följer.

Måste jobba varje dag med detta att välja bra lösningar. Detta får bli mitt fokus nu.

Ledsen idag.

Stigsdotter

Att inte vilja vara till besvär eller komma med dåliga nyheter... du är en sån där duktig-kan-själv-flicka tror jag. "inte ska väl jag". Jag har lärt mig att det lättar väldigt mycket att "lämna över" och att "lämna ifrån sig". Med lämna ifrån sig menar jag att berätta för någon hur det är och kanske be om hjälp. Jag tänker att den som tar emot, till exempel här på forumet, själv får bedöma om den klarar av att ta emot, annars säga ifrån. Men det är svårt, jag vet, man vill gärna visa på det som är bra bara.

Inte konstigt att det blir tomt när det du lagt all fokus på försvinner. Det är bra att du inser att alkoholen inte är botemedlet, jag tror man måste få testa det ett par gånger för att komma till full insikt! Du kommer att lära dig att lösa de små problemen på annat sätt, det kommer jag med. Om vi får bort alkoholen ur våra liv och våra hjärnor och inte glömmer bort att öppna oss så kommer vi att klara det.

Skickar styrkekramar!

Tilde

för orden och för styrkekramarna. Idag är jag skör och blir ledsen t o m av vänliga ord. Jag bär med mig det du skriver och tar itu med dagen på riktigt nu. Ska göra annorlunda saker och idag börjar jag med det... ska ut och göra det nu. Känns bra.

Kram tillbaka... och styrka till dig också.
Ibland växer styrkan ur skörheten.
Idag får bli en sådan dag!

tillbaka och häv ur dig så mycket du kan/orkar här !! Vi finns för dig så använd oss !!

Jag tror att det är den nyktra reformationen som kommer nu.
En slags återhämtning och vakuum efter det som varit.
Till en början kan det nog kännas obehagligt och kroppen återhämtar sig så sakterliga.

Om vi andra berättade att det är en naturlig del av uppvaknandet ifrån alkoholen, skulle det då kännas bättre för dig?

Jag vet hur det kändes och trodde det var fel, jag gjorde en självrannsakan och livsförändring på samma gång.
Idag vet jag om själen inte får vara med, då spelar det ingen roll vad kroppen gör.

Så för min skull låter jag känslorna bestämma vad som är bra eller dåligt.
Och ibland "matar" jag själen med sådant som jag vet gör att jag känner mig gladare.

För likt om en regering inte kan styra landet, och ett huvud inte styra kroppen ..då blir det kalabalik.
Det är viktigt att klargöra vem det är som bestämmer över mig själv, och det är jag.

Långa fina lugna skogspromenader i vacker klarblå himmel brukar reda ut detta.

/Berra

Tilde

Berra! Jag tar in dina ord, de känns mycket bra just nu.
Det är nog inte bara uppvaknande från a för mig utan också från något annat...
uppvaknande från nån form av flykt. Jag vill inte fly mera och försöker se med mera öppna ögon nu.

Tack Adde, jag ska försöka använda mig av er att häva ur mig på... det är skönt att veta att jag får.

Vinter i min t…

Här är en till som har druckit mer än vad som var bra eller avsett. Det kändes väldigt motigt att gå in här och skriva igen. Som att jag inte ville smutsa ned min tråd här med ett misslyckande, ungefär. Samtidigt vet jag hur mycket det hjälpt mig att skriva här. Hade jag inte gått in här och skrivit hade jag fallit till föga för A mycket tidigare och vid fler tillfällen än det faktiskt blev nu, det vet jag. Det var många jobbiga, rastlösa dagar som jag satte mig och skrev inlägg eller läste här tills jag visste att bolaget hade stängt. Så det ska jag fortsätta med nu, oavsett hur det går. Upp på hästen igen, helt enkelt.

Att hitta tillbaka till glädjen är lurigt. Då vill man ju fira.

Jag känner även ett behov av att få släppa kontrollen, eller fly som du beskriver det. Trots att jag mår så mycket bättre utan A i mitt liv, trots att jag vet till 100% att den inte löser någonting annat än tokspärrarna, känns det som en stor sorg att inte få ta till det när det kniper. Det känns ensamt på något sätt.

Borde ha skrivit här direkt när det hände, men det tog emot för mycket. Tycker att det var modigt, ärligt och bra gjort av dig att våga göra det så snabbt efteråt.

Tilde

att göra en resa. Känns roligt just nu att göra det bra för mig så som jag ju var på väg. Att inte falla ner i den där flyktkänslan utan hålla sig fast i klarheten. Eller som du skriver Vinter, att slänga sig upp på hästen och hålla sig fast... i alla väder, även när det stormar du! Vi gör den här våren bra!

Jag har slarvat eller struntat i att hålla mig igång med träning i vinter. Nu är det ändring sedan några dagar tillbaka. Började lite försiktigt men dock, jag har börjat.

Jag ska fylla på med sådant som jag gillar. Jobbar mycket, det kanske inte är bra lösning men så gör jag just nu.

Har åter en oroskänsla i kroppen som var delvis borta under en stor del av höst/vintern. Skillnade mot för något år sedan då jag kände den oron är att nu låter jag den bara komma och invadera mig om den vill, den får finnas och jag är inte rädd för den. Det sköna är att den försvinner om jag låter den få finnas. Sedan vakna utan oro på morgonen och det känns så skönt sådana morgnar.

Tilde

på denna vägen med träning, göra saker som jag trivs med, anstränger mitt sinne att försöka vara sann mot mig själv när det gäller vilka människor och relationer jag trivs med. Upplever att det kan vara svårt för allt är inrutat och det finns rädslor i att förändra.

Rädd för känsla av övergivenhet?

Har märkt under senare tid att jag tycker om att utnyttja dygnet på ett annat sätt. Det är skönt att låta kvällen bli lång för att jag väljer att gå på gym eller ta en lång promenad sent på kvällen eller att åka buss eller tåg och promenera resten istället för att använda bilen och inte benen eftersom bilen tar mig ända fram. Skönt att gå i kalla natten och bli trött av det och sova gott.
Känns friskt, detta är den rätta vägen.

vill.sluta

Människan är gjord för att röra på sig, kvällar på gymmet är underbart, sova när man tränar är en stor del.
Kosten är den tredje lika viktiga av dessa tre.
Tur att man gillar dess tre. Träna, äta och sova.
Med sprit i kroppen faller allt som ett korthus!

Hoppas du får en härlig kväll nu, med eller utan träning så unna dig en god trevlig middag!
/A

Stigsdotter

Du är på rätt väg nu, det hörs på dina ord! Att bara låta oron få finnas där låter väldigt mycket som "mindfullness" som jag har uppfattat det, att bara konstatera att "ja nu är jag orolig" utan att stressa upp sig över varnärhurvarför osv.

Apropå släppa kontrollen så tror jag det finns två sätt att släppa: antingen flyr man med hjälp av t.ex. alkohol eller också accepterar man (precis som du gör med oron). Jag tror det där med acceptans, överlämning till en högre makt hänger ihop på något vis. Att jag inser att nu är det såhär och jag kan inte kämpa emot. Det är som när man har ett problem som man försöker lösa så att hjärnan gnisslar. Att "sova på saken" är ofta det bästa, eller hur? Funkar väldigt ofta, och det man gör är ju att "lämna över" att inte kämpa så mycket, att acceptera att jag inte kan lösa detta just nu.

Nå, lite snurriga funderingar som dök upp här bara. Tack för utrymmet som MT brukar säga :-)

Tilde

har börjat funka för mig också nu, fast det tog tid. Jag har upplevt det några gånger, att jag kan släppa tankarna och somna lugnt och det är som en skön present... låter kanske knäppt men så känns det nu eftersom jag inte varit så lugn när jag skulle somna på mycket länge. Nu är det ljuvligt att gå och lägga sig, det är fortfarnade nytt men jag tror att det är så det kommer att bli nu... jippi!

Triggers och utlösande faktor till varför man dricker vin fast man tänkt att verkligen inte göra det... Jag har tänkt sista tiden att jag visste precis att jag gick in i det, då när jag började dricka vin i för stor mängd. Jag gjorde det och tyckte jag behövde det för att linda in det som gjorde ont i livet.

Sen när det blev en vana och jag inte alls tänkt dricka vin så kunde en händelse eller känsla vara det som triggade igång de "onödiga" glasen vin. Kan lika gärna dricka vin och lindra lite...

Nu tänker jag mest på att ändra i livet så att inte de gamla triggersarna ska ha något utrymme, de ska minimeras. Jag får ändra om i mitt liv, i stort och smått, in och ändra både här och där.... Tillföra bra saker eller göra på "nytt sätt" då jag närmar mig de moment där det är känsligt läge. Det gamla känns unket. Jag vill ha in nya intryck i mitt liv och jag är egoistisk nu. Det kommer att komma andra till del också.

Konflikt i relationen är en trigger som jag tänkt en hel på att jag skulle eliminera genom att kanske ta och göra slut på relationen, men har kommit fram till att här ska inte göras slut i nuläget(typiskt sätt för mig att fly genom att göra slut när det går mig emot)utan jag ska försöka med förändring istället. Får se om det lyckas... En utmaning för mig som jag behöver. Jag har vacklat o velat fram och tillbaka alltför länge nu och det bara suger energi. Nu tar jag detta som mål och jobbar i den riktningen. Funkar det inte tar jag nya mål.
(känner mig väldigt målmedveten och upp till kamp idag :)

Önskar alla en bra helg som blir på ett ungefär som man vill att den ska bli och inte helt tvärtom!

Stigsdotter

...apro på förändring i relationen. Jag har så sakteliga kommit till ordentlig insikt om att det är bara mig själv jag kan förändra. Jag kan önska förändring hos någon annan men om den personen inte vill det själv så måste jag återigen gå till mig själv och ställa frågan om jag accepterar läget som det nu är. Att ta ställning för någonting och stå för det är något jag lär mig nu, att välja istället för att bara låta tiden gå. Kan jag acceptera att ha det så här? Ser jag någon förändring?

Bara en tanke som dök upp här, önskar dig såklart lycka till med din förändring hoppas ni får det bra! Här får jag nog också ta och skriva ned sinnesrobönen:

"(Gud) hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra; ge mig mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden."