"Var har du varit?"
"Jag träffade ju Anna"
"Du är ju sen, vad har ni gjort? Har du träffat någon annan?"

Jag har fått nog.

Min sambo är alkoholist och har kallat mig för alla fula ord du kan tänka dig (och förmodligen ytterligare några!). Jag har vänt ut och in på mig för att bli sådan som han vill ha mig - jag får inte bli sen, jag får inte handla i vilken affär jag vill, jag får itne vara borta mer än viss tid, jag får inte titta på andra män, jag får inte le mot andra människor, jag ska ha fika och mat färdigt på rätt tid, jag får inte bli arg osv osv, för om jag gör något som inte passar honom så "älskar jag inte honom"... Men trots att jag försökt på alla sätt så är han inte nöjd. (och vad av detta är alkoholrelaterat och vad är inte det?

Nu har han inte druckit på en månad, skönt att slippa den biten. Men helt ärligt: när jag satte ner foten och sa till honom att jag håller på att fixa eget boende så var det som att det hade gått för långt redan; som att han redan passerat min gräns för vad som är okej. Så, jag äcklas lite av honom, är fortfarande rädd för honom och känner ju att jag håller på att bli den där personen som jag skulle ha varit utan mitt medberoende, och om han tyckt att jag varit sur, grinig, kontrollerande, krävande, innan så är det nog inget mot vad han tycker nu. Men i mina ögon så står jag ju bara upp för mig själv.

Å ena sidan vill jag bara packa ihop vårt barn och mig, flytta till min kompis och försöka lösa boendet efterhand, men samtidigt så är jag så rädd att han ska snacka skit om mig, att han ska lyckas ta vårt barn ifrån mig, å andra sidan tänker jag att det kanske kan bli en förändring... (både i mig och i honom).

Vad gör jag nu?

... flyttar jag in i vårt nya hem.

Lycka.

Idag har plötsligt "allt" fallit på plats (jag försökte ta en dag i taget, jag tog det viktigaaste först!). Plötsligt fick jag nys om en bostad, den är rätt liten, den är superfräsch/jättefin/charmig/med själ, den har allt vi behöver (utom det lilla som jag kommer köpa, få av vänner eller ta med mig från mitt gamla boende...), och den kan rymmas inom min budget utan problem!!!!!
Barnen vet inte ännu, men de är bekanta med platsen och... ja, jag tror på detta! Magkänslan är tillbaka, om än tillfälligt!!!!!!!!!!

Så, Mt, idag har du helt rätt: idag är det ett ljust inlägg, däremot är jag inte bekant med Berättelsen om det osynliga barnet, men jag ska lära känna den boken!

Du har så rätt: jag ska ju inte vara tillgänglig hela tiden, men jag är det av vana: han har så många gånger blivit arg för att jag inte svarat på samtal eller sms, för att jag glömt telefonen eller liknande...

Tack Markatta. Ja, jag är öppen för att jag bestämt mig för att inte ljuga för mig själv längre om hur jag har det. Men samtidigt ändrar jag vissa obetydliga detaljer ibland, av rädsla för att han ska läsa och bli arg...

Vårt nya boende... Har ännu inte sagt så mkt till sambon, men han vet lite. Kommer bli en pärs att prata om... Åh, det är så fint där, och så lagom för oss, elelr jo visst jag hade kunnat önska ett extra rum och kanske en diskmaskin, men det ligger så charmigt: ett litet hus på en stor gård och nära till vänner, nära till förskolan, nära till familj...
TACK, min högre makt, för att du väglett mig. Jag har väntat på ett tecken, jag har tagit en dag i taget, och det löser sig!!!

markatta

Grattis till bostaden! Jag sitter här och ler, blir så glad för din skull.

Jag ändrar också obetydliga detaljer ibland. Tidigare för att jag var rädd att sambon skulle känna igen det jag skrev, ja av samma anledning som du. Men det har jag börjat strunta i mer och mer. Vissa detaljer har jag kvar, för att skydda min och mina näras integritet. Jag ser det inte alls som lögn, mina känslor och tankar är ju lika sanna oavsett hur jag målar upp miljön eller genus på vissa jag berättat om i min omgivning. Det är ju liksom inte det som är det viktiga.

Massa kramar till dig!!!

Lelas

Grattis! Du ser, det löser sig nu. :)

Du har varit på botten, trampat ifrån med fötterna, och nu sätter du fart upp mot ytan igen.

Kram!
/H.

underbart! Nära till vänner, till förskolan och till familjen... dessutom inom budgetramen och trivsamt!

Det osynliga barnet är en novell av Tove Jansson - finns på You Tube i den japanska tecknade formen. Lite förbarnsligad kan jag tycka - men trevlig och den varianten är ju klart för barn. Annars vet man inte riktigt med Tove J och mumintrollen... de har bottnar för alla åldrar. Alla novellerna i samlingen "Det osynliga barnet" gick på Unga radioteatern (P4) i somras, kanske de finns att lyssna på ännu i SR´s arkiv.

Kram, kram - så härligt att du och barnen får ett eget hem! En plattform för din fortsatta livsresa! / mt

lillablå

Grattis!!!
Oändligt stort grattis!!!
Gläds med dig och minns känslan jag hade när jag fick min nuvarande lägenhet... Hade kvar den etta jag hyrde svart under hela mitt förhållande till min alkoholist, antagligen som utväg, omedvetet eller ej...
Men när jag väl fick MIN lägenhet, med mitt namn på dörren, min oas, min trygga plats, då föll allt på plats, och jag började klättra på måbrastegen, nästan så att jag kunde se skillnad dag för dag! Önskar dig det samma!!!
Om jag kunde skulle jag skicka dig två buntar av änglamarks ekologiska mixade tulpaner, att sätta på bänken i köket, som en påminnelse om de färgglada dagar du och barnen har framför er, utan oro över arga oväntade reaktioner och skäll!!
Grattis!!!
Kramar!!!
/k

Sorgsen

Underbara du, så glad jag blir för din/er skull!

Det där med hur anträffbar man ska vara, hur mycket man ska dela, vad som ska berättas eller inte kändes märkligt för mig i början. Jag och exet hade delat allt med varandra under så många år och plötsligt så kunde jag inte eller borde jag inte. Det kändes både ensamt och befriande.
Jag var så ung när vi träffades och allt kändes så självklart, den känslan i ett förhållande har jag aldrig upplevt sen de åren....inte ännu ;)

Liksom du och markatta (förmodligen många fler) har jag också vridit lite på saker och skeende här inne, men obetydliga saker.
Däremot kände jag att det var "liv eller död" eller "vinna eller förlora" när mannen var på behandlingen. Då gav jag både nick och ett tillfälligt lösen till terapeuten och maken, tillsammans. Om de har läst eller inte har jag ingen aning om.
Detta är ju min resa och frågan är fri om något är otydligt, kände take it or leave it. Jag vet ju att allt jag skrev ner om mig och oss kom till maken genom deras frågor så vetskapen finns. Intresset eller värdet?

Nu ut och trotsa den kalla vinden och njuta av våren och fågelkvitter.
Tar dig med mig i tanken.

Grattis och kram!

... pga att barnen sovit lite oroligt, men framför allt för att jag inte kunde sluta tänka på hur jag ska inreda, vad jag vill ha, vad jga inte vill ha, hur jag vill ändra en del av hur det såg ut... Åh, en sådan skön känsla. Känner mig lättare till sinnet än på länge.

Tack Markatta, Tack Lelas (när du skrev om att jag var på botten och bara behövde skjuta ifrån med fötterna kände jag att jag inte orkade skjuta ifrån, det var bara mörkt och kallt och och ändå orkade jag inte ta mig därifrån - men nu ser jag hur rätt du hade! Jag hoppas att jag inte kommer vara så långt ner på botten på länge...), Tack Mt, Tack Lillablå (när jag flyttar in ska jag köpa de där mixade tulpanerna och tänka på dig och alla som stöttat mig här, för det senaste året har jag inte haft en önskan en enda gång att göra det lite mysfint med blommor etc i vårt hus, men i mitt och barnens nya oas ska det vara MYS, hemtrevligt, fredagsmys, lördagsmys, söndagsmys, måndagsmys och mys alla dagar, och lugn och harmoni!!!!!), Tack Sorgsen (jag håller så tummarna för dig och hoppas också att du haft en skön dag och får en fin helg!! Igår när jag hade fått beskedet om boendet så gick jag en långpromenad för första gången på länge och hade lite musik i öronen och gick och log och kunde inte låta bli att sjunga med...! Härlig känsla!).

Imorgon ska sambon ha barnen och han verkar emst ledsen och nedstämd när han ringt och han valde själv att ha dem lite kortare tid än vad jag hade trott. Jag försöker att inte lägga in några värderingar i det, inte måla upp massa hemska framtida scenrion, uan jag stannar i nuet, en dag i taget.

Vårkramar

vill.sluta

Och blir ärligt glad för din skull.
Grattis, sakta men säkert kommer du kunna njuta av livet igen!

Appropå tulpaner, faktiskt jag har gett dig en sexmånaders prenumeration så varje vecka i sexmånader får du en ny fin buket att ha på bordet/i fönstret.

Det går att skaffa sådan abonemang, jättebra och praktiskt.

Kramar
/A

Sorgsen

...vi båda startade våra trådar ungefär samtidigt och nu börjar vi se ljuset nästan samtidigt ;)

Lycka till...till oss...

Kram

Det är precis vad sambon med familj är. har återigen fått utstå massa skäll, inför barnen, och även brodern ringde upp. Men idag blev jag förbannad tillbaka: jag sa ifrån på skarpen och visade att det där är inte ok. Kändes sköööönt.

Men som vanligt: skrämd att barnen kommer att tas ifrån mig. Återigen har sambon visat att han inte tänker på barnens bästa, bara på sig och sitt. S.T.Ö.R.D.

Jag peppar mig med mitt nya boende!!!!

Fy fan, vilken soppa.

Stort tack rö blommorna vill.sluta.
De behövs idag.

Heja oss!!
Känner mig nöjd på många sätt, men jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på att du fått den lösning du får: jag önskar ju att jag hade kunnat ha familjen hel och hållen. Men efter att återigen fått bevisat för mig att de är galna så måste jag försöka fortsätta stå på mig. Men med värme: jag är så glad för din skul och jag hoppas du får en underbar framtid! Men jag hoppas att vi får fortsätta att följas åt här åtminstone ett tag till?!

/N

Sorgsen

...på rätt sida nu!

En dag kommer de inte ha mer att skälla över, det glesnar ut och bleknar, tappar konturerna ju med tiden. Ont gör det och ärren och minnena försvinner aldrig, jag har aldrig tyckt att "tiden läker alla sår", men den akuta överrumplande smärtan dämpas.

Bra du reagerade!

Starka, fina du.

Kramar i fång

Sorgsen

...jag lever på hopp och tro i förhållandet nu...så länge alkoholen inte återvänder är det värt tiden.

Jag är egentligen skitskraj men koncentrerar mig på mitt och hoppas veckorna kommer rinna iväg fort. I rask takt för att spriten inte ska locka innan styrkan och viljan sviktar. Vet ju att man säger att varje dag måste inledas med samma mantra år efter år men inbillar mig att ju längre tid det går utan alkohol desto lättare är det hålla sig ifrån det där första glaset....

Tack för omtanken...maken sitter intill och jag spinner ;)

Inredning, ett av mina favoritintressen också.
Ser fram emot höra om din framtid

Miss K

Hej, ville bara berätta att jag också följt din historia. Vad glad jag blev när du skrev om den nya lägenheten som du har hittat! Du verkar så positiv och stark nu jämfört med innan. Hoppas den blir din/er.

Kram
Miss K

inte låta bli att länka till del 3:) Grattis till att du blir alltmer synlig! Jag antar att du kommer att upptäcka helt nya sidor hos dig själv:)

En kort resumé: En dag kommer Tooticki på besök till Muminhuset. Hon har med sig en osynlig varelse, Ninni. Ninnis faster har varit sarkastisk och elak mot Ninni och därför har hon blivit osynlig. Men Tooticki tror att Muminfamiljen kan hjälpa henne. Muminmammans stora kärlek och omsorg får flickan att steg för steg bli mer synlig. Men ansiktet förblir osynligt. För att Ninni skall få ett ansikte måste hon visa sin ilska.

http://www.youtube.com/watch?v=l4-_bJY1iws

Kram och ha en härlig lördag! / mt

Precis när jag börjar känna mig starkare så kommer den där j-a sambon som ett knivhugg rakt i hjärtat igen.

Han är galen. Jag vill bara dö.

Fy fan. Han står ju på sig: jag är galen på alla sätt och mycket olämplig som mamma, och han vill att vi har barnen lika mycket.

Allting med mitt nya lilla gryt känns plötsligt förstört.

Jag får inte säga så, men han måste vara psykiskt sjuk/störd.

Min högre makt - hjälp mig! En dag i taget.

Lelas

Men, vännen! Vad är det som har hänt? (Eller ja, du berättar ju bara om du vill.)

Vet du, jag tror faktiskt att det kan hjälpa dig att tänka att din sambo (ditt ex?) är psykiskt sjuk. För du måste sluta tro att han har rätt när han anklagar dig.

Det enda du skall fokusera på nu är att inte gå tillbaka. Ingenting blir bättre av det, tvärtom så kommer allt bli sju resor värre om du återvänder. Så, ta en dag i taget och om du inte orkar det, så börja med en timme i taget.

Det kommer att bli bra. Du är på väg mot ytan.

Kram, vännen. Du finns i min aftonbön - och min högre makt lyssnar. ;-)
/H.

Sorgsen

...andas!

Han kommer inte åt dig nu och det kan kännas frustrerande för honom. Så låter det för mig...

Håll fast i ditt nya lilla gryt och se fram emot göra det till ditt.
Du kan inte stoppa orden och händelserna som andra säger eller gör.
När ni genomfört separationen kommer diskussionerna om var barnen ska vara. Är ni inte eniga blir det familjerätten som avgör. Deras beslut behöver inte heller vara löpande för evigt. Sånt vet advokater allt om.

En dag i taget, eller som Lelas säger, en timme åt gången.

Vi är många som tänker på dig, lyssnar, känner igen och kan identifiera sig med situationer liknande din.
Det blir bättre!

Kram

(Från den blonda som också fått bakslag)

gå upp och ner, upp och ner... han är naturligtvis också i obalans (mer än tidigare) och kommer att ösa kritik och hot över dig. Så som han har varit mot dig när ni levde tillsammans så kan du inte räkna med annat. Det kommer inte att upphöra för att du har skaffat eget boende. Därför blev jag så glad över att du kommer att ha familj och vänner nära omkring dig. Men - det kommer att lugna sig med tiden.

Det är samma sak igen: du kan inte ändra på honom men du kan ändra dig själv... och du har redan gjort stora förändringar!!! Han kommer omedvetet eller medvetet) att försöka återställa balansen till så som den har varit - det ska du INTE falla tillbaka till, ta allt stöd du har tillgång till för att följa DIN väg. Han vet säkert att barnen är din sårbara punkt... och där är det som Sorgsen skriver, det ska inte beslutas nu. Styrkekramar i massor / mt

lillablå

Fina du!
Ett gryt är ett tillhåll, en håla, ett gömsle...
Och ditt nya hem är bättre än så, det är din plats, ditt hem, din trygghet, ditt palats, din oas! Högt ovan jord och elakheter, ovan och bortanför knivar i ryggen...
Bakslag kommer, det är ett sätt för din högre makt att påminna dig om hur långt du kommit, och hur stark du blivit!
Tänk tillbaka på vad du klarat, hur många steg du tagit på stigen som är bara din, så kanske detta känns mindre och lättare att bära?
Du fixar det här, också, även om det just nu inte känns så!!!
Tänker på dig, och skickar kraft!!!
/k