av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
fre, 2013-03-29 - 08:48

skrev för några dar sen och tackade för att jag fortsätter dela hur jag tänker nu när allt har blivit bra i vårt liv... Det kan jag göra länge... livet fortsätter och är i ständig rörelse - som bilderna förändras i ett kalejdoskop. Jag tror inte att jag vill ha det annorlunda. Inte stiltje, nej. Det för ingenstans. Jag vill ha rörelse och viloplatser. Det vet jag Tilde, att du vet - men just dina ord gav mig lusten att skriva denna vackra Långfredagsmorgon. Tack för din input!

Vi, jag och mullegubben, möter nya utmaningar längs vägen. Det är sättet att ta sig an dem som är annorlunda. Nykterheten och icke-möjligheten att att "skylla på" alkoholen gör att jag tvingas se sanningar i vitögat ur en ny vinkel. "En dag såg hon sanningen i vitögat" är en rad ur Lisa Ekdahls CD - en CD som är så betydelseladdad för mig. En glädjekälla. Jag kan jag höra den inom mig och spelar den ofta. Den hör ihop med victoria & vana & sommaren 2011 då jag delade mycket och fick långt mer här på forumet.

Idag ser jag med beundran hur Jan & Pia Johansen delar med sig av sina och sitt gemensamma liv, Jag-Du-Vi, erfarenheter och kamp.

I onsdagskväll fick jag höra några sanningar av mullegubben ur hans perspektiv. Hans upplevelse av livsrum (mitt ord, min tolkning) i vårt gemensamma hem. Jag både visste och inte-visste vad han talade om. Jag blev obeskrivligt ledsen. Sjönk som en sten. Tyngden satt kvar i går morse.

Innehållet i vår konfrontation är inget nytt men vi har inte mött detta tidigare under det jag skulle kalla den stabila nykterheten. Det handlar om att lyfta upp olika synsätt, olika sätt att förhålla sig. Och att rida ut stormarna i full medvetenhet och med fokus på vad det handlar om. Det gick inte då akoholen var med som en del från båda håll. Och på flera sätt faktiskt. Mångdimensionell alkoholpåverkan och -inverkan. Jag kan inte låta bli att le trots att det är svåra minnen.

Igår var han olycklig - tyckte att han inte borde sagt, inte borde gjort mig ledsen... men när jag sa att det var "rätt" höll han med. Visst ska både han och jag ha rätt och plats att säga fritt. Visst ska vi båda ha rätten att vara ledsna. Jag är nyfiken på vad som gör att jag sjunker. Om denna min djupa ledsenhet brukar han säga att jag är långsint - det är fel ord, det har jag alltid vetat. Nu är jag närmare känslans rot än nånsin... jag har vittring på känslans ursprung... var den har sina rötter.

***

Mannen har vaknat, vi har ätit frukost och talat om svåra saker... om förra årets valborgshelg och mitt behov att bearbeta "årsdagen". Behovet att bearbeta minnen, årsdagar, har jag upplevt återkommande och tillgodosett här... Ältat, ältat - och sen har det svåra faktiskt upplösts och jag konstaterar med viss förvåning att det är borta.

Vi har också talat om Jan Johansen i Go´kväll... Mannen har fäst sig vid en väns och forumdeltagares uttryck att inte låta sig "förminskas till en före detta alkoholist" - han tyckte att Jan J i viss mån drabbades av det. Jag håller med - i de två TV-program jag sett honom har han framstått lite... lätt besvärad. Däremot i samtalet med Lotta Bromé kändes de mer som två jämbördiga.

Det har gått tre timmar sen jag började skriva. Under tiden har mannen blivit delaktig i skrivandet & samtalet. Solen har stigit, jag har gråtit och skrattat... Nu börjar dagen.

Långfredagsfrid önskar jag er alla som läser! / mt

mulletant
fre, 2013-03-29 - 09:29

en timme senare att nu har jag gått igenom fjolårets valborgschock med mullegubben - han som är den det närmast berör... Tänk om jag är färdig med det i och med det? Tänk om jag inte behöver vrida, vända, älta här... Det visar sig. / mt

vill.sluta
fre, 2013-03-29 - 14:50

Så klok, så god och helt otroligt genomsnäll.
Jag har läst och förstått vilken resa du har i bagaget.
Fått själv höra och veta dina råd och åsikter.
Läst på anhörigdelen och kommit med din hjälp till ännu mera insikt.
Tack för att du finns.!
Önskar dig en fortsatt trevlig påsk!
Ät inte för mycket ägg........
Kramar/A

mulletant
fre, 2013-03-29 - 16:42

för vänliga ord. Jag är inte så genomsnäll som du kanske föeställer dig - alla vi mänskor har många sidor ooch många bottnar. Men jag övar mig hela tiden och vill lära mera om mig.

Det är väldigt stilla här på forumet nu.

Jag funderar just nu på vad jag vill säga till dig när du är på besök här i min tråd. Jag har funderat många gånger tidigare över vad som händer runt dig här på forumet. Jag ser och "hör" att du ger uppskattning. Jag ser också att det blir riktigt fel emellanåt - och så ber du om ursäkt... Alla gör vi misstag och det är rätt och bra att be om ursäkt men det är också viktigt att visa att man lär sig av sina misstag.

Jag skulle önska att du ägnar mer energi åt att försöka se dig själv. Rikta blicken inåt. Du skriver ganska ofta att du fått insikt, din tråd börjar med det. Det skulle vara fint om du ville dela något av dina insikter - lyfta fram dem i ljuset. Jag tror att det skulle föra dig framåt i din process att skriva mer om dig - om det är så att du verkligen vill det som ditt nick och dina första inlägg säger. Jag tror också att du skulle vinna respekt av andra forumdeltagare om du skulle visa lite mer av dig själv, den du verkligen är och vill vara.

Glad påsk till dig också! / mt

mulletant
lör, 2013-03-30 - 14:52

oerhört ödmjuk och berörd över mullegubbens omsorger om mig. Jag ser så tydligt nu att jag (också) har så mycket att lära... jag är så präglad av mina förmödrar om hur det "ska vara" och inser så sakteliga att... de är inte kvar. De mönster jag levt efter i deras närvaro kan jag överväga idag om jag vill ha kvar. Vad är jag fri att lämna? / mt

mulletant
mån, 2013-04-01 - 20:17

med olika inslag... goda samtal (mycket goda), svåra frågor, många gäster och mycket mat. Sol och kyligt väder. Födelsedagar och sommartid. Ser att forumet är nästan helt dött. Gör mig inget nu då jag har andra kontaktvägar. Synd, synd för dem som söker sig hit och inte får gensvar. / mt

mulletant
tis, 2013-04-02 - 17:44

som (kanske) begynte söndagkväll... i vart fall var den tydlig på annandagens eftermiddag. Mullegubben somnar tidigt, vi är båda lite ledsna. Idag har vi talat lite om det, hur vi båda (går nog f-n inte att reda ut var det började och tack och lov kan vi numera låta bli att försöka:) går in i gamla mönster ... och riskerar fastna där som i ett spindelnät. Någon frågade nyligen om torrfylla och mina tankar gick en sväng till det... gamla tankemönster i neråtgående spiral... Men sen när vi sett det och sagt det... så är det utsagt och punkterat. Vi är tillbaka i en sund tillsammansvaro. Ikväll har han AA-möte - arbetsmöte skulle det vara med planering av ett och annat. Jag är "fri" igen, befriad ur nätets fångenskap, energiläckaget har upphört och jag känner mig hel. / mt

mulletant
tors, 2013-04-04 - 05:33

han var inte färdig med svackan. Ledsen man. Vi talade om det igårkväll. Och att var och en måste ta hand om sig själv. Nu har vi vaknat - jag har sovit gott och helt glömt att han var ledsen, han har sovit gott och tagit hand om sig själv.

Jag skriver nu mest för jag tror det är viktigt att berätta hur balansen förändras i nykterheten och att man kan lära sig nytt genom livet...

Jag lär mig mer om (våra) sårbara ytor... hela tiden. Om våra respektive styrkor. Om egenvård. Och om medkänsla.

Läser idag om forskning som bekräftar det vi redan vet - om medkänsla är gott för människan http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/medkansla-viktigt-for-var-overlevna…

markatta
tors, 2013-04-04 - 07:14

Jag följer din tråd här men kommenterar inte ofta. Överlag är din tråd faktiskt väldigt svårkommenterad då den sällan innehåller frågor, snarare reflektioner och insikter som du kanske själv kommer fram till genom att skriva och att leva.

Det jag vill säga är att din tråd berör mig, även om jag bara tassar tyst förbi. Snarare än viljan att svara så väcker dina inlägg frågor hos mig, om mig själv och mitt sätt att hantera motgångar och framförallt relationer. Som små varma bollar jag bär med mig under dagen. Det ligger en trygghet i det.

Kanske är det det som andra känner här när de skriver du är genomsnäll och god, lugnet i dina ord. Människan är ambivalent men vissa upplever jag som mer stabila än andra och du är en av dem. Jag tror att du vet vem du är, något som jag själv och säkert många andra här precis börjat nysta i när vi sökt oss till forum.

Vi har setts några gånger i filosofiska rummet och jag kan hitta ett lugn i att mentalt föreställa mig att vi sitter och dricker kaffe ihop, ofta tysta. Det är lustigt hur man(jag) verkligen skapar sig bilder av er olika forumvänner. Jag vet precis hur ni ser ut, frisyrer, kläder, dialekter, haha... Jag har aldrig hängt på ett forum förut, alltid tänkt att möten över internet inte är äkta.

I desperation och kaos sökte jag mig hit och hoppas att jag kommer att lämna i ett lugn, men inte än.

Jag önskar dig en strålande dag!

Berra
tors, 2013-04-04 - 07:58

Hur ser jag ut i din värld, om än bara på lek och skoj?
Jag tänker inte ta illa upp, bara kul att se hur din fantasin ser ut runt mig,
hur väl det stämmer med min verklighet jag har försökt förmedla i min tråd..

/Berra

mulletant
tors, 2013-04-04 - 13:30

med besök i min tråd. Jag bjuder på kaffe!

Jag fick en tankeställare av ditt inlägg Markatta - det stämmer att jag inte ställer frågor... jag har/använder skrivandet för att reflektera och söka svaren i mig. Jag tror att det är ett både sunt och osunt drag och bra att bli uppmärksammad på det. Jag är inte och vill inte vara självtillräcklig och jag har fått mycket hjälp här på forumet.

Ja, jag tror mig veta ganska bra vem jag är - vilket inrymmer en paradox som jag blev påmind om för bara ett par dar sen. Eller nätter då. Jag hade ett antal nattliga vakentimmar på påsken då det var fullmåne. Då fick jag för mig att bläddra i Tommy Hellstens bok Barn av livet. Den hade jag med en sommar i segelbåten och den sa mig ingenting. För kanske 1½ år sen läste jag den intensivt och med stor behållning, jag såg att den handlade om "mig" och jag citerade en hel del i mina texter här.

När jag nu igen tog upp boken föll den upp på kapitlet Att lyssna till barnet inom sig. Och jag läste och läser: "... ... Till medberoendet hör en nästan total brist på någon som helst kontakt med kärnan i den egna personen. Denna brist på kontakt har uppstått när barnet varit tvunget att anpassa sig till exempelvis alkoholism i familjen. Barnet har lärt sig följa tre regler: du ska inte tala, du ska inte känna, du ska inte lita på någon. Genom att följa dessa regler har barnet överlevt situationer där det saknats utrymme för att bearbeta de egna djupaste känslorna och behoven. Men barnet har betalat ett alltför högt pris för sin anpassning och överlevnad: det har förlorat kontakten med sitt inre och verkliga jag."

Det är jag - jag har levt i alkoholism och stundvis i skräck, jag har funnits i och i gränslandet till andra vedervärdigheter som det var otänkbart att tala om... En del talades det om faktiskt men i ett totalt maktlöshetens sken.

Men Tommy Hellsten ger hopp! Också för mig:) I kapitlet Tilliten skriver han att Livets barn vilar i vetskapen att livet bär.

Han skriver "att fästa sig vid någonting betyder att växa ihop med någonting. Det ger psykisk trygghet och själva platsen blir ett hem. Hemmet är en plats som är människan mycket kär. Utan hem är vi utsatta och vinddrivna."

Jag känner att jag är hemma nu och jag är så tillfreds med det. Jag märkte för ett tag sen att jag sover på ett annat sätt - dvs har tagit en annan fysisk plats i sängen. Jag har inte sovit på soffan på väldigt, väldigt länge. Hösten 2010 sov jag ofta där och även våren 2011 någon gång.

Att livet är gott betyder inte att alla problem är lösta. Vi söker oss fram. Nykterheten har varit absolut avgörande som grund för ett tryggt utforskande av våra sårbarheter och kantstöttor (ett nytt ord?). Nykterheten är en nödvändig men inte tillräcklig grund... innehållet i livet är mycket mer än att vara nykter. / mt

mulletant
tors, 2013-04-04 - 13:34

över hur jag tänker mig att ni ser ut... ni mina forumvänner. Men Nej, jag har inga tydliga bilder av era utsidor... det beror säkert på att jag är mest intresserad av insidan, det som finns under ytan:)

Kram på er alla forumvänner. Allt gott, lev väl! / mt

vill.sluta
fre, 2013-04-05 - 14:56

Så är det Askungens mormor som finns uppe uppe bland molnen och tittar ned..........

Vis och god, även om det mot förmodan inte skulle vara så så är det det nu!

Och skulle jag se denne dam, kramandes Johan Rhenborg med Carola vid sin sida (nu har jag hoppat mellan trådarna) så skulle jag komma fram och utropa GRUPPKRAM! :-)
Jag bor oxå i La el Stockholmo.......

En fråga bara?
Vad har ni för bild av mig?
Svara gärna i min tråd?

Markatta, hoppas innerligt att du och jag FORTFARANDE är schyssta kompisar?
Min bild av hur du ser ut är en smal lite fräknig tjej runt 35 med kort brunt lockigt hår.
Klär sig lite lose, sportigt har oftast sneakers och är lite av en tänkare.
Äntligen fredag, har rett sig oerhört bra på jobbet.
Vi har bestämt nytt arbetsschema som jag är mycket nöjd med, pojkarna har fått varsin k as tt.
Vilka vi adopterar från ett katthem.
Vi har varit och valt ut dem, tre veckor gamla.
Duon får dem i slutet av maj.

Det är stort ansvar.
Mår toppen och önskar ALLA en fantastisk HELG nu.
Frun arbetar, så vi killar skall TOKSTÄDA hela huset, putsa fönster och ta hand om ute.
Vårstäda m.a.o

Tjohooo!!!
/A

mulletant
lör, 2013-04-06 - 23:03

alldeles härlig dag med delar av familjen. Också många timmar ensam med mannen, talat men kanske mest varit tysta. Tillsammans. / mt

mulletant
lör, 2013-04-06 - 23:48

en AA-kamrat på det lokala köpcentret idag - de blev så glada båda två... Och Mg sa till mig senare: I AA lär man känna människor inifrån och sen... kanske något mer om det yttre som är av mindre vikt. I det vanliga livet är det precis tvärtom... man börjar med namn, yrke, bostadsort och sen, kanske... man bekantar sig med det som finns bakom... Jag läser vad jag skrivit och frågar om jag förstod "rätt"? Han tillägger: Den upptäckten är densamma som att ytan mot det mest sårbara är som störst mot den som står en närmast (6.12.2010).
Det handlar om själva livet och "jag lever idag". Det gör jag också. / från mulleholken vid midnatt - den vackra mulleholken "design Dompa" - i lila, rosa och lite gult

mulletant
sön, 2013-04-07 - 07:13

Kanske det är så att inget är så ont att det inte har/kan ha något gott med sig...

Efter vår fina dag och det långa samtalet på kvällen slogs jag av tanken att den upplevelsen och Mg´s insikt om relationerna i AA - de som växer från insidan - konstaterade jag att utan AA skulle han knappast ha fått uppleva detta... denna form av gemenskap. - "Aldrig" svarar han direkt och spontant...

Jag inser att inte heller jag skulle ha fått uppleva detta som fört oss så mycket närmare varandra på ett annat sätt än före alkoholproblemen - då vi också hade det bra.

Han - som har mycket teoretisk kunskap - talade igår om kvaliteten i AA, att det som växer i AA inte härrör ur teorier utan ur den personliga erfarenheten och det sanna delandet.

Det känner jag igen från forumet. Jag tycker om anonymiteten här och ser mer och mer styrkan i den... och då handlar det inte om att dölja sig själv utan möjligheten att visa sitt sanna jag utan att behöva ta sig igenom våra "förklädnader"... De yttre attributen, som är omöjliga att bortse ifrån, utgör både ett skydd och ett hinder - många gånger utan att människor vill det.

Jag tänker just nu att det stämmer att en kris inrymmer ett hot och en möjlighet. Idag kan jag inte vara annat än tacksam för det som tvingade oss dit vi är idag. I synnerhet eftersom vi tillsammans kunde bryta och byta väg före alkoholen hade fått medföra alltför stora förluster. Vi har allt kvar och har fått mycket gott därtill.

Vi sitter tillsammans nu och delar med oss av hopp till alla som behöver och har viljan att förändra sitt liv. / mt

vill.sluta
sön, 2013-04-07 - 07:55

Är häppnadsväckande. Och man ser öppningar på flertalet problem genom att bara läsa och förstå.
Ibland säger eller gör man(jag) saker men blir vänligt tillrättavisad om sina tillkortakommanden.
Vilket uppskattat av mig.
Vi är som en stor rätt knasig familj här inne.
Och anonymiteten gör att man vågar vara mer naken här än ute i samhället eller ens på ett AA-möte.

Det tar tid men man(jag) lär mig mer och mer hela tiden.
Glad att jag hittade hit i oktober 2012.
Ha en härlig söndag nu, här hemma var det storstädning igår. Samma idag och jag skall stryka en jättehög ned tvätt.
Bara skjutsa frun till jobbet först!
/A

mulletant
ons, 2013-04-10 - 08:06

Den senaste tiden har vi haft samtal i intensiv närvaro om olika "steg", mannen och jag. Det tycker jag mycket om. Jag försöker följa 12 steg för hopplösa och är nu mitt i v 6 - steg 6 med temat "Vila". Just nu har det faktiskt varit ganska mycket omkring mig så det haltar lite men jag håller ändå fast vid min plan att sköta om mig. De senaste veckorna har mannen varit på fler AA-möten och i olika grupper. Det han lär och tar till sig där sprider över på mig på ett väldigt gott sätt. Som ett varmt vårregn - fast det är kallt ute:) / mt

mulletant
lör, 2013-04-13 - 06:22

in a bad mood på morgonen... trots att vi ser fram emot en helg med trevligheter:) Vet inte riktigt ursprunget, kanske att mannen konstaterade igår i samband med något som sades i radio eller TV att han inte är betjänt av att bli påmind om dåligheter som varit... han vill se framåt... han konstaterade också att jag inte "drar upp" sånt mer... Det beror ju på att jag inte alls känner att jag behöver det - nu "ser" han själv... Kan också vara annat - vi är i ganska stora omställningar på andra sätt. Hur som helst vi konstaterade att vi inte var på topp - talade om det och så lättade det. Förstås. Så enkelt - men ändå inte... men nuförtiden fungerar det nästan jämt... / mt