Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Jag dricker inte vansinnesmycket. Det är mera den belöning som vinet utgör och som många av er beskrivit här, som för mig är ett tecken på att det inte är ok. Det är liksom svagt att falla för alkohol och göra den till sin vän eller något tröstande, dövande... men vi är ju många som faller.

Jag tycker ni är många här som kommit till insikt och verkar så starka, det är skönt och jag känner igen mig i mångas beskrivning av hur naturen börjar betyda mycket, en lång vandring i skogen eller att sitta vid vatten i tystnaden.

En händelse som inträffat i mitt liv för en tid sedan har gjort att jag faktiskt vaknat upp ur min "slummer", en obehaglig händelse som jag inte ännu kan ta upp här men som både kom som en smocka rakt i mitt "duktiga" jag och som ett nödvändigt uppvaknande för det är massor i mitt liv som varit tokigt de senaste åren.

Utåt sett är jag en välfungerande (usch vilket uttryck) "duktig" (usch för det också) människa som klarar mer än de flesta utåt sett, men inuti är jag ofta en liten flicka som stretar på bara för att jag måste, annars rasar ju precis allt samman. Ett korthus har jag byggt mig och tappat bort mitt inre på något sätt. Det är ju för sjutton nu jag måste ta fram mitt "själv" igen... ett nygammalt "själv" kanske, den som får vara sårbar och be om hjälp ibland, inte klara allt så jäkla galant själv jämt.

Var börjar man? Jo lite har jag fattat... ett steg i taget...

Jag tycker om att läsa runt här. Många kloka tankar och mycket positiv anda. Vilken skön stämning här inne, det är fint det. Jag vill också hitta tillbaka, hitta rätt... tappade bort mig någonstans på vägen./Tilde

vill.sluta

Hopas att allt är bra med dig?
Avsaknaden av vettiga kommentarer är tydlig.
Hoppas du lever livet, och livet är dig vänlig?
/A

Tilde

Jag har provat alla sätt under året som gått. Provat att helt utesluta alkohol, försökt dricka lagom, provat att dricka mindre. Jag har letat upp mina triggers som jag visste kunde få mig att använda vinet som stötdämpare.

Nu har jag kommit fram till att de perioder då jag inte druckit alls har varit de skönaste. Det här snurrandet fram och tillbaka som jag hållt på med känns som att jag lurar mig själv. Jag ville gå in i det här året med att vara sann mot mig själv och då är detta enda sättet.

Det gick bra att dricka några glas vin ibland och stoppa där. Men så dök det för några dagar sedan upp en konfliktgrej från oväntat håll... inte de triggersar som jag känner till och så noga bokfört i mitt huvud och förberett mig på. En skitsak egentligen men som gav mig dåligt med syre, en energibov som jag inte behövt brytt mig om. DÅ slog det till och jag drack på ett sätt som liknar det sätt jag drack när jag försökte döva innan. Ser på mig själv nu efteråt och fattar inte vart det drog iväg.

Denna händelse gör mig bestämd i hur jag ska handskas med det här. Det är första gången jag känner mig så bestämd så nu kör jag på denna linje.
Jag väljer bort alkohol helt, det får vara hur lockande och mysigt som helst. Det ska inte intas av mig alls. Jag ska ge mig själv en lång lång period utan att prova och trixa. Jag måste ge mig själv detta. Göra gott mot mig själv, det är alltför lätt att falla in i gamla mönster och det är det sista jag vill. Jag är också skyldig mina kära att vara rädd om mig själv.

Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka till mig själv, var min rubrik när jag gick med här förra året. Jag har hittat tillbaka till mig själv både med hjälp av forum och med egen kraft och vilja. Tacksam för att jag vågade/orkade/kunde. Tröstevin behöver jag inte mera.

ska alkoholen tas Tilde, det känns för mig precis som du beskriver det. Jag läste om Allen Carrs bok om alkohol, och så här skriver han:
"Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet."
Det har jag noterat som det allra viktigaste, och sedan behövs inte så mkt mer. Det känns befriande!
Vi som har kommit så långt i vårt drickande att vi hamnat på det här forumet, vet ju att han har helt rätt: det finns absolut inget du behöver försaka när du slutar dricka.
/Fenix

Och tack Fenix för ett alldeles underbart ord på vägen. Jag skrev in det i min anteckningsbok ifall det skulle komma en dag igen nån gång då jag börjar undra varför jag inte kan ta ett glas vin. "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet". Jag VET ju att det är det korrekta beslutet jag tagit nu.
Det känns i hela kroppen. Jag önskar er alla en bra dag!

Tilde

att jag hittade in här på forumet förra våren, vad det har hjälpt mig när jag varit ledsen, frustrerad, arg och förvirrad. Allt i kombination, som dagboken där det blir svart på vitt hur mycket som intas, allas berättelser och kämpande för ett sannare liv, framsteg och misslyckanden, alla som lyckats och som delar med sig, bra inlägg som jag vill spara och kan ta fram när det känns ensamt i det här.
Skönt att dela detta med er...

Tilde

är det midsommarafton 2013. Jag har aldrig varit en stor midsommarfirare så det är egentligen inte så märkvärdigt. Men... det som är trevligt i år är att jag har köpt alkoholfri öl till mig. Tycker om att dricka "något" lite gott och vill nu inte dricka alkohol. Det känns skönt att inte vilja... Blev alkoholfri öl och jag har smakat en. Den var inte jättegod men går an. Egentligen tror jag att jag just "vande mig" en gång i tiden vid att vin och öl skulle smaka gott. Eller det blev med tiden något som jag förknippade med "gott". Kan kanske vänja mig vid att alkoholfri öl smakar just "gott" om jag förknippar det med något trevligt. Söta drycker tycker jag inte om, som ciderliknade saker. Ja hur som helst, önskar er alla en skön och trygg midsommar. Det är så skönt med sommar... Dofter och varma vindklappar mot huden. En sådan liten varm vind blåser jag mot er alla och önskar allt gott.

sundown

Tilde, jag har gått igenom väldigt många alkoholfria sorter och Clausthaler är den som jag tycker smakar allra bäst, med råge! Den smakar riktigt, rikigt gott. Många andra märken som jag har prövat är ganska blaskiga.

vill.sluta

Mariestads alkoholfria är riktigt god.
Den vinner I alkoholligan alkofritt av mig, lite "Ipa" över den.
Indian pale ale, betyder det och är en god sorts öl.
/A

Tilde

och snart höst. Känner behov av att skriva i min tråd igen. Jag har läst tillbaka från mina första stapplande inlägg och känner en dunkel oro i kroppen samtidigt som jag är glad att jag är här och nu. Har inte sug efter berusning, inte alls och det är riktigt skönt. Men här finns ett annat sug som är svårt att definiera... en tomhet, tristess kanske. Jag har svårt att ta itu med praktiska saker som att städa, tvätta. Känns meningslöst och tråkigt. Jag jobbar men det är inte med hela mig. Under sommaren var det helt ok att inte tänka alls på lite vin som avslappning på kvällen men nu när hösten kommer och mörka kvällar känns det som något fattas. Det känns tomt ibland.

Jag har lärt mig att gå utan stöd sista året känns det som. Behöver inte kryckan i form av vin och det är otroligt skönt. Känner igen de här tankarna av sorg/tristess hos några av er andra. Det är väl så det är. Det positiva överväger många gånger om... självklart.

Tilde. Ni är kloka du och victoria som söker er till trygga marker när det gungar lite i vardagen. Vi som rör oss här lever med livslång sårbarhet relaterat till alkohol och missbruk - tänk så fint att forumet finns för oss. Tillgängligt och gratis - måtte det få bestå!
Kram - vi reser vidare och vi finns för varandra! / mt

Tilde

från att dricka alkohol är nog något alla borde prova, även om man inte har "problem" med denna vara. En tid i alla fall, för att ge sig själv en chans att känna efter hur det känns att leva utan och se om det är så man vill ha det.
Jag tycker det är skönt att slippa vara påverkad dagen efter, det är gott att slippa be om ursäkt för saker som sagts och gjorts då jag inte var "riktigt jag" (som en ursäkt liksom, för "jag", det var det ju). Det är skönt att ha kontroll över mina handlingar... och känslor, inte minst. Känslorna var formade i en annan dimension när jag druckit vin. De fann sina egna vägar. Det är mycket klarare nu, lättare att reda upp när det snärjer ihop sig, för det gör det givetvis fortfarande. Det är som att landa... landa rätt. Att livet känns enklare, lite tråkigt kan jag uppleva det som ibland, men det är värt lite tristess. Jag tror jag hittar andra livskickar snart. De fanns förut, innan. Det minns jag alldeles säkert... och ibland dyker det upp något som jag känner igen som äkta lycka.

Spänningen, den var i vilket fall som helst ingen vidare bra spänning under de här åren. Den bestod i att få varje morgon att fungera, varje trött förmiddag att förflyta och att få en reda i snurriga tankar. Inget att ha. Men! SÅ lätt det var att fastna. Jag ser med skräck vilken kraft den tog över mitt liv och fick makt över hela tillvaron.
Det är så skönt nu.
Tacksam.

Jag läser och tänker på er ofta.

Kram till er och önskar alla styrka att hitta tillbaka till "innan".

Johanna2013

Hejsan är ny på den här sidan. Tyckte att den verka vettig. Jag haft problem ett tag så förra söndagen bröt jag ihop alldeles jag skrev in mig själv och nu har jag fått hjälp. Men det är fortfarande en bra bit kvar innan man är sig själv igen.

FylleFia

Hej Johanna 2013! (Och Hej Tilde, lånar din tråd lite men jag tror inte att du misstycker). Välkommen hit! Denna tråd är vettig, denna site är vettig. Du kan få hjälp med att säta.ord på de där svåra tankarna och riva lite i de tilltrasslade nystan som ett alkoholmissbruk kan skapa. (Jag är ingen expert, men har nu försökt vara nykter i tio månader, med en hel del återsteg). Så välkommen hit. Starta gärna upp en egen tråd. Och jag måste säga att det var starkt av dig att aktivt söka hjälp. De flesta av oss vågar inte det. Av rädsla för att lämna ut sig eller att bli dåligt bemötta (Adde?). Hoppas du fortsätter att skriva här. Gärna i en egen tråd (så att min alkoholskadade hjärna kan hitta/följa dig). Mig hittar du under tråden "FylleFia" (Ja, det var ett olyckligt val, men när jag startade här kände jag så).

Hör av dig. Stanna kvar! Fia

Tilde

Trevligt med besök i min tråd (Johanna, och så du Fia som jag följer och har gjort sen de första lite ilskna friska inläggen ;)
Ha det fint alla!