av Adde

..

mulletant
lör, 2013-04-20 - 06:13

kram skickar jag också. Vilken prövning du går igenom... Hoppas du hittar plats på färjan! / mt

Sorgsen
lör, 2013-04-20 - 19:47

..en stor famn får du av mig.

Du betyder mycket för mig och här vågar jag pratar för fler. Du betyder mycket för oss!

Var rädd om dig

Adde
lör, 2013-04-20 - 20:57

för alla kramar :-)) Jag suger åt mig och känner att de gör väldigt gott för mig !

Adde
sön, 2013-04-21 - 19:52

krökande vän är nu intagen på beroendeenheten. Igen. Nu är det väl lugnt några dagar......:-(((

Adde
lör, 2013-04-27 - 19:33

en lång dag men ändå kort !? 5 timmar med likasinnade i V-ås med massor av intryck och fina delningar. Det är märkligt att jag fortfarande får lära mig nytt fast jag varit med ett tag men det visar ju bara kraften i gemenskapen. Jag blir lika imponerad över människor som har skaffat sig så fina, bra, liv "bara" genom att följa "Di Gamle" och göra som de har gjort.

Jag kramades mycket och vänligt med en väninna som jag inte träffat irl på 4 år, 4 år som medfört ovanligt stora förändringar för oss båda. För hennes del innebar hennes omvälvande händelser att hon bestämde sig för den nyktra vägen och för min del att jag klarat min värsta livskris utan att fly i alkoholdimman. Det är verkligen stort och oerhört känslomässigt starkt att dela sådana erfarenheter öppenhjärtligt med en annan människa, det sätter djupa, behagliga, spår i min själ.

Och som vanligt blir jag negativt berörd över ungdomars historia hur samhället har svikit dem. Att som 16- (sexton !!!) åring vara mogen för AA utan att nån enda djävel har reagerat i skolan eller hos soc blir jag så hatisk till :-((( Lycka är däremot att få träffa dem senare i tjugoårs ålder och se att de har lyckats bryta med sitt gamla liv. Alla barn klarar inte det.

Jag är glad att jag åkte till konventet idag fast jag tvekade, jag behövde verkligen dessa timmar.

Mammy Blue
lör, 2013-04-27 - 23:58

Hälsar på i din tråd, har läst från mitten av mars ungefär.

Det stämmer, det där om tremånaderskris, jag har nog en sådan nu, men den yttrar sej inte i något direkt sug, utan att jag tänker mer på alkohol, alkoholpolitik, systembolagets roll, om alkoholens förrädiska verkningar etc, plus att jag själv är mer vaken och scannar av det jag har framför mej för att undvika överraskningar som jag inte kan värja mej mot.

Jag kommer läsa mer när jag hinner, känner att jag behöver "di gamle" här på forumet.
Kram!/MB

Adde
sön, 2013-04-28 - 06:16

med besök :-))

Jag hade heller inte sug men jag hade otroligt rörigt i skallen, stressad, orolig och väldigt dåligt humör. Och nu när du säger det så var det nog även så för mig att jag var väldigt vaken för överraskningar och scannade av vad som hände runt mig. Jag hade ju förmånen att ha kontakt med behandlingskamrater så vi ringde till varandra och kollade läget och vi var rätt samstämmiga dock i lite olika faser.

Nu ser jag ett samband med att jag är i stort behov av sinnesro och har en väldigt låg stresströskel jämfört med under den aktiva tiden. Jag behöver egen tid och jag måste lyssna till min inre röst som säger ifrån när jag håller på att tappa taget. Igår på inledningen av mötena kom den gamla bekanta känslan av lugn och sinnesro över mig så som den gjorde i början av min nyktra karriär och jag kände att jag verkligen hade saknat den. Jag är glad över att jag numera har möjligheten att njuta av det.

Adde
ons, 2013-05-01 - 19:50

steget av AA's tolv steg lyder :

"Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom."

Jag personligen tycker att det låter så djävla högtravande och religiöst så jag brydde mig aldrig om det på många år.

Tills jag äntligen fattade vad det egentligen betydde rent praktiskt.

Det steget är vad som skiljer mig från de som fortfarande lider i sjukdomen alkoholism. Det steget är skillnaden på liv eller död, inte bara för mig utan alla som bär på sjukdomen.

Steget betyder konkret att inse att jag måste släppa taget och sluta spjärna emot kraften i alkoholen och inse att jag behöver be om, och ta emot, hjälp från andra. Att ta steget ut i det okända och våga lita på att andra tar hand om mig när jag flyger ut i rymden. Utan att jag visste att steget fanns så var det exakt så jag gjorde när jag körde ner själv till Gården och överlämnade mig själv till de som fanns där, både personal och patienter, alla okända för mig, men som jag överlämnade mig till i förtröstan att jag skulle få hjälp där.

Den natten sov jag som jag aldrig sovit förr, jag var hemma, jag hade kapitulerat fullständigt. Mitt beslut var taget och jag var lugn för första gången på åratal.

Jag hade överlämnat mitt liv i andras händer, jag har inget behov av att kalla det/den Gud eller min högre makt. Det viktiga var att jag tordes lita på andra, jag som alltid klarat mig själv.

Jag har en väninna som nu håller på att supa ihjäl sig. Jag når inte fram, hon vet allt om stegen, behandling, konsekvenser, att hennes kropp nu håller på att dö men likafan så väljer hon alkoholen. Jag är den ende nyktre vännen hon har kvar och jag ska försöka få tag i henne på fredag när jag är i närheten för att ge henne den sista kramen. Utan ett mirakel så kommer det att bli en avskedskram.

Och jag kommer att gråta i förtvivlan över den obarmhärtiga kraften hos alkoholen.

Och jag kommer att vara heligt förbannad över alkoholens mäktiga kraft.

Och jag måste be min reskamrat att skrika in den första raden i Sinnesrobönen i mitt öra "...acceptera det du inte kan förändra..." Jag kan inte förändra en människa som inte vill förändras. Och jag måste inse det.

Och på fredagskvällen ska vi, som bad om och tog emot hjälp, ha en fest tillsammans med andra som har valt livet istället för döden.

Och jag kommer att önska att min vän skulle välja att vara med oss nästa gång vi samlas.

mulletant
tors, 2013-05-02 - 05:14

som känner dig här är lyckliga för att du valde livet!
Och fortsätter välja livet! Kramar! / mt

Higgins
tors, 2013-05-02 - 19:00

Har skickat en vänförfrågan till dig också Adde som tur är så fortsätter du att delge oss andra dina kloka funderingar kring A i övrigt är det helt dött här på forumet, Tyvärr!
Ha en fortsatt bra dag
Higgins

Adde
sön, 2013-05-05 - 14:49

så trött en gubbe kan bli efter en festhelg :-)))

Kort och gott så hade vi en helt underbar helg i Skåne :-) Det trodde jag aldrig i mitt förra liv att jag skulle krama så många alkisar på en och samma dag :-)) När vi satt och njöt av maten på fredagskvällen så tittade andra gästerna på oss och vi såg undran i deras blickar hur kvällen skulle avlöpa med såna högljudda och flamsiga människor !! Men....strax efter 22 hade iaf vi släckt och dragit ner gardinerna !!

Och det är så roligt när vi efteråt kan läsa på våra våra föreläsares sidor att de är så positivt överraskade över mottagandet och responsen. Ömsesidig respekt !!!

Jag lever länge på en sån här helg !! Önskar att fler ville uppleva oss och vårt sällskap !

Sorgsen
sön, 2013-05-05 - 14:56

...har varit med i mina tankar.
Hoppas få uppleva "ruset" i Gullbranna :)

Kram

Adde
mån, 2013-05-06 - 19:23

gång i höst-GiG så kanske det är mer än tankar :-)

Min goa vän därnere kommenterade idag vår dag på Gården med :

"Det är helt otroligt va fina vi alkisar är."

Och jag kan bara hålla med :-))

Sorgsen
mån, 2013-05-06 - 19:34

..visst är det så.
Vill tillägga att de flesta människor som tagit sig igenom någon form av kris oftast utrustas med en något djupare dimension. Otroligt fint blir det och till det en extra skopa ödmjukhet ;) kalasfinfint!

Kramar