Jag behöver detta forum till min egen tillflykt att få skriva av mig, där jag gärna vill att ni som vill kan kommentera och hänga med i, vad som helst.
Har känt mig stundvis alldeles för länge som en tickande bomb, bara att få säga nått till någon(som kan förstå) eller någonstans, betyder mkt att få utlopp av känslor.
Det är så fruktansvärt tungt att bära på ett inre kaos som saknar struktur o ordning, jag är så trött o less på att just vara så trött o less.
För att lättare kanske sätta finger på saker o ting börjar jag skriva här nu att få mer focus o skärpa till min väg.
Jag har kommit långt men inte där jag vill vara. även om jag fallit ibland, ser jag ljust på framtiden, så tacksam och stark.

Jag har försökt hänga med i er andras forum och vissa av er känner nog igen mitt alias, att läsa av andra ger så mkt o de vet ju ni.

Jag har länge tänkt att börja skriva typ dagbok/att just sortera mina tankar o funderingar i.
Att få dela med mig av mina min resa och min ryggsäck, och KANSKE kan det till o med ge nått till någon !

LillPer

Runt alkoholen och kampen man har inom sig mer eller mindre konstant. Jag hade själv i lördags ett återfall efter mer än tre månader helvit och på rätt spår. Fan, fallet blir så tungt. Jag är också som du Pontus väldigt hård mot mig själv och ställer höga krav som jag ibland inte orkar leva upp till. Vet inte hur du tacklar det, men jag finner efter några veckors nykterhet en kraft som driver lite för hårt. Allt känns möjligt, men jag vet inte vad det är jag strävar efter hela tiden. Mer, bättre, mening, utmaning, glädje.....Jag vill ju egentligen bara finna ro och lugn i min själ, på djupet.
Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tycks det.

Tränar som du mycket och så ofta jag kan. En psykolog sa till mig att jag har missbruks beteende även vid träning. Ok, det är i och för sig bättre än annat missbruk, men jobbigt att inte kunna slappna av utan att ha tränat sig trött.

Jag håller helt med Fyllefia om det här med TV och dessa idiotiska program där vuxna leker och fånar sig. Det värsta av allt är väl att det är så många som avtrubbat kollar in skiten. Det gick relativt bra att kolla förut med fredagsgodiset och vinet som närmaste tröst. Längtar själv efter dokumentärer och bra film samtidigt som jag helst läser biografier om verkliga händelser ur människors liv.

Vi får ta en dag i taget och fortsätta vår resa Pontus. Tala öppet och hängivet med din sambo. Det är bland det viktigaste av allt att tala med någon man litar och har förtroende för. Vågar man vara ärlig mot sig själv och säga sanningen, be om hjälp, tröst o stöd när man mest behöver det kommer man långt.
Sköt om dig, vi hörs!
LP

Pontus

Vi har nog absolut en hel del gemensamt, LP du beskriver det på ett mkt bra sätt! Träna är kul, men ofta för att trötta ut sig.
Jag har inga direkt mål med träning, men visst är det skönt när man får ett flow och känner sig stark. Men jag måste också lära
mig att vila o varva med något annat, för kraften tar slut och irritationen börjar gnaga. Måste försöka hitta en balans, men det är
svårt. Jag är för mkt av eller på!
Alkohol kampen finns inom sig mer eller mindre hela tiden, håller helt med. Är nog därför man ställer stark focus o höga krav för att hålla sig
på banan o att inte vika och tappa kontroll. Vill också bara hitta en inre frid o ro.

Glömde komentera Fias inlägg om tv program. Håller helt med, bara trams. Det enda kanal som jag tittar på är Discovery.
Mer dokumentär, äventyr välkomnas. Hade velat se Fias killes min när hon hälde dricka över tvn:)

Ja jag försöker vara mer öppen till min sambo. I lördags kväll blev jag som en liten snorunge, grinig sur o jävlig. Inget dög o ville
inte berätta varför. På morgonen var jag gladare o lättad över att jag klarade av kvällen. Då försökte jag förklara
.ibland är man inte ens så jäkla sugen , blir irriterad o sur just för att man inte kan och irriterad för att man blir just irriterad.

jag nämnde i LillPers tråd att jag ser ngt gemensamt i din, hans och mitt liv just nu. Kan det vara en bra idé att från och med nu lägga ned vapnen mot alkoholen, ge upp och inse att alkohol inte är något för oss. FylleFia och Mammy Blue är nog inne på samma linje. Jag läste en del av våra trådars början i kväll, och det är nog så att vi har mkt gemensamt bakåt, och så djävla kul om vi kunde ha det framåt. Det vill säga, vi kan säga att alkohol bara förstör våra framtida liv om vi är ärliga. Så låt oss hjälpas åt att leva bättre liv utan skiten! Jag behöver hjälp av andra har jag insett, och den gudagåvan finns ju här, hos er som har samma problem. Ibland är det så ruskigt lika, så låt oss skriva här när vi får våra ups and downs i våra nyktra liv.
Jag är så rädd, less och trött på att använda alkohol, och så förvissad om det bättre liv som väntar när jag slutar. Så låt oss helt enkelt sluta i dag, om vi inte gjort det tidigare.
Fenix

Pontus

Kloka ord Fenix, visst är det så. Är så tacksam att denna sida finns, att dela med sig av smärta och tröst med folk i liknande skor som förstår. Där man kan öppna sig utan att skämmas och förstå att man är inte ensam om detta problem.

Mammy Blue

är nog det bästa som finns. Om man hänger läpp kan man gå in och läsa och konstatera att man inte är ensam i sitt elände.
Samtidigt är man tillräckligt privat för att få vara ifred om man vill, det är ju bara att logga ut, vilket man inte kan göra med IRL- vänner.

Sätter en peng på att ni kommer fixa detta, Pontus och Fenix, det är dags att till fullo uppskatta glädjen i att vara fri, att slippa fylla och ångest. Det här med att sluta plåga mej själv och min kropp är det bästa jag gjort. Vill till att komma ihåg hur jämmerligt det var bara, för jag inser att jag löper stor risk stt åka dit så det smäller om jag glömmer...

Kramar!/MB

LillPer

Fenix, jag ger gärna upp tillsammans med dig och Pontus. Jag har insett att det är så skönt att göra det. Jag tror mig skönja i texterna att vi kan vara öppna, lyckliga och helt suveräna utan alkoholen!

Likheterna med beroende och missbruk som andra beskriver det, har för mig blivit en väckarklocka för att jag måste ge upp, det finns inga halvsanningar eller genvägar längre. Så enkelt, så svårt.

Jag är här och hoppas vi kan ta oss igenom detta tillsammans!

LP

Jag vet att ni kan klara detta! Vi är ett helt gäng som slutade förra året och nu är ni årets grupp. Det känner jag tydligt. Jag tror på er. Jag kan lova att det är värt ansträngningen. Det känns tungt och trist i början, man tror att inget ska bli kul igen när man inte ska få dricka. Jag undrade hur jag skulle fylla kvällarna (utan fylla:)Men med tiden går det om, tristessen, sysslolösheten. Livet blir så mycket rikare, kan fyllas med vettiga saker, tankar. Jag insåg hur mycket tid som jag ägnat åt alkoholen. Att planera drickandet, handla hem, ångest efteråt, oro att nåt ska hända, oro för alkoholskador. Skam. You name it. Vartefter tiden går växer min självkänsla och stolthet för att jag klarar av det och då blir livet så mycket lättare. Nu har jag knappt tid att skriva här, ännu mindre att sitta i fyllan. Lycka till, ni kan!

Tilde

det ligger i dina ord Santorini... och energi. Det känns att livet lever i dig och många kan få kraft av dig. Finns mycket där att se fram emot precis som du beskriver så bra! Också från mig till alla oss, lycka till...

Pontus

Hejsan alla, var ett tag sen jag skrev något här. Snart en månad sen jag skapade detta rum! Är väldigt glad att jag gjorde det. Önskar jag kunde säga att jag varit nyketer sedan dess men, halkat till efter vägen som ni vet men inte kännt på nått sätt att jag fått börja från noll. Inte alls, Under ett x antal månader har jag byggt mig mkt stark,vis,förståellse,motivation,insikt mm
på olika sätt, vissa saker har funkat, andra inte alls så bra. Även om jag vet att jag förmodligen aldrig under min livstid kommer helt kunna sänka min gard, känner jag min mer lugn och i balans, börjar med små steg kunna mer och mer njta av tillvaron, och den tacksamhet. För varje nykter dag slår jag in ett spik mot gyklarens dörr!! och avskyn mot alkohol växer starkare. Visst jag vet, kanske låter som stora ord, men det enda som betyder för mig just idag är att jag känner att kommer nånvart. Resan mot målen är långt borta men tillsammans med er ska jag/vi "A-team-13" och andra redan långtkommna ro detta i land.
Vissa stunder känns rent förjävliga, känslorna bollar runt som ett jävla flipper spel, men min framtids vision blir alltmer tydlig.

Min nu mer öppenhet till min sambo och en nära vänn den senaste tid har gjort mig mkt, min mer öppenhet att tacka nej till fest eller bara en öl, vänligt men med respekt förstår alla som varit bakis nångång, inga bortförklaringar, räcker att säga -Nej tack!

Har denna gång inget direkt annat att ta upp, hoppas vindarna blåser er väg där ute! =)

FylleFia

Hej hej Pontus! Visst blåser vindarna rätt just nu. Det är en början tycker jag. Myrsteg i början. Skönt att höra att du är nöjd. Även för mig går det bra just nu. Nykter sedan en månad tillbaka, men tyvärr börjar vardagen ta ut sin rätt. Ingenting är riktigt kul. Det var det ju inte heller när jag drack men då KÄNDES det kul ibland. Men jag tänker inte ge mig. Går just nu på ren illvilja...tänker inte ge mig än. Glad att du lyckas vara så öppen mot nära och kära, det underlättar ju alltid. Kramar från FighterFia - På din sida i kampen!

Pontus

Hejja FighterFia, kul att det går bra för dig med en månad i bagaget, starkt jobbat=)
Ja vissa dagar får man verkligen stångas igenom, och kan tänka mig att det blir lite av en svacka efter 1mån. Önskar jag hade nått smartare att säga än att Det kan inte regna hela tiden. Du ska ställa dig framför spegeln och säga, fan vad jag är bra! ett tiotal ggr, för vet du vad, Fy fan
vad du är bra Fia! Jag försöker lära mig mer om självkännsla och att försöka styra sina egna tankar,
om inte molnen är allt för tunga så kan dagen bli som du gör den.
För mig att öppna mig mer är som att komma ur en bubbla, man behöver inte ropa åt hela världen om detta problem, men det känns nu som väldigt viktigt för att lyckas och att gå vidare i innrero. Visst vet redan många av mina nära o kära att jag är svag för A men att få säga det sj och att man gör något åt det är nog en lättnad för dom.
Dax att åka till jobbet, ha en bra början på en ny vecka!

Pontus

Vaknade redan 6 men ligger o vrider mig i sängen. Ledigt i dag. I norr är det skitväder, vilket
jag tycker är bra. Vet ju sj hur man varit tidigare. Sol o värme, ledighet, : vingla runt i en dimma
nu kan dom törstiga välkomna sommaren bäst fan dom vill. Ja vet jag låter bitter men dom senaste
dagarna har jag bara knuffat mig igenom med vilja. Så många faktorer som påverkat.
Förra veckan gick så mkt lättare och skulle jag alltid kunnat känna så hade tiden gått
av bara farten. Funderar på att sätta mig i bilen och köra någonstans, kanske vore bra.
Har funderat mkt mitt förflutna och mår dåligt över mkt jag gjort, jävla clown. Möter ibland
folk som jag känner att dom ser ner på mig o får höra skit bakom min rygg men försöker intala
att dom som har behov att sprida rykten är just dom som har bekymmer sj i sina liv.
Men visst Fan blir man ledsen att dom som inte är jätte nära mig ska ha en skev bild. Är ju snäll.
Var efter träning igår och köpte stor hög godis chips att unna mig till hockey vm. Naturligtvis
förlorade swe och nu mår jag tillomed dåligt över allt gotte. Va kan jag unna mig som inte ger
dåligt samvete när man behöver tröst o vila ? Just nu i skrivande stund skrattar jag:-D åt detta löjliga beteende. Hahaha
jag är bara bitter. Nu ska jag koka kaffe o försöka åtminstone ta mig ut på motion med lite
hårdrock i öronen. Ha en bra dag

Pontus

Maj månadhar i stora hela varit väldigt givande men kört huvudet ner i sanden o
tappat kontroll. Länge sedan ja skrev här men varit in o läst lite då o då.
Någon som vet av nått bra sidor mm att hjälpa mig jobba på min självkänsla?
Gärna ljudbok mm.

Grodan

Hej Pontus!
Har du provat AA? Mötet med andra i liknande sitution kan vara väldigt läkande och inspirerande. Har själv ett jojo - självförtroende/självkänsla. Ibland tycker jag att jag är fantastisk och ibland inte vatten värd, mycket känslig för vad omgivningen tycker och säger och ibland hård som flinta - couldnt´care less. Försöker få ihop detta i något så enkelt som att "det är som det är oavsett hur det är" och att jag som människa duger som jag är så länge jag som människa gör vad jag kan alltså inte vad jag borde kunna. Det är därför jag kallat min tråd för "Jag duger" för att påminna mig om detta och om att det räcker och blir över. Har gärna använt alkoholen för att på kemisk väg blåsa upp min självbild inför mig själv. Det funkar en stund men det som kommer sedan holkar ur både självrespekt och självkänsla å det grövsta.

Att vara nykter är enligt mig en bragd när man har dom problem som jag har, men jag vet att det inte är alla som ser det så. Försöker så gott jag kan träna på att ställa mig på min sida och göra det som är bra för mig - det är som jag ser det en själv-(med)känsla som i förlängningen ger självförtroende.

Vet intre om u får ut nåt av detta men ivart fall -ha det

Grodan

Pontus

Hej Grodan! Jag har ringt AA vid vissa situationer för att få prata med någon som förstår,
Men i mitt lilla samhälle finns det ingen sådan grupp att gå med i. Visst det är inte jätte
långt till grannkommunen men det har inte blivit av att åka dit.
Du beskriver det väldigt likt mig! En jojo. Visst stärks självförtroendet efter en tids nykterhet
tyvärr har jag inte lyckats slå igen korken helt. I botten blir man fan folkskygg o rädd,
känns som att hela världen ser ner på mig. Fy för allt man gjort med alkohol.
Men jag behöver jobba på min självkänsla för att orka gå vidare i livet.
Är det något som skiljer en A hjärna från en normal? Allt leder bara till svek.
Varför fattar jag inte. Varför är jag så svag:-(

Pontus

Hejsan gott folk o dagbok. Jag har en tid nu varit helt tom på ord och bara kännt mig som en zombie, helt hjärndöd och slut på respekt på mig själv. Även om detta varit mitt mest nyktra år på säkert 10år så tog den senaste krsach mig så hårt. Jag var ju påväg åt rätt håll och kände mig oövervinnerlig. Tiden nu har bara gått i tankar och att försöka vila, jag har druckit öl från o till mest i ensamhet. Så äcklad av mig sj, all träning känns bortkastad.
En dag frågade min sambo om jag druckit, -Nej inte alls. Jag ljög!! Klart de syntes och jag förnekade. Hur Fan kan man ljuga för den man älskar!? Jag hatar alkohol o den jag blivit. Efter långt samtal igår så sa hon att det var sista gången!! Inga fler svek o lögner.
Såå.. Nu ska jag söka hjälp! Och jag behöver er!!
Måste nog bli religiös, snälla gud eller godhet hjälp mig finna styrka, mod o ro på min väg till nykterhet.
Jag sprang upp på ett berg idag, kändes tungt men skönt. Mkt mygg, usch. En förkylning har släppt nu efter 3v och de kändes. Ölmagen ska bort nu.
Att det bara är jag som kan ändra på detta är kanske grund sten. Här finns ingen aa möten borde jag psykolog kanske vara nått tror ni som första steg, eller bör jag ta mig till nästa kommun?

Mammy Blue

kan börja med är att vara helt ärlig mot sej själv och grundligt reda ut varför det gick åt pipan, hur tänkte du? I vilken omgivning? Var du trött? Hungrig? Något speciellt som triggade?
Detta tankejobb lägger grunden så att man nästa gång känner igen farliga tankegångar och kan hinna bromsa sej. Det är det tips jag kan ge, jag ägnade några månader av try and error för att lära mej mina egna svagheter. Plus givetvis mina älskade antabus...

Men skriv och läs och tänk på HUR du tänker, tänk altid positivt om livet utan alkohol, och negativt om alkohol och drickande, för det är ju så det är.

Kram på dej!
/MB

Morla

Åh, Pontus! Vad jag förstår din känsla av misslyckande, skam och obehagskänslor! Man mår så dåligt.. Och varför? Jo, det vet vi ju. Men vet du. Du VET att du måste sluta helt och har du målet framför dig så är jag övertygad om att du kommer att lyckas bli nykter och hålla dig nykter! Så tänker jag om mig själv oxå. Sluta upp med att sparka på dig själv och ta all hjälp du kan få. Det tror jag på och jag tror på dig! Stor kram

LillPer

En bra psykolog är alltid rätt. Men man måste vara ärlig mot sig själv och den man snackar med. Säga sanningen, det man vet, känner och menar, ställa frågor, fattar man inte frågar man igen. Får man inget ut av denna terapi provar man en annan psykolog eller liknande. Men det måste finnas dokumenterad kunskap hos den man behandlas av.
Jag har själv varit med om personer som kallat sig allt möjligt, haft helt sjuka metoder, och ett sätt att tala till folk som gör en helt häpen.
Religös kan du väl bli om du tror det är rätt väg för dig, men det känns inte troligt! ;-)

Ta hand om dig och sätt på dig rustningen och dra svärdet!
LP

markatta

om att vara ärlig mot sig själv och att inte ge upp om man inte hittar "rätt" psykolog från början.

Jag har själv träffat många olika psykologer/terapeuter genom åren. Vissa var helt enkelt inte bra för mig men det var också många som jag själv inte tillät att vara bra för att jag helt enkelt inte var ärlig mot dem om mina problem. Jag tyckte det var för smärtsamt att beröra vissa saker och stängde bara av när jag väl satt där, vilket såklart gjorde terapin helt verkningslös. Vändningen kom när jag blev remitterad till KBT på internet, d.v.s. jag hade en slags mejlkontakt med min behandlare, fick plugga in hur hjärnan/känslor/beteenden funkar och fick en massa praktiska övningar att testa och reflektera kring. Alla funkar ju inte likadant men för mig var det jättebra att kunna använda mig av det skrivna ordet, sitta hemma och låta det ta den tid det tog och också att jag alltid haft mycket lättare att vara ärlig mot mig själv och beröra det som är svårt då jag skriver.

Sedan finns det inte alltid bara en lösning. KBT:n, forumet här, al-anon och regelbunden fysisk träning, alla de delar har varit viktigt för mig.

Minns att Adde skrev någon gång att det finns AA-möten på internet, kan kanske vara ett alternativ om det är svårt att ta sig till grannkommunen?

Ta hand om dig