Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Mammy Blue

Jag vet inte vad du har för förhållande till uttrycket "sunt bondförnuft", men för mej innebär det att inte krångla till saker.
Någonstans har jag läst att man som i vårt fall med drickat har två val, 1) dricka alkohol eller 2) inte dricka alkohol. Grundat på våra tidigare erfarenheter har ju 1) liksom diskvalificerat sej själv. Återstår 2).
Har man svårt för att välja, kan man ju fundera över varför man valde bort 1), förmodligen fanns det mycket goda argument för det, gäller bara att komma på vilka det var.
God natt!/MB

Jo, jag gillar ordet sunt bondförnuft. Försöker göra livet enkelt. Och det var ju faktiskt därför jag valde bort alkoholen. Det blev för mycket. Jag drack bara på helger och semestrar så det var nog inte ett riktigt beroende utan ett missbruk om det nu är någon idé att skilja på det.

Problemet var att det aldrig räckte till. De sista åren kände jag hur jag efter glas ett bara ville vidare. Som om en vind tog tag i mig och drog mig mot nästa och nästa och nästa glas.

Det var därför jag bestämde mig för att sluta. Livet har blivit enklare. Behöver inte planera, planera, planera, försöka klara en helg utan att dricka för mycket, misslyckas, ha ångest, ha ångest, ha ångest, planera, planera och planera om och om och om igen.

Tack för era inlägg som får mig att tänka ett steg längre. Känns bättre idag.

Mammy Blue

skriver du, och du har på ett poetiskt sätt på pricken beskrivit hur det var även för mej. Resten med planerandet och ångesten stämmer också.

Så jädrans skönt att slippa det och känna att det är JAG som bestämmer, att jag inte är som ett löv i höstblåsten...

Tack för påminnelsen om hur det var, får aldrig glömma det!
/MB

I går var jag helt säker på att det var slut på det här med att inte dricka för mig. Arg, ledsen, självömkande och "livet är så orättvist" slösade jag bort hela dagen. Slet upp varenda maskros i hela trädgården och åt upp alla sötsaker som fanns i hela huset, satt och surade för mig själv i ett hörn i stället för att umgås med min fina familj. Allt detta bara för att jag inte kan dricka. Vill så väldigt gärna ha det där glaset rosé fram på eftermiddagen och det där fylliga rödvinet till maten. Men jag vet, vet, vet att jag inte nöjer mig med det utan kommer vilja ha mer och inte ge mig förrän allt är slut. Egentligen när jag tänker på det idag vet jag nog vad det är som gör mig så ledsen. Det är ren och skär sorg över att det är slut mellan mig och A. En kärlekshistoria som började så bra men slutade riktigt illa. I dag när jag vaknar är jag så tacksam över att jag inget drack igår. Men oxå helt slut efter all ilska, sorg och alla surrande tankar. Har drömt hemska drömmar och sovit oroligt. Hur gör jag nu?...

Resten av familjen sover, smyger ner med datorn, gör en kopp kaffe med mjölk och häller i min största och "godaste" kopp. I morgonrocken och med två stora filtar om mig sätter jag mig i min nya fina gungstol på altanen. Det doftar ljuvligt, allt är tyst förutom fåglarna och en uggla långt bort. Tror att jag börjar få fatt på vad den här krisen grundar sig i. Det är sommaren, sommar12 och blivit sommar13 och jag vet inte hur jag ska bete mig. Förra sommaren var en kamp fram till den 4 augusti när min nyktra tid tog vid. Vid den här årstiden brukar jag vara den som är först fram med grillen, har godaste tillbehören, kallaste rosévinet, mest spännande semesterplaner osv osv. I år är jag helt vilse, vet inte vem jag är längre. Nu och här på altanen med björkarnas susande som sällskap och gungstolens gungande känner jag mig trygg, men sedan, vad gör jag då?

om att sommaren triggar igång tankarna på alkohol. Den här tiden förra året drack jag ännu alkohol men det var ingen lycklig tid, det var början till slutet. Ändå, igår när jag satt i solen på altanen kände jag också lite saknad efter rosevinet. Jag drog i mej fem stora glas bubbelvatten och tänkte med galghumor att det är ju tur att det inte är vin. Det är precis som du beskriver det, en kärleksaffär, destruktiv men ändå svår att komma över. Man måste få ta tiden att sörja och låta det vara ok. Man tänker bara på de trevliga stunderna men vi vet ju att det är en psykopat vi hållit ihop med. En som inte vill oss väl egentligen. Hur du ska komma ur det nu, ja. Skriv här och läs om andra. Håll ut, det går om. Tillåt dej att sörja skulle jag säga. Men ge inte efter. Jag tror på dej. Nästa år den här tiden har du kommit mycket längre. Mina sug och tankar på alkohol är väldigt korta numera, går fort om. Jag vet att jag har allt att förlora på att ge efter. Att jag inte vet M jag orkar börja om från början igen. Så kämpa på.

var det så att mina första år med alkoholen var hur kul som helst. Jag drack inte mycket, snarare väldigt sällan,så när det var alkohol på bordet så var det vid speciella skojiga tillfällen. Men nånstans mellan 25-28 års ålder tog monstret över helt. Då blev det precis tvärtom, för att kunna ha skojiga tillfällen så var alkohol ett måste, och det blev bara värre. Min resa utför ser likadan ut som er så den behöver jag inte upprepa. Men som för många av er så blev jag också sorgsen, under min aktiva tid, när jag insåg att för att överleva var jag tvungen att sluta dricka, skippa "kompisen". Många gånger skulle jag sluta hade jag bestämt och lika många gånger återvände jag till alkoholen. Dess makt är stor.

När jag väl kom till vägs ände och bestämde mig för att sluta kämpa emot och acceptera att jag inte kunde dricka så fick jag äntligen sinnesro. Jag var helt överens med mig själv att jag inte klarade att sluta dricka själv utan sökte hjälp, och..det är viktigt för mig, jag tog emot hjälpen som erbjöds. Att jag lät min kropp och knopp bestämma takten på mitt tillfrisknande var, och är fortfarande, viktigt för mig. Att låta lärdomar komma till mig och inte jaga efter dem är en lärdom jag haft mycken nytta av. Jag är inte alltid mogen att ta in allt som jag får mig till livs utan det trillar ner en tid efter, ibland en verkligt lång tid efter.

För mig tog det långt över ett år innan jag hittade mig själv och vem jag egentligen är, jag hade ju så att säga supit bort min identitet. Och var skulle jag ta vägen med denna nya person ??? Jag har berättat förr hur jag fick min framtidstro presenterad av en medberoende på avslutningsmötet på Gullbranna 1,5 år efter jag valde nykterheten. Jag var vilsen och visste inte alls hur min framtid skulle se ut och jag hade letat frenetiskt efter en väg, en lösning.
Så kliver då denna kvinna upp på scenen och säger exakt det jag behövde höra.
I denna stund kunde jag ha blivit religiös :-)) Det var så stort och mäktigt att jag blev helt snurrig så jag tappade bort henne i trängseln efter avslutningen, jag ville ju tacka och krama om henne för att hon delade om sitt liv på ett sätt som även gjorde mig till en deltagare i det "riktiga" livet och inte bara en åskådare eller sökare.

Ett forum som detta är bra men jag vill inte välja bort möten i verkliga livet med människor som har erfarenheter som kan hjälpa mig, och, kanske även jag kan hjälpa nån annan. Och en fysisk kram kan aldrig ersätta en skriven text.

När livet gungar återvänder jag till min önskan varje morgon : Oavsett vad som än händer i dag så ska jag inte dricka. Det valet har gett mig en stabil grund att stå på.

Stigsdotter

Adde skriver två viktiga saker, ja såklart flera men dessa två är superviktiga, nämligen att sluta kämpa & acceptera samt att be om (och ta emot!!) hjälpen där den gavs. Att "lämna över" och lyssna på dem som har erfarenhet av detta hjälper mig. Det är helt otroligt men just nu är jag faktiskt i stadiet "vill inte dricka". Dit trodde jag aldrig att jag skulle komma!

Jag är inte så mycket på forumet längre men råkade ramla in idag och såg ditt inlägg i min tråd! Du får gärna skriva till mig på FB där jag finns under namnet Stigsdotter von A-hjälpen. Cyberkramar.

Vet inte vem som skrev det, men att om man har fattat beslutet att sluta dricka så finns det en anledning till detta och då är det ingen idé att ifrågasätta det beslutet.

Jobbig tid nu när vår och sommar är här. Är rädd att jag utan att tänka efter ska tacka ja när det bjuds. Måste tänka på hur det brukade sluta. Pratar med min sambo om hur härligt det skulle vara med ett glas vin till grillmiddagen. Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte är intresserad av ETT glas vin, jag vill ha fler och fler och fler, tills jag äntligen "försvinner" från tråkig vardag, övervikt, ansvar på jobbet osv osv osv

För att vara helt ärlig vilket såklart är fyllt av skam så är det ruset jag saknar. Men de senaste åren så tog jakten över ruset. Istället för att jag vid första och andra glaset kände mig lugn och nöjd så väckte det bara en lust efter mer och mer. Sista kvällen jag började precis så och jag minns inte slutet.

Inser att jag dessa månader bytt ut A mot godis och glass och väger nu som allra mest. Känner att det är nästa steg jag ska ta - vikten. Samma beteende men annan drog. Jag behöver komma ifrån även det missbruket för att vara fri.

Grodan

Precis som du är jag inte intresserad av Ett glas vin eller öl - jag dricker för berusningen. men den är så dyr i form av skam, pengar, hälsa så jag har inte råd längre.

Kram

Grodan

det är just detta gemensamma drag vi har som talar om för oss att vi verkligen har ett MISSbruk. Att vi kan fantisera om ett glas hit och dit men vi vet att vi nöjer oss inte med ett glas. Det är lite samma för mej med choklad också, jag vill ha hela kakan. Men där har jag lärt mej snåla lite, köper 86% mörk choklad och då kan man inte äta så mycket. Man behöver nog jobba på att inte ersätta ett missbruk med nåt annat men var sak har sin tid. Första prioritet för oss är att bli nykter, sen får man ta resten när man orkar. Fast jag tycker ju att det var en jäkla bra kombination att börja med LCHF samtidigt, då fick jag fullt upp med det :) Bra jobbat tjejer, jag är övertygad om att ni grejar detta nu!

Har funderat så mycket senaste veckan. Ska jag verkligen inte dricka? Varför blev det så här? Hur ska den här sommaren bli? Har grubblat och grubblat och grubblat..... Har kommit fram till att jag är vid ett nytt vägskäl. Vintern har jag klarat av med glass och godis i mängder. Går nu och bär på 15 kilos övervikt då jag bytt ut A mot sötsaker. Nu när sommaren är här känns det som om jag har två vägar att gå. Tillbaka till A och bli ännu tjockare, plufsigare och troligtvis även skild. Eller fortsätta den nyktra vägen men gå den med stolta, bestämda steg och göra lite mer av den är sommaren. Ta tag i vikten, försöka göra saker och ting lite annorlunda mot förr. Tror inte det går att fortsätta leva som jag alltid gjort, men med ett hål i livsinnehållet. Måste ändra om i mitt liv och göra saker annorlunda. Tänker boka om solresan i sommar till en stuga i bergen.

Funderar på att sälja flygbiljetterna till Grekland i sommar för att resa till en annan miljö som inte är så förknippad med kall öl och charter-beteende. Tyckte för någon timme sedan att det var det enda rätta. En annan miljö som gör att jag inte blir sugen på att dricka. Undrar om inte det är att fly, att ta den lätta vägen ut och att sugen kommer vare sig jag ligger i en solstol eller står på en alptopp. Tror inte att jag kommer undan så lätt. Måste nog möte den här sommaren och semestern som den är, hur jobbigt det än är.

Grodan

Vet inte om jag tycker att det är att fly att se hur svag man faktiskt är för alkhohol. Att tala om för sig själv vad man BORDE klara tänker jag kan vara att fly istället för att vara ärlig mot sig själv kring vad man faktiskt i nuläget klarar. Vad är det du riskerar när du ställer upp krav på vad du borde klara? Själv skulle jag i nuläget (23 dagars nykterhet) under inga omständigheter klara en charterresa utan att ta Antabus - klarar inte ens av vardagen utan det. I så fall hade jag fått sitta inloggad på det här forumet 24/7 och då spelar det ju inte någon roll var man är - i en solstol eller på en alptopp. Förmodligen hade inte heller det varit tillräckligt eftersom det för närvarande är relativt dött här.

Varför inte unna dig en hälsoresa till något SPA eller något liknande som ett startskott på hanteringen av dina viktproblem? Det kanske vore någonting nytt och annorlunda?

Grodan

Jag vet att jag är tjatigt präktig osv men jag kan inte undgå att se att du är precis där jag var för ett år sedan. Ja med undantag för att du har ett försprång eftersom du redan klarat ett bra tag utan vin. Förra året kände jag att det var ett vägskäl, göra nåt eller gå ner mej i missbruk och skam. Jag vägde drygt 20 kg för mycket och ville bara gömma mej, vilket gjorde att jag drack för att stå ut. Men så valde jag livet och redan efter första helgen gick det lättare. Lchf har jag predikat för eftersom det passade bra för mej. På 10 veckor gick jag ner 10 kg i vikt vilket gav mitt självförtroende en rejäl kick och genom det blev det allt svårare att gå tillbaka till gamla vanor och förstöra allt. Nu möter jag sommaren 18 kg lättare. Fuskat lite med glass och godis annars hade jag fått bort allt men några kilo kvar gör inte så mycket. Det tar jag bort i sommar. Med detta vill jag bara säga att du kan välja att i höst vara i god form. Det är värt lite ansträngning. Jag har inte mått såhär bra på många år.

Efter ett dygn tillsammans med min pappa som dricker alldeles för mycket är jag så arg, så arg, så arg och ändå så tacksam för att jag slutat dricka, att jag har gjort det valet.

Mammy Blue

är en bra drivkraft. Det är jobbigt att se hur mycket alkoholen ställer till med, och precis som du skriver oerhört skönt att slippa slåss mot den längre.

Det blir en sommar-13 också, och den upplevs mest och bäst nykter!

Kram!/MB

Just hemkommen från en fest där temat var drinkar och tilltugg. Fick en flaska mineralvatten och snodde lite cola från groggvirket. Satt och väntade på kaffe och tårta, men det serverades chips och fylldes på glas. Jag vinkade hejdå och gick hem. Tycker så mycket om mig själv just nu.