Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

första årsdag firade jag i Thailand :-) Och sen när jag kom hem till hemmagruppen så tog jag min första ettårsmedalj och det var mäktigt ! Ett helt år utan att dricka och jag mådde så bra ! Bara tanken på att riskera det jag byggde upp under första året avskräckte mig från att ens testa hur det var. Livet blev ju på alla sätt enklare utan bakfyllan och ångesten.

Grattis i förskott !

Det känns som om du varit nykter med vita knogar som de kallar det ett tag nu. Det är förstås jobbigt om du känner att det är en kamp hela tiden. Som ditt öde. Du behöver arbeta på det på nåt sätt för att acceptera. Tänker jag som inte är något proffs.

Mitt råd tänker jag ändå ge dej och det är drick inte! Varför tror du att du nu skulle nöja dej med att dricka på fest endast? Du har väl slutat för att det var ett problem för dej? Kanske det finns nån som klarar att börja dricka behärskat efter att ha missbrukat men det är nog ytterst få. Jag skulle inte riskera det. Jag har prövat det också, jag var nykter 1,5 år förut och då skulle jag dricka nån gång ibland. Det tog inte länge alls så var jag uppe i ännu större konsumtion än tidigare. Det tog mej 5 år och ett krokigt finger samt 7 stygn i ögonbrynet och blåtira innan jag fick kraft att sluta igen. Det som plågar mej nu, fortfarande, är att jag låtit så många år gå åt tillalkoholen. Bespara dej det och förlika dej med tanken på att leva nyktert resten av ditt liv. Det kommer att gå så bra!

Jag önskar dej en trevlig nykter semester! Du kan!

Tack Adde och Santorini för att ni finns!
Så skönt att det fortfarande finns några "gamla vänner" här inne.
Just nu sitter jag i min kära gungstol på altanen med kaffekoppen,
barnen och mannen sover och det här är den bästa stunden på dagen!
Mycket tack vare att jag slutat dricka.
Tidigare somrar har jag ju liksom bara tagit mig igenom dagarna i väntan på att det är ok att ta den första kalla "sommarölen" och sedan rosévinet osv osv osv

Jag tror som du Santorini att jag delvis tagit mig igenom det här året med vita knogar,
och även haft perioder då jag känt mig lugn och trygg i mitt val och inte velat dricka.

Jag har pratat med min man om framtiden och det känns bra att vi kan prata om det utan hårda ord, ilska och tårar just nu.
Efter ett år börjar jag ju oxå se klarare på om det verkligen är något att sträva efter att "kunna dricka".
När jag tänker på vin så (även om det gör ont att erkänna) tänker jag inte på ett litet glas kvalitetsvin utan jag tänker mig en oändlig mängd vin och faktiskt mycket på känslan att koppla av/bort och försvinna in i bubblan ett tag.

Så där är ju svaret....
Tror kanske att jag vill kunna dricka oxå bara för att vara som alla andra, bara för att kunna vara "perfekt".
En stor sanning damp just ner i knät på mig själv...
Jag har nog f-n kämpat hela mitt liv för att vara felfri, och detta kämpar jag emot så hårt för att det är så jobbigt att erkänna att jag brister. Herregud, har jag inte kommit längre på dessa 40 år???

Sitter på en balkong i grekiska ö-världen och "känner in" min ettårsdag. Havet nedanför, syrsor i bakgrunden, familjen sover och kaffekopp ett byts snart ut mot två. Det är väldigt, väldigt sällan jag är stolt över mig själv, men idag känner jag stoltheten som en stor varm och kärleksfull bultande kärleks-känsla i bröstet. Jag är så stolt över mig själv, och känner något jag sällan känner för mig själv - kärlek. Läste förra sommarens inlägg, och jämför med denna sommaren. Då var varje sten en kamp, nu är livet lite enklare att gå men samma tankar finns där, fast på avstånd. Ett år har gått och det är en mycket speciell dag för mig idag. En dag för reflektion, summering och eftertanke... Men oxå en dag för att tänka på nästa steg. Men tänk, att få känna mig så glad som jag gör idag, tänk att få känna att jag har gjort detta! Jag har klarat ett helt år! Hurra, hurra, hurra för mig idag!

fin läsning på morgonen !!!

Grattis, grattis till din ettårsdag ♥

Den dagen är stooooor ! Dagen då jag hade gått runt ett år har jag bevarat djupt i mitt hjärta så jag känner så väl igen din glädje och kärlek till dig själv ! Du har all rätt i världen att älska dig själv och pyssla om dig själv och göra något fint för din egen skull.

Massor av varma grattiskramar till dig ♥

på din ettårsdag! Visst kan du känna glädje och stolthet, du har ju genomfört en bragd i ditt eget liv. Ta in den känslan allt vad du orkar, så har du något fint att ta fram en dag du behöver hjälp av dig själv.
Fenix

det låter, med balkongen och Grekland och allt! Grattis till dej! Du SKA verkligen vara stolt över dej, idag och alla andra dagar. Det är ingen enkel sak att sluta dricka. Njut av dagen och fira den på passligt sätt. I vårt samhälle ska allt firas med nåt som går via munnen, champagne eller tårta. Vi måste hitta andra sätt. Jag köper t.ex nya kläder, dyrare kläder, med gott samvete för jag vet att jag har sparat in en massa pengar på att inte dricka vin. Köp dej nåt fint smycke kanske!

Ju längre tid man varit nykter, desto mer har man att förlora på att falla dit. Stolthet, självförtroende, familjens respekt, ja så mycket. Det blir lättare undan för undan. Min identitet är inte nykter alkoholist utan jag känner mej som en person som valt bort alkoholen. Jag vill inte ha och det är sant. Sen att jag inte heller KAN dricka, det är en helt annan och oväsentlig sak eftersom jag inte vill ha. Den känslan hitta nog du också.

Lova nu att du inte tror att du kan ta ett glas ibland nån gång för det funkar inte. Så många ha prövat och misslyckats. Jag t.ex. Det tog fem år innan jag fick kraft att sluta igen och det kostade mej bland annat ett krokigt finger, sju stygn i ett ögonbryn och mycket onödigt elände. Fortsätt på din väg, fira din dag men se den inte som en punkt på nåt annat sätt. Snart är nykterheten din självklara livsstil.

Grattiskramar!

LillPer

Så underbart och glädjande!

All lycka och respekt till dig! Tyck om dig själv!

Jag samlar ihop mig själv och börjar min egen resa på din ettårsdag!

Det passar mig alldeles utmärkt, GRATTIS och stor kram!

LP

Stigsdotter

Blev alldeles kall när jag tittade in här i min gamla tråd och såg ditt obesvarade rop på hjälp. Letade efter dig och hittade detta inlägg - vad glad jag blir! Ledsen att jag inte svarade dig, jag är inte här inne så ofta längre. Livet går vidare. Skall ta mig tid och skriva lite i min egen tråd snart, kanske kan det vara någon till nytta. Sköt om dig nu!

Länge sedan jag var här. Saknar inte a i mitt liv, men drömmer väldigt ofta mardrömmar, vaknar med ångest och rädsla innan jag förstår att det bara var en dröm. Alltid samma tema i drömmen, jag är onykter och kan inte minnas var jag är eller vad jag har sagt och gjort. Känns som att jag lever med en skugga som hela tiden följer mig. Hur länge ska jag känna mig jagad?

Nike

Just detta inlägget, om din ettårsdag, stoltheten och kärleken till dig själv, om tillförsikten och lugnet, har jag läst så många gånger sedan då i augusti. Det är ett av de inlägg på detta forum som berört mig mest och som betytt mest för mig i mina egna funderingar och jag är så glad och tacksam över att du ville dela med dig av detta. Jag har själv ingen egen tråd, inte ens gjort några egna inlägg förrän nu. Men nu sitter jag själv och tittar ut över ett blått hav, på semester ensam utan familj, och försöker reda ut var jag befinner mig och vart jag vill både i relation till alkohol och annat. Kanske sitter jag som du åter på en solig balkong om ett år och känner stolthet - insåg av ditt inlägg att jag fasiken aldrig känner mig stolt över mig själv, trots att jag uppnått så oerhört mycket bra och viktigt - och kärlek till mig själv, iaf börjar resan dit nu. Kram till dig. /Nike

Har det riktigt, riktigt jobbigt just nu, vill bara dricka, vill bara bli lugn, vill bara vara ensam en stund och känna värmen sprida sig i bröstet och det där lugna sprida sig i kroppen. Saknar dig min gamla vän, du som var mitt bästa sällskap, du som förstod mig och som lät mig vara precis som jag är. Som inte ställde krav, som inte tyckte och tänkte något om mig och som fanns där utan att jag behövde ge dig något tillbaka. Saknar dig som aldrig förr. Ett år och fyra månader och saknaden är större nu än någonsin. Vad ska jag göra? Är det något jag behöver göra för att ta ett steg vidare? Är trött på att fylla mitt stora, tomma, mörka, svarta, djupa hål med sliskig glass och billigt lösgodis. Har gått i terapi och vill inte gräva mer....

Mic-99

Hoppas att du inte ramlade som jag gjorde igår....fortfarande surrealistiskt...

Kände precis som du igår, men vet du? Det är inte värt det..den sköna känslan byts snabbt mot den iskalla obehagliga....vem är jag? vad gör jag? Har jag gjort-det känslan... Och sen---Låt mig DÖ-känslan.....

Kämpa. Stå Emot!

För Din skull!

/mic

Vad tråkigt att du känner så, att det fortfarande är så jobbigt. Jag kan inte förstå att suget inte går om, usch då, vet inte vad man kan göra åt det. Jag trodde nog att det blir bättre med tiden för alla.

Jag hör vad du säger och känner med dej. Men du har fel om din gamla "vän". Det är en väldigt dålig vän om du tänker efter. Det du beskriver är rena lögner. Den vännen ställer kanske inga krav medan ni umgås men är det en riktig vän tycker du, som leder dej till att göra dumma saker som du sedan ångrar. Ångest och skam. Fanns där utan att du behövde ge nåt tillbaka? Ånej, hela ditt liv gick ut på vara den vännen till lags. Jag känner nämligen till den typen så jag vet precis. Det är ingen vän. Låt dej inte förledas att tro det, sen får du naturligtvis acceptera att du saknar alkoholen och dimman det gav men nån vän är det verkligen inte.

Jag önskar att du ska komma ur svackan och hålla ut tills dess. Det måste ljusna snart!

Pellepennan

Har läst lite tillbaka i din tråd och hur det gått lite upp och ner. Naturligtvis känner jag respekt för den resa du gjort, och det vill jag naturligtvis gratulera till! Att det nu känns så svårt känns ju minst sagt lite tröstlöst. Jag har inget bra råd att ge, men jag önskar dig kraft att gå vidare utan att falla tillbaka! Önskar dig en lite "gladare" men alkoholfri helg!

//PP

till dig Sommar12.....är du uppväxt med en alkoholiserad förälder ? Är du ett sk Vuxet Barn ?

Är inte uppvuxen med en alkoholiserad förälder, men har på senare år sett hur min pappa fastnat i alkoholen. Vad är ett Vuxet Barn?
Vet bara att jag alltid varit världens mest anpassningsbara person i hela mitt liv.

till frågan var att man numera vet att nyktra alkoholister som gjort allt "rätt" i sin nykterhet för att få ett fint liv ändå efter något/några år kan må pest och börja dricka igen. Ända till helt nyligen så har man inte sett orsaken till det förrän man upptäckte den gemensamma nämnaren Vuxet Barn. Alltså personer som kommer från en familj där spriten har varit ett sammanhållande kitt. Och där medberoendet har fått vara obehandlat.

Att göra en vuxnabarn-behandling har varit räddningen för många när man upptäckt hur man fungerar i livet och vilka spår beroendet/medberoendet satt inombords.

http://www.ehdin.com/?navid=185&sub=183

http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Tack Adde, följde dina länkar och läste högt för min sambo vad Sanna Ehdin skrivit. Det var så träffande, det var så mycket som stämde och så många bitar som föll på plats. Skrämmande men samtidigt en lättnad. Tack.