av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

FylleFia
mån, 2013-11-18 - 07:51

Hej mt! Tack för att du förklarade lite mer om din reaktion. (Inte för att jag har med det att göra) Men nu förstår jag bättre för jag blev verkligen paff över att du var så negativ. Och min egen reaktion blev inte heller helt klockren. Uttryckte mig väldigt osmidigt om att jag ser dig, Adde och Camilla K som smarta personer. Det lät ungefär som jag inte längre tänkte det. Men det gör jag - Ni är i mina ögon smarta.

Jag förstår kritiken om att budskapet på Riddargatan 1 kan få en och annan alkis ha hitta en "ursäkt". Förmodlingen samma alkisar som alltid hittar en ursäkt. Men jag välkomnar alternativet för dom som klarar av det. Nog om Riddargatan 1.

Jag förstår din rädsla när du läser om något liknande i samma skede som när din mg fortfarande lider av sviterna att ha blivit "bortvald". Av en god vän! När de vi älskar blir sårade så gör det ofta MER ont än när vi själva blir sårade. Det är väl en sida med kärlekens makt. Vi blir försvarslösa/hudlösa. Önskar i alla fall att mg mår bättre nu (och på så sätt - även du) och kan gå vidare. Det finns så gott om vänner som tolkar i "vått och torrt" precis som djävulen läser bibeln. Även jag har förlorat en massa bekanta. Fast i mitt fall är det jag som har valt bort - då jag insett att det vänskapen var grundad på var glädjen i att kunna dricka alkohol med någon som inte dömde.

Önskar er båda allt gott! Fia

viktoria
tis, 2013-11-19 - 11:51

nu har jag också läst den artikel i Svd som debatterats här och annanstans under veckan som gått. Jag reagerade som ni på flera uttalanden i artikeln. Men kanske mest på detta ang vilka man hoppas nå med budskapet om att man som beroende eller/och riskbrukare (man använder båda begreppen på olika ställen i artikeln, menar man verkligen även de som redan har beroendesjukdommen?) kan minska sitt drickande till en tillfredställande nivå. Isåfall - tillfredställande för vem? Både dem själva och anhöriga?)

Så här beskriver man på ett ställe i texten vilka man vänder sig till:
"...den kvarts miljon svenskar som har ett tydligt alkoholberoende, men som fortfarande är socialt välfungerande med exempelvis jobb och familj.

Nu undrar jag om det finns någon av de i familjen kring den alkoholberoende (vi pratar alltså ALKOHOLBEROENDE) som instämmer i att den alkoholberoende är "välfungerande"? Välfungerande i sitt familjeliv är man inte om det finns en alkoholproblematik. Punkt och slut skulle jag vilja säga, fast det säkert kan uppfattas som oresonligt.
Nä, jag tror att det är den alkoholberoende själv, om denne fortfarande är i förnekelsefasen, som skulle beskriva sig som välfungerande. Och dem som inte ingår i den närmsta kretsen familj kan säkert också luras. Men aldrig att det finns en beroende som är välfungerande i sin familj. Nästan ett hån mot barn och partner att säga så. Eller menar man bara att den alkoholberoende än så länge har sin familj kvar under samma tak? Detta är inte heller ett belägg för att man är en välfungerande familjemedlem.

Sedan detta med att 6 månader skulle vara en tidsperiod vartefter man kan utläsa någon form av varaktigt resultat ställer jag mig också frågande till. Nu har jag "bara" detta forum som referens, det räcker troligtvis inte för att göra en kvalificerad analys, men jag är tveksam. Mycket tveksam.

Det var mina reflektioner efter att ha läst artikeln.

admi
ons, 2013-11-20 - 10:36

Det är fantastiskt att ha möjligheten att kunna läsa hur ni reagerar och vad ni tycker om det vi gör så här på forumet. Jag har även haft lite korrespondens på facebook och mail angående nyheterna i fredags. Jag skulle gärna svara er lite längre och kanske fördjupa diskussionen. Jag vill dock inte kidnappa din tråd mulletant. Är det ok att jag svarar här eller vill du hellre att jag skapar en egen diskussion för det?

/magnus

mulletant
ons, 2013-11-20 - 14:13

för min del är du så välkommen att skriva här i tråden! Jättefint att du deltar i diskussionen! / mt

admi
tis, 2013-11-26 - 23:46

Förra veckan blev en hektisk vecka. Jag beklagar att ni har fått vänta på svar.

Jag har läst den oro som människor hör för att informationen om att måttlighet är möjlig skulle leda till att en del fortsätter att dricka eller återfaller.

Det finns i grunden inte anledning och tro att det funkar så. När man i stora studier har fördelat personer mellan behandlingar som förespråkar helnykterhet (baserade på 12-steg) och andra behandlingar som tillåter måttlighet, så ser man ingen skillnad i resultat. I några studier där man har låtit en grupp välja mål själva och i en annan grupp föreskrivit helnykterhet, så har fler i gruppen som fick välja själva valt helnykterhet. Det här stämmer bra med en av grundtankarna i AA: att man inte kan fatta beslutet att bli nykter åt någon annan.

Vi har i forskning kunnat se att det är många personer med alkoholberoende som vi aldrig når och där vi vet att deras familjer ofta lider. Det resultatet återkommer i många studier både i Sverige och utomlands. Uppföljningen har ibland varit så lång som 5-10 år. Det som nu är nytt är att vi har intervjuat personer som dricker mycket men inte söker vård. De säger att en av anledningarna till att de inte söker är att de tror att de kommer bli tvingade till nykterhet. Andra anledningar är att de inte upplever andra sociala eller psykiska problem eller att mottagningarna är tråkiga och oattraktiva.

På Riddargatan 1 är vi övertygade om att det vi gör leder till att vi når fler personer med vård. När folk kommer hit så vill de ofta dricka måttligt, men många väljer efter bedömning och diskussion eller efter en tid istället att vara nyktra. Vi kommer inte kunna hjälpa alla, det finns det ingen behandling som gör.

Vår mottagning är en vanlig landstingsmottagning, finansierad av skattemedel. Detsamma gäller vår forskning. Vi tjänar inte pengar på att gå ut med det här och har ingen finansiering från läkemedelsindustrin.

/magnus

viktoria
tors, 2013-11-28 - 09:24

Det är inte era studier jag ifrågasätter, det har ju jag ingen anledning till då jag inte känner till dem tillräckligt.
Främst kom sig min reaktion av själva artikeln. Hur man väljer att uttrycka sig.
Sen tror jag visst att det finns en grupp som hjälps ypperligt på detta sätt. Tänker på någon enstaka användare här som uppenbart inte har liknande problem som tex jag och många med mig. Eller menar ni att också en missbrukare/alkoholist blir hjälpt av denna behandling? Jag funderar en del på detta med "fungerande socialt liv". Jag ansåg själv att jag fortfarande hade det, så tillvida att jag hade jobb, ekonomi och familj kvar. Men nu i efterhand vet jag ju att det inte var fungerande bara för att jag lyckades hålla missären stången. Jag förstår helt grejen med att nå en grupp som inte annars söker hjälp. Jag tycker att den är helt riktig. Men som flera redan påpekat tycker jag det krävs ytterst nogsam eftertanke kring hur man förmedlar en sådan här nyhet. Det var väll ung det. Hoppas jag lyckats klargöra min reaktion på artikeln, och inte på studien i sig. Väl mött/Victoria

mulletant
fre, 2013-11-29 - 18:39

i lugn och ro med mullegubben. Ska plocka fram adventsljusen, Lisa Larssons adventsbarn, och minns att det närmar sig tre år sen jag lämnade hemmet. Adventsbarnen var en (dvs fyra:) av de få saker jag tog med. Skrev om det till en sorgsen kvinna en tidig morgon nyligen. Tänkte då på hur många som ser så mycket hinder för att lämna. Väntar på det rätta tillfället - precis som jag gjorde. Under lång, lång tid. Och sen gick jag, en synnerligen "olämplig" dag då jag hade planerat att baka pepparkakor med barnbarnen... men då var det fullt.

Tre år, ett annat liv. Ett helt annat liv. Jag har mannen kvar, vi har varandra, har det bra... delar glädje och bekymmer, glada dagar och trista dagar. MEN numera är jag så tacksam i mitt hjärta så jag gläds över livet-som-det-är även de dagar som i sig är ganska grå. Ja, jag har fått gåvan sinnesro. En gudomlig gåva faktiskt. Tacksam.

Adventsglädje önskar jag er alla / mt

flygcert
fre, 2013-11-29 - 20:44

... blir glad över din lycka, din sinnesro, din harmoni.

För egen del har det gått mer än ett år sedan jag lämnade, och blev hämtad och tvingad att följa med hem... Och det har snart gått ett år sedan jag hade den värsta julen någonsin, och dessutom den värsta av alla våra mer eller mindre hemska jular tillsammans. Det var en sådan katastrof-jul, och jag gläds åt att veta att i år behöver jag inte genomlida ytterligare en jul i skräck för att göra fel, agera fel, säga fel, prata fel och ändå hoppas på en mysig jul...
Men nu är det illa igen - han är arg, och allt är som vanligt mitt fel - jag behöver söka hjälp, jag är sjuk, jag är dålig mamma osv... Och jag känner mig så ledsen, men blir så varm i hjärtat av dina rader kära mulletant! Är så glad för att du har det gott; du är värd det!

Varm adventskram!

mulletant
lör, 2013-11-30 - 05:29

för dina klargöranden! Jag förstår också tankegången - likväl som jag förstår reaktionerna från både alkoholister och medberoende. Det mest önskvärda är ju att fler som valt nykterhet skulle ha modet att träda fram och berätta att det faktiskt går alldeles utmärkt att leva ett alkoholfritt liv!

För övrigt är vi ju på gränslinjen vi också i och med att vi dricker alkoholsvaga drycker. Det är ju flera här som gör det utan att suget väcks. För oss har det absolut varit till hjälp, mannen kände enorm lättnad, efter 1½ års inre kamp - jag tror det är rätt formulerat så, när han fick(?) insikten att "jag har allt kvar" - det var en situation i båthamnen i juli då han insåg att han kunde sitta i solnedgången och dricka (noll)öl - den a-fria sorten de har där är precis noll. Den sommaren drack han rätt mycket nollöl, även 0,5, och vi diskuterade också mina känslor som varierade en del. Samtidigt har jag också gillat att ha "allt kvar" - äta gott, duka fint och ha nåt mer extra än vatten i glasen. Mera känslan än smaken alltså.

Nu har också nollölskonsumtionen minskat betydligt... Jag ser i backspegeln att det har var ett hjälpmedel längs vägen att kunna dricka öl i de situationer han ville ha en öl. Även det annorlunda än de som säger att man måste ändra vanor helt. I viss mån gjorde vi det, ändrade vanor, under en ganska lång period - på så sätt att jag helt undvek att steka oxfilé... eller annan lyxmat som väckte saknad efter "något" - som inte var fick vara vin. Det finns fler här som beskriver liknande erfarenheter. Jag antar att steg 1 för att det ska fungera är att det finns en stark motivation att vara nykter. Ni kunde gärna forska på den här processen också:)

Jag kan inte med ord beskriva vad forumet betytt för mig - och jag har behövt den här tiden som nu strax är tre år. Några kontakter har blivit personliga vänner på ett väldigt speciellt sätt. Jag hoppas verkligen att ni får medel att upprätthålla sidan.

Vänliga hälsningar / mt

mulletant
lör, 2013-11-30 - 06:17

Izzys inlägg nyss... och skrev ett svar konstaterar jag att jag kroppen minns känslan när jag smög i garaget och sökte gömmor... den mycket dubbla känslan i förhoppningen att inte hitta och samtidigt nästan triumfen när jag hittade ännu ett ställe som bevisade att min magkänsla visade rätt. Igen. Och igen. Och igen... Och när jag skriver minns jag också vägandet av vinboxarna.... alla överenskommelser och avtal. Alla svek.

Men det gör faktiskt inte ont längre - jag bara konstaterar att kroppen minns den lätta hjärtklappningen, spänningen (ja, som i en film smög jag omkring), triumfen i beviset... Men maktlösheten och våndan minns jag knappt hur de kändes - det var tankar som snurrade runt, runt i huvudet... och spaningen efter lägenheter, hur jag kollade bostadsmarkanden på nätet flera gånger per dag. Tre år sen - en evighet.

Men nej... även efter uppbrottet och nykterheten gick jag på spaning när magkänslan ledde mig - det är +-tecknen i min ramsa. Några gånger gjorde jag fynd och konfronterade på direkten. Och det höll. Valborg 2012 behövdes inga bevis - men det var också den verkliga vändpunkten.

Ja, just på detta har forumet varit - och är - min plats för att beskriva och reflektera över mina känslor, tankar, erfarenheter. Skriva ur mig, rakt ut i universum. En oerhörd hjälp och befrielse, så rätt för mig. Tack ni som deltar och delar! / mt

viktoria
lör, 2013-11-30 - 08:36

En adventskram till dig och gubben kommer här. Jag är i Stockholm och förlustar mig. Idag står Skansen på planeringen. Vi hörs snart. Kram★♥★

NyMan
lör, 2013-11-30 - 21:28

Vi börjar så smått smyga in i "Christmas mode" här också. Livet känns äkta och levande och familjen mår bra tillsammans, vilket du vet är det absolut centrala för mig också. Ikväll har jag både hunnit med en löprunda med min 8-åring och satt upp alla julstjärnor. Hoppas ni slipper stressen och kan njuta av helgerna som stundar. Det är ni värda! Kramar till er båda!/NM

mulletant
mån, 2013-12-02 - 05:00

ur forum-brorsan-Berras tråd:

Helgen innehöll även annat som breddade mitt medvetande, och att jag kände mig trygg i min egna övertygelse att jag svarade servitrisen igårkväll med att det går absolut inte bra med med en lättöl istället för en alkoholfri öl, en lättöl innehåller minst 6 gånger mer alkohol än den sämsta nollbiran på sina 0,5%.
Ge mig en ginger Ale istället, och så var dryckesfrågan inte ett problem längre, mer ett litet mörkt mullermoln över att baren inte hade sett över sitt sortiment av de alkoholfria alternativen, de skulle ju aldrig gå torsk på starkbiran t.ex, eller hur?

mulletant
tors, 2013-12-05 - 17:53

när jag skrev ett inlägg till en medsyster insåg jag att i denna stund är det tre år sen jag åkte till ett evenemang och bad mannen lova att vara nykter när jag kom hem. Han lovade och har berättat senare att omedelbart jag stängt dörren började han dricka. Det märktes minsann när jag kom hem ett par timmar senare. Den natten bar jag ut det mest nödvändiga till bilen och på morgonen for jag till min vän. Om detta har jag skrivit många gånger här.

Nu sitter vi och mår bra i varandras sällskap medan stormen viner utanför. Man kan förändra sitt liv / mt

FylleFia
fre, 2013-12-13 - 10:14

Hej mt! Jag vill bara checka att du är ok? Jag är så van vid att du skriver lite varje dag, här i din egen tråd eller så till någon anhörig/något fyllo. Men nu är du tyst och jag inbillar mig genast att något har hänt fast det kanske bara är så att du inte vill skriva. Hur som helst så betyder du och dina ibland smärtsamma sanningar ganska mycket för mig och säkerligen många andra. Så ett livstecken skulle uppskattas.

Fia

mulletant
fre, 2013-12-13 - 13:39

Allt väl! Fin känsla 1) att vara ihågkommen 2) saknad 3) av omsorg och 4) att jag betyder. Gott:)

Just nu eftermiddagsfika med mullegubbe och ett gästande barnbarn. Zoega Estanzia och pepparkakor. Ikväll ska mg på AA-möte, han har kaffekokarservice och väntar med spänning på om en relativ nykomling ska komma ikväll också. Jag är genuint och stillsamt lycklig.

Två positiva nyheter: 1) På mitt jobb har vi i flera sammanhang hamnat att diskutera alkohol och det verkar finnas en något större öppenhet för att det finns problem... Och 2) i veckan åt vi julbord på en restaurang där de i somras inte hade något alkoholfritt. Nu fanns a-fritt vitt mousserande vin, rött vin och två slags öl. Heja!

Vet inte heller om jag skrev att vi nyligen på kalas - där snapsen och sångerna "flödade", vin dracks i fri mängd liksom konjak till kaffet. Vi hade medtagit a-fritt vin som vi delade med vårt bordssällskap, vi dansade hejvilt, hade jättekul... och sen körde mg hem.

Så har vi det. Livet är gott.

Varmaste, gladaste Lucia-kramen till dig FinasteFia och även till andra Forumvänner / mt

FylleFia
fre, 2013-12-13 - 19:22

Tack mt! Nu blev jag glad. Jag har ju så livlig fantasi och du - liksom jag själv - är ju ingen lammunge längre. Zoega är bra kaffe och mg verkar vara en bra gubbe. Njut på och tack för livstecknet. Allt gott (du)!

Fia