av Nossan

Hej alla fina människor därute i natten/morgontimmen

Jag kallar mig för Nossan (av någon obegriplig anledning som jag inte minns) och har ägnat större delen av natten åt att läsa igenom trådar på detta fantastiska forum. Känner mig så inspirerad av alla kloka och fina människor som är aktiva här. Så, efter vad som egentligen är ett resultat av månader av ångest och självrannsakan är beslutet fattat: jag måste sluta dricka! Hur i h-vete det ska gå till har jag ingen aning om. Har också beslutat att det är dags
att träda ut ur skuggan och våga erkänna/berätta om mina problem och själv bli aktiv på forumet. Vore så skönt att ha en vän därute med samma problem och att inte lägre vara ensam...

Min plan är i första hand att 2014 ska bli ett vitt år. Antar en klassiker såhär före nyår men tycker det känns bra att ha ett datum att räkna från som också kan användas som förklaring utåt sett??? Om det finns någon därute som tänker samma sak kanske vi kan peppa varandra extra och räkna dagar ihop? Inser självklart att det i praktiken blir en dag i taget men varför inte tänka stort när man ändå är i gång?

Puh, då är bollen i rullning. Nu dags att försöka få ett par timmars sömn innan barnen vaknar. My story kommer i nästa inlägg. Lite "cliffhanger" där:-)

Ladytramp
tis, 2013-12-31 - 09:02

Hej Nossan och ni andra! Jag skrev ett inlägg i går, men det kom antagligen på fel ställe. Jag är med .. Dags att göra nåt nu, samma fysiska problem, kroppen tar för mycket stryk. Låg i går och frös och hade ångest, men vaknade också utan baksmälla i dag :)

Ladytramp
tis, 2013-12-31 - 09:07

Så här skrev jag i går:
Jag har druckit alkoholistiskt i snart 20 år, i början var det öl och nu under senare år vin och nu senaste året också sprit. Det började som självhjälp mot ångesten efter att bli lämnad efter 25 års äktenskap men har eskalerat till ett psykiskt och fysiskt beroende. Som nån annan skrev här på forumet så behövs det större doser för att få effekt så jag har börjat använda småflaskor starksprit så jag får i mig fem portioner fort efter jobbet, i smyg på nån toalett, för att sän fortsätta med vin på kvällen. Mina närmaste vet om mina problem, de har inverkat på våra relationer, men i mitt arbete där jag är en rätt synlig person tror jag inte att nån vet. Men det är ju bara en tidsfråga! Är omgift med en man som också dricker rätt mycket, dock inte som jag. Nu har jag druckit i två veckor, typ tio till femton portioner dagligen och inser att jag måste sluta leva så här, om inte annat så för att kroppen tar så stryk. Jag har 20 kg övervikt och reflux. Ligger nu på soffan och fryser under en filt med lite hjärtklappning och mycket ångest och är rädd för allt jag googlat om abstinens.. Har flera gånger brutit själv efter längre (semester)perioder då jag druckit hela dagarna. Men hur vet man om man håller på att få kramper? Jag bor på en liten ort så jag kan inte hå till hälsostatonen. Jag är en offentlig person och det skvallras. Jag har försökt med AA och för ett halvt år sen var jag så desperat att jag tog kontakt med arbetsplatshälsovården. Fick medicin som ska dämpa suget men den slås ut av starksprit. Har också fått kognitiv terapi under den här tiden. Borde om två veckor gå på leverkoll, värdena var rätt höva senast och skäms så fruktansvärt. Jag vet av erfarenhet att jag klarar av flera veckors nykterhet bara jag får perioden bruten .. Hittade det här forumet när jag googlade på abstnens och har gråtit och läst i timtal..

Men nu en ny dag, mår inte fysiskt bra men det går :) kram alla!

konstnären
tis, 2013-12-31 - 09:31

Läste precis ditt inlägg och kände igen mig i mycket.
Först det där med kramper det kommer så fort att man
inte hinner känna efter. Jag fick det i september och
det sista jag minns var att jag hörde en melodi i huvudet
som inte fanns. Strax innan bad jag min man sänka volymen
men jag spelar ju inte sa han. Sedan blev allt svart. Det
blev 4 dygn på avgiftning på sjukhus. Var illa däran men
har sedan rest mig dag för dag, timme för timme.
Nu blir det 4 månader den 10 januari. Är skiträdd för alkohol
vad den gör med mig. Fysiskt var det kräkningar, ingen mat
darrningar innan jag tog en återställare. Men allra värst var
ångesten, hade svårt att gå ut, folkskygg.
Det fanns bara negativa saker i slutet. Har själv varit på AA.
Men mig gav det inget. Inga diskussioner bara sitta och lyssna.
Upplevde det som något sektliknande, men det är min åsikt.
Det som hjälpt mig är detta forum och att själv kunna skriva
av sig och kanske få respons.
Abstinensen är ju inte farlig men för mig gick det för långt och
då är det farligt. Satt hela nätterna och pimplade för att döva
ångesten som eskalerade för varje dag. Sista natten drack jag
upp en 75a vodka och gick sedan ut på morgonen med hunden.
Nej jag har lagt det här tråkiga bakom mig. Det är här och nu
som gäller.
Önskar dig en fin Nyår.
Konstnären

Ladytramp
tis, 2013-12-31 - 09:58

Tack Konstrnären! Så fint att läsa att man inte är ensam med sin skam och ångest. Och också allt det positiva och kraften och gemenskapen jag tycker mig ha hittat här. Jag vet också av erfarenhet att det inte behövs många nyktra dagar för att ångesten skall minska, jag sov överraskande många timmar i natt och det är redan en sån skillnad från i går morse när jag bara kräktes och darrade. Var på väg till butiken för att hämta återställare men insåg att jag kan åka fast för rattfylla och började sen fundera på om jag verkligen vill leva så här. Ständig ångest som kräver sprit för att dövas som ger ångest som kräver.. Allt snurrar kring vinet! Dessutom insikten om att jag redan kan ha skadat kroppen oåterkalleligt. Och insikten om att det förr eller senare kommer att synas i mitt jobb, jag har redan en gång tagit en återställare före ett offentligt framträdande, och blev skrämd. Nu kan jag inte mera undvika det faktum att jag tappat kontrollen. För mig passade inte heller AA så jag blev så glad när jag hittade forumet här och all den ärlighet och energi som lyser fram i texterna :) Jag har ledigt ännu denna vecka och låg som sagt i sängen hela dagen i går. Beslöt mig för att göra samma i dag, har sällskap av mina två hundar och får hjälp att sköta resten. Nu vill jag ta hand om mig! Mannen kommer att gå till butiken på hemvägen men jag tänker säga att eftersom jag ändå tänkt ha vit januari kan jag likaväl börja i dag! Vill inte dricka, har tack och lov lätt med det nu då kroppen fortfarande känns mörbultad.

m-m
tis, 2013-12-31 - 09:59

Roligt med lite ny diskussion! Vill också göra ett inlägg i ämnet relationer och alkohol. Precis som mt, Nike och Nossan beskriver så har det även hos mig och min man funnits med alkohol i relationen från början. Först var det verkligen inga mängder, en flaska vin att dela på fredagskvällen men det ökade på successivt. Vi hade ett umgänge där det serverades mycket alkohol, fördrinkar, vin eller öl till maten och efter maten, avec till kaffet, drink efter kaffet osv. Vi själva ökade på vår egen konsumtion och har haft långa kvällar med långa och djupa diskussioner och det har varit ett kitt i relationen. Sakta men säkert har fokuset dock övergått till att handla om alkoholen, iaf för mig. Diskussionerna har jag inte alltid kunnat minnas vad de handlade om dagen efter, det har uppstått många missförstånd där jag kunnat sura ihop över någon bagatell.
När jag berättade för min man om att jag var beroende av alkoholen tror jag inte att han kunde ta det till sig. Det har varit en process för oss båda, men den har tagit oss framåt. Han bestämde sig också för att dra ner radikalt på sin konsumtion också, och har inte under den här tiden druckit något när det bara varit vi två. I sällskap med flera dricker han, men måttligt. Jag har ändå sagt flera gånger att han kan och får ta något om han vill, eftersom jag tänker att inte jag kan/ska styra hans sätt vara. Jag tror inte att det är så lätt att vara den som står bredvid och att det som du, Nossan, beskriver som besvikelse över den uteblivna festen kanske till lika delar är förvirring. Han kan ju gärna inte veta vad som pågår inom dig?
Mitt råd är att jag tror att det är bra att vara så ärlig man kan i den här processen. Så mycket enklare kan det vara om man är två tillsammans om det, och jag tror inte att relationen behöver bli till det sämre, tvärtom.

Lycka till och ha ett bra avslut på 2013,
/m

Weekend
tis, 2013-12-31 - 10:12

Gillar det---sluta nu---inte sedan. Skjut inte upp det då behöver du inte våndas!
Kämpa på!

lilla Anna
tis, 2013-12-31 - 15:48

Jag vill vara med och försöka göra 2014 till ett vitt år. Det känns också så skönt att läsa om era liv. Man tror gärna att man är ensam om sina problem. Nu har jag bestämt mig för att 2014 ska bli ett år utan alkohol. Litet rädd är jag för vad som kommer att hända när jag inte dricker längre. Framförallt undrar jag vad som kommer att hända med min relation till maken. Vinet har varit en viktig del i vårt förhållande. Så väl jag känner igen mig i era berättelser. Vi sitter också vid köksbordet på kvällen, dricker vin och pratar om livet. Maken dricker också för mycket. Men han tycker inte att det är något problem. Men nu måste jag tänka på mig själv. Jag vill inte gå genom livet i dimma. Jag har så himla mycket att leva för. Varför förstöra det med att dricka för mycket. Tänk alla dagar som gått åt till att ha ont i huvudet. Hur hamnade jag här! Det är dags att plocka fram karaktären och envisheten. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker. Nu vill jag inte dricka mer och det har ingen annan med att göra. Om någon frågar mig varför jag inte vill ha vin till maten så ska jag tänka ut ett bra svar.

Beslutsam2014
tis, 2013-12-31 - 16:54

Jag vill gärna vara med! Känner så väl ingen mig i era berättelser.. Ikväll blir det inget vin!! Helskakig men fast beslutsam om att vara snäll mot mig själv 2014, vet att den värsta ångesten släpper efter ett par dagar. Lyckan och tillfredsställelsen skulle vara fantastisk om jag till nästa nyår kunde gratulera mig själv till 365 dagar, önskar mig inget hellre. Vet att det bara är en person som kan fixa det, med den personen är just nu så liten och rädd. Håller gärna hand!

Fenix
tis, 2013-12-31 - 18:03

Jag har planerat länge för att göra 2014 till ett alkoholfritt år, så det passade väldigt bra att du skapade denna tråd. Vi får hjälpas åt och jag önskar av hela mitt hjärta att vi tillsammans ska göra nästa år, till att börja med, alkoholfritt. Allt annat är meningslöst, men det här är en utmaning för livet, spännande och en riktig resa att göra. Vi hörs i morgon och tills dess vill jag bara önska allt ett riktigt Gott Nytt År!
Fenix

Ladytramp
ons, 2014-01-01 - 10:30

Vad skönt att vakna nykter! Jag vakade rätt länge, jag har hästar på gården så nyårsfirandet är inget vidare med tidig intagning och radion på fullt i stallet. Tidigare har vi firat mysigt med att dricka skumvin i stallet under det värsta skjutandet, men i år var det te som gällde. Maken drack några öl, men jag har fortfarande en så obehaglig känsla i kroppen så jag inte hade något sug. I går åt jag lite och fick ont i magen, googlade sen på lever och bukspottskörtel och har ångest. Men sen läste jag också om allt som är bra för levern, grape, citron, olivolja, grönsaker, valnötter, ägg osv och blev ganska inspirerad. Hoppas, hoppas att jag inte har skadat min kropp för mycket! Eller själ! Jag vill så gärna leva ett vackrare liv! - Hoppas nyårsfirandet gick bra för er alla :)

Fenix
ons, 2014-01-01 - 13:16

Så har då år 2014 startat. Känns högtidligt att skriva Dag 1 på ngt sätt. Ett blankt år ligger framför oss. Det kan fyllas med allt möjligt utom alkohol. Dag 1, löftesrikt och lite skrämmande. Men oavsett tidigare avåkningar och rekyler, kan det ju vara så att just i dag är det första dagen på den slutliga framgången i kampen mot alkoholen. Så vill jag se det. Och just i dag så ska jag inte dricka oavsett vad som händer. Just i år ska jag inte dricka oavsett vad som händer. Så vill jag att det ska bli!
Fenix

Nossan
ons, 2014-01-01 - 13:39

Blir nog ett spännande år. Är fylld av kämparglöd. Viktigt delmål för min del ska vara helt vit januari. När det är klart ska jag ge migsjälv en fin present. Kanske kan jag även få med maken på vit januari? För jag har funderat en del på kloka synpunkter som lämnats i denna tråd och håller med om att jag måste ta ett samtal med honom och förklara läget. Gick inte alls att ta upp frågan igår kväll när han stolt som en tupp serverade fint rödvin för 300 kr/flaskan till nyårssupén. (Men drack i alla fall mycket måttligt och är nöjd med det.). Tror det kommer bli bra det här....

Nossan
ons, 2014-01-01 - 22:27

Så har den första nyktra dagen 2014 gått till ända. Utan några större problem men det betyder ingenting. Har ju vita dagar lite då och då. Det är ju när det blir en längre sammanhängande period som problemen brukar uppstå för min del. Tillfället har ännu inte infunnit sig att prata med maken. Han gjorde dock ingen affär av att jag tackade nej till vin och han drack själv öl till maten.

Har funderat en del på barnen idag. Hur mycket de sett och märkt - hur stor skada har jag gjort??? Har en 12 årig och en 10 åring. Självklart är de vana vid att se oss föräldrar dricka. Tack och lov blir ingen av oss stupfull men det är klart att man tex skrattar och pratar högre som berusad. Och luktar vin vid läggning. Har också märkt att jag under det senaste året blivit mer och mer lättirriterad och tjatig kvällstid vilket också så klart beror på alkoholen. Men hur illa är detta? Kan de tänkas glömma bort om jag lyckas vara nykter från och med nu? Eller kommer det prägla dem resten av livet? Skamkänslor och ångest i kväll...

Pellepennan
tors, 2014-01-02 - 11:43

Eller rättare sagt hej på er! Som alla skrivit här inne i tråden. Funderade lite i samma banor när det gällde barnen Nossan. Helt normalt tror jag att det finns en del ångest och sorg den första tiden. Jag känner den fortfarande efter mina veckor, men det får jag acceptera. Något vi inte behöver ha ångest för är i alla fall att vi försöker sluta! Känner redan tendenser att det blir bättre, och har läst det hos andra. Men det måste nog få ta sin tid...

Vad jag tror angående att ta skada? Nej, jag tror inte dom tagit skada på något sätt som kommer att prägla dom resten av livet. Och jag tror oron är normal. Kanske är det vårt samvete som talar på det sättet i början? Jag själv kände att det var skönt att kunna erbjuda sludder-fria nattnings sagor. Naturligtvis kan det vara annorlunda för barn som lever i den "misär" alkoholen kan skapa, men det känns inte som ni har haft det illa på det sättet. Jag får en känsla av att barnen blivit sedda och fått kärlek trots att morsan druckit vin! Säkert finns det andra som har riktig kunskap, och säkert finns det dom som skulle vilja kraxa om att det sätter men för livet, men jag tror inte det.

En sak är i alla fall säkert. Vi kan inte ändra på det som skett. Idag, imorgon och framöver kan vi det! Så för mig lönar det sig inte att gråta över "spilld mjölk" eller vin heller för den delen.

Hoppas så att humöret är lite lättare idag. För mig går det upp och ner, fast för varje vecka som nu går blir det bättre. Den första tiden pendlade jag mellan nästan eufori, och fem minuter senare kunde jag var nere i ett svart hål. Obehagligt men inte farligt att känna så. Farligt blir det snarare om stegen när vi mår som sämst, leder oss till bolaget.

//PP

mnbv098
tors, 2014-01-02 - 16:49

Jag hakar på denna tråd. 2014 ska bli vitt. Alkoholen har spelat ut sin roll. Nu har jag testat ett liv med alkohol, och nu ska jag testa något annat. Jag har inte lärt mig alla fallgropar ännu, men att läsa och lyssna till er andra hjälper!

Andra dagen vit, jag har sovit ut ordentligt och kroppen känns mörbultad men skön. Nu får läkningprocessen börja.

Dags att sluta
tors, 2014-01-02 - 19:23

Har verkligen druckit sönder ett halft liv.
Är 35 år, dömd för grovt rattfylleri 2009, dömd till vård inom frivården vilket himla skämt! Fick budget rehab genom arbetet gick åt helvete. Skyllt allt mitt drickande på alla andra, jobbet, familjen, vännerna på alla.
Bytt jobb och börjat om, med drickandet alltså, dricker nu en kvarting varje kväll och familjen upplever mig inte som berusad, köper jag två flaskor för att bolaget är stängt nästa dag så slutar det i katastrof då jag efter första flaskan påbörjar nästa trots att den var till dagen efter. Startar varje morgon med ångest för att köra till jobbet, skall polisen stoppa mig idag.

NU har jag bestämt mig för att sluta, drack senast den sista december. Plockade fram en burk Antabus som jag fick under budgetrehaben och bad min flickvän hjälpa mig med att verkligen ta dessa 100 mg dagligen i hennes närvaro ( vet att man skall lämna leverprov mm under behandling med Antabus men skadan kan knappast bli större ).

Kommer nu att använda denna sida som stöd och även medverka i självhjälpen på startsidan.

Jag vet att detta kommer fungera, visst bara nykter 2 dagar ännu men en dag i sänder.

Nossan
tors, 2014-01-02 - 20:08

Den kritiska timmen för min del börjar gå mot sitt slut och det ser ut som om jag kommer klara dag 2.

Trodde ärligt att den här kvällen skulle bli extremt tuff. Maken lagade nämligen fisksoppa vilket oftast innebär att vi delar en (två) flaskor god chablis. Men inte i kväll. Han hade förvisso dukat fint med vinglas men slog, på eget initiativ, upp en öl till sigsjälv och kommenterade inte när jag valde att dricka mineralvatten. Har bestämt att "inviga honom" i mina planer på nyktert år ikväll när barnen somnat. Är lite nervös, oklart varför egentligen...

Tack Pellepennan för kloka och lugnande ord om påverkan på barnen. Innerst inne tror jag inte heller att mina barn har tagit direkt skada av drickandet- än så länge. (Om man inte räknar "sludder nattsaga", för visst har det varit så många gånger). Mest negativt är kanske att jag gett dem intryck av att det är normalt att vuxna dricker vin varje kväll, vilket ju faktiskt inte stämmer. Å andra sidan så kommer jag ju visa på motsatsen nu:-) Som så många av er påpekar - viktigt att tänka positivt.

Är Jätteglad att Pontus, Fenix, ladytramp, mnbv098 och Dags att sluta vill hålla hand 2014. Med risk för att låta lite "pretto" så visualiserar jag att vi alla här på forumet sitter ihop som grenar på ett träd. Med varje ny tråd skjuter en gren ut från stammen och från denna gren kommer sedan nya skott uppstå efter hand. Det känns bra och tryggt att tänka så. En dag i sänder mina vänner!

Dags att sluta
tors, 2014-01-02 - 20:24

Hej Nossan kan bara berätta att ta hjälp av mina nära känns underbart. Jag tror inte din man kommer göra annat än stödja dig i ditt beslut!