ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

Nu måste jag få ta dig i örat!
Du driver på allt detta alldeles för hårt och långt just nu, du tappar tråden om alkoholen och går på personangrepp på ett antagande.
Du retar bara upp personen ifråga, och skapar en irritation bland de andra läsarna.

Jo jag vet att du känner att många går emot dig nu på forumet, och att du troligen känner dig utsatt, och vill gå till försvar.
Men du gör det på ett väldigt konstig sätt, och om jag får sätta ett namn på det så känns det just nu bara obehagligt.

Jag tycker om dig och jag anser att alla har lika stor rätt till att yttra sig på detta fantastiska forum,
Och du kan kan vara en frisk fläkt dess emellanåt, även om jag ibland har svårt att tyda vad du vill med alla dina budskap.
Det kastar lite fram och tillbaka, och jag kan förstå att det kan vara svårtytt.

Men nu tyckte jag nog att det senaste inlägget passerade en gräns för god ton, och du vet att Fia hugger tillbaka ordentligt,
Så du kommer bara att få mera smisk av henne, och de andra tjejerna.

Att mucka med brudarna om ofrivillig barnlöshet är nog värre än att svära i kyrkan, det är en oerhört känslig fråga.

Tagga ner ett tag, och skriv din nyårshälsning som du har lovat, och sedan kanske fundera på en liten timeout, precis som de stora politikerna gör
När det har börjat hetta under deras fötter.

Men som sagt, jag gillar dig, men inte de ordvalen du kör med på senaste tiden, det tjorvar till sig.

Berra

FylleFia

Godmorgon vänner! För mig var inte vill.slutas text en överraskning. Jo jag hann se den, men orkade inte kommentera då jag och min likaledes frivilligt barnlöse man skulle ut och äta. Ska sanningen fram så fick jag mig ett gott skratt. En sån språkbegåvning. ;-) Tack dock för er andras stöd och flera grattis.

Nu vill jag bara passa på att önska hela forumfamiljen; Ett Gott Slut och Ett Riktigt Gott Nytt År. Avslutar med att citera Dompa; "Drick med förstånd"

Fia

Även om du blir irriterad över olämpliga inlägg så skulle jag önska att du inte kommenterade om andra användare med ironi, gliring eller på ett kränkande sätt (t ex om språkbegåvning i ditt senaste inlägg) Det riskerar att göra att det blir mer sårade känslor och konflikter.

Gott nytt år
/magnus

vill.sluta

Det är inte alltid lätt att BARA vända andra kinden till när det gång efter annan kommer som syra ur stället där maten skall in.
Hag kan dock inte förlika mig med att detta nog är över.
Men detta är absolut SISTA gången jag är i Fia´s tråd.
Till Fia, jag önskar dig ett bra nyår och gott slut och hela klabbet.

Till Markatta, jag vet att jag sade till dig att jag inte skulle in och kladda i Fia´s tråd.
Men nu är det slut med det!
//A

FylleFia

Hej Magnus! Du har helt rätt. Det tar bara kraft från forumet och även dig som måste agera "rastvakt". Jag ber om ursäkt och hoppas du (och resten av forum) kan godta den. Tyvärr har jag ett stundtals opassande sätt att bemöta vissa situationer på.Reagerar ofta med ironi, ett sjukt beteende som jag jobbar på. Den här gången blev det extra onödigt då jag faktiskt inte blev irriterad, utan har en ganska rå humor. Ska försöka att inte utsätta forum för den.

Allt gott till dig med. Vem vet? Kanske blir 2014 vårat bästa år hitintills?

Fia

ps: Jag vet även att ironi räknas som den lägsta formen av humor

FylleFia

Att ändra sina vanor. Kan ledtråden ligga i det? Just do it? I ett års tid har jag läst här nästan varje morgon och ofta även senare på dagen. Jag har fått ett enormt utbyte av det hela. Skriva ner mitt eget trassel, få respons, utbyta tankar. Läsa om anhöriga. Men kanske är det dags att ta nästa steg nu?

Tanken gror. En del av det berodde på Villervalles nyårshälsning. Subtil, men så nyttig. De människor som har valt varandra finns alltid kvar. Dagliga uppdateringar kan vara nödvändiga i kris för mig (Skriver bara om MIN känsla), men kanske är det onödigt att ta plats från dem som fortfarande är i startgroparna för kampen i att förändra.

Jag kommer inte att logga ut för gott, det är jag inte redo för ännu. Men jag
kommer att försöka fasa ut. Hitta ett liv bortom forum och mitt missbruk. Skuttar dock in direkt om jag börjar få toktankar. Skapa en FB-profil när jag kommer hem. Inte nu via mobilen (som jag är osams med). Kontakta min vän Santorini och dela ut min nya adress här så att de som vill kan ta kontakt.

Detta är en tanke som har vuxit fram. Men den har konstgödslats under den sista veckans "utbyten". Jag vill inte söka konflikt. Jag vill heller inte bli någon som andra ser som en stark förebild. Mina val är inte alltid de bästa valen, men de bygger på den enda utgångspunkt jag har att utgå ifrån; Mig själv. Jag personligen får ut en massa av att läsa om de som har hunnit före, men jag inser också att det inte passar alla och på forum finns det gott om "förebilder". Jag kan skriva om min nykterhet och mina val i en privat dagbok. Jag har gått en cykel nu. Två nyårsaftar, en midsommar, en jul och en 50-års dag. Börjar hysa hopp.

Hoppas alla får en God fortsättning och att ni finner den styrka som behövs för att hitta och fortsätta på just er egen väg. Själv vill jag bli en riktig hjältinna och jag inser att det som jag ser som mod, det kräver varken publik eller hejarop (för mig, bara min egen åsikt om mig själv) utan kanske bara en nyårshälsning från en vän.

FutureFia

Pellepennan

Jo jag tycker nog att du varit Future Fia i alla dina inlägg sedan jag började läsa dom. För mig har det varit så otroligt mycket stöd att kunna läsa din tråd - och många andras - under årets sista veckor. Ja, naturligtvis är vi alla i vårt eget lilla avsnitt i livet, och jag tror att bara faktumet att det är ett årsskifte gör att vi vill förändra oss mer, igen, gå vidare. Om det är så att du känner dig redo, så är du redo att gå vidare. För min egen del känns det som att jag har en lång väg att gå och jag behöver nog häcka ett tag till här inne. Om det är så att även du ska logga ut, vill jag redan nu önska dig lycka till! Om du är kvar är det nog många som skulle bli lika glada som jag.

Vi får se vad du bestämmer dig för. Livet går vidare och det är väl tur det ;-)

Hoppas du har det skönt i solen

Hälsningar från Gubbdjäveln
(Som skulle kunna vara din lillebror :-))

FylleFia

"Kärleken kräver barn" läste jag någonstans och jag har tänkt mycket på det de sista dagarna. Efter vill.slutas analys av mitt obefintliga mödraskap. Gjorde vi fel? Jag och mannen när vi beslöt att vi två räckte? När jag för tjugo år sedan gjorde abort TROTS att jag hade hittat mannen i mitt liv. TROTS att vi rent ekonomiskt hade klarat av det. TROTS att jag var lite nyfiken på vad en sammanblandning av våra gener skulle kunna ge för resultat.

Med facit i handen måste jag idag svara; Nej! Vi gjorde inte fel. Alla människor är inte föräldramaterial. Jag hatar inte barn men jag tycker inte automatiskt om varenda grönblek snorig unge som jag träffar på. Jag tror jag var runt tio när jag insåg det. Släktträffarna där mina kusiner for omkring som apor längst väggarna gav mig avsmak. Idag inser jag att de var ju tre och behövde ta plats för att utmärka sig i kullen. Men jag som ensambarn blev bara förskräckt.

Ibland känner jag att det är "fulare" i samhället att inte vilja ha barn än att vara exempelvis vara alkoholist och det vet ju "alla" att det är fult.

Jag frågade mannen - Ångrar du någonsin att vi tog bort N (arbetsnamnet på fostret)? Hade du känt dig mer hel om du kunnat vara morfar/farfar idag? Han gapskrattar och svarar - Nej Fia! Du har ju gett mig allt det där. En bortskämd egocentrisk unge. En livskamrat. Någon att vara stolt över. Jag hade aldrig velat dela med mig.

Så kan barnlöshet också se ut. Skulle helst inte posta detta, men Berras antagande om ofrivillig barnlöshet har gnagt i mig. Ibland ser jag mig omkring i omvärlden och undrar varför så många människor tror sig vara föräldraämnen? Ibland tycks man inte tänka på den tredje person som barnet faktiskt är utan bara avlar av sig och HOPPAS på det bästa medans nästa generation trasiga människor gror.

Nu var jag inte riktigt "trevlig", men jag var ärlig. Alla människor ska inte ha barn. Jag är en av dom.

Fia

Det var aldrig tanken att du/ni skulle vara ofrivilligt barnlösa, det var mer påhoppet från vill.sluta som fick mig att reagera.
Jag borde kanske ha läst mera bakåt i era trådar innan jag yttrade mig, men faktabakgrunden kändes just då nedprioriterad mot själva påståendet.

Det är ingen självklarhet att yngla av sig idag, man ska göra det som känns rätt och inte falla för påtryckningar.

Vi har några vänner som har gått igenom ofrivillig barnlöshet och där de i stort sett bara väntade på adoptivattesten ifrån Kina, när det slut funkade för dem.

Mammans reaktion på att prata om barn innan dess var som att dränka in sig i bensin, bara att vänta på den rätta gnistan.

Själv valde jag bort en tidig flickvän i mina sena tonår för att hon just sa aldrig barn.
Det har varit en självklarhet för mig men har förstått att det inte är så för alla.

Berra

FylleFia

Ingen fara Berra! Jag menade inte att du skulle menat något illa. Men det är känsligt för mig med frivillig barnlöshet. Minst en gång i veckan får jag "försvara" mitt val. Medans jag själv bara har ställt motsatt fråga en enda gång? - Varför barn? Frågade jag min äldsta väninna när hon blev gravid i 18-års åldern. Fick inget vettigt svar då men tio år senare svarade hon att det att det var för att "Binda samman" henne och dåvarande fästmannen. I mina ögon inget bra skäl.

Det som får mig att småle är att du hade kunnat vara min ex i yngre dagar. En kärlek gjorde faktiskt slut och motiverade det med att "Du vill ju inte ha barn". Kan ha varit sant men kanske bara en "snäll" ursäkt.

Anledningen till att reagerade på dina ord trots att jag bara skrattade åt påhoppet ska du ta som en komplimang. Jag hyser respekt för dig trots eller tack vare våra olikheter. Du är en vuxen man.

Fia

Askan

Fia och välkommen hem (kanske inte än?)!

Jag skriver inte så mycket här men jag läser allt och jobbar på med mitt. Jag är, som du, en läsare och jag har tänkt på dig och den här boken några veckor nu så nu slänger jag bara in länken.

http://www.bokus.com/bok/9789173894470/ingens-mamma-tolv-kvinnor-om-bar…

Det är oerhört intressant det här med frivillig barnlöshet för kvinnor.
Allt gott till dig
/Askan

Askan

barnfriheten är inte så intressant utan reaktionerna. Samhällets, omgivningens osv. Sättet som en kvinnas kropp och val kommenteras av alla, att det ses som en rättighet och att man måste försvara de val man gör.
Men du förstod säkert vad jag menade.

Nike

Grattis Fia på "tråd-ettårsdagen". Jag har inte läst hela din tråd men tycker mig se att du är på ett bra ställe idag, jämfört med för ett år sedan och trådstarten. Fint och uppmuntrande.

Kram N

FylleFia

Tack Nike för gratulation om ett års dag. Hade inte ens märkt det själv. Men visst stämmer det. Stämmer också att jag idag är delvis en annan kvinna. Känner inte längre samma skam. Eller samma orkeslöshet. Inte samma ilska trots att jag fortfarande ofta är arg, men kanske är det min sanna natur? Folkilsken :(

Tack Askan för boktipset. Har beställt den och det blir något att se fram emot vid hemkomst. Verkar jätteintressant för mig.För visst är det så. Omvärlden dömer mig bra mycket hårdare än de dömer min barnlöse make. Jo, vi har fortfarande semester, nästan en vecka till och jag märker att detta "lyxliv" passar mig bra. Att slippa laga mat och känna solen mot min kropp. Slippa fundera på vad och framför allt hur mycket jag behöver klä på mig. En tunn klänning räcker fint. Ofta samma klänning i flera dygn. Ingenting är lika "pissnödigt" som hemma i Stockholm. Önskar jag kunde bli kvar för evigt. Det otäckaste är att om jag INTE hade hällt ner så mycket pengar i strupen så hade jag kunnat stanna.

Men ingenting är försent än. Ny resa redan bokad. En av fördelarna med att inte ha barn. Pengar och tid kan slösas på mig och mannen ;-)
Är jag en egoistisk bitch? Jag tycker inte det. Egoistisk hade jag varit om jag till varje pris hade velat ha en liten flicka/pojke som hade fått ärva mina gener. Vackra fötter men tunna stripor till hår. Att döma en medmänniska till det är i mina ögon elakt.

Igår fick jag äntligen mitt dykcert. Det som för resten av gruppen tog ca tio dagar tog tre veckor för mig men jag väljer att se det som att den gullige 20 någonting läraren förhalade det för att gillar att hänga med mig.

Hoppas ni alla har det bra nu när vardagen har dragit igång på riktigt liksom.

Fia Fridykare

FylleFia

Vardagen pockar på. Fick ett samtal från jobbet. "Kan jag ta natten mellan 15:de och 16:de?" Samma dygn som jag återvänder hem? Tackade givetvis ja, eftersom jag vill behålla jobbet och mina kollegor har varit schyssta och jobbat "mina" pass under min månadslånga semester.

Men jag blev sur och tänk; Min första reaktion var att nu vill/behöver jag fan ta en kall öl! Inser mer och mer att något är riktigt skevt i mitt huvud. Det skrämmer mig. Vad är det för fel på mig? För fel på oss? Jag ser en bunt smarta, ofta "högfunktionerande" människor som gång på gång väljer att välja fel. Jag skriver med vilje väljer. För de där "fallen" har jag svårt att köpa. "Hoppet" är också lite svårsmält i min trånga värld. Jag är en vuxen någorlunda klyftig kvinna och idag tänker jag välja att varken falla eller hoppas. Kan det bli en lösning på galenskapen/alkoholismen? Återstå att se, men det känns som jag redan har prövat de andra stigarna. Oftast med förödande resultat.

Fia

mnbv098

Inget fel på oss. Vi har skaffat oss en missbrukspersonlighet som vi nog tyvärr får lära oss att leva med. Bra av dig att du är snabb och upptäcker dessa tankar i tid, innan "förhandlandet" börjat.

Om du ännu inte läst Jaget och missbrukaren skulle jag vilja rekommendera dig att göra det. Den beskriver missbruk och missbrukspersonligheter väldigt bra och igenkänningsfaktorn är stor (i varje fall här).

Grattis till ditt år! Och kom ihåg att det blir aldrig bara "en kall öl".

Mammy Blue

tanken som kommer flygande "nu vill jag ha en kall öl" är så jobbig. Ofta kommer den i racerfart och kör hål i huvudet på en.

Det är nog därför jag hänger kvar här...

Simma lugnt eller så. :-)

Kram!
/MB

Pellepennan

Tillbaka till verkligheten :-) Ett hett tips! Packa in lite kläder i handbagaget,
så att du inte blir kall om fina fossingen när du landat på Arlanda :-)

(märkte just att skadeglädjen är den sanna glädjen!)

Nej, välkommen hem, och hoppas du inte checkar ut - for ever!

Hälsar den avundsjuka gubbdjäveln!

//PP