av Adde

..

FylleFia
ons, 2013-12-25 - 08:54

Hej igen! Och Sorry! Jag tänkte på raderna "Hjärnblödning tar de på allvar, hjärtinfarkt, ja till och med diabetes tar de på allvar. IDIOTER. Utan mig vore dessa saker inte möjliga". Jag tyckte det var lite av ett hän mot de sjukling
ar som inte smakar/smakat. Men alla reagerar vi olika. Gott så.

Fia

Adde
fre, 2013-12-27 - 08:29

fina du för din tanke ! Den värmer ordentligt ska du veta !

Hoppas du kommit till ordning och kan njuta fullt ut av din familj ?

Kram ♥

flygcert
fre, 2013-12-27 - 22:50

... du är den ende "på andra sidan" som jag kikar in hos då och då, och jag inser mer och mer att bara för att man är eller har varit alkoholist så behöver man inte hota, skrämma eller trycka ner andra... Jag har haft en okej jul. Barnen håller på att hjärntvättas och det gör ont, men jag gör mitt bästa och försöker finnas där för dem.

Men mitt fina hus är iordning. Jag har lite kartonger stående i källaren, men de får stå ett tag, jag har allt det nödvändigaste uppackat och iordning!

Kram!

Adde
ons, 2014-01-01 - 19:58

skriver om att titta, läs gömma, sig framför tv'n en sån här dag :-)) Hans program var Ivanhoe och mitt var backhoppningen i Garmish :-))

Fy tusan så illa jag mått på nyårsdagen under min aktiva tid.....natten före innehöll extra allt på precis allt jag gjorde och dessutom med extra krydda på. Inget fungerade i kroppen, jag ville bara att det skulle gå över, helst fort som satan.

Idag ger jag fullständigt den i backhoppningen ! Jag har aldrig någonsin varit intresserad av det ! Tycker rentav att det är en fånig sport !!

Men jag bevarar den skrämmande känslan av att vara så jordiskt bakis så att jag inte ska glömma !!

Och jag kan inte låta bli att le lite skadeglatt åt de som bär huvudet mycket mycket försiktigt idag :-))

Lev väl och gör era val och ta en dag i taget !!

Pellepennan
tors, 2014-01-02 - 21:13

För länken Adde, även här fanns kurvan med vägen ner och upp du tipsade om i en annan tråd.
Är det så att tiden upp tar lika lång tid som vägen ner? vad tycker du?

En oroligt, försiktigt undrande PP ;-)

Adde
fre, 2014-01-03 - 05:37

omöjlig fråga att besvara :-)) Från det min bana neråt började tills jag tog emot hjälp så gick det ca 25 år....

Mitt tillfrisknande, som kommer att fortsätta om jag gör det jag ska, har inneburit så mycket positivt och så många nya upptäckter om vad som finns i livet att tiden verkar rusa fram i högsta möjliga fart. Inte en stressig fart utan en underbar upptäcksresa över all möjligheter som jag fått tack vare att jag inte tar det första glaset. Från den första tidens överraskning när jag upptäckte att det var helt ok att ta bilen vilken kväll som helst och åka iväg på ett möte till att nu mer stillsamt, mycket tacksamt, konstatera att jag inte levt idag om jag fortsatt kröka i den accelerande hastighet jag var inne i.

Jag har supit bort så mycket av mitt liv så idag försöker jag att leva med hela kroppen och knoppen i nuet och verkligen känna in vad livet ger mig. Och det är ibland en helt overklig känsla att jag får vara med på den upp-resan.

Jag ser ibland att folk funderar över vad man ska göra med all fritid man får om man inte dricker, jag hade också såna funderingar :-)) Idag räcker inte tiden till till allt jag vill göra !! Och jag somnar max en minut efter jag lagt ner huvudet på kudden av ren trötthet utan alkoholens påverkan. Jag som alltid behövde kröka mig till medvetslöshet för att kunna somna tidigare.

Jag kan inte hitta något negativt med att jag slutade dricka !!

Pellepennan
fre, 2014-01-03 - 10:54

Det är säkert klurigt att svara på hur vägen upp ser ut. Annars hade du ju säkert gett mig ett ännu mer klippt och klart svar :-)
Men det jag läser ut är att det positiva kommer smygande tillbaka, och inte alltid tar 25 år på sig?! Kurvorna ser så sorgligt symmetriska ut om du förstår vad jag menar... Men det kanske är så att jag väntar på "fel" sorts belöning, lite som vanligt.

Har själv inte kunnat säga ja till alla punkter ända ner i botten, men mycket - alldeles för mycket - känner jag igen.

När jag kommer vidare på vägen kommer jag säkert att känna att jag inte saknar något som har med alkoholen att göra. Just nu gör jag det inte heller om jag känner av hur jag tänker.

//PP

Adde
fre, 2014-01-03 - 16:19

skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

Adde
tors, 2014-01-09 - 15:41

pratar om att kämpa och slåss mot alkoholens grepp, och så gjorde även jag en gång, tills jag lärde mig att släppa taget och låta livet styra hur mitt liv skulle se ut. När jag lärde mig att sluta kämpa mot en övermäktig fiende och istället acceptera "att så är det", eller på AA-språk : "Jag är maktlös mot alkoholen", så blev allt så mycket enklare.

När jag accepterade, insåg, att jag hade sjukdomen alkoholism så fanns där ett botemedel som jag hade förträngt i så många år. Om jag inte tar det första glaset så får jag övertaget efter ett tag och jag kan lättare titta på det jag behöver ändra på hos mig själv för att inte komma i situationer där spriten pockar på uppmärksamhet.
Att göra en genomgripande förändring blev ett måste men som också innebar mycket skoj och knasiga upptäckter på hur jag gjort i så många år utan att tänka mig för. Livet ljusnade mer och mer och jag kunde efter ett tag rikta blicken utanför mig själv och återupptäcka livet som utspelades där ute och som bara väntade på att jag skulle komma ut och njuta av det. För mig tog det över 1.5 år innan jag hittade mig själv och min nya egna person så jag fick en egen identitet, ett eget namn, en egen personlighet och inte bara "den där alkisen".

Idag är jag mig själv, jag behöver inte gömma mig eller föreställa mig utan bara vara JAG.

Jag blev idag påmind om min tidigare "kamp" genom nedanstående text tagen ur boken Var Morgon Ny som en vän i gemenskapen välvilligt delade med sig av idag. Jag behöver såna påminnelser.

"Kineserna anser att vattnet är det mäktigaste av elementen eftersom det inte gör något motstånd. Stora stenar kan det nöta ner och svepa med sig.

Ironiskt nog är icke-motstånd något som vi kanske får lov att kämpa oss till. Icke-motstånd – underkastelse – innebär att man ger upp sitt eget jag helt och hållet. I form av falsk stolthet har detta jag eggat många av oss genom kamp efter kamp. ”Fattar ni inte att jag har rätt?” gnäller vi, och gör allt starkare motstånd. Om vi däremot följer med livets ström, guppar på vågorna, ger upp vårt jag, så frigörs en helande energi – den slätar ut de negativa vibrationerna på vår stig. Vi får frid. Vi uppfylls av själsfrid var gång vi frivilligt ödmjukar oss."

Mammy Blue
tors, 2014-01-09 - 15:55

dvs vad jag förstår själva inlägget i debatten är solklart och helt enligt min uppfattning, jag har grubblat en del på det där med att ersätta en drog med något annat eller samma. Nikotinplåster och tuggummin och allt vad det är, hjälper ju bara till att underhålla det fysiska begäret. Om man inte jobbar med det psykiska samtidigt är det helt omöjligt att sluta röka då, man skjuter bara upp rökandet lite. En del kanske lyckas, men inte jag. Borde ju vara samma sak med tyngre droger, Metadon och Subutex skulle kanske kunna ha sitt berättigande om man riskerar farliga abstinenser, och att man kan lindra det då, men utan mental omdaning i huvudet kommer man inte så långt.

Läkemedelsbranschen är falsk, så in i den!! Det finns ett fåtal branscher som jämt går med vinst - aktieplacerarnas älsklingar!- och läkemedel är en. Varför skulle annars mediciner som döms ut här i västvärlden som farliga fortfarande säljas i tredje världen? Läkemedelsjättarna har lindat läkarna runt lillfingret...

Usch jag blir så upprörd! Ja, jag har tuggat i mej Antabus, det står fortfarande en burk i skåpet, och jag ska ta ut den andra burken innan receptet går ut, men Antabus funkar ju inte på samma sätt, det är inte "burkad alkohol".

Kram!
/MB

Adde
tors, 2014-01-09 - 16:15

det ekonomiska intressen i första hand som styr. Se bara vad som händer med vissa stater som nu legaliserar cannabis...fullständigt vrickat ! Men det är starka krafter bakom det. Vissa länder har ju provat att använda "legalt" heroin till heroinister vilket ju är helsjukt. Organisationen KRIS har ju rejäla problem med unga som kommer till dem och som är beroende av Subutex och hur f-n avvänjer man en människa från ett avvänjningsmedel ??? En del unga köper Subutex via langare för att de inte får vård direkt de söker hjälp, det är deras sista desperata utväg eftersom samhället sviker.

Jag har aldrig någonsin hört eller ens hört talas om nån som blivit hjälpt av Campral (som jag själv tjatade mig till i tron på ett mirakelmedel. Helt obefintlig effekt)) som fortfarande erbjuds efter att ha varit ute på marknaden i, vad kan det vara.... i kanske 25 år.Men industrin är stor och stark så det föreskrivs fortfarande.

Ett recept på "mental omdaning" skulle få mycket större effekt till mindre kostnad och utebliven vinst från läkemedelsbolagen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5677376

Adde
tis, 2014-01-21 - 14:56

och fler undersökningar visar nu (det vi inom "branschen" misstänkt länge) att många bokstavsbarn skulle må bra av att utredas längre tillbaka och hur familjen har fungerat tidigare. Jag känner ju fler sk Vuxna Barn som när de gått på behandling för sitt VuxnaBarnbeteende även kunnat se att diagnosbokstäverna har bleknat bort och de har fått bra ordning på sitt liv när de börjat ta hand om sig själva, alltså blivit medvetna om vad som triggar dem.

Men läkarna är rädda för att ställa frågan och okunskapen är stor, dessutom går det snabbare att skriva ut ett recept.

http://www.accentmagasin.se/forskning/sa-skadar-alkohol-fostrets-hjarna/

Zapata
tors, 2014-01-23 - 09:09

Av de medel du nämner har ja prövat Campral även läst en del om forskningen kring det. Verkar som en andel får lättare att hålla sig från A. Detta är gjord i blindtest studier. Medan för andra verkar det inte alls. För mig var det helt värdelöst. Påverkan var noll. Sen har jag testat Antabus. Det tycker jag är underskattad. Men förutsättningen där är att det är på egen begäran. Det har diskuteras bieffekter på det i en del trådar. Ja lite lös mage i början, men jämför med A:s skadeverkningar så är det minimalt. Naturligtvis är Antabus ingen livslång hjälp. Ingen vill medicinera det hela livet och det hjälper ju inte för att uppnå lugn och harmoni i livet. För det krävs mer. Men vill man verkligen inte dricka kan Antabus vara ett utmärkt stöd i början, eller om man vill ha stöd under en semesterresa o s v. funderar att ta ut ett recept så jag har ifall jag börjar krisa. Inte för det psykiska mående, där hjälper det inte. Men man kan inte bearbeta den mentala sidan om man super. Nykterhet är grunden för att kunna bearbeta resten. I annat fall sitter man bara och flummar.

markatta
tors, 2014-01-23 - 19:35

Jag förstår inte riktigt ditt inlägg om adhd. Det är klart att för en person med adhd så blir tillvaron lättare i och med att man lär sig förstå vad som triggar en, ofta stress och brist på rutiner som försvårar impulskontroll. Detta är ju oavsett om personen med en adhd-diagnos har alkade föräldrar eller inte.

Jag har adhd. Första gången jag skriver det här men blir för komplicerat att låtsas skriva om en kompis (Hej Bullen... liksom ;))
Anledningen till att jag tidigare här gett mig in i adhd-diskussioner utan att skriva att jag själv har det är så enkelt som att jag inte velat bli dömd för det. Jag har många gånger hört andra prata om andra som har adhd/andra psykiska diagnoser och ange det som en orsak till hens agerande, som att man inte behöver ta det den personen säger och gör på allvar.

Som jag ser det så har jag adhd for life. Visst det som definierar diagnosen bleknar bort i och med att jag får ordning på mitt liv, så långt håller jag med. Men det är skillnad på mig som är ett vuxet barn med adhd och ett annat vuxet barn som inte har adhd. För mig är det superviktigt att jag har struktur i min vardag.

Jag kan komma till insikt om att jag är barn till en alkoholist hur mycket som helst, gå till alanon o.s.v. men det i sig underlättar inte min adhd-problematik. Släppa kontrollen har liksom en betydelse för mig som medberoende men en helt annan för mig i min adhd, där är det dåligt och destruktivt för mig att släppa kontrollen. Alla vuxna barn till alkoholister behöver inte ett stenhårt schema i olika färger, ett program till mobilen som piper för minsta lilla grej man ska göra (annars glömmer man), träna fem ggr/veckan för att kunna varva ner och dämpa impulsiva beteenden, mindfulnessövningar för att inte ta in allt, precis allt som sker i ens omgivning.

Visst är alkohol en djävul men det är inte så enkelt som jag tycker att du gör det. Det här är något jag har varit tvungen att acceptera, lära mig att leva med och jag vill påstå att det kräver mer av mig än någon som inte har adhd. Ibland låter det på dig som att du anser att det finns bara en sjukdom och det är alkoholism, roten till all ondska.

Däremot håller jag med dig i att läkarna är för snabba med att skriva ut medicin. Det vi med adhd behöver är hjälp med att hitta den struktur vi behöver för att kunna reglera våra känslor, anpassad kbt är bra, förståelse från omgivningen och att sluta upp med att skämmas för vår adhd, strunta i folks blickar när vi går över de social gränserna och är "konstiga". Alkohol och droger är ju skitdåligt för oss, tyvärr "självmedicinerar" många med adhd, själv tog jag ju benzo. Men som sagt så är det inte riktigt så enkelt som att "bara" sluta med det. Precis som du måste acceptera att du är alkis for life, likaså måste jag med min adhd.

Det var mina femtio öre.

Ha det bra!

Adde
tors, 2014-01-23 - 19:47

bara så som jag beskriver. Jag har bekanta som helt ändrat sitt liv efter en VuxnaBarnbehandling. De har inte haft en susning, eller tänkt på, att de kommer från en missbrukarmiljö utan folk runt dem har ju hela tiden påpekat och diagnostiserat dem med bokstäver. Så de har ju självklart trott på det.

Därmed inte sagt att det är så för alla. Därom vet vi väl alldeles för lite idag ?

Men symptomen kan uppenbarligen vara väldigt lika.