Div åsikter eller...?

1670 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Strulan65
👏👏👏❤️

Men så härligt, lite som att resa bakåt i tiden 😊

Adde
Hahaha...

jo men ibland är det bara så att det ska ligga där det ligger :-))
Nu var det en kvinna på anhörigsidan som skrev om sitt liv som kanske skulle kunna ha hjälp av det som Mie skrev för länge sedan. Som jag ser det nästintill 2 identiska berättelser :-((

Om det är något jag blir fruktansvärt illa berörd av så är det kvinnomisshandel i alla former. Och det inbegriper prostitution, trafficking, psykisk misshandel.....precis allt där mannen anser sig ha en rättighet att trampa på kvinnan :-((

Jag tror inte att det är specifikt för beroendepersoner utan att det i det sammanhanget synliggörs på ett helt annat sätt. Krakar som går till prostituerade är bara så sjuka i sitt beteende så det är vidrigt.....kanske kan man påstå att just det tillvägagångssättet är en typ av beroende men jag håller inte riktigt med där.

Ibland är det bara för enkelt att skylla på alkoholen eller drogerna...

Men nu tar jag ett djupt andetag och lägger detta ämne åt sidan och gör klart för helgen :-))

Ps Jag såg nåt inlägg från forntiden där Mulletanten,Mie, Berra och jag diskuterade gubbsjuka :-))) Ds

Berra
Tjena Adde!

Jo jag brukar också gå tillbaka ibland i min tråd.
Det är märkligt hur mycket känslor som poppar upp då.
Ibland gör det ont, och dessemellan kommer det lite värme i bröstet.
Och däremellan har jag svårt att förstå vad jag då menade, hur tänkte jag, då?

Mest irriterad kan jag bli varför jag rörde upp känslor igen, varför rörde jag om i grytan?
Ibland är det bästa att låta det begravda ligga orört stilla.
Samtidigt som det också kan kittla det emotionella till bristningsgränsen.
Det kraftfulla med forumet är att det är aktuellt i både nu och dåtid, under rådande förutsättningar.

Det finns många anledningar till att vi dricker för mycket, de är involverade så otroligt mycket i varandra.
De mesta bygger på känslor, att få uppnå nya, gamla, eller bara för att få vara kvar i den.
Det är därför jag tror att de som är beroende är känslomänniskor, och de är beroende av....känslor.

Bara en teori, så här en lördagsmorgon där jag precis som jag brukar, skriver ifrån en varm och skön säng.
Ute är det sur-regn som hörs genom det öppna sovrumsfönstret ,och vem vill kliva ur sängen då.
November är en tid som inte bjuder på några önskemål om att vara ute i onödan.
Skönt att vinterdäcken redan är på, skulle faktiskt föredra lite snö, istället för det här.

Men lugn i sinnet, det är det viktigaste, inget behov att behöva döva bort något.

Berra

Adde
Jag

brukar aldrig titta tillbaka för det jag skrev i dåtid var aktuellt just då och väldigt sällan aktuellt idag. Jag försöker ju i görligaste mån leva i nuet men nu ville jag ju få reda på Mies tråd som kanske kunde vara till hjälp för en anhörig på "andra sidan".

Men lite kul var det ju att vi redan för 10 år sen diskuterade gubbsjuka :-))) Idag är vi ju vackrare och förståndigare än så :-)))

mulletant
Hej mina forumbrorsor

Åh vad jag gillar er! Kanske Mies tråd inte finns tillgänglig mer? Inte här på forum. Min första tråd är borta har jag för mig.
Puss på et båda två i skitvädret😘😘
/ mt

Berra
Apropå gubbsjuka...

Tänkte på en episod i livet när frugan lite svartsjuk såg hur jag tittade på annat kvinnfolk när vi åkte med bilen...
-Var hon snygg, brukade hon fråga med en svart och kisande blick?
Situationen blev lite obekväm för föraren i bilen, och första gångerna skruvade han lite besvärande på sig, tills han kom på bästa svaret...
-Ja, man måste ju fortfarande kolla att man har den bästa bruttan.
Det brukade lugna ner även den mest pinsammaste situationen, och med lite övermod kände man att man hade räddat även denna stund.

Jo, jag kollar fortfarande på andra kvinnor, men inte på ett sexuellt sätt.
Snygga kroppar är visst vackert att titta på, men inget jag drömmer om att slänga mig i säng med.
Jag tittar på ansiktet och letar efter mjuka fina drag, ett leende kanske, och tänker att hon måste ha en väldigt stolt pappa, precis som jag är över min.
Ett bekymmerveck i pannan kan starta tankar hos mig om vad som bekymrar henne, är hon olyckligt, och varför?
Eller att hon är hårt tatuerad, vad vill hon manifestera med detta?
När man ser en person som kanske har drogproblem så är de ofta ärrade i ansikte, och då tänker jag ofta, vad har hon varit med om.
Eller uteliggaren som går med smutsiga kläder, vad är anledningen till att just han befinner sig i hans läge, hur mår han?

Så gubbsjuk?, tja får man väl bedöma mig som man vill...
Jag vill komma åt personen på insidan, och inte på utsidan, vill veta personens historia.
Därför blir äldre personer mer intressanta, de bär på en längre och oftast större historia, sitt liv.
Den vill jag komma åt.

Och forumet bär på så många livshistorier, därför är den så intressant, och respektfull.

Och Novembervädret, ja mer finns att önska...
Gräsmattan på baksidan är full av vissna löv trots att vi inte har ett enda träd kvar hos oss, det är grannarnas...
Tillsammans med en söndertrasad och lerig gräsmatta har de geggat ihop sig, blöt och tidigare frostbiten.
Kvar står träden med spöklika och spretiga grenar, nästan som ett skelett mot en gråmulen himmel.
Går man ut känns det som om någon stod med en spann med fuktig och kall luft och häller den innanför kragen.
Långsamt kryper den ner för ryggen och man ruggar till för en sekund, och tänker. ..
Näru, krattj..eln får stå kvar i garaget tills i vår, jag går in och sörplar ännu en gång på det varma frukostkaffet som nu lär smaka ännu bättre.
November är en stugsittarmånad, tvärsom mot sommarmånaderna..

Och så blänger jag på min kära hustru, och tänker. ...
Henne vill jag bli gammal med, det är kärlek det...

Berra

Adde
Tack

till er båda för responsen och cyberpussen tillbaka Mulletanten <3 Jag vill ju inte få onda ögat av Berras fru så jag klappar´n bara lite lätt på axeln :-))

En påminnelse om mitt ex....jag hade inte sett på henne på annat sätt än för många decennier sen när vi skildes. Men efter ett år som singel och vi sågs igen så tänkte jag, helt ärligt, vilket spöke :-O Hur kunde jag tycka att hon var snyggast ???? Tiden förändrar...

Idag smälter jag för ett par vackra ögon ! Gärna mörkögda ! Ett litet tips sådär bara :-))

Adde
Fars

dag......en kommersiell dag eller en hyllningsdag ?

Jag söp bort mina barns uppväxt, nåja inte hela eller allting men en stor del iaf. Så därför är väl hyllningskören inte direkt öronbedövande. 2 sms ramlar iaf in....

Jag läste ett inlägg idag på maskrosbarns fb-sida (Näerå Li-Lo, jag ska inte länka :-)) ) där ett vuxet barn skriver om sin relation med sin pappa. Ögonen mina blir ganska våta när jag läser.... Det är en jävla sjukdom detta :-(( Hade jag varit aktiv hade jag absolut dränkt min känslor med mängder av alkohol och mått än värre i morgon. Jag hade letat upp tung, sorgesam musik och tyckt rysligt synd om mig själv. Märk ordvalet där : "...rysligt synd om mig själv." Inte om de jag gjorde illa med mitt drickande utan bara om mig själv som ingen brydde sig om.

Det är många pappor som mår uselt en sån här dag, både aktiva och tillfrisknande, och det pga en sjukdom som ingen törs tala om. Jag har numera diagnosen diabetes och ingen skulle väl tänka tanken på att truga på mig socker om jag berättar som det är ? Så varför är det så förbannade svårt att fatta för vissa att jag inte vill dricka nåt med alkohol om jag tackar nej ???
Sjukdom som sjukdom kan tyckas men näerå.....Alkoholism är bara att "Ryck upp dig och drick lite mindre bara".

Till råga på allt denna dystra söndag så ligger det sånt där vitt skräp på backen och solen lyser med sin frånvaro.

Om ni vill vara dystra med mig så lyssna på dessa tunga stycken :

Finlandia av Jean Sibelius

Eli Eli -Musiksatt poem av Hannah Szenes Senesh (Holocaust Remembrance) Ta med det inom parantes så får ni bakgrunden i filmen.

Strulan65
Men nu är du en bra pappa

Min morfar var världens bästa morfar, men en kass pappa. Men som mamma sa de lagade allt hos henne när hon såg mig och honom tillsammans. Så ibland får man en andra chans att rätta till allt❤️// kram Strulan

Adde
Jag

såg ett inlägg på fb som hittade rakt in i mitt minne och hjärta och var så rätt för mig. Skräcken när jag sökte hjälp för absolut första gången och lämnade ut min största hemlighet : Jag är en alkoholist och behöver hjälp.

"Expose yourself to your deepest fear.
After that, you are free.
Jim Morrison

Så klockrent för mig !!

Adde
Ibland

slår nostalgin till med full kraft och jag blir en aning vilsen ett tag.

Jag vet inte vad som sparkade igång det idag men det kan ha varit i morse när jag läste Systembolagets undersökning om hur mycket alkoholen kostar samhället ett år (2017)

103 miljarder.......smaka på den siffran :-O Etthundratremiljarder kronor....

Tack vare den läsningen kom jag in på hur många som passerat revy här på forumet genom åren och jag undrar ju naturligtvis hur det har gått för dem ? En del har jag kontakt med irl och de knallar på med sina liv utan alkohol medan så många försvann snabbt ur rullorna. Tex mannen som skrev här ett tag och var småfull i varje inlägg vilket han ivrigt förnekade var gång. Han försvann lika snabbt som en avlöning när hans dotter skrev i hans tråd och sa åt honom att inte ljuga :-O Lever han idag ?

Många öden har gripit hårt i hjärteroten och verkligen gett övning i att se på saken med neutrala ögon. Absolut inte lätt alla gånger men av avgörande betydelse för mitt eget mående. Ibland får jag ju samma impuls som många andra som bryr sig och känner empati och det är ju att kasta sig in i oredan för att hjälpa, reda ut, fixa och dona.....vilket ju självklart inte fungerar alls.

Jag försöker hålla mig till att berätta hur jag gör för att behålla min nykterhet och framförallt, hur jag gjorde i början av den nyktra karriären. Råd är ingen hjälpt av. Min egen erfarenhet är ju att jag lärde mig mest av Di Gamle som vandrat vägen före mig och visat vad som skulle komma i olika skeende av tillfrisknandet och därmed räddade mig från många fällor. Och de som tog återfall visade ju klart och tydligt vad som skulle hända mig om jag inte gjorde det som var bra för mig. De tog ju mina återfall så jag slapp lida mig igenom dem.

Alkoholen är listig, falsk och stark och dessutom progressiv och dödlig. Sjukdomen är botbar genom att sluta dricka alkohol. MEN...den finns inuti mig genom hela mitt liv och väntar bara på att få en liten sup för att vakna igen.
Så därför är det så enormt viktigt att jag inte tar det första glaset !!! 100 glas är alldeles för lite för mig medan ett glas är alltför mycket. Glas och glas...de sista åren var det ju onödigt att gå omvägen över ett glas, det var ju mycket smidigare att halsa ur vodkaflaskan direkt ! Snabbt och enkelt och alkoholen kom direkt ner utan omväg. Det första snabba, rogivande, ruset som rätt fort bara övergick i ångest.

I kväll går jag och lägger mig nykter och om inget händer i natt så vaknar jag nykter i morgon. På så vis så har livet knallat på genom tråkigheter och en del glädjeämnen och det är ett "vanligt" slentrianmässigt liv jag lever idag och allt beror på den lilla detaljen att jag inte tar det första glaset.

Ta hand om er alla okända och kända medlemmar i detta fina forum !

mulletant
Lätt att bli nostalgisk Adde när

jag läser din tillbakablick. Det är drygt nio år sen jag hade hittat hit och läste, läste, läste.... fattade att jag inte var ensam med en man som ’’gömmer, smyger och ljuger’ och att det hör till.... Hör till ett alkoholistiskt beteende. Tack och lov läste jag lika mycket på forumets båda sidor och fattade för första gången kampen, hur svårt det faktiskt är för den som är beroende att välja ett nyktert liv. De jag speciellt fäste mig vid var dig Adde, Berra och Fenix.... Ni gav mig hopp om att ’vuxna karlar’ kunde bli.... nej välja nykterhet. En gång skrev jag, som jag trodde då, att det var såna som ni som var Di Gamle - när du skrev om att ’ta rygg på Di Gamle’ . Då skrattade du nog gott när du läste. I alla fall gjorde du noga klart för mig att så var inte fallet - att ni var typ småpojkar... och nu vet jag vilka Di Gamle är för jag har mött dem. Och ni har blivit äldre alla tre....
Lätt att bli nostalgisk - ja! Alldeles i dagarna är det nio år sen jag gick min väg, ut genom hemmets dörr med tanken att start ett ’eget liv’. Det blev inte så, istället blev det en nykter man. Det är jag tacksam för, och för forum; utan dig, Berra, och många andra, nyktra och onyktra - en del våra gemensamma, speciella vänner - tvivlar jag på att det varit så. Att jag varit kvar. Vägen till ett nyktert liv är inte enkel och rak. Inte heller till den nyktra tvåsamheten. För oss två, mig och mullegubben, har det fungerat så här långt. Olika bra olika tider och dagar, men värt.
Jag önskar dig - som ser med fasa fram emot den hysteriska jultiden - en bra tid med glädjeämnen och sinnesro! Tack för allt du bidrar med här och annanstans! / mt

Adde
Jag kanske

har växt till tonåring nu :-))) Och tänk vad 9 år går fort !! Grattis till er båda Mulletanten ! Jag hoppas att ni micklar till er en resa till forumträffen !

Jag glömmer aldrig min första aa-födelsedag som jag firade i den internationella aa-gruppen i Patong på Phuket !
Där sitter jag, nybörjare, i sällskap med bla 2 amerikanska herrar i 80-års åldern och som reste runt en sista gång i Asien där de en gång varit stationerade som militärer. Båda hade runt 40 år som nyktra alkoholister :-O

Jag blev dubbelt imponerad !! Såååå lång nykterhet och såååå friskt att resa runt i den åldern ! Jag kommer knappast att uppnå 40 årig nykterhet i levande tillstånd ( men jag kommer inte heller att självantända av brandfarlig vätska i krematorieugnen) och det är väldigt tveksamt att jag lever så länge så jag kan resa vid 80-års ålder.

Där satt också en yngre amerikan som var imponerad över att JAG tordes resa när jag bara hade ett års nykterhet ?? Jag fattade inte vad han menade men han förklarade att det ju fanns så mycket alkohol överallt så det var farligt bara det. Jag kommer ihåg att jag sa till honom att alkoholen knappast överfaller mig utan det är mitt egna val som avgör. Jag har inget minne av hur han svarade mig.

Där fanns också en indier som hade gjort den sk geografiska flytten för att komma undan alkoholen. Och som känt är hjälper inte det speciellt vilket han också hade insett efter ett halvår. En man kom med tipset att klä av sig naken, springa runt i centrum medan man äter en chokladkaka för att motarbeta suget !!! Kan kanske funka :-))) En helskön homosexuell tysk med lederhosen och ett sprudlande glatt humör.....

Ett av de bättre aa-möten jag varit på !!!

Näe...nu får det vara slut med nostalgi och gamla minnen jag ska ju leva dagen idag för i morgon kan det vara för sent.

Strulan65
Många grattis 👏👏👏👏🎂

Så härligt att du delar med oss, ger mig styrka och vilja.
Hoppar nog över naken rusningen men tar chokladen 😂
Många kramar Strulan

Adde
Det är

några saker som får mig att må urdåligt och tokskämmas över mitt drickande och just nu är det Systembolagets film som rullar i tv-kanalerna och där en nasare säljer på pappan mer sprit än han tänkt köpa och pojken ser på honom med en blick full av sorg.

Den blicken kan jag känna igen från mina barn. Idag propagerar jag högljutt för en Vit Jul !!!

Adde
Mer

nostalgi.....

Från det att jag för första gången försökte få hjälp att ta mig ur drickandet till att jag verkligen gjorde det och tog in på behandlingshem tog det 10 år.

Jag hade inga strategier, inga tankar på HUR jag skulle göra, bara att nån (nån???) skulle fixa mig. Om jag kommer ihåg rätt så sökte jag hjälp 4 ggr på den sk beroendevården och träffade den ena idioten (f'låt) efter den andre. Socionomer som inte kunde ett skit om hur jag som alkis fungerade, inte något. Den absolut värste var den siste som dessutom var chef för beroendevården då. Hon tyckte seriöst att jag skulle söka hjälp på familjeenheten för vi hade äktenskapsproblem !!

På sätt och vis var det hon som hjälpte mig för då insåg jag att jag aldrig skulle kunna få nån hjälp via den offentliga vården.
Och jag blev så förbannad för jag visste ju då att jag hade alkoholproblem, inte alkis då men "problem" hade jag.
Då var det inte så väl förspänt som nu med internet och en massa olika sidor för oss att läsa på och deltaga i, jag var rätt ensam med mina problem. Jo, internet fanns förstås men inte med den mängden info som finns nu. Jag letade och hittade ett namn jag kände igen. Men först försökte jag få hjälp av socialen för det kostade ju en del och det sket sig från första samtalet. De betalar minsann inte för några behandlingshem !! (Den inställningen har de fortfarande) Senare hittade soc-tanten ett eget behandlingshem som kommun drev. Strategiskt placerat mitt i centrum ca 100 m från Bolaget. Smart.

Från det att jag tog kontakt med behandlingshemmet till att jag verkligen åkte dit tog det nog 2 månader ? Varför, VARFÖR ???? måste vi alkisar skjuta på dagen då vi ska bli nyktra ???? Liten som Alfons : "Jag ska bara....."

När jag väl insåg att om jag ska ta mig hur ruset så måste jag fixa det själv, inte "nån" annan. När det hade gått så långt så hade jag inga som helst strategier på hur utan jag hade fullständigt kapitulerat och bad verkligen om hjälp. Och jag litade på att de skulle ta hand om mig om jag släppte taget och lämnade över allt i deras armar. Jag känner så väl igen när folk kapitulerar och lägger sitt öde i andras händer så jag blir gråtfärdig själv. Känslan när jag väl bestämmer mig går inte att beskriva !!! När jag första gången inför andra säger att jag är alkoholist är en sån otrolig känsla !! Omtumlande, lättande, lugnande, stärkande !
Under förra forumträffen hände det att vi fick vara med om det och jag är fortfarande tagen av det ögonblicket !!

Våga ta klivet över den tröskel som skammen bygger framför oss och erkänn för dig själv först och sen inför andra och känn, HÖR!!!, hur ryggsäcken dundrar i golvet och hur kroppen slappnar av nåt helt otroligt ! Tröttheten breder ut sig och vi sover kopiösa mängder när kroppen vilar efter tortyren vi utsatt den för. Vi börjar känna smak och lukt igen och lite småkrämpor som vi haft tidigare men som kroppen inte prioriterat för den har ju haft mer akuta ärenden att ta hand om. Vi börjar se småsaker, blommor, färger, hur andra människor ler mot oss.....

Jag kan fortfarande känna bitterhet över att jag inte fick kunnig hjälp när jag väl sökte hjälp första gången. 10 år längre nykterhet hade suttit fint och besparat både mig själv och min familj så mycket obehag. Och jag harmas över att det fortfarande är så uselt mottagande fast så många lider. Okunskapen är monumental.

Men idag är jag nykter och tänker gå och lägga mig nykter så jag mår bra i morgon när jag vaknar.

Strulan65
❤️

Att vi alla jobbar för att det skall bli lättare att få hjälp kanske skulle hjälpa. Öppenhet och tillgänglighet är det som skulle behövas.
Jag hade ofantlig tur med en bra företagsläkare och min alkoholterapeut är fantastisk önskar att alla fick det bemötande.
Sen önskar jag att jag var modig nog att vara öppen med det, men är inte där ännu.
Tack för du delar dina tankar// kram Strulan

Adde
Tack

finaste Strulan65 ! Nu var du på hugget :-))
Och JA !! Det är så viktigt vilket bemötande man får när man väl söker hjälp ! Det är inte många som inser vilken enorm styrka man måste uppbåda för att erkänna att man är beroende. Jag kommer så väl ihåg första gången !! Så liten och rädd har jag aldrig varit. Det finns guldkorn ute i sjukvården men de är sällsynta.
Hoppas du kommer på forumträffen så jag får ge dig en kram !!

Strulan65
Om möjligheten finns så skall

Om möjligheten finns så skall jag försöka komma dit. Skulle vara så stort att få träffa några av er❤️Strulan

Adde

håller jag tummarna !

Adde
Vissa

dagar slår dysterheten till med full kraft.
Regn, grått, modlöshet, ensamhet, svårt att ta beslut.....kort sagt en kanondag att supa ner sig på.

Men just idag tänker jag inte göra det utan bara stanna ett tag i självömkan, liksom frossa i det, innan jag måste återvända till livet.

Inte blir det bättre av att en artist jag följt genom hela livet går bort och lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig fast jag aldrig kände henne personligen. I början av hennes karriär var jag ju aktiv, hyfsat "normal", alkoholist dvs jag kunde fortfarande dansa till musiken och njuta av det. Sen spårade det ur totalt för mig. Kommer inte ihåg om/hur jag reagerade när hon blev sjuk ??

Eftersom jag alltid hittade orsaker till att dricka så hade ju en sån här dag bara varit en av alla dagar när jag drack. Jag har använt alla ursäkter som går att läsa på forumet för att skylla på mitt krökande och i morgon hade jag haft en annan ursäkt. Min beroendesjukdom går aldrig över men för alkoholens del så kan jag hålla mig frisk genom att inte ta det första glaset. Men jag är också sockerberoende och det är ett jävla krigande mot den delen av beroendet. Tidigare har jag struntat i det men i och med att jag fick diagnosen diabetes 2 så har det blivit ett problem. Att amputera fötter och ben som en följd av diabetesen har ju bara en ev fördel : Dödsboet kanske kan pruta på kistkostnaden då det går åt mindre material då jag tar mindre plats ?

Att beroendet tar sig olika uttryck glöms ofta bort, tyvärr. Hos läkarna är det urusel kunskap, de skriver helst bara ut ett piller så fixar det sig...tror de. Att se helheten är inte deras paradgren.

Men nu återvänder jag till soffan och tänker absolut inte gå ut i skitvädret som är !
Och återvänder till fina minnen och tänkvärda texter med hjälp av : https://www.youtube.com/watch?v=ARvSDkcm0k8

mulletant
Adde

❤️/ mt

Strulan65
Kram ❤️

Lite självömkan är bra ibland, det skall man unna sig. Men skickar en varm kram till dig// Strulan

Adde
Ibland

blir jag så otroligt förvånad, och skrämd, över hur listig, falsk och stark alkoholen är !!

Idag på morgonen hände saker i familjen med åtföljande ovisshet innan det kom fram en form av förklaring.
Jag berörs djupt och blir väldigt orolig, dels över det som händer men även ovissheten.

Och hur fungerar då min sjuka hjärna ????? Menva'fan... :-(((

I över 20 års tid var ju mitt bästa recept att få bort obehagligheter genom att dränka dem i alkohol ! Och nu signalerar reptilhjärnan genast att en sup skulle sitta fint :-(( Men jag vet ju så väl vad som händer om jag tar det första glaset men ändå ska det tjafsas i huvudet :-(

Nu blev jag mer förbannad än sugen men det är ju helt klart en risk med såna här idiotförslag från skallen ! Jag har ju haft förmånen att få vara nykter ett tag och gått igenom några livskriser där den "naturliga" vägen att lösa sånt har varit att supa till och då har jag ju på sätt och vis varit förberedd och fixat det utan sprit.

Men nu kom idén som en blixt från klar himmel :-((

Att ständigt, nåja...väldigt ofta iaf...påminna mig om vem jag är och varifrån jag kommer är hela tiden mitt bästa recept på att inte dricka igen !

Jag har en sjukdom som är kronisk, progressiv och dödlig men jag kan behandla den fullt ut genom att inte ta det första glaset !

Nurture
Skickar...

styrkekramar 💚

Strulan65
Kramar och tankar till dig

Tack för du delar med oss, skrämmer mig men visar samtidigt hur farlig denna sjukdom är// kram Strulan

Adde
Med en

dags distans till vad som hände igår så minns jag min första vecka efter behandlingen då samma återfallstanke överrumplade mig.

Jag var ensam hemma eftersom x't var på sin Familjevecka och jag tänkte att jag skulle göra en god middag så som jag vill ha den utan pekpinnar. Jag lagade till allt, dukade fram och där, precis då, kom den jävligt osmarta idén att öppna en flaska vin till maten :-O

Jag stannade i princip mitt i steget, helt häpen, och funderade över vad som hände ! Jag slängde in maten i kylskåpet och satt mig i favoritfåtöljen med telefoner bredvid så jag kunde ringa aa-vänner om jag behövde det. Sen började jag att analysera vad som egentligen hände och det var ju rätt självklart : Uppväxt med god mat och vin ! Det är ju inte en tanke man får ur skallen bara sådär när den vanan kanske är över 30 år gammal.

Ungefär samma sak men beroende på en annan orsak hände ju igår. Så enkelt är det att ta ett återfall om jag inte funderar ett steg längre. Oavsett hur länge jag har varit nykter så har jag exakt samma avstånd till återfallet som en som är nynykter dvs en armlängd.

Det är en kunskap som är väl värd att hålla fräsch i minnet.

mulletant
Vilket otroligt bra exempel

Tack Adde!
Lika vanligt och (på kort sikt) mindre förödande konsekvenser att döva oro med mat el godis. Men bara på kort sikt, det är också möjligt att äta ihjäl sig. Same, same... / mt

Strulan65
Brottas med vanor och ovanor

Kloka Adde, jag hoppas att jag gör som du väljer fåtöljen och ringer en klok människa om jag behöver.
Vet redan att jag kommer brottas med lusten att fly in i en julwiskhy.

Övat i tanken hur jag skall göra om jag inte kan stå emot. Så som brandmän övar, övar jag min hjärna till att bli draktämjare.

Sitter på en parkeringsplats utanför ett köpcenter, jisses vad folk kan handla och springa runt.
Mitt nyktra jag tittar med förundran på denna jul, idag vet jag vad som är viktigt dvs håll dig nykter vad som än händer.
Lite pladder på din tråd// kram Strulan🙏💪❤️

Adde
Jag

älskar ditt pladder Strulan <3
Ju äldre jag blir desto mer ogillar jag det f.annade köpvansinnet och dessa helhysteriska människor :-(
Och mitt hem är garanterat julfritt !!

Och du ska inte ta ut brottningsmatchen i förskott ! Det där med att ta en dag i taget du vet :-) Och du vet ju också att oroa sig för en dag i framtiden är som att betala ränta på ett lån man inte tagit !

Den enda gången jag planerar långt i förväg är när jag lägger upp mina resplaner ! Jag vill ju ha ut mesta möjliga av pengarna och jag känner att min gräns för långväga resmål gör att jag komprimerar turistandet. Solstol funkar i typ 2 dagar sen.....

Annars försöker jag att leva i nuet så gott det går. Det var en klok person som en gång sa till mig : Står du med en fot i gårdagen och den andra foten i morgondagen så pissar du på dagen idag. En aning vulgärt men såååå sant !

Kram !!

Sidor