av Nossan

Hej alla fina människor därute i natten/morgontimmen

Jag kallar mig för Nossan (av någon obegriplig anledning som jag inte minns) och har ägnat större delen av natten åt att läsa igenom trådar på detta fantastiska forum. Känner mig så inspirerad av alla kloka och fina människor som är aktiva här. Så, efter vad som egentligen är ett resultat av månader av ångest och självrannsakan är beslutet fattat: jag måste sluta dricka! Hur i h-vete det ska gå till har jag ingen aning om. Har också beslutat att det är dags
att träda ut ur skuggan och våga erkänna/berätta om mina problem och själv bli aktiv på forumet. Vore så skönt att ha en vän därute med samma problem och att inte lägre vara ensam...

Min plan är i första hand att 2014 ska bli ett vitt år. Antar en klassiker såhär före nyår men tycker det känns bra att ha ett datum att räkna från som också kan användas som förklaring utåt sett??? Om det finns någon därute som tänker samma sak kanske vi kan peppa varandra extra och räkna dagar ihop? Inser självklart att det i praktiken blir en dag i taget men varför inte tänka stort när man ändå är i gång?

Puh, då är bollen i rullning. Nu dags att försöka få ett par timmars sömn innan barnen vaknar. My story kommer i nästa inlägg. Lite "cliffhanger" där:-)

Tinhad
sön, 2014-01-26 - 22:17

Jag får lätt panik av att tänka att jag aldrig ska dricka igen. Det blir så definitivt på något sätt, så jag har räddningsplankan/ventilen att det är tillåtet med en "fest" någon gång i bland. Men det måste vara något positivt för mig där och då. Vi får se hur det går....

Än så länge är jag nöjd av att kunna räkna in 5 vita kvällar (på god väg mot den 6:e) och försöker räkna upp allt positivt med det jag kan komma på:
- jag sover bättre,
- känner mig fräschare,
- har huvudet med mig alla dygnets timmar,
- har tappat något kilo i vikt,
- har sparat pengar,
- har fått en massa tid som jag kan göra andra saker än att dricka på, och
- är mer närvarande och ser personer i min omgivning.

Bra, så långt!

Försöker sedan fundera vad det finns för nackdelar med att inte ha druckit på 5 dagar:
- det finns ett sug som kommer då och då (men det försvinner snabbt om man stålsätter sig),
- jag kan inte slentrianmässigt ägna mig åt min (förhoppningsvis avlagda) vana att dricka. Det är frustrerande att vanan är så integrerad med allt jag gjorde; ledsen? - trösta dig med alkohol, arg? - lugna ner dig med en öl, glad? - fira med ett glas vin, etc etc. Jag behöver strategier, planer och psykisk och fysisk energi för att inte falla in vanan. Men för varje dag som går så känns det lättare, och strategier, planer och energi är ju användbart för att åstadkomma en massa saker som jag vill göra. Så, det är ju fantastiskt att jag för att klara av att överge en gammal, dålig, vana behöver skaffa mig en ny, bra.
Idag kan jag inte komma på någon nackdel. Men jag måste vara på min vakt, hela tiden. Inte slappna av så att den gamla vanan överraskar mig.

För mig finns den en fantastisk potential i detta forum. Jag läser era inlägg och känner igen mig själv, mina resonemang, mina försök. Mitt beslut blir stärkt av varje minuts närvaro här. Det svåra blir lättare. Tack.
/Tinhad

stjärnglänsare
mån, 2014-01-27 - 04:13

Hej, alla,
Det är natt och jag har legat å läst här i några timmar nu, då jag, som många andra vittnar om, vaknar efter några timmars sömn för att sedan ligga full av skuld, ånger å ångest. Det är skönt att se att det finns fler som jag även om jag tror att jag verkligen nästan 'toppar ligan' i förfall. Jag är kvinna i dryg mitten av de fyrtio, utåt sett mycket bra arbete; jag är välutbildad å ser hyfsad ut för min ålder (dock ej alla dagar...).

Jag har överkonsumerat vin i... vad blir det... drygt 10 år. För ca 4 år sedan sökte jag hjälp på vårdcentralen för mitt överbruk och möttes av en ung läkare som blev helt handfallen då hon aldrig varit med om att någon kom å erkände alkoholproblem. Jag provade lite läkemedel i några veckor som halvfunkade å gav sedan upp. Återvände något år senare å började sedermera gå regelbundet i stödsamtal på beroendeklinik. Jag har nyligen slutat gå dit efter drygt 2 år. Förutom några perioder med Antabus ( då jag mått jättebra) så har jag under denna period av behandling bara eskalerat problemen på ett sätt som jag nästan inte fattar är möjligt. Att jag överhuvudtaget står på benen vissa dagar är närmast obegripligt.

Om jag inte slutar nu så kommer det gå riktigt illa för mig, och jag är som någon annan skrev här så jätterädd att jag redan skadat mig ( så då måste jag dricka lite till för att dämpa ångesten). Jag är avundsjuk på er som lyckas bryta mönstren å genast blir piggare, gladare, börjar träna, tappar i vikt mm. Det låter så lekande lätt även om jag vet att det inte är enkelt för er heller. Det är ju ändå hoppfullt att se att det går.

Hur illa är det för mig? Jag svär tyst när jag ser samma kassörska sitta med ansiktet vänt mot ingången på Systemet - idag igen! Vad fan, jobbar hon samma jädra skift varenda dag eller? Jag gömmer också flaskor i min garderob å ibland i träningsväskan ( just rätt användningsområde, suck). En flaska vin är numera närmast som en fördrink som snabbt rasslar ner som grundplåt innan jag riktigt kommit igång. Jag har börjat dricka tidigare å tidigare på dagen. Det har hänt att jag svept ett glas innan jobbet på morgonen å några gånger har jag tagit med vin till jobbet. Ja menar hör ni hur det låter?

Min man vet om mina problem å vi pratar öppet om det men vidden av eländet försöker jag ändå smussla med. Jag känner ibland att jag bara kanske ska ge upp å ge efter å go with the flow tills dess att jag sabbat allt. Jag kanske inte är värd ett bättre öde, tänker jag, martyr som jag gör mig själv... Trots att jag är framgångsrik så styrs jag i alltför hög grad av mitt lilla rädda jag som har mindervärdeskomplex å som kämpar för att bli sedd å bekräftad för mina prestationer.

Jag har nog nått vägs ände så jag måste lägga av nu eller så går det åt fanders med livet. Hjälp!

Lilla jag.

konstnären
mån, 2014-01-27 - 08:47

Själv ville jag sluta efter att ha provat ett tiotal ggr. under en tid.
Jag kom till en akut punkt då jag blev inlagd på en medecinavd. rasade
helt enkelt ihop och fick kramper. Efter avgiftning var jag så fruktansvärt
glad att jag levde. Sen började min snirkliga bana till att bli nykter.
Även jag kunde hålla mig första 2 3 ggr. till ett par glas vin, sen fick
jag en sån käftsmäll rakt ner i h-vetet. På något sett är jag tacksam för
vad som hände. Nu har jag varit fri från A-jävulen drygt 4 månader.
Ångesten var hemsk för mig åt och krafsade på min själ. Nu är den borta
och jag skulle kunna ge vad som helst för att den inte ska komma tillbaka.
Försöker leva här och nu ibland får jag påminna mig själv. Ibland dyker
tanken på A upp, men är hanterbar. Den ska inte vinna denna gång.
I september drack jag i stort sett dygnet runt. När jag spelar upp den
filmen i huvudet är det inte svårt att låta bli.
Nu ska jag ut min kära hund plufsa i snön
Hoppas innerligt det går bra för dig.
Konstnären

mnbv098
mån, 2014-01-27 - 10:20

Så glad att det går bra för dig också! Håller med Santorini här och tycker du ska vara väldigt försiktig med att släppa in tankar om att måttlighetsdricka. Kan också förstå din tanke om att testa och se, men du tar en väldigt stor risk! Jag tänkte precis som du, och det gick ju utmärkt att börja måttlighetsdricka...tills det inte gjorde det längre, och det tog mig ett år att ta mig ur det.

Postar Morlas lista igen,det är nog många som kan känna igen sig i den. Vi bara måste testa om och om igen fast vi egentligen redan vet att det tåget redan gått.

1) Nu måste jag sluta!
2) Åh, vad skönt att vara nykter! Det finns bara fördelar.
3) Fan vad trött jag är. Jag orkar ju ingenting. Nykter är jag iaf, Jippi!!
4) Tralalala, har jag verkligen alkoholproblem? Om jag bara dricker när det är fest är det nog ok.
5) Fest! Jag dricker lite måttligt och allt är perfekt.Ingen bakfylla, ingen ångest och inga dumheter gjorda.
6) Några dagar efter att jag bevisat för mig själv att jag KAN dricka normalt så slutar det med en blåfylla. Vrålångest, SKAM och cirkusen är igång igen.

Kram på er, och välkommen till er nya som anslutit er till tråden!

Minz
mån, 2014-01-27 - 10:28

Så mycket likheter det finns mellan oss här på forumet och hur medvetna alla är om sina problem. Som Santorini skrev innan, så tror inte jag heller att man lever självförnekelse, men man kanske inte erkänner för omgivningen, för att det är så skamligt och så vill man försöka komma på fötter själv. Eller så är man inte 100% redo att släppa taget än. Vi har haft många diskussioner om alkoholister på jobbet och jag förundras över den bilden som de flesta har. Att det är en person som har noll koll och att man är en fara för sin omgivning. Visst kan det vara så ibland, men flertalet verkar vara helt vanliga fungerande människor som kämpar med sin vardag och den makten A har över en. Men varför ska det vara så skamligt? Jag tror att vi hade haft ett mycket lättare arbete framför oss utan denna skam. Skammen och ångesten har fått mig att trilla dit ett antal gånger. Det är lätt att söka tröst i det man känner till och det som lugnar för stunden (även om det är dåligt för en).

Jag är gärna med på tåget för ett vitt 2014 (och ännu längre). 2 veckor och 3 dagar idag :) Snurrade runt här på forumet ett tag innan jag vågade gå med. Nu är jag inne varje dag. Trodde inte att jag skulle ha så mycket hjälp av det som jag haft. Tack för att ni finns här!

mnbv098
mån, 2014-01-27 - 11:42

Jag jämförde mig alltid med de värsta exemplen jag visste om alkoholism, och då var jag ju såklart inte i närheten. Jag var ju en högkonsument men absolut ingen alkoholist. Jag var medveten om att mitt drickande inte var "normalt". Men eftersom jag klarade av att sköta jobbet och få ihop vardagen kunde jag ju inte vara en alkoholist? Mitt drickande fick mig inte att hamna i trubbel eller bli aggressiv. Och aldrig att jag tog en återställare (för efm/kväll räknades ju inte). Jag hade alla ursäkter och argument för att bevisa att det minsann inte var en fara. Jag såg till att det alltid var städat diskat och fint bara för att kunna komma undan med drickandet. Jag dansade runt problemet och hittade fel på alla ställen utom just min alkoholkonsumtion. Det visade sig ju dock när jag tog bort alkoholen att mina problem och mitt dåliga mående helt var A ! Resten av mitt liv är jag fullständigt tillfreds med. Så jag kan egentligen inte påstå att jag drack för att fly... annat än att fly det som alkoholen gav mig i form av dålig hälsa, ångest, skam, låg självkänsla osv osv.

Grattis Minz! Bra kämpat!

Nossan
tis, 2014-01-28 - 23:14

Ja, det får nog ärligt erkännas att det är i "trallala-stadiet"'som jag befinner mig just nu. Bra och klok lista, förresten. Tack mnbv098! Men samtidigt... Mina tankar handlar ju inte om att måttlighetsdricka dvs att som "normala" människor ta 1-3 glas vin ett par ggr i veckan (typ vad jag tror är normalt i mitt umgänge) utan snarare att någon enstaka gång under året tumma på nykterhetsprincipen givet att beslutet är noga genomtänkt innan och konsumtionen begränsad. Fast, inser samtidigt hur naivt detta måste låta i mångas ögon. Skulle kanske då också vara en "svikare" mtp att det ju var jag som startade den här tråden om vitt 2014...

Hursomhelst, till skillnad från vad det kanske verkar när man läser detta inlägg så är frågan om det där ev glaset vin någon gång faktiskt ingenting som jag tänker särskilt mycket på. Hade nästan glömt att jag tagit upp frågan sist jag var härinne. Är väldigt nöjd och trygg i min nykterhet. Tackar nej till vin var och varannan dag känns det som. Och det går utmärkt. Och, som någon av er kloka personer förutspådde, har faktiskt maken också påverkats i positiv riktning. Det händer allt oftare att han dricker folköl istället för vin på vardagskvällen. Nyss kommenterade han det själv fast sa lustigt nog att "fast folköl är ju det jag alltid druckit mån-tors" YEAH RIGHT -en flaska vin per kväll gällde minsann för honom också. Men, jag var "stor" och rättade inte. Viktigast är ju den positiva utvecklingen (men lite retar det mig ändå att det i hans huvud bara är jag som har överkonsumerat).

Annars är jag mest förundrad över att jag inte går ner mer i vikt. 1 flaska vin per kväll är väl åtminstone 500-600 kcal? Dessutom har jag ju börjat träna! Finns ju eg bara en förklaring till detta dvs att jag input ökat av annat. Men SÅ mycket äter jag ju inte... Är inte överviktig så jag vill inte förstora problemet, men det hade ju varit kul med lite snabbare träningsresultat.

Sov så gott alla fina.

/Nossan

PS Det går ingen hiss till nykterheten, så vi får alla ta trapporna :-)

Nossan
tis, 2014-01-28 - 23:19

En annan fråga. Jag har haft lite högt blodtryck de senaste åren. Ingenting som medicinerats (ännu). Läkare trodde på stress inför mätning mer än någonting annat ffa eftersom trycket hemma var betydligt lägre än på vårdcentralen (gjort 24 h mätning).

Är likväl nyfiken på om någon ev er andra haft problem med högt blodtryck och om ni märkt av några positiva effekter av nykterheten? Hur mycket sänktes i så fall ert blodtryck? Hur lång tid tog det? Tacksam för alla svar.
/N

Minz
ons, 2014-01-29 - 07:36

Förr när jag har slutat har jag inte gått ner nämnvärt i vikt, fast jag tränat som en tok. Men man bygger ju muskler också, så det kan ju vara en orsak. Den här gången har kilona rasat, men det beror mer på att jag inte haft så stor aptit, d v s dricker inget och äter mindre. Sen har jag inte haft tid eller ork att tokträna heller, så musklerna har nog krympt en hel del...

santorini
ons, 2014-01-29 - 10:04

hänger starkt ihop med alkoholkomsumtion. Det kan också stiga vid stress inför mätning, det problemet hade jag så jag köpte en mätare hem. Men jag hade för högt hemma också och fick medicin som jag inte mådde bra av. Det första gjorde att mina vader och fötter svällde upp och jag som varit/är stolt över mina smala snygga ben kände att även det togs ifrån mej så jag blev deppig och uppgiven också. och drack mer. Sen fick jag en annan medicin som gav viktökning + massor av andra biverkningar. Det var en del i att jag nådde botten faktiskt. Så i juni 2011 la jag av med alkoholen och började äta enligt LCHF. Efter tre veckor kastade jag min medicin. Nu har jag gått ner 20 kg i vikt och mår toppen, utan mediciner. Mitt blodtryck är utmärkt, 130/70 ungefär vid kontrollmätning hemma. Lite högre på hälsokontrollen men då kunde jag visa min egen statistik, jag kollade även min mätare mot deras. Hade högre även påmin egen hos sköterskan.

Börja inte ta medicin om du har slutat med alkoholen. Testa hemma och det kommer att bli bra om du inte har nån sjuklig benägenhet till högt blodtryck (kan förekomma hos även nyktra, slanka personer).

Det är en av de fina positiva effekterna! Lycka till!

Tinhad
ons, 2014-01-29 - 20:39

Kämpar på och håller alkoholen på avstånd (är ganska stolt). Snart 9 kvällar.

Livet bjuder hela tiden på nya utmaningar: den här veckan har jag börjat träna och insåg snabbt att jag tidigare belönat mig efter träning. Suget kom som en totalt överraskning, och det vara nära att jag trillade dit. Nu ett par dagar senare är det lättare. Sugsituationen är identifierad och moteld kunde anläggas.

Utmaning 2: bor i natt på hotell. Alla hotell har inte avskaffat minibaren. Här finns allt man kan tänka sig och lite till. Dessutom har de den goda smaken att ställa fram en vinflaska så den absolut inte går att missa. Bredvid några riktigt trevliga glas. Man kunde höra kluckandet i glaset. Jag har slängt in flaskan oöppnad i kylskåpet med resten av godsakerna och där ska den stanna. Glasen har hamnat i badrummet som stöd åt tandborsten. Out of sight - out of mind.

Gillar listan som postades av mnbv098 för några dagar sedan. Det gäller att se upp, och jag är säkert mer än lovligt naiv, men jag håller min dröm om en normaldrickande tillvaro vid liv. Jag är väl också i tralala-stadiet.

En dag i taget, mår bra bortsett från att jag hade svårt att sova i natt, men jag tror att det mest beror på andra problem som dykt upp.

Slutade röka för ca 15 år sedan efter att ha försökt halvhjärtat i flera år. Det finns likheter, men också skillnader, och jag funderar lite om jag har hjälp av mina erfarenhet från den resan. Bortsett från att det krävs beslutsamhet att sluta med både rökning och drickande, och att det är bra att identifiera situationer när man röker/dricker för att kunna tackla suget, så vet jag inte. Alkohol är en mycket mer socialt accepterad drog, åtminstone numera, men tar man ett glas för mycket eller dricker vid fel tidpunkt står man vid skampålen. Jag har aldrig uppfattat rökning så laddat, och rökare är man om man röker men man behöver inte vara alkoholist för att man dricker.

Nej nu är det dags för annat. Tack för att ni finns. Det är nyttigt att läsa och skriva här. Jag håller
/Tinhad

Iris 102
lör, 2014-02-08 - 15:36

Har funderat på min alkoholkonsumtion i flera år men inte gjort något helhjärtat åt det.
Läst mycket på forumet och känner så igen mig i det som berättas här.

Idag är ännu en lördag med ont i skallen värk i kroppen dålig sömn varför jag dricker så mycket osv.
En ledig dag som bara blir förstörd av mitt drickande.

Oron i kroppen över hur min kropp mår egentligen av min konsumtion i många år.. skulle va pinsamt och bli allvarligt sjuk av alkohol och behöva förklara det för andra... Nä min lever e slut pga att jag hinkar i mig vin...
Men ändå slutar jag inte dricka för det.. klankar ner på mig själv vilket inte gör saken bättre.

Jag kan inte dricka ett glas och va nöjd och sluta. Det är bara att inse det och det vet jag ju men ändå så köps det vin varje fredac och så e hela karusellen igång.
Känslan av att inte åka till systemet och lägga onödiga pengar på vin ... att slippa suget och vanan att göra samma grejj varje helg hade vart underbart....

Nu har jag bestämt mig att nu är det slut med vinandet för min del.
Måndag 10/2 är det som gäller!!
Därför blev mitt nickname just Iris 102.

Ha en bra lördag!!

mnbv098
mån, 2014-03-31 - 11:58

3 månader! Hur går det för alla? Hur mår ni?
Jag har knappt varit inne på forumet sista tiden, men jag är fortfarande nykter och glad för det! Har läst att 3 månaders strecket kan vara en tuff tid och kan känna att den där nyktra smekmånaden börjar ebba ut. Har varit trött och omotiverad och upplever ofta en känsla av tristess. Det som håller mig igång är träningen som har varit viktig för att lägga om min livsstil helt.

Jag tänker inte på alkohol, och jag ser mig inte som en nykter alkoholist i vardagen. Jag dricker inte, och jag trivs bra med det. Skönt att hålla sig i form och känna sig utsövd efter en natts sömn.

Tänker på er och hoppas ni har det bra allihopa!

AttVilja
mån, 2014-03-31 - 12:40

Har ju redan gått ett par månader men upptäckte detta forumet idag så... Första april är ju en lika bra dag att inleda nykterheten på som vilken annan! :)
Försökte många gånger förra året att dra ner på mitt drickande. Jag dricker inte varje dag och aldrig ensam men på helgerna dricker jag ofta kopiösa mängder vin och öl, tja, sådär så att jag hamnar i grottmänniskastadiet. Alltså ligger i princip utslagen och spyr ner mig själv. Det kändes så jävla hemskt att skriva den sista meningen, men det är ju det jag gör. Usch fy fan, jag vill inte vara med om det någon mer gång! Om jag kan få någon att hålla i handen så håller jag gärna tillbaka allt vad jag orkar!

skammen
tis, 2014-04-01 - 21:12

Jag fortsätter på den nyktra vägen. Tänkte skriva att jag kämpar på men riktigt så är det inte. Drygt tre månader har jag varit vit och det har gått över förväntan! Fester, födelsedagar, restaurangbesök och alla helger helt utan alkohol, chockerande för mig. Suget är borta sedan länge och jag mår bra. echange (karolinska institutet har ett KBT-program på nätet, tror det finns länk från alkoholhjälpen) hjälpte mig i början, och detta forum har hjälpt mig hela tiden. Jag är inne och läser ofta, skriver inte så ofta dock. Lycka till till er alla!

Kom på en sak till, kanske värt att tillägga. Mitt största problem är att jag har svårt att sluta när jag väl börjar dricka, jag dricker tills spriten är slut typ. Därför har det väl inte varit så svårt att hålla uppe så länge. Ett problem dock är min självbild, vem är jag nu, utan alkoholen? Jag som alltid varit så kul och lite galen (min självbild alltså, vet inte riktigt om alla håller med, speciellt inte mina barn...). Det har jag funderat en del på.

AttVilja
ons, 2014-04-02 - 22:01

Hej Skammen!

Jag har precis samma problem som du (hade). Jag kan inte heller sluta dricka när jag väl börjat. Har också någon slags skev självbild pålagd av andra att alltid vara den "galna" och "roliga"... Nu har jag dock bestämt mig en gång för alla. Den här gången får det vara på riktigt! Fortsatt lycka till till dig!