av viktoria

Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

mulletant
fre, 2013-11-15 - 14:36

att läsa victoria! Underbar motbild till att träna sig att dricka "lagom" eller "mycket måttligt":) För mig är lagom = helvitt numera.
Jippiii för våra nyktergubbar! / mt

viktoria
sön, 2013-11-17 - 15:40

En helg som snart är till ända. Lite jobb, en hel del hemma-fix, en fika på stan med dottern och hennes kompisar, lyssnat ikapp ett par radioprogram jag missat i veckan, läst en bra bok. Förundras och njuter än en gång över hur mycket tiden räcker till då alkoholen inte längre tar upp plats i våra liv. Allt får liksom plats. Jag kommer ihåg hur jag inte förstod hur andra hann med allt. Jag fattade helt enkelt inte, fick inte ihop matematiken. Själv hade jag alltid uppskjutna projekt. Mycket lite av det vi behövde fixa med huset eller trädgården blev avslutat. Jag var ständigt jagad, och släckte bränder här och där. Söndagar och måndagar var en ren skräck som bara måste överlevas, bara så.

Jag är så tacksam. I första hand över min egen nykterhet, och i andra hand över mannens. Tänker på det kloka som sas i Mulletants tråd, ang den debatt rörande missbrukares möjlighet att "återanpassas" till "normal-konsumtion". Att det är betydligt mer krävande och jobbigt att lära sig dricka med måtta, än att lära sig leva helt utan. Så tror jag definitivt. Jag hade inte orkat hålla på och mecka på det viset. Och varför eg, då jag bara ville bli lite full? Det var ju själva poängen med mitt drickande. Aldrig för att det var en social markör, eller att jag någonsin befunnit mig i ett sammanhang där det av konventionerna krävts att jag dricker vin till maten (fast jag har självklart använt mig av den ursäkten). Och jo, då har jag visst befunnit mig i både "slott och koja" i mina dagar! Trams, skulle jag vilja påstå! Jag kan också med säkerhet säga att min dotter inte mått så bra och varit så trygg i sin vetskap om mitt välmående som hon är idag, om mamma lovat dricka bara "lagom" och så mycket som det "sociala livet kräver" och utan att ta "medicinska risker" fortsättningsvis. Hepp! Ego och fegt, vilket är två av en aktiv drinkares främsta drag dessutom...
Nu blir jag avbruten, vi hörs o kram

m-m
sön, 2013-11-17 - 16:02

Hörde jag (eller kanske läste) tidigare i veckan är det enda som är fullständigt jämlikt fördelat. Alla har vi 24 timmar per dygn, och hur vi använder dem är helt upp till en själv. Jag håller med dig om att det känns som att man fått dubbelt av den när man inte dricker alkohol. När inte hela förmiddagarna ska gå till återhämtning och sova igen det som inte sovs under natten, och kvällarna går till att dricka och fylla på vinglaset. Det är också så skönt att kunna göra sakerna som ska göras vilken tid som helst.

Har skrivit det tidigare, men det är inspirerande att läsa om att livet fungerar minst lika bra utan alkohol, det hjälper mig att byta perspektiv, se saker med nya glasögon. Jag håller med om att det inte behöver finnas lägen där man inte kan avstå från alkohol, vare sig man befinner sig i slott eller koja. Det som krävs tror jag är att man själv är övertygad om fördelen med att avstå, så det inte låter som att man har gjort en uppoffring som tyvärr måste köra eller äter medicin eller liknande. Det är nog i de lägena det är lätt att falla till föga och ta ett glas, att "unna sig" det (när det i själva verket är så destruktivt). Ja, det var mina tankar, vet inte hur vettigt det låter, men jag känner att jag kommer mer och mer till insikt om mitt (nyktra) liv.

Ha en bra söndagskväll!
/m

mulletant
sön, 2013-11-17 - 16:36

vartenda ord. Härlig läsning. Dricker just nu vårt senaste favoritté Clippers Cloud Nine, så smakrikt, spännande och gott. Och snyggt förpackat:)
Kram / mt

santorini
sön, 2013-11-17 - 18:45

antagligen för att jag tycker likadant:) Jag tror att det klickade för mej när jag inte längre såg nykterheten som en uppoffring utan snarare en förmån. Vid tidigare försök har jag funderat mycket på olika bortförklaringar varför jag inte dricker. Jag har undvikit fester för att det varit tråkigt att inte få dricka. Jag MÅSTE sluta dricka pga att jag drack för mycket med det var lite synd om mej för det.

Denna sista gång nådde jag visserligen botten och var faktiskt tvungen att sluta. Konsekvenserna blev för stora om jag skulle ha fortsatt. Men samtidigt var jag så trött på att alkoholen mer eller mindre styrde mitt liv så det var skönt att slippa. Det blev på nåt sätt ändå mitt eget val.

Det som jag tror är väldigt viktigt att jobba för är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan dricka. Att se fördelarna istället, att man inte behöver alkoholen i sitt liv. I början måste man jobba med sej själv, ställa om hjärnan. För mej har det gått väldigt bra nu. Jag ser faktiskt bara fördelar med mitt nyktra liv. En simpel sak är att det går utmärkt att hålla vikten. Det är mycket kalorier i alkohol och levern bränner alltid alkoholen först. Om man dricker flera dar i veckan hinner levern inte med att bränna annat än alkoholen. En annan himla enkel sak är att det blir mycket pengar över till annat. Det fanns alltid pengar till vin, det hade jag råd med. Visst, men nu kan jag unna mej annat, trevligare saker.

Så jag tycker ju man skulle fokusera på allt det positiva med nykterheten istället för att kämpa för att försöka lära sej dricka "lagom" om man druckit sej till missbruk. Poängtera hur bra det går att leva utan alkohol. Som flera skrivit här så får man en massa tid över. I början hade jag svårt att använda den men man lär sej att fylla kvällarna med annat än att dricka vin och somna i soffan.

Byta perspektiv, det är en väldigt bra mening. Jag tror man förstör för sej själv om man har som mål att dricka mindre istället för att lära sej leva det rika liv som nykterheten gör. Det blir som sagts tidigare som en religion. Man blir som frälst. Och jag har inte hört om några biverkningar om man blir hög på nykterheten.

En annan sak man måste klara är att leva sitt nyktra liv men samtidigt låta andra göra sina val. Bara för att jag inte dricker kan inte jag begära att andra ska vara nyktra. Man måste lära sej leva i ett samhälle där folk dricker. När man accepterat sitt val och inte tycker synd om sej själv längre är det inget problem.

Ja det var lite reflektioner. Det känns bra att fundera över dessa saker ibland trots att jag känner mej trygg i nykterheten nu. Man får ändå inte glömma var man kommer ifrån och just såna här rapporter kan trigga igång tankar om att man kanske kan dricka ändå. Det är det som är faran med såna här rapporter för den som inte har fullt accepterat ett nyktert liv.

viktoria
sön, 2013-11-17 - 21:40

Jag tror som ni att det är nyckeln. Att byta perspektiv, se nykterheten som en förmån, övertygelsen - precis det ni skriver m-m och Santorini, jag stjäl det rakt av ;-)

Idag är min känsla inför min valda väg enbart positiv. Jag står för min nykterhet rakryggad och stolt i alla lägen och sammanhang. Känner mig modern, cool och lite tjusig som inte dricker faktiskt, haha! Det enda jag sörjer är att här i Småstad är den festligaste alkoholfria drinken man kan få på lokal typ blandjuice med fruktsoda. Älskar att beställa spännande alkofria alternativ då jag är utanför Småstad. Sist en underbar giftgrön skapelse med ingefära och svartpeppar! Kul!

Däremot talar jag inte i varje läge om bakgrunden till mitt val, det tillhör något av det privata för mig, likväl som det finns mycket annat i mitt liv jag inte heller är särskilt öppen med till kreti och pleti. Jag är inte så generöst lagd på så vis. Men det hör till min personlighet snarare än pga skam.

vill.sluta
tors, 2013-11-21 - 06:39

Santo har slagit huvudet på spiken.
Klockrent.
Man gör ingen uppoffring.

-Helt klart, man gör sig själv till vinnare i ALLA lägen.
Man ångrar aldrig en nykter dag!
Kram tjejer, ursäkta inhoppet men blev så glad att läsa de sista inläggen.
Håller till i förändra ditt drickande men läser allt.

/A

viktoria
tors, 2013-11-21 - 12:55

Har haft att långt och innerligt samtal under natten med mannen om bla det nyktra livets fördelar. "Bara fördelar" som han uttryckte sig. Vi var överens om att vi är lyckligare nu. Livskvaliten högre.
Vi var också överens om att vi varit på massor av roliga, galna fester och resor genom åren där alkoholen varit en ständigt närvarande ingrediens. Att alkoholen tillfört oss något, någongång - faktiskt. Vi har haft mycket roligt - innan det blev mycket tråkigt. Då var då, och nu är nu. Vi är färdiga med den biten i vårt liv och har nu gått in i en annan fas. Så sammanfattade vi och somnade i samförstånd.

Kanske (eller jo, absolut!) upprepar jag mig, men det känns bra för mig att sätta pränt på fördelar och notera händelser som för mig och oss framåt, vidare.

Nike
tors, 2013-11-21 - 13:04

Detta kändes så oerhört trösterikt att läsa. Jag är så (irrationellt) rädd för att ta bort alkohol ur mitt liv, även om jag står på vippen att ta beslutet att göra det. Ffa känns det hotande i relation till min man och vår relation som har varit fylld av så mkt som du beskriver, alla de galna roliga festerna, varma sommarnätter med fest och dans till gryningen, resorna, dagar i sängen med en flaska champagne och ...gråa vardagskvällar med ost och vin och prat inpå småtimmarna. Allt som är BRA med mig och honom har tragiskt(?) nog inslag av alkohol. Och jag är så himla RÄDD att aldrig få ha de sakerna igen, men som du skriver, och som jag ju kan läsa mig till här på forumet omochomigen, så blir livet (och de relationer som håller och växer) så oerhört mkt bättre. Tack och kram från Nike

mulletant
tors, 2013-11-21 - 15:50

det är så det är. Vi har också haft champagnen och festen, vinet och samtalen, glöggmyset och julpyntet, midsommarfesten, kräftorna med tillbehör och ölen till den nyrökta fisken - ja till och med ilandtagningssupen i båten - en liten jäkla rackare gärna med en salt korvbit. All sång som hör(de) till. "Ingen klapp utan rim och ingen snaps utan sång".

Allt det där... som med tiden blev så fel. Allt det där - med tiden vid sidan av makens tilltagande smygdrickande och min växande obehagsklump i magen.

Nu är vi i en djupare gemenskap än kanske nånsin. Delar goda och mindre goda stunder i en annan närvaro och gemenskap.

Allt det där - vi vet.

Kramar / mt

m-m
tors, 2013-11-21 - 15:49

Även jag och mannen har pratat om detta. Vi har haft många bra stunder i samband med alkoholdrickande. Men på något sätt har de förändrats, från att ha varit stunderna tillsammans, med en flaska vin (som enda alkoholmängd) som tillbehör har det övergått till att det varit alkoholen som varit det primära. I alla fall för mig, har det ändrats. Helgerna och kvällarna vi har tillsammans nu är mycket mer givande än de varit på länge. Vi hinner prata med varandra, orkar lyssna färdigt, det blir inte en massa fåniga missförstånd, vi har ingen gemensam ångest över att det gått åt för mycket alkohol den här helgen också. Jag har inte ångest för att jag sett till att glasen är påfyllda och tänker att han tänker... ja, ni hör ju själva. Summa summarum är även vi överens om att livet tillsammans är bättre utan alkohol.
/m

viktoria
lör, 2013-11-23 - 18:18

Hej Nike, vad fint att det vi skrivit här kan ingjuta lite hopp. Så fungerar forumet då det är som bäst. Jag kan helt och fullt förstå den rädsla du känner inför en så stor förändring. Jag vet inte hur oddsen egentligen ser ut, men här på forumet är vi flera som fått våra förhållanden på rätt köl igen. Men resan är inte smärtfri. Man kan ju i slutänden bara ändra på sig själv, en jävligt sur sanning - jag vet. Och sedan hoppas på att partnern ser fördelarna och väljer att följa efter, eller själv acceptera att partnern fortsätter dricka måttligt om hen nu råkar vara en "sån". Det är svårt, men värt. Fint att du hittat hit, önskar dig en fin lördagkväll♡

viktoria
tors, 2013-12-19 - 21:29

Skriver ett par rader från under filten i soffan, men julmust i finglas. Kom just att tänka kring att detta blir min 4:de juletid i det nyktra livet. 4:de...måste verkligen räkna igen, men så är det. På ett sätt känns det som om tiden flugit fram, men vid närmare eftertanke är det nästan som om ett helt liv gått sedan dess. Så mycket har hänt, förändrats, tagit form och riktning. Nykterheten nu är det normala, inget ansträngt eller något som kräver. Det bara är. Det har slagit mig hur lugn och skön december varit i år, till skillnad mot hur det var förr, då jag/vi fortfarande drack. Julfester och glöggminge och återhämtning. Allt som sköts på och uträttades i panik och stress för att tillslut hinna...för perfekt skulle det ju ändå vara, på ytan. Nu finns tid och ork, och så har jag lagt en hel del av kraven åt sidan. Självkänslan är bättre och jag behöver inget bevisa. Pengarna räcker också till så mycket roligare saker än krognotor och systembolaget!
Jag läser ibland i de nya trådarna, känner igen, och hoppas så att dessa modiga människor som tar sig hit ska få uppleva hur livet kan förändras utan alkoholen. Att forumet ska bli för er/dem vad det var för mig. Att ni inte ska ge upp - det är värt kampen även om den är så svår emellanåt.
Jag önskar er alla här, gamla som nya en fin vit jul (på alla sätt och vis) och ett gott avslut på 2013!

viktoria
tis, 2013-12-24 - 22:19

går till den större byggvarukedja som idag, med bud - fint ska de va, levererat en låda (!) med olika spritsorter som julklapp till min man som är företagskundkund hos dem. Finner inte ord, men tro mig - detta kommer inte passera obemärkt.

mulletant
tis, 2013-12-24 - 23:50

kunna skriva både ett och annat om den saken... men stannar vid att det kan väl benämnas som ett slag under bältet. Eller så. Bra att det blir bemärkt. God fortsättning på julen! Kramar / mt

Nike
tis, 2013-12-31 - 01:04

Hej igen Victoria - och tack - till dig, m-m och mulletanten för era ord här för en dryg månad sedan. Ja, jag har också börjat förstå att mitt fokus måste ligga på MIG i dethär sammanhanget, det skulle vara alldeles för "enkelt" att börja styra upp ngn annans (min mans) drickande och liv för att slippa ta i mina egna problem, eller ha rädslan för att förlora vårt förhållande som anledning att inte sluta dricka själv. Och, jag har tagit små små steg åt rätt håll, och nu sista tiden faktiskt börjat prata med honom om det hela. Bara lite, och inte i termer av att jag tar stora beslut, men mer alkoholens roll, och vad jag tycker om och inte tycker om att göra ihop, och ffa hur himla tråkigt det ofta varit sista åren när vi tillbringar en hel kväll med "nära" samtal, som jag sedan inte kommer ihåg ens 1% av. Och vet ni, vi (han och jag) har på något sätt funnit ett tyst samförstånd, kommit varann ett litet steg närmare i att jag faktiskt vågat vara öppen med hur jag känner och tänker, och jag känner att han plötsligt är mycket mer mån om mig och att visa att han vill vara med mig oavsett. Min make är dock den tysta finska typen så det är inga stora ord eller diskussioner, men en respekt från hans håll som jag inte känt på länge. Och, framför allt är jag inte rädd längre, kanske orolig men mer för egen del och mig själv - men absolut inte rädd på det sätt jag var bara för en månad sedan. Jag förstår ju att det kommer att bli jobbigt, på en hel massa sätt, men rädd, nä faktiskt inte. Jag tror jag är redo för 2014 :-)

Gott slut och ännu godare nytt år på er!

Kram Nike

viktoria
sön, 2014-08-03 - 12:36

Tillbaka efter en tid med frånvaro blandat med tysta små besök då och då på forumet. På förekommen anledning, dock inget återfall. Sitter i detta nu på en mellanstation på min resa hem från Skellefteå och AAs lansmöte. Då jag så att säga har en tendens att gå "All In" då jag väl bestämmer mig så har jag där gjort mitt allra, allra första AA-möte, mitt dito al-anon möte och varför inte också slänga in ett Vuxna Barn möte då jag ändå är på plats?! Såklart är jag nu helt omtumlad, fylld av tankar kring mig själv, min roll i skådespelet familjen och i verkligheten familjen och förhållningsättet till dessa då, nu och i framtiden. Får kanske ta fram forumväven och väva in några nya stråk i min tråd här. Kram alla kända och okända

viktoria
sön, 2014-08-03 - 23:28

AA Landsmöte i Skellefteå och MITT första AA-möte, att det ens kom sig så var i första hand tack vare nyfikenheten och önskan om att träffa vänner som jag visste skulle dit. Men också viljan att ta reda på mer, se om detta kan ge mig ytterligare livlinor, perspektiv och stöd på vägen.
Tror jag nu så här bara ett dygn efter mitt sista möte att det är så? Ja, kanske...det känns angeläget att läsa mer om de tolv stegen. Undersöka, vrida och vända på begreppen. Det läkande i att dela på möten, så som man gör inom rörelsen, och de givna ritualerna kring detta har jag mestadels tilltro till. Dela och ta del av andras livsöden och tankar kring resan i nykterheten utan att bli avbruten gör jag ju iofs redan här och med ett par kontakter utanför forumet mail-ledes. Jag har många gånger skrivit att forumet är mitt AA på det viset.
Jag kom på under helgen att det nog kan vara så att flera här också sysslat med stegarbete, utan att vara på AA eller haft en särskilt utsedd sponsor, och utan att veta om att det faktiskt var/är arbete i de 12 stegen man hållit på med. Jag kände i alla fall igen ett par punkter som jag själv har skärskådat, brottats med och slutligen försonats hyfsat med på min resa.
Nu ser jag fram emot att Olle Carlssons bok "12 steg för hopplösa" ska landa i brevlådan, kanske ger den mig mer kött på benen. Jag som har gjort slut med svenska kyrkan för länge sedan, men har en ständig önskan och strävan efter andlig närvaro, behöver förmodligen en annan ingång till mina eventuella 12 steg. Jag ska låta tankarna efter min helg snurra vidare, och lägga sig tillrätta där de tycker sig höra hemma. Vilket nog tar en tid. Men det är ju så...var sak har sin tid och det har jag en stark tillit till idag.

viktoria
mån, 2014-08-04 - 19:13

Ja, tack...jag har iofs inte bestämt mig för om det blir fler besök, men har i alla fall fått en del nya infallsvinklar som jag ska fördjupa mig i på egen hand och tillsammans med de kontakter jag har på och utanför forumet. Kram tillbaka:-)