av LillPer

Börjar en ny tråd här och hoppas det ska vara början till mitt nya liv.
Jag har verkligen kommit till vägs ände och orkar inte med mig själv längre.
Att alltid trilla dit. Att förstå att jag inte kan dricka men gör det ändå.

Jag börjar om nu och vet att det blir många tuffa utmaningar framöver.
Men jag börjar med att reda ut denna dagen först....sedan.

Behöver stöd nu.
Jag vill inte mer nu! Alla lögner och svek.
Vad är det för fel på mig?
Kram på er alla som kämpar.

LillPer

Vickan69
tis, 2014-08-12 - 09:27

Har också allt men har aldrig förstått. Att vara nöjd och lugn. Det är sällsynt men helt underbart. Det är verkligen lycka.

Har du funderat på att ge meditation, mindfulness och/eller qigong och yoga en chans? Kan vara mycket bra för sådana som "oss" och ett stöd i att uppnå den där inre "friden" och lugnet ofta/oftare.

Må gott!

LillPer
ons, 2014-08-13 - 00:34

Tack Vickan, tack Ebba!
Jo jag har försökt testa meditation, mindfulness och annat. Grejen är att jag är intresserad av det, men precis som när jag ska läsa en bok, som jag också gillar, så kommer jag en halv sida innan tankarna är på annan ort. Tar mig inte tid till det. Blir nästan stressad av att göra det. Nu är det inte på det viset att jag inte kan slappna av, det kan jag. Men jag märker så tydligt att jag vid minsta lilla prestation eller grej som går bra så lyfter jag och glädjen kommer. Det kan handla om att lyckas laga en simpel pryl i hemmet, eller lyckasbli klar med någon jobbgrej på datorn som legat och surnat ett tag. Jag drivs så mycket av det jag presterar och det handlar allt för ofta om hur kreativ eller nyttig jag varit. Det behöver nödvändigtvis inte vara grejer som syns utåt, men helst.
Jag har en stark drift eller ett behov av att tala om vad jag gjort. Det kommer tror jag av att jag fick sällan någon respons eller gillande då jag var en riktigt liten LillPer. Därför vill jag bli sedd och uppskattad för det jag gör. Men det sorgliga är att jag inte kan ta emot det heller på ett vettigt vis. De menar nog inget med det de säger ändå?
Visst gillar jag mig själv många stunder, men som den människa jag är med väldigt snabba kast högt o lågt så blir det negativa ibland starkt, för starkt. Jag vet dock att så snart jag börjat tänka rätt och presterat nåt bra så vänder det på en femöring.
Nu är det ju så att jag egentligen inte vill bli uppskattad för mina prestationer. Jag vill bara vara mig själv utan större krusiduller och känna att det duger. Jag tror jag är på väg dit så sakteliga. Att avstå A gör mig starkare och lyckligare för varje dag. Det är så otroligt skönt de gånger jag upplever en glädje med att vara medelmåtta, för det är man ju oftast i en värld med 5 miljarder likadana som en själv. Livet är skönt just nu i denna skrivande stund.
Sov gott, här åskar det så rutorna skallrar!
Ska prova mig på en stunds meditation i morgon.
Vi hörs.
Lp

anonyMu
ons, 2014-08-13 - 07:23

Lyckade prestationer ger kickar. Låter som om du letar upp projekt, både i stort och smått, för att kunna visa - HAH kolla nu vem som kan. Det blir ett ganska stressat liv. Måste hela tiden tävla och vinna över dig själv och hela världen. Jag själv har alltid dragits med ett inre driv att jag måste vara och göra bäst. I allt. Detta i kombination med låg självkänsla och en förmåga att helt ignorera min egen kropps signaler om vila gjorde mig sjuk för ett par år sedan. Det tog jag naturligtvis som ett gigantiskt nederlag och slog ännu hårdare på mig själv. Blev ju inte bättre precis. Har verkligen lyckats trasa sönder mig och har en extremt låg stresströskel idag. Har alltid känt att allt i livet måste vara hårt, svårt, tufft och göra ont. Annars är det fel. Annars är det inget värt. Inte konstigt att det var skönt att ta ett glas vin och för enda gången kunna släppa alla sina egna krav.

Jag inser ju att detta är ett grymt feltänk. Numera. Så jag försöker jobbat på att tagga ner som jag skrivit förut. Försöker lära mig att vara snäll mot mig själv. Det är säkerligen också en anledning till att jag var så frustrerad sista semesterveckorna. Ingen prestation, utan bara onödigt latande - i mina egna ögon...

Vad vi måste inse är att vi bestämmer över våra egna liv. Liksom vi har tagit beslut om nykterhet, så behöver vi ta beslut om att vara lyckliga. Beslut om att tagga ner, ta hand om sig själv, sluta tävla. För mig har det varit svårt för jag har tänkt att "detta är ju jag". Om jag tar bort detta vem är jag då??? Ja vem är jag??? Här gäller det att lyssna innåt och det är inte alltid svaren är bekväma. Det är många livsval som baserats på andra faktorer än det som verkligen kommer från hjärtat...

Ursäkta om jag flummar. Vill nog säga att precis som vi hade makten att sluta dricka, så har vi makten att förändra våra liv och vårt tänkande på alla plan.

Kram till dig Lilleper

Vickan69
ons, 2014-08-13 - 08:41

Att vara sann mot sig själv är verkligen en utmaning, ännu för min del. Och då menar jag att veta vem jag verkligen är och vad jag egentligen vill. Fortfarande i denna ålder....

LillPer, vad bra du får fram det som många av oss kämpar med, tror jag. Jag blir superarena på mig själv att jag fortfarande drivs av att bli uppskattad och bekräftad av andra i många sammanhang. Man lär så länge man lever.... Ålder är ju inget patent på att vara klok och harmonisk!

Utan A blir det definitivt lättare att se dessa sidor och jobba med sitt inre och det är faktiskt kul att utvecklas som människa på riktigt men oj så svårt att ändra på beteenden som går på autopilot och kopplas till känslor. Det är väl där KBT kommer in och vi hör håller ju på med det, att ändra våra tankar och associationer i situationer där A funnits med. Tufft på egen hand...

Muränan, vad jag känner igen mig i att behöva vara bäst och med förmåga att stänga av alla kroppens behov kunna köra världens race. Fantastiskt bra ibland men ofta väldigt nedbrytande och skadligt. Inget flum, otroligt tydligt och klart för min del. Ja, utan alla de där invanda tankarna och behoven som man lärts sig... Vem är man då? Jag har länge sökt mitt inre jag. Ibland får vi kontakt men ofta ignorerar jag henne och kör på men hon står ju där och skriker och gråter och protesterar inuti mig ändå och det är väl det som är skönt att döva eller släppa fram en stund med A.

Tack för era fina ord. Jag blir påmind om att detta handlar om en helt annan resa också! Kram

LillPer
ons, 2014-08-13 - 13:07

Kära Muräna, väldigt bra sammanfattat och klokt. Så är det på pricken som du beskriver. Jag vill inte längre vara någon som hela tiden undrar vad andra tycker om mig eller hur mina handlingar uppfattas. Det vill jag bara skita i!
Vickan, du är härlig! Dina kommentarer är guld värda för mig.
Tack för ni finns och orkar kommentera.

Lp

Vickan69
ons, 2014-08-13 - 19:07

Jag gillar att läsa i din tråd. Du skriver så bra och verkligt så jag fattar/känner. :-) och Muränans inlägg är underbara.

Första dagen på jobbet. Ingen hemma nu. Jag är rastlös ... Vill inte göra något jag borde hemma. Sticker nog ut i skogen och springer/promenerar. Det får bli min meditation/ångestdämpande idag.

Ses!

LillPer
tors, 2014-08-14 - 00:10

Vickan, vilken glad överraskning!
Rastlös och ingen hemma brukar betyda ett springpass in bland träden för mig också. Väl hemma igen så finns det oftast någon där, förutom katten, och man mår så mycket bättre, eller hur?
Du, jag har GLÖMT meditera idag! Fast jag gjorde något som påminde om meditation. Nåja, jag målade klart mina fönster och började spackla på en köksdörr! Hahaha!
Vilken meditation va? Grejen är den att jag tänkte inte på ett dugg annat än att måla, lååånga jämna drag med penseln, låånga drag.
Som när jag klipper gräsmattan tänker jag; Klipp, klipp, klipp.

Skämt åsido, jag hade en hektisk dag framför dator och telefon med flera upprörda samtal och email. Ibland, eller rättare sagt ofta så är det vissa, mycket få medarbetare som inte klarar samarbeta eller bestämmer saker utan att förstå vad konsekvenserna blir.
Jag har en sådan antagonist här på firman. Vi förstår helt enkelt inte varandra. Jag förstår givetvis att han är otroligt inkompetent och borde aldrig fått den positionen han har. Han lägger sig i saker som han inte ens ska ha en åsikt om! Jag blir så förbannad! Han är en sån mes och kan inte kommunicera! Jag blir så förbannad!
Fattar ni!

Nu har jag under dagen brottats med dessa känslor och det finns definitivt ingen offerkofta på överhuvud taget. Det börjar inte bra efter semestern. Till min undsättning kommer till slut min chef och ger denna plastchef, just det plast, en tillrättavisning via email, som han inte svarat på ännu. Han är på väg att rasera/avfärda ett halvårs jobb från min och några kollegors sida på grund av att han påstår sig inte ha fått information om vårt projekt. Han fick en lång härlig skrivelse i februari angående hans åtaganden och ansvar. Den var det väldigt skönt att maila igen efter att han varit otrevlig och arrogant som vanligt. Nu tystnad.......tills i morgon då allt brakar loss igen. Har han gjort något fel? Aldrig. Be om ursäkt? Aldrig.
Vart vill jag komma med detta, varför berättar jag?
Jo, jag är upprörd och det normala för mig har alltid varit att JAG ber om ursäkt och tänker att det måste vara JAG som gjort fel. Kryper till korset, gör en pudel och blottar strupen. Skyll på mig, jag tar skiten.
Nu är jag färdig med den biten, helt otroligt jävla färdig med det. Så nära har det varit att jag skrivit ett riktigt vasst meddelande till honom nu ikväll, men sansat mig och inväntar morgondagen för att ta det på telefon. Varför ska man vara trevlig och hela tiden försöka lösa saker om den andra parten är ett riktig oförstående A - hål?
Färdig med det en gång för alla.
KRIG.

Pust, nu måste jag andas och lugna ner mig, andas i en påse just nu.......skojar. (Precis som de gör på film när någon hyperventilerar) Har aldrig fattat den grejen men det ska funka säger de lärda. Testar det i morgon samtidigt som jag mediterar kanske?
Nå, hade jag nu inte bestämt mig för att vara en nykter LillPer hade denna vecka och dess händelser slutat i en helg med lugnande dryck fredag och lördag. Frugan o jag hade suttit på terrassen efter jobbet och pratat om just jobbet och dessa MÄNNISKOR!
Det har jag definitivt ingen lust med, det är så energislukande och destruktivt. Helt klart bättre att skriva av sig här och sedan släppa det. Ingen annan knäppis ska få förstöra min dag eller kväll. Det sitter i mitt eget huvud. Hur jag tänker. Vi kan troligen välja att inte tänka på det som gör oss olyckliga eller väcker onda känslor. Det krävs träning men jag är övertygad om att det går.
Man blir vad man äter och man blir troligen även som man tänker.

Okej Vickan och alla andra kämpar där ute, nu går jag till bädden och hoppas på en bättre dag i morgon. Denna dag har trots allt inte varit dålig alls, bara upprörande vissa stunder. Jag kommer troligen skriva lite om dagen i morgon också. Reflektera lite över vad som sker runt omkring och inuti mig nu när det gått ganska exakt 70 dagar sedan min sista drink.
Yiiihaaa!
LP

Vickan69
tors, 2014-08-14 - 09:37

Skrattar ofta när jag läser dina inlägg LP. :-D)) påse funkar, har testat en gång men inte i kombo med meditation ;-))) Kanske funkar utmärkt.

Visst blir man förbannad på människor. Jag upplever att jag haft flera dagar nu som nykter när jag blivit jätteirriterad på idioter. Vem är jag att döma men det är en känsla som anfaller mig. Tänker på kvinnan med PMS som körde över en person med flit pga av sitt humör.... Så långt ska det inte gå.

Sant att inte låta tiden slukas av negativa tankar. Ja, de säger att negativa människor dör snabbare och får fler sjukdomar så visst blir vi vad vi tänker. kBt handlar om att lära sig att förändra tankar till den grad att de automatiska tankarna som triggar igång en kroppslig reaktion ändras. Inte lätt men viktigt och handlar om att först registrera vilka situationer som triggar en negativ känsla och sedan registrera vilka tankar som med automatik faktiskt utlöser känslan och i sin tur förstärker den negativa tanken. Ond spiral.

Har en god vän som oftast tänker vilka drivkrafter som ligger bakom personer beteende. Det gör honom framgångsrik i dialogen med dem och löser konflikter mycket väl.

Lite utmaningar att ta sig an, om man vill ;-)

Grattis till dina dagar. Klipp, klipp, klipp :-))))

anonyMu
tors, 2014-08-14 - 12:10

Ibland behöver man blir riktigt jävla arg! Bra LP! Superdunder bra! Fortsätt med det!

Själv blir jag hejdlöst arg, men tyvärr inte alltid i rätt sammanhang och av rätt anledning...

LillPer
lör, 2014-08-16 - 00:13

Idag har jag mått bra. Det blev inget krig på jobbet. Jag gjorde tvärtom, försökte förstå. Till slut förstod jag min kollegas inställning. Jag bad honom förklara sin hållning, det kom en del dumma grejer. Jag var lugn och lade fram åsikter o synpunkter, jag tror det bet. Hade jag gjort annorlunda och spätt på konflikten med hårda ord och irriterande kommentarer hade vi två mått dåligt helt i onödan.

Idag har jag känt sommarens flyende vindar svepa förbi. Jag har andats in och hållit andan. Jag har andats in livet igen.
Vem kan förstå vad man varit med om, vem kan veta när det började?
Hur ska man själv kunna förklara? Spelar det någon roll? Hade det gått att undvika, kanske.
Men det spelar ingen roll just nu, för just i denna stunden mår jag bra.

Lillper

Vickan69
lör, 2014-08-16 - 12:33

Vad bra du hanterade kollegan!
Man blir så klok och lugn när man inte fyller på med A, tycker jag. Kanske bara jag : -0

Varför det gick som det gick... Det tar tid att försöka förstå. Själv har jag funderat klart på sådant i mitt liv. Jag grubblade alltid på sådant och navelskådande mig och historien. Nu skiter jag i det. Hjälper inte, känner jag.

Jag är här nu
Nykter och starkare
Med problem och brister
Stolt, nej tacksam, över idag sex rena veckor

Kram

LillPer
mån, 2014-08-18 - 21:25

Tack för er omtänksamhet, det värmer mitt småländska hjärta! Även om det är länge sedan jag lämnade Knohult och min vedbod så finns det alltid med mig var jag än är i världen.
I vilket fall som helst så har jag inte gett någon längre rapport på några dar, det blir det inte i kväll heller. Men lite får jag väl skriva i alla fall, fattas bara.
En grej som gjorde mig paff och illa til mods idag var att jag o min fru blev bjuden på kalas om några veckor. Många gäster kommer från när o fjärran. Kul tänkte jag och meddelade att vi kommer. Senare mailades inbjudan över till mig och där stod en massa regler. Allt med en humoristisk touch typ " Det är ett tvång att dansa" " Man går hem sent eller mycket tidigt" Visst dansar jag gärna på ett galet sätt även utan alkohol, så no problemo med det. Sedan regel nummer tre.....ööh, vad känner jag nu?
Där stod: Alla dricker alkohol, att dricka alkohol är en merit. Jag kände en stor tomhet välla upp och sedan en besvikelse.
Berättade för min fru att jag accepterat inbjudan men inte längre kände för att gå. Jag går aldrig på en sån fest nykter, sa jag. Då förstår du också att jag inte vill gå? Konstigt, kanske någon tycker? Men jag är helt enkelt inte redo och sliter med allt för många tvivel just nu, så det blir nån vit lögn att vi inte kommer. Kanske att vi ska klippa gräset den dagen, eller kratta löv, hugga ner ett träd eller varför inte förbereda oss för vintern? Det är lika svaga argument som att påstå att dricka är en merit?
Va fan alltså, visst fattar jag att de är rädda för att det ska bli en stel tillställning. Men bjud inte jävla massa tråkmånsar och slipsknutar då, eller?
Jag hade definitivt livat upp festen nykter, men det får de klara sig utan nu!
Puss på er därute !

anonyMu
mån, 2014-08-18 - 22:34

Trist! Jag hade inte heller gått!!! Jag tror inte vi skulle ha särskilt kul över att behöva bevittna ett dylikt sjöslag, eller hur?! Jag hade hellre klippt gräset. Heja dig!