Sedan cirka 3 år tillbaka dricker jag varje kväll efter arbetet, sedan hela helgerna, för att fly undan och få "vila" från dödsångest och problem.

Nu är jag inne på min andra dag som nykter. Har tänkt på alkohol till och från under hela dagen. Önskar att natten snart är här så jag får sova ett par timmar. Hoppas jag inte vaknar tidigt....

kruven

Känns skönt att kunna skriva att jag nu varit nykter sju veckor. Det har liksom blivit en morot för mig att lördag kväll eller söndag morgon logga in här för att rapportera. Rapporten är främst till mig själv och det känns fint att det blivit ett antal veckor nu.

Hur mår jag då? Skulle vilja säga att det är en berg- och dalbana och känslorna tycks studsa åt alla håll och kanter. Har dock kunnat spåra en tanke som ofta utlöser ångest och alkoholsug. Och det är tanken på framtiden och vad den har i sitt sköte. När jag noterar den utlösande tanken så dämpar faktiskt ångesten och suget sig. Tidigare har tanken endast givit mig ett skäl att supa och fly istället för att stanna upp och konfrontera mina tankemönster. Till syvende och sist kan jag omöjligen veta hur framtiden ser ut.

Det var en händelse för sju veckor sedan som fick mig att ta mitt beslut att sluta dricka. En vän som har svår kronisk smärta glömde ett antal doser morfin hemma hos mig. Jag intalade mig att det vore något för mig och jag bestämde mig för att ta dem. Det var mitt på dagen och jag ville vänta till kvällen. Många tankar passerade i mitt huvud under timmarna efter mitt beslut och jag insåg att om jag tog morfinet skulle det vara kört på riktigt och jag skulle förmodligen börja knarka. Jag blev livrädd och kände att botten var nådd. I det ögonblicket beslöt jag mig för att sluta dricka oavsett konsekvenser.

Efter dessa nyktra veckor ser jag hur hjärnan ständigt försöker förhandla i det tysta. Har ju läst mängder med trådar här där personer beskriver att efter ett tag så tror man sig kunna dricka måttligt igen. Så är även fallet för mig, men jag vet innerst inne att det är omöjligt för mig, men ändå dyker dessa tankar upp då och då. Kan även tänka att jag kanske behöver ta ett återfall för att påminna mig om den riktigt vidriga alkoholångesten. Hur sjukt låter inte det? Eller ska jag trilla dit efter tre månader, det är det ju många som beskriver att de gör. Hjärnan och belöningssystemet verkar ha mängder med strategier för att försöka stjälpa mig.

Midsommarafton igår och det gick fint. Var på en tillställning med människor som på sin höjd dricker ett glas vin till maten. Det var inga problem med det. Idag däremot har det varit riktigt stort sug stundtals men jag vägrar ge efter. Jag har helt enkelt inte råd med det för nästa gång känner jag att det går riktigt åt helvete. Jag kan ju till och med tänka mig att knarka i svaga stunder, har dock aldrig gjort det under mitt dryga fyrtioåriga liv, men dricker jag alkohol igen så vet jag att steget inte är långt. Det var ju nära för inte så länge sedan.

Nu är det dags att gå och lägga mig, får se vad morgondagen har att erbjuda.....

kruven

Inte mycket att förtälja mer än att jag nu varit utan alkohol i åtta veckor. Har provat alkoholfria öl ett par ggr och det är inget för mig. Det är ju ruset jag vill ha och inget annat. Idag har jag pimplat bubbelvatten...

Ha det!

kruven

Inte mycket att förtälja mer än att jag nu varit utan alkohol i åtta veckor. Har provat alkoholfria öl ett par ggr och det är inget för mig. Det är ju ruset jag vill ha och inget annat. Idag har jag pimplat bubbelvatten...

Ha det!

Mammy Blue

Åtta veckor - det är grandiost! Håller med dej om alkoholfri öl - de är ganska meningslösa.

Har läst din tråd nu, och kan väl inte annat än kommentera om återfall, att - ja, återfall existerar, men det är ingen regel, snarare är det väl det som är det bästa med detta forum att man kan läsa och lära av de andra som redan gjort misstaget att försöka dricka måttligt, det funkar inte för oss, och det är oändligt onödigt att uppfinna hjulet en gång till. Så ser jag det, jag kanske kan låta lite hårdhänt ibland när jag skriver, men jag försöker bara vara ärlig. Mitt sätt att hantera det är lite som uppgivet konstaterande att den för varje person uppmätta livskonsumtionen av alkohol - den har jag redan gjort slut på! :-)

Mvh MB

kruven

Söndagar är den värsta dagen för mig och idag är inget undantag. Har inget direkt sug utan det är mer känslorna som tycks sitta utanpå mig. 9v har passerat och det känns som det var igår jag fattade beslutet.

Weekend

Hej kruven
Resan är inte enkel. Suget kommer och går. Håll ut det blir enklare att stå emot. Emellanåt kommer suget men det är enkelt att se fördelarna med den vita vägen.
N.A pilsner.....tyckte som du i början, meningslöst.
Nu sitter en kall Clausthaler som en löning på kontot!

Ha det - kämpa på!

kruven

Kikar in och inser att det nu gått 10 v sedan sista intaget. Tänker mindre och mindre på biran och vinet. Men ibland slår suget till när jag minst anar det.

Var på puben med några vänner häromdagen och det gick fint. Faktum är att mina gamla dryckesbröder accepterar att jag numera håller mig vit.

Ha det fint alla!

kruven

Tre månader sedan jag konsumerade alkohol i morgon. Har inte ens varit nära att ta till alkoholen under de här månaderna trots enormt sug bitvis. Fan, tror suget börjar klinga av en aning, men det gäller att vara på sin vakt.

Har tagit tag i mitt liv på många sätt, vilket främst innebär att jag tar ansvar för mig själv och min familj. Avsiktligen har jag väntat ett par månader att boka en tid hos läkaren för en hälsokontroll, det ska jag fixa när semestern är slut.

Ha det!

Calleqwerty

Vad duktig du är och vad bra detta forum är!
Har ALDRIG känt mig mera motiverad trots 15 års drickande och 3 års sakta uppvaknande.
Inne på 4-dagen nu och det är så skönt att känna sig glad på riktigt för barnens skull, inte bara den där kemiska falska lyckan.
Vill på detta vis tacka även dig för all inspiration!
Ha en fin lördag!
Mvh: Calle

Incognito_66

Det är oerhört inspirerande och styrkande att läsa era inlägg på forumet. Alla som kämpar och har varit nyktra länge till de som stapplar sig fram genom det första dagarna utan alkohol. Ni är ju fantastiskt duktiga och det är en härlig ton av medmänsklighet och förståelse som skymtar fram i alla texter.

kruven

Ojoj, idag nalkades en av de tuffaste dagarna hittills på denna resa. Började med en konflikt med barnens mor igår och det slutar alltid med att jag mår skit.

Till råga på allt höll jag uppe med snus igår och den abstinensen är 10 ggr värre än alkoholabstinensen. Så idag har jag snusat lite och får rikta in mig på nedtrappning. Trodde väl plötsligt att jag är Super Man och klarar vad som helst.

Haft en fruktansvärd hälsoångest idag och får nog ringa och boka tid för hälsoundersökningen snart. Tycker jag har ont i magen mest hela tiden och nojjar över det.

Träffat en nära släkting idag som väntar på fotboja för rattfylleri. Har berättat för henne om mina problem, men inte omfattningen av dem. Det tycks vara så att jag har många människor i min närhet med alkoholproblem. Några av dem kan jag vara mer öppen med än andra.

Ibland får jag en känsla av att bara vilja dö och slippa ifrån allt lidande. Nu är jag inte självmordsbenägen och tack och lov känns det inte så hela tiden. Livet ser ut att vara mer upp och ner nu än när jag ständigt var känslomässigt avtrubbad och fullt fokuserad på alkohol och ruset.

Hoppas morgondagen känns lättare och gör den inte det så är det så, för att ta en stänkare är inget alternativ.

Over and out....

konstnären

Kanske bäst att inte sluta så där direkt med snuset. Livet är upp och ner för mig oxså ibland. Det är ju inte på topp varje dag.
Kanske du ska kolla upp magen. Minns i börja eller första månaderna som nykter hade jag ont överallt tyckte jag, tror nog
för min del att det var inbillning. Efter en dålig dag brukar det kännas bättre dagen efter. Innan jag somnar säger jag tyst till
mig själv I MORGON BLIR EN BRA DAG OCH JAG KOMMER ATT MÅ BRA.
Ha det fint
Konstnären

kruven

Tack ni som skriver i tråden, själv känner jag att jag har svårt att peppa och sådär då det hela känns oerhört skört för mig. Det jag upplever att jag kan bidra med är att skriva om mig själv och hur resan ser ut för mig. Tro inte att jag inte bryr mig, för det gör jag om varenda en av er.

Idag har jag varit hos läkaren och gjort en hälsokontroll. Det visade sig vara en riktigt bra läkare som tog sig tid och lyssnade. Tror att jag var inne hos honom 45 minuter och han gick igenom mig från topp till tå. Allt han kollade såg bra ut (blodtryck, hjärta etc.). Berättade att jag använt alkohol som självmedicinering men att jag nu slutat sedan ett par månader tillbaka. Han tog en massa prover, bl a på lever och bukspottskörtel. Får väl provsvar om en vecka skulle jag tro.

so long

kruven

Det känns helt osannolikt att det har gått 4 månader utan fylla. Jag känner mig ödmjuk inför detta faktum och livet känns aningen ljusare.

Fått provsvar på alla prover utom ett avföringsprov som tar lite längre tid. De svar jag fått är att varken lever eller bukspottkörtel är skadade samt att övriga prover var normala. Skönt!!!

Började arbeta i måndags och det var fantastiskt skönt att komma in i gamla rutiner.

Heja alla!

Incognito_66

...att höra om dina provsvar. Vad skönt ändå att veta att kroppen är som den ska va'?
Fyra månader av nykterhet är ju respekt också.
Grattis till dina framgångar

kruven

Läser i forumet nästan dagligen, men känner mig inte mig manad att skriva så ofta.

Livet som nykter löper på och det är ingen dans på rosor. Vissa dagar är lättare än andra, men ibland är det riktigt tungt. Men snart 14 veckors nykterhet har inneburit att jag de senaste två veckorna både bytt arbete och bostad till det bättre. Skönt att ha orken att göra nödvändiga förändringar. Det känns fint!

Jag upplever att jag är mer stabil och ansvarsfull beträffande mitt liv.

Kämpa!

konstnären

Vad skönt med 14 veckor i bagaget. Man får ju lite gjort när man inte dricker. Vissa dagar är kanon och vissa sämre. Men så är väl själva livet tror jag.
Konstnären