Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

Ebba

:)

Det var lite fånigt att du var tvungen att gå hem just som jag fick yatzy men jag tycker om dig ändå vet du - det är sann vänskap.

LenaNyman

Bli inte utbränd nu, men ska bara ut och rasta (herregud, börjar skratta bara jag skriver ordet) Selma så kommer jag förbi sen med nystekta meatballs du skulle dö för.

Ebba

Det där om Nisse alltså. Mmm, det är tungt. Jättetungt. Det blir som att jag får dåligt samvete när jag mår bra och är glad för att han inte mår bra och är glad och det beror faktiskt inte på mig, tro det eller ej, utan på ett konkret bekymmer gällande en stor summa pengar. Pengar alltså vilket skit.

Ebba

Nu borde bara rubriken ändras till "kan man inte bara få leva nån gång? " eller något annat vackert. Är det här din rätta tråd?

LenaNyman

Minns att jag var så frustrerad över den makliga gång det här forumet uppvisade när jag började skriva här. Och jag fattade inte att man skulle starta och hålla sig till en tråd. Men det var den här tråden det började spinnas kring och så har det fortsatt. Eller missuppfattar jag frågan nu?

Ojojoj, ändra rubrik också? Nä, Ebba, nu måste vi ta det lite lugnt, sakta i backarna! Jag måste vänja mig av vid brakfylld och vänja mig vid LenaNyman först. God morgon, förresten, vackra själ!

Och nu iväg med en husvagn fullproppad med spriiiiiit.

LenaNyman

Någon gång under dagen passerade vi i sakta mak en stor Systembolaget-skylt. Jag tittade noga på den för att se vilka känslor den väckte. En tung energi kom över mig, skam, tvång, ovilja. Inte en enda positiv association flöt upp till ytan.

Tidigare ansåg jag att det svenska folket behandlades styvmoderligt med tanke på alkoholmonopolet. Det tycker jag inte längre, efter en veckas nykterhet. Så fort det kan svänga...

LenaNyman

... har jag druckit av två anledningar; allt som händer i mitt liv samt allt som inte händer i mitt liv. Och då har det blivit så för mig att jag vill sluta dricka av endast en anledning och den utgörs av meningen innan denna. Alltid har den här flaskan eller boxen eller tetran funnits till hands, av inga och alla anledningar.

Dom dagar som inte fallit under "helg", "semester", "lill-lördag" eller "fest" eller "diverse" eller "klassens timme" eller "skitsamma" har varit vacuumfyllda transportsträckor bara. Meningslösa dagar i väntan på nästa härliga tillfälle att få slappna av, hitta frid, försvinna för en stund. Säg nu att jag skulle ha fixat den här digra alkoholkonsumtionen, känt mig som en glad och förnöjd prick, i harmoni med mig själv och min livssituation. Det hade förstås varit kanon, himmel så skönt det skulle ha varit. Men det är inte så. Det sket sig någonstans på vägen, rätt långt där borta.

Därför är jag här. Och det vill jag komma ihåg. Varje dag.

Ebba

Jag är utmattad efter att ha varit på hockey, skulle enkelt kunnat ha "botats" med ett glas vin men nu är jag i det istället. Så jävla mycket känslor just nu. Jag är så glad att du inte är full, känns tryggt.

Tack för Grattis.

<3

Kram Ebba

LenaNyman

Så var det. Jag känner det så väl när jag går tillbaka och läser i min tråd nu. Det är nio dagar sedan. Den här första slängen av frustration jag kände (men vafan, det HÄNDER ju ingenting på det här stället!) har släppt helt. Nu tycker jag att det är skönt med lite andrum. Jag hinner läsa andra och dom inlägg jag skriver själv hinner sätta sig. Bli riktigt på riktigt.

Ja, skulle bara säga det. Nattinatti, alla!

steglitsan

Känner igen det där och om jag går till mig själv så vill man ju sitta här och ta in ALLT i början. Men när vardagen är tillbaka och fokus sakta förflyttas från att inte dricka alkohol till att leva livet så tror jag också att behovet blir något mindre och då är det skönt med en hanterbar frekvens här. Med de sagt så hoppas och tror jag att jag kommer skriva här mer eller mindre dagligen under en lång period men första tiden har jag loggat in i tid och otid känner jag :) Det är en fin plats.

God natt och gött att ha råkat på dig här Lena!

LenaNyman

Kliver upp på dåligt humör. Selma har kliat sig i natt och Lucas har förkylningssnarkat och lättväckta jag har med nöd och näppe undgått att slå ihjäl dom båda. Mulet ute och mikromannen kom med en visserligen ny mikro men med fel mått. Magen står ut som en spärrballong efter allt fika som intogs i går, jag ska snart ha mens och kan stoltsera med tre synliga finnar i fejset.

Men det är inte som gjort för att supa till. I stället tänkte jag en ny tanke alldeles nyss. "Lena", tänkte jag, "om du låter ditt humör påverkas på det här sättet av yttre faktorer, då är du inget annat än en slav, underkastad godtyckligheten i tillvaron."

Jag kan inte kräva av molnen att dom ska hålla sig borta för att hålla mig på gott humör. (Men om jag kunde skulle jag gjort det.)
Jag kan inte slå på min mage; det var trots allt jag själv som stoppade i mig alla kakor och bullar i går. (Men jag kunde inte låta bli.)
Mikroproblem är microproblem. (Och skitirriterande.)
Finnar och mens och PMS är vissa kvinnors lott. (Och skitirriterande.)
Selma och Lucas ... tja, what can I say, vi har faktiskt ett gästrum. (Med sämre säng.)

Jag BEHÖVER inte reagera negativt. Jag kan välja. Jag får göra PRECIS som jag vill. Allt är en fråga om vilket perspektiv jag bestämmer mig för att ha. Det är glädjande nyheter för en liten outmejslad gråsten som jag.

LenaNyman

Hur det kan bli, alltså. Bara för att mitt nick är LenaNyman nu så blev jag så nyfiken på den äkta "förlagan" att jag beställt "Jag vill ju vara fri: En bok om Lena Nyman".

Jag tycker om när det blir så här. Att få knalla omkring i livets labyrinter, ta höger eller vänster eller gå rakt fram, och upptäcka nya saker.

Den här dagen har bara blivit bättre sedan start.

LenaNyman

Det har slutat klia på kroppen.
Jag abstinenssvettar inte om nätterna.
Sömnen är något bättre.
Stickningarna i mag- och levertrakten har försvunnit.

I dag kunde lilla familjen Nyman hälsa på mina svärföräldrar utan att jag darrade med kaffekoppen. Utan att Lucas behövde dra någon nödlögn om att "Lena är förkyld" eller "Lena var tvungen att jobba" eller "Lena är och hälsar på Lisa". Jag drack med stadig hand mitt kaffe och kunde se mina svärföräldrar i ögonen.

Ebba

Det kliade på mig, kände mig som en pundare i en film. Varför kliar det? Jag rev mig på ryggen i sömnen :(

Fan alltså det är SÅ skönt att vara nykter, vad har vi gjort med oss själva?

LenaNyman

... men fick inga tillfredsställande svar, bara att klåda kan uppstå när man slutar dricka.

Ja, vad har vi gjort med oss själva..? Usch, jag tänker mig min kropp som en strykrädd hund. Käppslagen viner över den stackars, trofasta hunden, den gnäller och gnyr och ändå sviker den inte. När misshandeln är över linkar den fram till sin matte, slickar henne på handen och ... nej, usch, blir alldeles grinfärdig...