av LillPer

Börjar en ny tråd här och hoppas det ska vara början till mitt nya liv.
Jag har verkligen kommit till vägs ände och orkar inte med mig själv längre.
Att alltid trilla dit. Att förstå att jag inte kan dricka men gör det ändå.

Jag börjar om nu och vet att det blir många tuffa utmaningar framöver.
Men jag börjar med att reda ut denna dagen först....sedan.

Behöver stöd nu.
Jag vill inte mer nu! Alla lögner och svek.
Vad är det för fel på mig?
Kram på er alla som kämpar.

LillPer

LillPer
sön, 2014-12-07 - 00:06

Mic!
Det är inte kört!
Jag har tänkt på dig mycket.
Vad har hänt? Du vet innerst inne att du kan Mic.
Snälla, kom tillbaka och berätta om du orkar.
Jag är här.
Lp

LillPer
mån, 2014-12-08 - 01:43

Hallo där.
Nykter på dagen i 6 månader. Ett återfall.
Nu skitfull.
Funderar mycket kring meningen med allt.
Kanske allt är meningslöst?
Är vi inte alla meningslösa?
Vad spelar det för roll om jag eller du lever i morgon?
Jag är viktig för många, är inte du det?
Vad gör jag för nytta här i denna myrstack?
Kanske vill någon krama mig i morgon?
Just nu dör jag.
Varför?
Jag vill bara krama er alla.
Svårt nu.

LillPer
mån, 2014-12-08 - 02:24

Om jag hade ett konto med änglar som ville rädda mig nu så hade de begärt låg ränta.
Kanske.

Fenix
mån, 2014-12-08 - 08:27

min tankar till dig. Må skit, borsta bort allt grus och stappla iväg igen på den nyktra vägen.
kram
Fenix

LillPer
mån, 2014-12-08 - 13:21

Jag mår skit.
Jag kommer tillbaka.
Den enda vägen är utan alkoholen.
Jag går den vägen igen nu.
Jag mår så dåligt.
Vill inte vara ensam nu.

villveta
mån, 2014-12-08 - 14:47

Res dig upp igen !
Nyktra till och ta i nya tag !
Du är inte ensam...och imorgon känns det bättre , lite bättre . Du fixar det . Jag tror på dig .
Massor kramar sänder jag dig fina människan <3

LillPer
mån, 2014-12-08 - 17:06

Kära ni.
Jag är riktigt illa däran idag. Men jag är samtidigt glad på något vis för jag har ju kapitulerat fullständigt inför spriten. Det är så skönt att veta att jag fortsätter min resa mot helnykterhet.
Jag körde ner i diket men försöker styra upp igen. Det kommer gå.
Jag har ju gett upp precis alla tankar på att kunna dricka igen.
Precis alla.
Men det gjorde jag för länge sedan.
Det är otroligt vad ruskig alkoholen är. Trots att jag varit fri i 6 månader, (Nåja, nästan) så dricker jag mig stupfull så fort.
Det är oerhört obehagligt.
I går hade signalerna hållit på i ca en vecka och jag förberedde mig på att dricka vid nästa utlandsresa. Gick direkt in i loungen och hällde så snabbt som möjligt i mig tre glas vin och en öl. Sedan fortsatte det långt in på småtimmarna. Mängden jag fick i mig igår vågar jag inte ens tänka på.
Nu är det då dag 1 igen och ingenting ska få mig att gå tillbaka till alkoholismen igen.
I går var jag stressad, ledsen, ensam. Det är jag idag också, men i morgon vänder det.
Jag har en alldeles underbar familj som jag inte vill svika och kommer inte heller så göra.
Mitt liv börjar om i morgon.
Sköt om er.
Stora kramar till alla.

steglitsan
mån, 2014-12-08 - 18:49

Det är så jäkla ofattbart. Man kan banne mig inte slappna av en sekund, alkoholen lurpassar ju på en hela tiden. Var stolt över dig själv att du tog kontrollen över dig själv så snabbt. Nu kör vi igen. Hejja dig!

Stingo
mån, 2014-12-08 - 21:25

Härligt att du kravlar dig upp så fort. Ofattbart och inte så litet skrämmande att läsa hur en efter annan här tycks gå igenom samma process.

santorini
tis, 2014-12-09 - 05:42

men jag stiger ändå fram som ett exempel på att det går att bryta ett alkoholberoende. Även jag har fallit många gånger under åren men sen jag verkligen nådde min botten och bestämde mej så är det ingen tvekan. Ganska exakt på dagen två och ett halvt år nu och det finns inte på kartan att jag skulle dricka alkohol igen. Inget sug, ingen längtan, bara en känsla av frihet för att jag slipper. Och skulle jag plötsligt få för mej att jag ska dricka igen så finns mitt löfte till mej själv, aldrig mer. Så varför tittat jag fortfarande in på Alkoholhjälpen? Ja mest av gammal vana. Ser om nån från min tid tittar in, t.ex Stigsdotter och Fia, ja det finns fler.

Lycka till ni som kämpar! Det går men det krävs ett fast beslut, det duger inte att hoppas! Ett beslut man står fast vid, no matter what.

anonyMu
tis, 2014-12-09 - 08:14

Fina LP,

Har läst ditt inlägg i min tråd och det du sedan skrev några timmar senare i din egen tråd här. Det är ganska stor skillnad mellan dem. I den ena är det uppgivet och nattsvart, men här är det uppgivet men med ljusning. Jag hoppas att det senare stämmer?

Har dina utlandsresor blivit ett ställe där du låter dig falla? Håller ihop på hemmaplan, men släpper kontrollen när du är själv och inte ens i Sverige? Det tror jag i alla fall skulle kunna hända mig. Helt klart.

Tror att din insikt - det går inte att dricka - är bra. Det är liksom ingen idé. Lika bra och kapitulera. Men det är kanske lite tufft att göra detta själv? Vet att du varit hos flera psykologer m.m., men som jag skrivit till Lena Nyman också, allt har sin tid. Du kanske inte har varit mottaglig för det du skulle vara mottaglig för i nuläget? Tidigare psykologer kanske inte varit så himlans bra heller? Ibland verkar det som att man kan komma in på lite fel spår i samtalen och de missar vad vi verkligen borde prata om. Det krävs en riktigt bra psykolog för att kunna se klart på våra problem, som ibland har många fler bottnar än vi själva förstår. Det kanske inte alltid är DET som vi tror är problemet, som verkligen är problemet, om du förstår hur jag menar? Går ju själv hos en som verkar jäkligt skicklig. Han kliar sig i håret över att INGET av det vi pratar om har kommit upp NÅGONSIN när jag gått i terapi tidigare. Jag både lär om mig själv och inser saker om mig själv, som jag faktiskt inte hade en aning om. Och då kan man väl ändå säga att jag har ägnat ganska mycket tid till att reflektera över mig själv tidigare...

Vet att du har ett tungt bagage. Men låt inte det hindra dig från att bli den du kan vara... Låt inte alkoholen gömma den lille Per som finns där inne...

Varm kram till dig <3

LillPer
tis, 2014-12-09 - 14:34

Tack för alla kommentarer.
Att ni fortsatt orkar läsa är ju en bedrift i sig. När ska han falla nästa gång?
Precis som det är sagt, ett beslut är ett beslut och det håller man fast vid. Tyvärr har jag i hela mitt liv haft väldigt svårt med just beslut. Det gäller stort och smått.
Fast jag har ju varit benhård med mitt beslut att sluta med snuset för 5 år sedan, aldrig fallit tillbaka.

Ja kära Muräna. Jag har fallit två gånger och då utomlands. Ensam, stressad, full av tankar och tvivel. Vill inte resa bort som jag gör och kan inte skylla på något egentligen mer än att jag varit svag och inte på min vakt.
Jag letar nytt jobb och kommer säkerligen hitta något.
Jag lever som i två världar. Det är grymt svårt ibland. Alla dessa omställningar och mentala påfrestningar innan man landat på sin nya plats. Självklart hade detta återfall ALDRIG hänt om min fru eller barn varit i närheten. Självklart? Ja, faktiskt är det så.
Jag har ett stort behov att någon ser mig. Samtidigt så gör min inre stress och osäkerhet att alkoholflykten givetvis till en början känns mycket behaglig. Jag tänkte på det i helgen då jag druckit två glas vin och en öl. Så här borde jag känna mig, alltid. Detta vore ett tillstånd jag kunde stå ut med. Lugn, avslappnad och tillfreds. Det borde väl kunna gå att uppnå utan alkohol?
Meditation givetvis. Får ingen ro att göra det. Desto större anledning att försöka.
Träning givetvis. Blir dock superstressad om jag missar en dag.
Ja, psykolog. Hur ska jag gå vidare här?
Jag är på rätt väg mot nykterheten, det vet jag. Det är bara så svårt att leva med den inre stressen och prestations ångest, kanske jag behöver någon medicin som stabiliserar mig.
Avtrubbar?

Nåväl, ny dag idag och resan fortsätter. Mår bättre idag, men inte bra. Sakta men säkert kommer jag må bra igen.
Sköt om er.
LP

Pontus
tis, 2014-12-09 - 16:40

Hej LP. Du skrev tidigare att livet inte är en tävling, tänk på de. Tyckte jag var bra sagt! Vi har mycket gemensamt även om vi lever så olika liv. Även jag har haft svårt för att ta egna beslut! Håller med i det du säger, måste ju finnas något annat som kan ge samma lugn som efter ett par glas!! Vi ska finna de. Vi hjälps åt. Styrkekram

Meredith11
tis, 2014-12-09 - 17:29

Tack för att du skriver. Du verkar så klok.

M

Mic99
tis, 2014-12-09 - 19:46

Jag har inte tittat in här sen min totala urspårning i helgen. Var tvungen att andas.. och sakta ta mig tillbaka på spåret igen..

Hade önskat att jag kanske väntat lite till...

Så djävla synd att du ramlade igen! Du var ju där och stöttade mig ett dygn tidigare.. vad hände??

Sjukt ledsen för din skull. Trodde nog att du tagit dig igenom den värsta risken för återfall. Men tydligen går det aldrig att vara säker på när alkoholdjävlen tar över..

Jag hoppas och tror hursomhelst att du har kraft att resa dig igen. Så långt som du tagit dig, så vet du att det finns en bättre värld. Bara fortsätt så är du snart tillbaka starkare än någonsin! Jag själv ska försöka följa i dina spår, och hoppas av hela mitt hjärta att vi både ska må bättre i framtiden.

Jag räknar just nu dagar.. som jag hoppas blir till veckor..och när jag kommer så långt som till månader och halvår som du klarat? Då ska jag äntligen vara stolt över mig själv..

Så va stolt över dig själv Lillper!! Du har kämpat otroligt, och jag är övertygad om att du snart mår bra igen!

Kollar du bakåt i spåret så kanske du ser mig snart..för jag tänker haka på dig och denna gången SKA jag inte spåra ur igen!

På med skorna så kör vi så det ryker :)

/Mic

Cleaver
ons, 2014-12-10 - 14:18

Är ny här och har läst din tråd med stor behållning! Hoppas att du är på fötter igen efter helgen! Du är en klok och bra människa! För mig som nyss blivit nykter är det väldigt lärande att se att man inte kan slappna av. Inte ens efter ett halvår som för mig känns som en väldigt lång tid just nu...Nu krigar vi vidare!

LillPer
ons, 2014-12-10 - 14:33

Ja, sannerligen.
Vi krigar vidare. Du ska inte jämföra dig med mig då det gäller tid. 6 månader är kanske länge för vissa. När man faller dit känns det som det ingenting är värt.
Det försöker jag ändra i mitt huvud.
Tänk rätt, gör rätt, var snäll mot dig själv.
Självklart är jag tacksam för mina 6 månader. Min fru också.
Hon får veta om mina fall direkt och stöttar.
Det är stort av henne. Jag önskar jag kunde bli mer stabil i mitt psyke så alla orosmoln skingrar sig.
Det tror jag dock inte är möjligt utan lobotomi.
Kanske någon medicin kan ta udden av det värsta rastlösa, impulsiva tänkandet. Men jag vill försöka på annat vis först.
Meditation. När ska jag hinna med det?
Fasen, jag kör en 5 minutare precis nu.
Buddha time!
Kram LillPer

Cleaver
ons, 2014-12-10 - 15:00

Det är sant att vi inte ska jämföra oss med varandra här! Det är ingen tävling utan vi är ett lag som strävar mot samma mål! Jag är en inhoppare som just har blivit inbytt men även en sån kan vara med och avgöra matcher :) Glöm lobotomi :) Kram!