Jag behöver detta forum till min egen tillflykt att få skriva av mig, där jag gärna vill att ni som vill kan kommentera och hänga med i, vad som helst.
Har känt mig stundvis alldeles för länge som en tickande bomb, bara att få säga nått till någon(som kan förstå) eller någonstans, betyder mkt att få utlopp av känslor.
Det är så fruktansvärt tungt att bära på ett inre kaos som saknar struktur o ordning, jag är så trött o less på att just vara så trött o less.
För att lättare kanske sätta finger på saker o ting börjar jag skriva här nu att få mer focus o skärpa till min väg.
Jag har kommit långt men inte där jag vill vara. även om jag fallit ibland, ser jag ljust på framtiden, så tacksam och stark.

Jag har försökt hänga med i er andras forum och vissa av er känner nog igen mitt alias, att läsa av andra ger så mkt o de vet ju ni.

Jag har länge tänkt att börja skriva typ dagbok/att just sortera mina tankar o funderingar i.
Att få dela med mig av mina min resa och min ryggsäck, och KANSKE kan det till o med ge nått till någon !

m-m

över saker man sagt och gjort på fyllan (eller som man tror att man sagt eller gjort) kan ju vara helt förtärande. Brukade ha det dagen efter fest, varje gång. Det du kan trösta dig med, om det var i sammanhang där andra också var onyktra, är ju att det förmodligen inte fick den uppmärksamheten som du tror. Är det i andra sammanhang, personer som du sårat kanske det kan vara bra att prata med dem, förklara läget.

Om man fastnar i tankarna och inte kommer vidare så kan KBT vara en bra hjälp. Finns en bra bok "Hantera din stress med kognitiv beteendeterapi" https://www.adlibris.com/se/bok/hantera-din-stress-med-kognitiv-beteend… (såg att den fanns som e-bok också för det lite billigare priset 39:-) annars kanske du behöver prata med någon, typ psykolog ett par gånger. Det är viktigt att du inte fastnar i självdestruktiva tankar och slår på dig själv! Du är bra!
/m

Pontus

Det var länge sen jag skrev här. Önskar jag kunde skriva att jag blivit nykterist. Nej det har jag inte. Året har varit jobbigt inombords, vissa stunder har gått bättre andra perioder har jag fastnat i flaskan. Jag kan inte sluta när jag börjar helt enkelt. Har nu en bättre period och tränar som en tok, det känns bra för mig. Jag funderar mycket hur jag ska övervinna mina demoner och sluta dricka alkohol. Känns som jag försökt allt och hatet och frustrationen bara gror i mig. Och det sliter på min kropp både fysiskt o psykiskt. Sömn besvären driver mig till vansinne. Jag orkar verkligen inte längre. När helgen kommer och demonerna kryper sig på, så vet jag hur jag ska försöka styra bort de. Och ibland fattar jag inte hur i helvete jag kan bli lurad i skiten.hatar när jag börjar bete mig som ett jävla barn för min fru, inget duger allt är skit ändå vet jag inuti att det bara är alkohol demonerna som försöker tränga sig på. Det är helt jävla sjukt hur man kan manipulerad av sin hjärna gång på gång. Rädslan för om jag slutar dricka, kommer jag föralltid vara bitter och känna mig utanför ellet ohel på nått sätt? Det kommer inte hålla i längden det här livet för mig med alkohol. När jag känner mig stark är jag fokuserad och glad, inget är så härligt som nykterhets rushen man får ibland och allt känns så jävla underbart. Vill ibland bara gå ut inför mina vänner på nätet att jag inte vill dricka längre, men det gör jag inte. Jag skäms. -jaha han är alltså alkoholist!? Ja va fan jag är ju de.. är det en sjukdom? Är jag bara svag? Varför i helvete kan man inte minnas/känna den fruktansvärda känslan dagenefter när suget kommer. Ibland är jag inte ens så sugen bara ett gammalt mönster. Helvetet så tragiskt jag är. Hatar att vara så jävla jagad av detta. ska det vara så jävla svårt att inte dricka gift. Jag vill inte hata, skamsen, skulden, ångesten, rädslan, den paranoida skit man blir nå mer.. hoppas allt går bra för er mina kämpande vänner!

LenaNyman

Det känns som att du sökt så länge efter en väg ut. Och så hittar du ingen och då föds en massa frustration. Eftersom du inte är där du vill vara.

Jag vet inte vad du ska göra och jag har inga svar. Jag vet bara att du är en tänkande, reflekterande person som ändå inte mist det här lilla, sista hoppet. Och det, kära Pontus, är minst av allt tragiskt. Välkommen hit igen. Om jag får ger jag dig bara en lätt strykning över din vänstra kind.

/brakfylld

Välkommen hit igen. Det är ett första steg i rätt riktning. Tänk på att en väldigt stor del av all den där ångesten du nu har och försöker dricka bort - orsakas av alkoholen själv. Det är svårt att tro det när man sitter fast i träsket, men efter ett tag syns det rätt väl. Du kommer kunna må bättre. Ditt liv kommer kunna bli bättre. Men då måste du sluta med skiten. Ta hjälp kära du!

Stigsdotter

Ensam är inte stark som sagt. Det har ingenting med viljestyrka att göra, du behöver hjälp från något starkare än dig själv. Skulden och skammen följer med sjukdomen och blir till en ond cirkel - vi dricker för att vi skäms och vi skäms för att vi dricker. Bitterheten skall man akta sig för, den gör också att man vill dricka. Jag har inte druckit på över ett år och känner mig varken bitter, utanför eller "ohel" - tvärtom! Jag är inte frisk och perfekt som människa (får man jobba med resten av livet ;-) men vill aldrig mer tillbaka till alkoholträsket!

LillPer

Jag har saknat dig härinne och undrat vart du tog vägen. Självklart har jag hoppats att allt ordnat upp sig och att du mådde bra. Det verkar inte så just nu. Allt går upp och ner här i livet. Att du kommit tillbaka hit till forumet är kanske ett tecken på att det är lite ner just nu? Det är väldigt bra att du stannar till och kikar in här då, tycker jag.
"Ohel" är ett bra ord som med få bokstäver beskriver väldigt tydligt hur du (och jag) ofta känner oss.
Jag vet att du skulle bli helare om du, som Muränan beskriver, slutar att ge energi till det som bygger ohälsa och de svåra tankarna. Alkoholen är i det fallet som att släcka brand med bensin. När det flammar upp blir man bakfull, skamsen och förtvivlad.
Livslusten är borta, allt förkolnas. Slutar man tillfälligt så ligger det där och pyr tills nästa gång man häller på mer bränsle. Så fortsätter det tills man släcker ordentligt.
Jag släckte min eld den 7 juni. Visst har jag blivit lugnare och suget efter alkohol ömsom kommer o går. Men det går längre mellan stunderna som jag tänker på det. Jag är friare och reflekterar över mitt beteende allt som oftast. Det känns inte som det var JAG som höll på som jag gjorde. Hur kunde jag vara så blind och marinerad av alkoholen?
Varför vi hamnat där vi är vet jag inte, men jag har inga problem att förstå det med tanke på min inre stress och prestationsdrivna mentalitet. Jag måste träna och bli trött för att må bra. Punkt. Det är mitt allra bästa verktyg. Jag har svårt att i dagsläget finna något annat som fungerar bra. Det är så rätt det som Villmåbra skrev. Godheten och att vara snäll mot sig själv är läkande och det vi behöver. Att krama sig själv inombords och inte straffa sig själv.
Jag blir ibland överväldigad av tankens kraft. Dels att den kan vara så svart och slutet är nära, vill inte mer, allt är meningslöst. Till att vara helt skimrande god och fylld av energi och kärlek. Jag pendlar ju som sagt ganska rejält i min mentala galax och det i sig är svårt att hantera, men jag garanterar att det var betydligt mycket mer upp och ner med alkoholens ohjälp.
Tänker på Dig Pontus!
Stor kram
LillPer

skrivet LillPer, kul att höra att det håller i sig ditt beslut från i juni. Mitt är färskt just nu, men känns väldigt bra. Jag följer dig och har dig i sikte:-) Pontus: känner igen mig i mkt av det du skriver, men just nu känns det lugnt och snällt inom mig, det tror man ju inte kan hända när man bara kör över sig själv gång på gång.

Pontus

Oj vad glad jag blir att så många kommenterat, tips mm på de jag skrev! TACK. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Många kloka ord. Ja det ju så att jag kan inte gå runt och bära på ett inre hat föralltid. Har bara så svårt att ge mig själv de just nu. Men ni har helt klart gett lite annan synvinkel:) men det måste nog smälta in i mig. Glädjande att läsa att det går bra för er vart ni än står. Väldigt fint skrivet LP, man måste släcka helt de som ligger o pyr. Man skjuter upp det hela tiden, finns nog ingen perfekt tid att sluta. Jag får väl dra en vit lögn i början om det känns jobbigt då jag alltid förväntas dricka. Jag vet inte. Även för mig är träning mitt bästa vapen o gör mig gott. Man vill gärna inte riva nått man byggt upp, blivit förbannad över det många gånger. jag har kämpat så länge och gått igenom så många faser att det känns som jag kan de mesta, är som bara fast i en frustration, en blandning av känslor, kanske just att nu måste jag verkligen lägga av, lägga korten på bordet, och jag är rädd de tänker jag inte förneka. Jag är en väldigt tacksam person och hoppas kunna njuta av livet innan det är försent. Tacksam att ni finns

Pontus

Hej Lena och ni andra. Jag har haft svårt att hitta mig själv och ge nykterheten 100% efter alla misslyckade försök. Frustrerad o sorgsen, arg, rädd. . Blev full i helgen:( frun sa att antingen slutar jag eller så är de slut. Så nu är det vinna leller, ja törs inte ens tänka vad som skulle kunna hända. Sjukskrev mig ett par dagar bara för att kunna rensa och lägga upp en plan. Många tårar men jag måste hitta min sinnesro för att kunna leva lycklig.

Pontus

Lyssnade på Lars Winnerbäck Monsterteorin o grät hela kvällen. Så fruktansvärt sårande att se någon annan gråta pågrund av just mig, och sedan själv stå inåtvänd och skrika på mig själv hur jävla tragisk man är. Att jag flera gånger trott att jag slagit i botten och att allt ordnar sig nu. Men icke. Jag har ingen aning hur jag ska vinna tillbaka tron på mig själv. Att stå som ett jävla järnspett ner i marken direkt bara en uns att A närvaro, med respekt kunna stå upp för min sjukdom

Pontus

Jag som annars varit så glad, men blivit så instängd o deprimerad. Fan jag skulle kunna bli något ännu, fast bara vara glad och leva i ro räcker gott och väl. Träningen gick bra ända tills en lång förkylning o jag tappade allt. Man måste vara snabb som fan tillbaka på banan igen annars går de så.

Måste öppna min ryggsäck igen och börja från noll. Vilka saker som funkat och vilka som inte. Att hitta ett sätt att våga hitta mig själv och försöka tycka om mig igen

Jag är med och driver eChange. Vi ber om telefonnummer för att kunna skicka en extra påminnelse via SMS till de som inte svarar på mail när vi utvärderar efter 3 månader. Det är bara forskargruppen som kan se tel nr och de raderas helt när studien är klar.

/magnus

LillPer

Jag tänker på dig. Samtidigt tror jag på en varaktig förändring, det klarar du!
Själv hade jag ett så hemskt brutalt återfall i helgen. Jag har haft två återfall de senaste 6 månaderna och det är verkligen inte smickrande.
Jag har aldrig förr tappat kontrollen så fort. Minnesluckor, jättefull, höll på att missa mitt flyg, hur kom jag till hotellet?
Så otroligt jobbigt. Så otroligt obehagligt.
Jag har sedan länge gett upp kampen och kan inget annat än att fortsätta min nykterhet även om det känns som att börja om från noll.
På sätt o vis är det ju så men jag har väldigt svårt med stressen runt dessa dagar och att räkna dem. Livet är väl ingen tävling?
Ibland tycks jag tro det, eller väldigt ofta i alla fall.
Sköt om dig Pontus, Vi fortsätter hand i hand, axel mot axel.
Stöd och glädje.
Vi ska klara det till slut ska du se.
LP

Pontus

Livet är som LP säger, ingen tävling.. men känner med ditt fall. Tungt men man måste fortsätta. Vill kunna uppskatta varje dag men längtar nu så in i helvete efter det lyckorus o glädje av friheten i att inte vara fängslad av A, då jag tidigare känt när man kommit en bit på nykterheten, Ja, jag har bestämt mig igen att bli nykter, men ska försöka att inte tänka så mycket på dagarna.
Har den här veckan tagit väldigt lugnt och bara funderat påmin väg. Hur jag ska göra aannorlunda? Ska försöka skriva mina dagliga reflektioner här. Påböjade idag eChange nät behandling, kanske kan väcka lite tankar. En början iaf för mig.

Pontus

Dagens tankar har kretsat kring min osäkerhet som jag alltid levt med. Och jag tror kan vara en av mina grundstenar till alkohol. Har alltid lidit av besluts ångest som varit en börda, grubblar och kan inte bestämma mig.
Sedan min koncentrations svårigheter som alltid gjort att jag känt mig lite dum och hållt mig till relativt enkla saker. Bytte jobb i år och har varit nyttigt för mig men har svårt att hänga med kurs/möten då min hjärna är så jävla våldtagen av annat skit.Nej jag behöver ro och all fokus på det jag gillar. Var nog därför man drack så mycket som ung, för att vara någon. Men en gråtande clown är de enda som jag tänker på nu.
Såg en film igår, The fury. Handlade egentligen bara om slutet av andra världskriget men det kan ge så mycket perspektiv på tankar om livet. Det kunde vara så mycket värre!.. Det här är mitt krig och jag ska vinna det...
Film är bra när jag är för trött att vara aktiv. Har nog alltid varit lätt påverkad, men ska använda det på rätt sätt framöver.

nya_mia

Har läst om ditt kämpande i tråden. Jag har varit nykter några få veckor och använder också träning för att hålla mig borta från alkoholen. Vad är det för träning du kör? Jag tror verkligen träningen och alla endorfiner hjälper mot oro och ångesttankar. Låt dig inte sänkas av att du blivit sjuk! Träna någon annan typ av träning istället..Sätt upp mål, både kortsiktiga små mål och något längre fram. Mitt kortsiktiga mål är att gå ner 10 kg på 2 månader, har klarat hälften och en månad kvar. Siktar även på triathlon, löptävlingar och cykelwasan nästa sommar! :)

Pontus

Ja det gäller att så fort som möjligt komma igång med träningen när man tillfrisknar, en kort sväng bara räcker. Jag väntade för länge och gled ifrån. Jag brukar gå på gymmet och träna eller jogga. Är nu ett tag sen jag joggat men försökt denna vecka ta upp gymmet igen, lite tungt när jag kände hyfsat i form tidigare men tänker ta korta svängar till en början o komma igång.

Det låter som en jätte bra utmaning du lagt upp för dig. tufft men låter som du kommit igång bra med den:)
Jag sprang mycket på våren och mådde jätte bra, jag satte upp ett mål att klara av en tid under blodomloppet och jag klarade den på håret. Det var en härlig känsla:) så bara jag nu kommer igång så ska även jag lägga nya mål.
Det är nog bra att lägga upp mål att ha något att peppa till, stort som smått. Låter som du har mycket kul att kämpa och se framemot:) Det är inte alla dagar det är kul att träna men endorfiner är så bra att träna för, det utlöser så mycket i huvudet som kroppen. Vad tränar du för något? Har funderat på andra tränings former men inte hittat ännu nått annat.

nya_mia

Ja där ser du vad träningen hjälpt tidigare! Alla får svackor o mindre motivation, och det är som du säger...man kan lätt glida i från. Jag gled i från lite under sommaren för att jag hela tiden fick småskador och inflammationer. Och drack mer och mer alkohol bara för att jag blev nere." Äh, det är ändå ingen ide att träna" Till slut kändes det helt omöjligt att ta en första löprunda! Tränar allt i kondition. Löpning, cykling, skidor, spinning. jag började träna ordentligt igen för 1 månad sen. Ska fan inte bli en tjockis! Och hur bra är alkoholen om man vill vara pigg, fräsch och vältränad? ;) träningen hjälper mig också att hålla ångesttankar borta. Är helt enkelt för trött efter träningen för att grubbla på kvällarna. Det är bara i början av nykterheten som jag hade sömnproblem, säkert pga av abstinensen. Det blir bättre, men det är DU som måste orka ta det första steget mot nykterhet. Ingen annan kan göra det åt dig.