av Stingo

Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

anonyMu
tors, 2015-01-01 - 19:55

Hallo Stingo och välkommen till "andra sidan"! :-)

Jag hoppas att det kommer gå bra för dig. Det är ju ändå så att vissa klarar av det där sociala drickandet. Jag gör det nog inte just nu. Höll på att falla igår, vilket jag inte var beredd på. Däremot fick jag ett ordentligt smakprov på bakfylleångest imorse i alla fall, innan kroppen fattade att "det var lugnt". Den känslan vill jag inte ha tillbaka och därmed vågar jag inte gå i de banor som du tänker nu. Men som du säger - du är du och jag är jag. Jag önskar i alla fall att det ska gå bra för din del.

Kram

steglitsan
lör, 2015-01-03 - 21:39

Scrollade långt ner för att se hur det är med herr stingo men jag glömde att du ju flyttat! Så här kommer jag med flyttgröt och hoppas få tillfälle att hälsa på fler gånger under din resa. <3

Stingo
sön, 2015-01-04 - 08:33

Ni är alla väldigt välkomna här, närhelst ni vill. Inte mycket som händer i mitt liv just nu, förutom att jag försträckte ett muskelfäste i axeln i går kväll, så nu försöker jag balansera en värmepåse över axeln, medan jag skriver. Inte helt lätt :).

En viss skillnad märker jag efter nyåret. Från vad jag skrivit tidigare, har ni säkert förstått att mitt nykterhetslöfte var väldigt viktigt för mig. Nu har jag fortfarande inte druckit utan något löfte och det har känts bra.

Stingo
fre, 2015-01-09 - 16:49

Fick mina blodvärden testade och då jag tidigare fyllde kriterierna för metabolt syndrom och hade sockervärden som hängde på "förstadiegränsen" (eller litet över), så visade allt det där nu helt normala värden. Också lever- och njurvärden, som senast hängde vid övre gränsen hade nu normaliserats. Frisk som en nötkärna mao, men det visste jag ju redan :)

Förutom att BMI och midjemåttet fortfarande är rätt höga, så är det bara det dåliga kolesterolet (LDL) som ännu spökar, men det har jag genetiskt högt.

Det här skall firas! - Ja med vadå? en näve nötter och en a-fri öl?

Alkoholist Javisst
fre, 2015-01-09 - 18:01

Grattis Stingo!! Fantastiskt! Vilken underbar känsla.
Jag ska också kolla mina värden. Men krävs nog lite mer än en veckas nykterhet för att jag ska våga det ;)
Stort grattis. Du har all rätt att vara mkt stolt.
Trevlig helg :)

steglitsan
lör, 2015-01-10 - 15:03

SÅ bra Stingo! Inget så skönt som när finska läkarsällskapet säger tummen upp :)! Njut av glädjen och var stolt. Jag är så glad att få läsa om din resa här.

Kram

anonyMu
lör, 2015-01-17 - 17:21

Hallo Stingo!

Härligt att dina prover var så bra! Jag gläds verkligen med dig!

För egen del har jag nog inte ens tänkt på den biten - än... hå hå ja ja... en sak i taget! ;-)

Har du "provdruckit" än eller är det nyktert som fortfarande gäller?

Kram

Stingo
lör, 2015-01-17 - 19:31

Var på konditionstest igår och nu kan jag knappt gå pga muskelvärk. Resultaten var väl inte helt lysande, men jag klarade mig in på god medelnivå i min åldersgrupp i alla fall, så sämre kunde det ha varit och hade också om inte... Borde hitta på något bra att träna överkroppen med. För balansen fick jag i alla fall goda poäng, vilket jag gläder mig åt. Som gammal sjöbjörn har jag alltid ansett att jag klarar balansen i alla lägen, men mot slutet av drickandet började jag faktiskt undra på hur det var med den saken. Fick också uselt resultat i ett balanstest, vilket nog gav mig en funderare.

Druckit? Tja, jag drack faktiskt ett litet glas portvin idag. Såpass litet att det inte hade någon märkbar effekt alls, har antagligen fått i mig nästan lika mycket någon kväll, då jag satt i mig 2-3 st 0,5-öl. Men det är kanske signifikant ändå. Det är en del av hur jag vill att mitt vidare liv skall vara - att inte kategoriskt behöva tacka nej då någon bjuder på alkohol. Mycket mera signifikant ändå, var att jag inte hade en tanke på att dricka då jag kom hem. Tillställningen var sådan, att jag tidigare hade gått direkt till barskåpet och tagit ett par rejäla stänkare.

Ullabulla
tis, 2015-01-20 - 17:42

ju svårare har du att få sjösjuka.De med utmärkt balans (jag) blir illamående av att läsa bilkarta i bil eller tom köra egen bil med dåliga stötdämpare.Så deppa inte över dålig balans.
Du sitter säkert i båten :)

Stingo
fre, 2015-01-23 - 18:57

Känner en ovan oro i kroppen... Går av och an till kylskåpet... tar en nollöl, en sanbitter... fan i helvete, jag känner alkosug. Tittar på kalendern... det här är mitt sex-månadersveckoslut. På måndag blir det ett halvår av nykterhet för mig. Vad är det för jävla magi i sex månader?, i ett år...? Många andra har berättat om liknande, eller till och med tagit återfall vid just de här tidpunkterna.

Nu undrar ni kanske vad mitt problem är, jag hade ju tänkt börja normaldricka igen så varför tar mig inte en liten? Det är bara det att just till den här känslan vill jag inte börja dricka. Det skulle bli fel, komma för nära det där tvångsmässiga... Så jag får låta bli. Så väldigt farligt är det här ändå inte. Jag har klarat långt värre sug tidigare, men jag börjar bli ovan och det är egentligen en bra sak..

Anders 48
fre, 2015-01-23 - 19:23

Klokt och starkt att du låter bli - att dricka av "fel" anledning. Hoppas att du kan stå emot, snart har suget gått över...... Bra att låta kloka hjärnan bestämma över, ibland, lättövertalade kroppen. Själv hade jag en god vän som sov över. Vi var ut och käkade middag igår, och jag drack 2 glas vin. Gick bra - inget sug efter mer. Han lämnade en oöppnad flaska vin här. Jag har tittat på den ett par gånger under eftermiddagen - men nej! Faktiskt inte sugen - mer att det skulle "vara gott" - men det är kanske att lura sig själv?! Den får stå så länge - så får vi se när den är "mogen" att konsumeras - eller är det kanske jag som bör vara "mogen".

mulletant
lör, 2015-01-24 - 06:03

att inte falla för suget och dricka i den sinnesstämning du beskriver. Jag har följt din resa och gratulerar till 6 månader! Tar mig friheten att påminna om det lilla glaset portvin alldeles nyligen. Enligt dem som tänker strikt betyder det att nykterheten är bruten. I början av min tid här på forum, för fyra år sen, tänkte jag annorlunda än jag gör idag och skulle också bortsett från det. Här har jag inte mött någon, tror jag, som fixat det där som alla (tror jag) eller de flesta drömmer om, att återgå till s.k normaldrickande, att ha kontroll. Men enligt forskningen finns de så jag önskar dig fortsatt varmt lycka till! Ha en fin dag! / mt

Stingo
lör, 2015-01-24 - 08:22

Nej, mulletant, jag upplever inte det där glaset som ett avbrott. I ett mycket tidigare skede av nykterheten hade det kanske varit det. För någon annan kanske det hade varit det. Om jag hade tagit det i går kväll hade det kanske varit det. Jag tror att det är mera fråga om vad som händer inne i våra skallar, än om hur mycket vi dricker som avgör vad som är ett avbrott och vad som inte är det.Och för mig var det där portvinsglaset, i det sammanhanget, inte någon stor sak.

Jag vill påpeka att jag talar om att "övergå till ett måttligt drickande", inte "återgå till ett normaldrickande" (hoppas jag varit noga med det). Jag har inget normaldrickande att återgå till. Ett bekymmerslöst "normaldrickande" ligger väldigt långt framåt vägen för mig, om jag någonsin når det. Inom överskådlig framtid gäller stenhård kontroll om jag inte föredrar totalabstinens.

Stingo
lör, 2015-01-24 - 08:24

Blev och fundera över det där med belöning och tröst, efter min lilla episod igår. Vi är alla(?) vana att både belöna och trösta oss med alkohol och det är säkert väldigt många normaldrickare också. Alkohol har bara så stark belönande verkan (och tröst är egentligen en form av belöning, det med). Att vi dessutom ofta medvetet använder a som belöning förstärker säkert den verkan.

Men hur belönar och tröstar man sig själv utan a? Vi är vana att få belöningar av andra mänskor, börjande med att mamma och pappa blir glada när vi som små barn gjort något bra eller tar oss i famn när vi är ledsna. Men som vuxen finns det ofta inte en annan mänska "till hands", vi behöver klara oss själva. Det är nog ett område där jag själv fortfarande är väldigt svag: hur hitta på bra belöningar och tröst åt mig själv, som inte innehåller alkohol, (nikotin), socker, fett... helst kanske inte går via munnen alls?

Nästa gång jag känner mig som igår skall jag i alla fall ta till det där äldsta tricket och säga till min fru att jag behöver kramar. Vi gjorde ofta sånt förut, men det har fallit bort i den kyligare stämningen mellan oss. Tror att det kunde göra gott åt förhållandet också.

Här finns en artikel (på engelska), som löst berör det jag nyss skrev. Den får mycket kritik i diskussionen under, men jag tycker den är intressant i alla fall. Skulle gärna höra kommentarer om vad ni tycker om den.
http://www.huffingtonpost.com/johann-hari/the-real-cause-of-addicti_b_6…

Ullabulla
lör, 2015-01-24 - 08:49

och även i relationer så kan man ju gå in i missbruk.De flesta upplever ju en känsla av starkt rus i början av en relation som påminner om berusning.Även en ganska bra bit in i relationen så får du en kick av samlivet eller närheten det ger.Men sen när vardagen smyger sig på och man får jobba lite hårdare på alla fronter för att nå fram till varann så uteblir ofta kicken.Då blir det mer nån form av stilla samförstånd eller äta korv och makaroner där det tidigare smakade biff och bea.

Det jag tänker som inte riktigt håller i artikeln är ju dels soldaternas drogande för att stå ut med sin verklighet.De är ju faktiskt inne i den mest grabbiga gemenskap de antagligen nånsin kommer att vara med i,även om det är under hemska förhållanden.Inte den isolerade råtta han beskriver.

Sen så är ju isoleringen,dvs viljan att dra sig undan för att få droga ifred en vanlig företeelse längre ned spiralen av missbruk.Dvs tvärt emot råttans beteende som så fort han fick sin lilla familj mat på bordet osv avstod från drogerna.

Däremot människans behov av tröst oavsett om vi är en missbrukarpersonlighet eller inte är ju stor.Vad vill vi egentligen ha tröst för,eller lindring mot?Vår egen tomhet eller bristen på jakt efter föda och tak över huvudet kanske.Dvs våra basala livsbehov är tillfredsställda och därför kan vi vigda vyerna och ha mer krav på att livet ska ge oss tillfredsställelse.
Ja,snillen spekulerar och du får säkert mer reflexioner på denna artikel

anonyMu
lör, 2015-01-24 - 10:38

Hej Stingo,

Tack för att du delar med dig. Det du och mulletant skriver är viktigt på många plan.

* Återfall/avbrott - en personlig definitionsfråga. Om jag får exemplifiera med Berra. Han skrev för ett tag sedan att han råkade dricka ur den sista läsken i en flaska, som råkade vara sonens grogg. Är det ett återfall? Nä - han var ju inte ens medveten om vad han gjorde. Är ditt portvin det? Ja för vissa, men inte för dig. Om tanken är evig nykterhet = återfall. Om tanken är "normaldrickande" = ej återfall.

* Att dricka av "fel" orsaker. Om man tänker att man ska övergå till normaldrickande, så ska man nog ALDRIG dricka när man blir sugen. Starkt av dig Stingo. Bra att du hade huvudet med dig. Men om man bara ska dricka när man inte är sugen - då kommer man kanske inte att dricka...? Tja, det där visar sig väl. Poängen är i alla fall att inte falla för drickandet när suget sätter in - då är man nog tillbaka på ruta 1 väldigt snabbt.

* Att belöna sig. Oj vad jag har tänkt på detta, som du vet. Belöning eller tröst - med allehanda medel... Det var ju därför jag plockade bort godiset också. Jag har tänkt så här. Inte för att jag har någon direkt plan på att börja dricka igen, men om jag skulle göra som du, så måste just detta bort. Så länge jag belönar/tröstar mig genom att stoppa något i munnen, så är det farligt för mig. Så länge alkoholen kan spela en roll, vara en grej, vara något som jag tar till --> så kommer det aldrig att funka. Det var det jag menade med att "vi behöver nya champagnekorkar i livet".

* Att det finns magiska gränser som skakar om oss. Ja, det låter fånigt, men typ halvår, år eller annan personlig gräns blir gärna omvälvande. Då är det som att man plötsligt blir medveten om att man varit nykter en lång tid. Då infinner sig kanske en tanke om omvärdering av beslut, utvärdering av perioden osv. Fånigt men sant.

En annan sak som jag funderade lite över. Du har säkert skrivit om det, men jag har glömt. Varför skulle du vilja dricka igen? Handlar det verkligen om alkoholens smak eller om rus eller handlar det om utanförskapet eller annat? Har du diskuterat detta med din fru och barn? Hur ser de i så fall på det hela? Förlåt att jag frågar en massa, men jag är genuint intresserad... Du behöver inte svara om du inte vill.

Kram

Stingo
lör, 2015-01-24 - 18:11

Frågan är fri, blott den är hövlig. Gäller åtminstone i mina trådar, så fråga på bara

Jo, jag har nog svarat på din fråga, flera gånger på litet olika sätt, ända från mitt första inlägg här. Enkelt svar - allt det där.

Jag är hedonist - Jag älskar livets njutningar och det är klart bara båg att försöka påstå att alkoholen inte erbjuder njutning. Både via de ofantligt många intrikata smakkombinationerna, som olika drycker erbjuder och de olika former som ruset kan ta. Det skall fan till att jag helt skulle ge upp en sådan njutning utan kamp.

Utanförskap, eller kanske ännu starkare självbild - Det bjuder starkt emot att definiera mig själv som alkoholist, som en som verkligen inte klarar av att umgås på ett vettigt sätt med alkoholen. Inför andra, men kanske ännu mera inför mig själv. Däremot känner jag väldigt litet behov av att sitta och bli ordentligt full tillsammans med andra, det har jag egentligen inte trivts med på väldigt länge.

Nyfikenhet - Det här är nog den allra viktigaste orsaken och jag skrev om den redan i mitt allra första inlägg här. "Curiosity killed the cat" och jag är i högsta grad en katt. Jag har nu gjort en enorm förändring på hur jag ser på alkoholen. En verklig game-changer, vilket jag aldrig tidigare gjort. Nu behöver jag veta hur den förändringen påverkar mig i alla situationer. Om jag bara slutar med drickandet nu kommer jag för alltid att fundera på om det verkligen var nödvändigt för mig att göra så. Den osäkerheten passar helt enkelt inte min natur och skulle med rätt stor säkerhet utvecklas till något som gnagar på mig inifrån.

Framförallt den här sista aspekten har jag diskuterat med min fru och hon verkar förstå den helt, även om hon nog visar en del nervositet inför tanken på att jag skall dricka. Barnen har en stark "alkohol är bara dåligt" inställning (kan inte skylla dem för det), och med dem har jag inte tagit upp frågan.

anonyMu
lör, 2015-01-24 - 19:34

Ja, det stämmer nog... Det är inte första gången jag frågar - som sagt - i lite olika former. Börjar få dåligt minne, tror jag! ;-)

Jag kan instämma i alla dina punkter, dvs varför man skulle fundera på att dricka igen. Det är ju detta man brottas med de dagar som nykterheten känns sisådär. Jag tänkte också ett tag på att jag inte ville definiera mig som alkoholist/beroende eller vad man nu vill sätta för etikett. Eller ja, det vill jag väl inte nu heller. Men nu tänker jag mer att man måste ju inte vara alkoholist för att välja bort alkoholen i livet. Då känns det så himla mycket bättre. Om jag har valt bort alkoholen, så är det ett VAL, inte ett måste eller krav. Lura sig själv med semantik har ju funkat bra förut! ;-)

Stingo
lör, 2015-01-24 - 21:22

...det blir nog svårt för mig att bortförklara varför jag avstår från njutning i så fall. Men jag har en bakdörr på glänt. Om det visar sig att det känns för besvärligt att hålla efter hur mycket jag dricker, om jag till exempel börjar få kraftigare sug igen, så då kan jag kanske rycka på axlarna och mena att "det är det inte värt" - Inte så litet "surt sa räven..." i det ;)

Stingo
tis, 2015-01-27 - 19:47

Jaha, så är det väl bara att skriva rapport då. Jag är på en kortare arbetsresa och drack nyss en öl med kvällsmaten. Många har rapporterat här, att redan mycket små mängder (munfull) med alkohol kan kännas, då man är helt ovan. Jag instämmer och redan efter ett par klunkar började jag känna ett lätt snurr i huvudet. Måste tillstå att känslan inte är odelat behaglig, svagt dåsig och en liten aning av osäkerhet i rörelserna. Stället jag åt på hade ingen speciell öllista, så jag drack en typisk finsk mellanöl. Inte särskilt gott, a-fritt veteöl är betydligt godare, faktiskt.

Mitt uttalade mål med att dricka nu, var att börja på ett odramatiskt sätt och det verkar ha lyckats över förväntningarna. Hela upplevelsen blev just så "meh!", som jag hade hoppats.Inget jag åtminstone just nu upplever att jag vill göra om, eller ha mera av.

Fan vad fånigt det känns att skriva det här, men nu är det skrivet, så det är väl bara att trycka på "spara".