Hej alla fina människor

Jag har tappat bort blomman....mig själv. Jag drunknar snart i A om jag inte gör något åt saken.

Jag har en lång historia bakom mig med en och annan jobbig händelse som gjort att jag mådde bara sämre och sämre.....då dricker jag mer. Nu är det några år sen senaste jobbiga händelse men inget stop på supandet.

Några dagar då och då lyckas jag med utan A men sen så tänker jag.....skitsamma några glas en fredag gör väl ingen och så blir fredagen plötsligt en hel vecka eller två.

Mer om mig i nästa inlägg. Jag ville bara börja skriva några rader.

Pok

Blomman

Och god middag :-)

Dagen igår blev mycket jobbig. Bråk med sambon men jag behövde köra bil så ingen sprit då. Sen när jag väl var hemma runt 18 så sprack det och jag hällde i mig av fel anledning. Så då bedövade/dränkte jag alla känslor. Men det blev ändå mer bråk.

Skriver mer när jag orkar. Väldigt trött nu.

LenaNyman

Ja, det låter som att du hade en tung gårdag. Beklagar. Samtidigt var du strong som höll ut så länge som du gjorde.

Ta hand om dig själv så gott du kan. Var snäll med dig själv.

Kram.

Blomman

:-(

Det slutade med massa vin och sprit igår också. Var packad men det blev inte något bråk.

Så nu har jag varit vaken från cirka 03 i natt. Täppt näsa, törstig, ångest etc. Ingen huvudvärk eller illamående dock tung i huvudet. Vill bara sova nu. Vill inte jobba.

Måste börja vara snäll mot mig själv och låta bli giften. Hatar att vi har massa sammankomster inplanerade. Redan nästa lördag.....känns som det blir obligatoriskt intag av giften. Vill men vill inte.

Men nu är 4 dagars misslyckande över. Idag ska jag inte drycka något gift. Idag blir det indian tonic zero eller vatten i glaset.

mod60

Jag hoppas att du har haft en bra påsk. Jag känner igen mig i din "obeslutsamhet", hittade inget bättre ord, i att sluta dricka helt. För mig har det tagit många år att komma dit jag är nu. (Jag är över 50 år idag. ) Jag kan inte dricka. Jag är gladare utan alkohol :)

Jag har länge kämpat för att dricka mindre och höll upp lite då och då. En dag eller två. Gjorde tappra försök med maken som att vi ska bara dricka två kvällar på helgen, sluta vid 24-slaget, varannan vatten osv. Men sakta men säkert så smög sig suget på och jag började dricka varje dag. Var kanske nykter 2 dagar av 7 och då hade jag oftast någon aktivitet som jag skulle göra och kunde inte dricka. Ångesten dagen efter när man ska upp och jobba är, ja vi vet ju, så förfärlig. I höstas accelererade allt, jag drack ur makens wiskey- och ginflaskor och gick varje onsdag till systemet och köpte nya flaskor som jag fyllde på de nästan urdruckna. Det och öl och vin till helgen. Fick nog i slutet av december. Kände mig som världens sämsta människa, ensam och ynklig i mitt självförakt. Självföraktet var enormt :(
Då gick det inte längre.....

Jag upplever det som att du tar stora steg framåt i hur du vill leva med alkoholen utifrån vad du skriver även om jag hör din sorg också. Jag vill att du ska veta att det tar ett tag för kroppen och hjärnan att hämta sig när man slutar. Det behövs en lite längre period av nykterhet för att ångesten och deppigheten ska släppa. Sakta sakta kommer energin tillbaka och man börjar göra bra ifrån sig igen, på jobb och hemma. För ångest och depression hör ihop med alkohol som handen i handsken.Jag var mycket trött väldigt länge och känner mig inte alltid på topp nu heller men det går framåt.

Oj detta blev ett långt inlägg men jag känner med dig och med detta vill jag ge dig hopp. Det blir bättre med tiden, jag kan garantera det. Livet är väl som vanligt men du kommer att må så mycket bättre och kunna hantera det, på ett för dig, bättre sätt.
önskar dig allt gott//mod60

mod60

ursäkta min inledning i mitt tidigare inlägg. Av någon anledning så såg jag inte ditt sista inlägg. Är osäker på om det var publicerat när jag började skriva mitt lååånga inlägg :)
Du har ju haft det skittufft. Kan du bortse från första meningen????
Tänk inte framåt för mycket utan ta en timme i taget. Annars blir det för jobbigt tror jag. En timme i taget och sedan en dag i taget. Jag tänker på dig :)

Blomman

Tack jag uppskattar verkligen dina ord. Du har så rätt om min sorg och obeslutsamhet. Jag vill så gärna kunna dricka "normalt". Ta lite vin max en kväll i veckan utan att det slutar med att jag drycker varje dag i en period för att vakna till och vara nykter i några dagar.

Jag var somsagt nykter i 4 dagar före påsk och då var jag glad och lycklig.....påsken började bra med go och glad Blomman......påsken slutade tyvärr i ångest och skit hos Blomman.

Det ger mig hopp om bättre liv utan A när jag läser om er som är gladare utan :-)

Kram

Blomman

Läser en del bloggar. Det här skrev My i sitt blogginlägg om SOS i sockerångest. Beroende som beroende tänker jag.

1. Förlåt dig själv.

- Prata med dig själv som om du vore din bästa vän. Vad hade hen sagt till dig? Inte fasiken hade hen läst över dig och sparkat på dig när du ligger i ångestplågor. Hen hade tröstat dig och berättat med mjuka ord att det inte är konstigt att det blev som det blev. Du är stressad, sockerberoende och föll för det luriga sockertrollet, det gör alla ibland!

Länk till hennes blogg: http://lchfingenjoren.se/

Blomman

Jag har en abnormal svartsjuka. Den blir bara värre och värre. Jag kontrollerar och kollar upp min sambo. Skäms så :-(

Vi började vara ihop på fel sätt. Vi var båda otrogna mot våra ex. Men vi blev kära.

Han har varit otrogen mot sitt ex flera gånger och han har berättat det. Jag tror inte han varit otrogen mot mig. Jag kan inte räkna det som han gjort innan vi blev ihop på riktigt och separerat men ändå så gör jag det för jag fick reda på att han ljög. Han skäms för det och har sagt förlåt 100 gånger. Nu är det snart 3 år sedan detta och det stör mig att jag ältar fortfarande. Jag hatar att jag tittar i hans telefon....i hans mail....i hans dator.....etc.....jag är så rädd att han ska svika mig också. Rädslan styr....det är helt sjukt.....jag håller på att förstöra vårt förhållande......

Jo och sen så dränker jag all rädsla med vinet....bedövar.....

Hjälp.....jag vill vara glad och lycklig och tro på honom. Han säger flera gånger om dagen att han älskar mig och att jag är hans idol. Att han trivs med mig. Att han vill bli gammal med mig. Men han är också ledsen på att jag inte är glad längre och att jag hela tiden tar upp dåtiden som inte har någon betydelse idag.

För övrigt ingen alkohol idag. Har dock misshandlat magen med olämplig skräpmat. Suck.

Blomman

I natt var ingen bra natt. Jag drömde om att jag fick tillsägelse här för att jag skrev om mina problem med kontroller och svartsjuka. Det fick man tydligen inte för här fick man bara skriva om A-problem och att det fanns andra forum för mina övriga problem. Som att det hela inte hänger ihop. Tur det bara var dröm.
Sen vaknade jag i ångest och panik.....jag fick ingen luft....fy vad hemskt.
Sen drömde jag massa annat också.

När jag läser igen vad jag skrev igår så känner jag mig verkligen som hemsk människa.

Säg Ja till livet

Jag har ännu inte läst hela din historia, men vill gärna svara på det du skrivit sist. Det du skrev igår var ju det du kände..och du var helt nykter! Man är inte en hemsk människa för att man berättar vad man känner. Svartsjuka kan kännas lika skämmigt som att berätta att man dricker, så jag tycker det är starkt av dig att berätta. Svartsjuka tär på en och handlar förstås i grunden om låg självkänsla, sedan hjälper det väl till att du vet att din sambo inte ser (åtminstone inte tidigare) trohet som heligt. Det gjorde du ju inte heller själv tidigare. Jag har själv tidigare varit svartsjuk så jag vet hur jobbigt det är. I vilket fall har du inte sett några tecken på att han varit otrogen och han berättar hela tiden för dig hur viktig du är för honom. Bestäm dig för att tro honom!!! Om du inte gör det slösar du en massa onödig energi på något som du inte har en aning om!!!! Det tar på krafterna. Var lycklig med honom här och nu och ta smällen när den kommer istället så är du åtminstone gladare på vägen...och du, det kommer kanske ingen smäll ;-)

Blomman

Oj vad rätt du har. Energin som går åt i onödan....i skitsaker....är enorm.

Faktum är att han gör faktiskt vad som helst för mig. Han gör allt för mig. Och han visar tydligt sin rädsla över att förlora mig. Han är helt övertygat om att jag är den kvinnan han vill leva med resten av livet.

Jag frågade honom faktiskt nu vad som gjort att han ser heligt på trohet nu. Hans svar var att han hittan rätt kvinna nu :-) Jag måste välja att tro på honom. För min egen skull. För hans skull. För oss.

Men hur ska jag få stopp på mina kontroller och svartsjuka? Tro på honom. Jobba med min självkänsla. Tro att jag är bra för honom och inte tänka att alla andra är bättre för honom än jag.

Jag har nog svaren men måste orka agera och vara beslutsam i mina beslut. Släppa in skratt och glädje igen.

Tack för ditt svar SJTL.

Kram

Blomman

Undrar om man ibland har för mycket fokus på allt jobbigt och eländigt i ens liv. Kanske allt vore enklare om man bara fokuserade på vad som är bra? Kanske allt skulle lösa sig automatiskt om man bara fokuserar på det som är bra?

Varför är det så svårt att hålla fokusen till det som är bra?

Kram

Blomman

Hej

Tisdagskvällen blev i alla fall nykter :-) hade det jobbigt psykiskt så till slut hinkade jag i mig 2 A-fria öl.

PMS och stress ingen bra kombination när man inte ska dricka något. Det är då jag dränker mig som mest.......Istället trycker jag i mig massa skitmat. Inte bra det heller.

Kram

Anders 48

En vän till mig, som har haft en fruktansvärd pms har fått antidepressiva i mkt låg dos av sin läkare. Det har hjälpt henne väldigt mycket! Kan det vara något?

mod60

Kanske du behöver lite extra hjälp just nu att hitta balansen inom dig.

Jag tycker inte om skräpmat men hellre det än alkohol. Var snäll mot dig själv. Man kan inte ta alla fighter på en gång. Kämpa på Blomman :) för livet med alkohol bara förstärker alla dåliga känslor du har inom dig. Sorg, svartsjuka, ångest osv. Eländet blir värre med alkohol.
Jag skickar massor av styrkekramar massor......

Blomman

För denna gång.

Ibland.....eller rättare sagt ofta....så tänker jag på vad som är vad.....vad är orsaken och vad är symptomen.....förstår ni....såklart ni gör :-)

Men alltså......är det alkoholen eller smärtan eller allt jobb som orsakar den abnormala tröttheten.

Är jag deppig pga alkoholen eller smärtan eller ADHD:n eller PCOS:en eller att jag är tjock. Har min PMSD:n ökat så kraftigt pga preventinmedlet....hormonerna eller alkoholen eller tröttheten.

Nu tar jag bort hormonerna på test. Jag vill absolut inte ha fler barn. Risken är mycket liten att jag blir gravid utan preventinmedel. Jag fick mina två barn genom att ta medicin för att få ägglossning. Förut fick jag mens bara typ 1-3 gånger per år. Skönt var det. Får se hur det blir denna gången.

Jag har tidigare tagit SSRI medicin med dålig effekt....dock var det inte för PMSD för den har bara kommit och blivit värre de senaste två åren eller sedan jag började använda nuvaringen.

Jag borde såklart sluta helt med vinet och spriten och ta min concerta istället. Jag får väl hoppas att mitt avsmak för vin och fylla fortsätter öka så att min instikt blir till slut klar.

Idag blir jag hemma. Ja, jag drack lite igår, blev påverkad men inte särskilt full. Jag är dock inte hemma idag pga ångest eller bakfylla utan för att kropp och själ är helt slut.

Att jag drack vin och sprit igår tycker jag bara att jag är korkat.....ingen mer ångest över det.

Vet inte om jag lyckades få ner några vettiga ord här nu men nått blev det för mig att titta tillbaka senare.

Kram

LenaNyman

Vad tror du om att träffa en läkare och säga som du upplever det, att du inte är i balans, överjävligt trött och känner dig allmänt under isen? Kanske en kortare sjukskrivning kan ge dig möjlighet att samla krafter, vila ut, sova ikapp och stämma av lite mer med dig själv? Det är svårt att tänka klart i kaos.

Kram på dig, Blomman!

Blomman

Jag har tjatat på läkarna i flera år. Allt blåses bort. Alla mina blodprov är bra, även levern!

Att jag fryser så att jag skakar och blir blå om fingrarna när det är över 20 grader i rummet hjälpte inte ens. Stress sa den läkaren.

I slutet på april ska jag träffa sjuksköterskan på vuxenpsyk. Laddar för att prata ut och hoppas på lite mer hjälp. Fast jag har tidigare sagt saker.....säkert halvhjärtade försök att skrika efter hjälp.