av Stingo

Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

Blomman
ons, 2015-04-08 - 11:32

Vilket otroligt bra tänk. Börja införa mer nykterhet i mitt liv. Klokt i mina ögon som har svårt med beslutsamheten att sluta helt med A. Men jag är beslutsam på mer nykterhet i mitt liv :-)

Blomman
ons, 2015-04-08 - 11:33

Jag har sådd chilifrön :-) hoppas det blur många fina plantor :-) Vem vet kanske fler testar på att knappra på massa chili.

steglitsan
ons, 2015-04-08 - 18:03

Det är så sant. Jag slutade snusa för ett tag sedan men fortsatte med olika nikotinfria varianter. Det var inget större problem för mig att lägga av så länge jag fick stopp upp något under läppen och det brände till (det var det viktigaste!). Detsamma när jag beställer en (alkoholfri)drink med ingefära eller juice, då ber jag om extrastark- gärna så att det bränner i halsen på mig. Det är något riktigt tillfredställande när det brinner till. Tänk om jag bara kände så med träningen. Åh jag hade älskat att vara en sån som bara ÄLSKAR att ta ut sig och maxa. Nä där fick jag feggenen.

mod60
ons, 2015-04-08 - 23:35

Jag blir full av funderingar på mina egna kicks. Vad ger mig kicks?? Kan kicks vara samma sak som att man har en passion för något? Jag sjunger mycket och det ser jag som en passion, något jag älskar att göra. Eller som förr när jag spelade handboll med liv och lust, passion varje gång och jag fick alltid en kick av glädje.

Nu när man börjar bli lite äldre behöver man sina kicks på samma sätt?? Kan man leva lite lugnare, inte tråkigare, och ändå ha det bra?? Ytterligare en fråga jag får fundera på.
Hur som haver är livet jäkligt gött utan alkoholkicken det är ju en sak som är bomsäker :) Jag fortsätter med nykterheten i mitt liv.....

Stingo
tors, 2015-04-09 - 16:26

För mig var en delorsak till att jag började med vardagsdrickande definitivt att "jag blev gammal för tidigt", eller snarare att vardagslunken med barn och familj blev för total och ledde till för litet social samvaro med andra och "kickande" aktiviteter.

Tack för kommentarerna allihop!

anonyMu
ons, 2015-04-15 - 19:47

Hello Stingo!

Håller med dig om kickarna. Jag skrev också något om detta för ett tag sedan - att vi behöver nya champagnekorkar i livet. Det som jag nu börjar märka är att kickarna inte är lika nödvändiga längre. Livet är ok i mera mellanmjölksstil. Det är ok. Borta är det högsta topparna, men med dessa försvann även de värsta dalarna också. Tidigare fanns liksom inget mellanläge. Allt var svart eller vitt, på eller av. Ja, du minns säkert den diskussionen också. ;-) Men nu är livet mer utplanat och det känns faktiskt himla skönt. Att kunna luta sig tillbaka och få känna lugn. Det kan man också få mersmak efter.

Kram

LenaNyman
tis, 2015-04-21 - 10:35

Go'förmiddag! Har du hämtat dig efter riksdagsvalet och mår småchillisarna bra?

Stingo
tis, 2015-04-21 - 16:59

Hej på dig med,

Nej, det valet bådar nog inte gott. Nu får man väl vänta och se hur det går med regeringsbildandet.

Stingo
lör, 2015-04-25 - 21:01

"Att kasta vinterpälsen" kallar vi i Finland det när man första gången för året badar i sjö- eller havsvatten. (Känner man till uttrycket i Sverige? försökte googla lite, men hittade inte). Vattnet var 6-7 grader och jätteskönt, med massa kicks!

Själv ute på stugan och ställer i ordning, då fru och barn alla är småkrassliga. Bestämde mig för att fira årets första bastu här ute med en riktig bastuöl, så köpte en mellanöl, då jag tankade båten. Eftersom jag behöver mycket vätska med bastu, så drack jag först en 0-öl och öppnade sedan den riktiga... Blev uppriktigt förvånad, men 0-ölen smakade betydligt bättre. Egentligen borde jag inte bli förvånad, för jag vet mycket väl hur stor betydelse vanan har för vad vi gillar. Jag har tidigare medvetet lärt mig gilla en hel del olika saker, bara genom att sakta vänja mig vid dem. T.ex. yoghurt, svart kaffe, bitters, ... Så nu är jag visst van vid smaken av 0-öl och ovan vid riktig, vilket för mig till nästa punkt...

0-öl! Jag dricker en hel del av det. Minst en per dag, ofta två, ibland tre. Där är det stor skillnad till min fru, som nästan helt lämnat ölet efter att vi slutade dricka. Hon dricker en del 0-cider i stället. För mig visar det här att jag verkligen gillar ölsmaken, medan hon inte gjort det alls i samma grad. Men 0-öl är egentligen en helt suverän dryck: Nästan inget socker och låg på kalorier (1/3 kalorier av motsvarande mängd sockrad läsk och de flesta av dem kommer från längre kolhydrater), inga sötningsmedel, inget salt, innehåller B-vitamin och spårämnen... och väldigt Gott (när man vant sig ;).

Tillbaka till den riktiga ölen. Det står några övervintrade burkar i köket, men jag har ingen som helst lust att pröva om de fortfarande är bra. Bastuölen fick bli min enda ikväll och jag läppjar i stället förnöjt på en 0-öl till.

mod60
mån, 2015-04-27 - 00:12

Nej det uttrycket känner jag inte igen, har inte hört det förr tror jag i alla fall.
Grattis till 0-ölen och att du kommit så långt. Låter härligt med bad och bastu.

Jag firar snart 28/4 fyra månader och det är helt fantastiskt så bra det går. Jag mår faktiskt oftast som en prinsessa och alla i min familj och vänkrets tycker att jag är stark och de glädjs med mig ! Livet är bra just nu:)

Ha en skön vecka Stingo och återigen tack för dina ord när jag var ny här. De hjälpte mig att komma så här långt.
kram mod

FataMorgana
mån, 2015-04-27 - 06:39

Känner inte heller till det uttrycket så det måste vara finskt :). Jag badade bastu i Finland o kastade mig i havet i november en gång för många år sen. Trodde jag skulle dö innan jag kom ut så långt att jag kunde lägga mig ner. Det var inte då många grader men Gud vilken värmekick jag fick efteråt.:) otroligt skönt.
Önskar att jag skulle kunna hitta ett a- fritt rödvin som smakade vin och inte saft. Tills dess håller jag mig till a- fritt vitt. Det är betydligt bättre. Ha en fin vecka. / FM

anonyMu
mån, 2015-04-27 - 12:51

Hello Stingo!

Roligt att läsa att du håller ställningarna. Jag tänker mig att det måste gå åt en hel del energi och självkontroll för att fixa det du gör nu. Jag har snart varit nykter i 11 månader och är inte alls redo att pröva. Det känner jag verkligen. Men jag är glad för din skull att det går bra för dig.

Jag känner absolut igen uttrycket "kasta vinterpälsen" men hade ingen aning om att det kunde användas i den bemärkelsen. Hua! ;-)

Kram

anonyMu
mån, 2015-04-27 - 12:55

Just ja. Håller med dig om NA/öl! Det är ju gott! Jag dricker gärna en till middagen. Det är så skönt att kunna "ta en öl", utan att det gör något!!

En helg hade det dock smugit sig ner en 3,5% bland övriga Carlsbergarna. Det räckte med att jag hade sprätt bort kapsylen för att jag skulle känna lukten på armlängds avstånd. Hmm... kan det här vara rätt...? Nä, det var det ju inte - så den fick mannen sig till livs istället.

Stingo
mån, 2015-04-27 - 15:28

Tack för kommentarer. Nej, det går nog inte särskilt mycket energi åt alls. Jag är sällan på fest eller restaurang och vardagsdrickandet är ute ur räkningen, så det blir väldigt sällan någon fråga om jag skall dricka eller inte. De gånger jag har druckit har mest varit väldigt städade arbetsrelaterade tillställningar, så så där väldigt mycket självkontroll har inte heller behövts heller. Får se var jag hamnar nu på valborg. Det brukar vara en mycket blöt fest här i Finland...

LenaNyman
sön, 2015-05-10 - 17:05

klockren, din kommentar: "Man är inte fri att dricka om man måste dricka". Ja, om än inte ordagrant så var det en riktig fullträff man borde ha som bumper sticker på bilen.

:)

Stingo
lör, 2015-05-16 - 18:12

...eller snarare hur kan man sluta göra det, eller kan man? (Stingo tänker högt igen och väldigt långt den här gången...)

Jag skrev något till Santorini i en annan tråd om att det krävs en massa kontroll för att dricka "bara om man tänker som en alkoholist". Lena snappade upp en annan rad jag skrivit "man kan inte vara fri att dricka om man är tvungen dricka". Jag har funderat en hel del över dessa rader sedan dess och kanske också tidigare. Kan man bli fri från alkoholisttänket och tvånget - på riktigt? Och i så fall hur?

Låt mig backa litet. Många här har beskrivit fall då (ofta kända) alkoholister varit nyktra i många år för att sedan plötsligt falla dit igen, efter "första glaset". Den berättelsen används gång på gång föra att påvisa att alkoholism är en obotlig sjukdom och att "inte ta första glaset" är den enda räddningen. För många är det säkert så, men för mig berättar de här berättelserna också en annan möjlig historia. En historia om en kamp som misslyckats, inte nödvändigtvis för att den varit mot en omöjlig fiende, inte nödvändigtvis för att de som fallit mött ett ögonblick av svaghet, utan kanske för att den kämpats på fel sätt från första början. En kamp som inte rustat att möta framtida svårigheter.

Vad är jag då möjligen ute efter? Hur kan vi lära oss att "kämpa bättre", "kämpa smartare"? Det är naturligtvis väldigt individuellt, men jag skulle våga lyfta fram tre huvudpunkter, som jag tror att alla är lika viktiga, ingen av dem får lämnas bort.

1. Vi måste se till vilka orsaker som fick oss att börja dricka första gången. Vi måste kanske möta våra demoner från barndomen eller ordna om våra liv, så att skadliga element inte mera kommer åt oss. Många här gör redan det här, i högre eller lägre grad. Till exempel . Terapi är säkert rätt väg för många, men vi är alla individer, så vägarna är många.

2. Vi måste ta hand om de skador som vi åsamkat oss och andra genom vårat drickande. De skador som får oss att "tänka som alkoholister". En del av de här är rent psykologiska och ofta oskiljaktiga från det som redan finns i den första gruppen. Här handlar det både om skador vi gjort på oss själva och skador vi gjort på andra. Försämrad självkänsla och förlorad tillit, för att nämna några av de vanligaste.

Jag tror att alla här som klarat en längre tid av nykterhet har mött och jobbat med båda de här aspekterna, mera eller mindre aktivt, mera eller mindre formellt. Jag vet att tex någon går i stentuff terapi (strongt!) för att möta och bemästra sina demoner, Jag själv gåt i parterapi, med min fru för att reda ut sådana här saker. Andra har jobbat på annat sätt.

3. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är de fysiologiska förändringar som skett i hjärnan och det är här det kanske finns något nytt. Mulletant lade två mycket bra länkar i en annan tråd, som kort beskriver det vetenskapen nu vet om dessa förändringar https://suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-vid-… och http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna. Bland annat där kan man läsa om det "som vi alla vet", eller att hjärnans belöningssystem (dopamin) blir stört av alkohol och att vi därför har svårt att må bra eller bli glada utan. Enligt ny forskning är ändå kanske processer i pannloben (hjärnans tankeområde) starkare ansvariga för sena återfall. Om jag förstått det jag läst rätt, så kan dopamincykeln normaliseras med lång tid av abstinens (goda nyheter, kanske jag kan bli glad igen!), medan förändringarna i pannloben är mera bestående. Speciellt beskrivs två förändringar, som kan förklara återfallen: Betingelse (Pavlov!) och försvagad impulskontroll. Det här är sådant som kan påvisas med bilder av våra hjärnor. T.ex minskar områdena i pannloben, som har att göra med impulskontroll, vid långvarit drickande.

Vi vet idag att också vuxna mänskors hjärnor är formbara, att vi kan träna dem litet på samma sätt som man tränar muskler. Eftersom de här processerna är starkt kopplade till det medvetna jaget, så borde de enligt allt förnuft (tycker jag) gå att påverka med mental träning, det borde gå att befria den kidnappade hjärnan.

Vilket för mig till nästa ämne...

Stingo
lör, 2015-05-16 - 18:13

Jag snubblade för några veckor sedan över mindfullness, nästan av misstag. Jo, förra hösten skrev jag en del här om att söka aktivt efter någon avslappningsmetod, men då behovet sakta avklingade, så blev det aldrig av att göra något aktivt åt det. Men så erbjöds jag att ta del i en kurs i mindfulness (Mindfulness Based Stress Reduction, MBSR), som jag nyligen har börjat. Nu är jag naturligtvis ingen mindfilness-guru efter ett par veckor, men jag har en tendens att ofta gå starkt in i sådant jag börjar med, så jag har läst en hel del och hittat några intressanta kopplingar, som jag vill gå närmare in på här. Det jag skriver om är alltså än så länge mera förhoppningar och läskunskap än egen erfarenhet.

Svenska Wikipedia beskriver mindfulness så här "Termen Mindfulness eller Medveten närvaro används idag för att beskriva ett mentalt tillstånd, en förmåga att vara närvarande i nuet som alla har tillgång till från födseln och som återförvärvas genom träning i riktad och avsiktlig uppmärksamhet kombinerad med reflektion över förhållningssätt." Mindfulness har sina rötter i Buddhistiska traditioner och meditation är ett viktigt verktyg för att tillägna sig mindfulness. Den idag populära versionen av mindfulness, som på 1970-talet utvecklades av Jon Kabat-Zinn är ändå helt fri från mystiska element och religiösa kopplingar. Denna mindfulness motiveras med de positiva effekter den har för oss och många av dessa har bevisats vetenskapligt.

Man tränar mindfulness genom att iaktta sina egna tankar och känslor, både i meditation och vardagsliv. Man söker ett accepterande och nyfiket sinnelag, där man inte strävar någonstans, utan är närvarande i stunden och accepterar den precis sådan som den är. På det sättet lär man sig bland annat hantera sina egna känslor på ett accepterande sätt, man får lättare att känna glädje, man lär sig att observera sig själv och kontrollera sina impulser. Man har kunnat påvisa att områden i pannloben för impulskontroll växer... Vänta litet - den där listan börjar låta väldigt bekant... Acceptera sina känslor, glädje, impulskontroll, pannloben..., var det inte nästan samma lista på sånt som alkoholen har skadat.

Just det, när jag läst om alkoholens skadliga inverkningar och den möjliga nyttan med mindfulness har jag inte kunnat låta bli att slås av hur mycket likheter där finns. Följden, så som ja tänker det, är att mindfulness borde kunna vara väldigt nyttigt för oss gamla alkoholister! Mycket riktigt, så finns det åtminstone i USA en terapiform som kombinerar mindfulness med KBT (för Pavlov-delen). Den terapin (Mindfullness Based Relapse Prevention, MBRP) har i vetenskapliga studier visat sig effektivare än standardmetoderna, men om jag förstått rätt så har de här studierna tills vidare varit rätt små.

Vad tilltalar då mig i mindfulness? Jag satt i dag på en sten på stranden och följde löst en meditationsövning. Då slogs jag av hur nära det jag gjorde låg till sådant som jag gjort när jag var yngre, men tappat bort emellan. Hur jag t.ex kunnat röra mig i naturen, eller sitta på stranden och se på vattnet och bara vara där, på ett naturligt sätt tillsammans med omgivningen. Det känns som om mindfulness kunde vara ett strukturerat sätt för mig att söka mig tillbaka till sådana upplevelser. Jag gillar också att mindfullness inte fokuserar på några problem, utan på det naturligt positiva inom oss. Jag får utveckla hela mig själv, min självmedvetenhet och -kännedom och samtidigt kanske jag i bästa fall helar min alkoholism. MBSR är en 8 veckors kurs och efter den skall vi ha förutsättningar att fortsätta för oss själva. Inte så att man lär sig mindfulness på 8 veckor och sedan är man klar, men efter kursen skall vi ha verktygen för att själva fortsätta leva våra liv i medveten närvaro. Ett väldigt annorlunda tänkesätt än inom t.ex. AA eller WeightWatchers, där man uppmanas att fortsätta inom ett strukturerat program livet ut. Här finns förståss en fälla. Ansvaret för att fortsätta ligger tungt på individen.

Om det här låter för bra för att vara sant, så är det antagligen det. Inte tror jag att mindfulness är någon undermetod som kan göra alkoholister friska, men kanske det kan vara ett bra hjälpmedel bland många. Något värt att bekanta sig med?

Själv tror jag förresten att jag hade haft svårt att ta full nytta av mindfullness, då jag var i en akut fas av att sluta dricka, nu 9 månader senare befinner jag mig i en mental plats där jag tror att förutsättningarna att lyckas är betydligt större.

Tack till dem som orkat läsa ända hit!

FataMorgana
lör, 2015-05-16 - 20:08

Jag har läst om och testat mindfulness ett bra tag nu och kommit fram till att det är det vettigaste sättet att hantera tillvaron på. Om man större delen av tiden kan vara medveten om sina tankar och sitt beteende så skulle man inte falla i så många gropar på livets stig. Det är en intressant resa att börja iaktta sig själv. Hur hjärnan bygger upp kedjor av tankar i skallen som är helt åt he........ Katastroftankar som skapar ångest. Ångest som måste hanteras på nåt sätt (dövas). Hjärnor som går på autopilot. Jag är så glad att jag hittat mindfulness. Det finns mycken intressant forskning runt det. Kolla på The Mind and Life Institute - bara ett exempel av alla dem jag hittat. Är som du att jag gärna plöjer allt om ett ämne när jag blir intresserad. Och här finns det mycket:). /FM